Gilads mamma

Jag kunde inte släppa TV’n idag där de följde frigivningen av Gilad Shalit steg för steg.
Naturligtvis har ni inte hört talas om Gilad Shalit, han är ju bara en israelisk värnpliktig som Hamas ’förbarmade’ sej över för fem år sedan.

Fem år och några månader.
Sedan dess har han genom Hamas försorg varit som död för sin familj, sina vänner och sitt fosterland.
Snyggt och konsekvent genomfört jobb av en billig men enveten terrororganisation.

I vilket fall som helst så är den 18 oktober en glad dag för de flesta i Israel då en av dess söner fick möjlighet att återvända hem.

Jag följde de olika turerna från Gaza till Egypten och från Egypten till Israel och om ett par timmar gissar jag att jag sitter där igen och följer Gilad på vägen hem till Mitzpe Hila i norra Israel där han bor med sina föräldrar och syskon.

Hans föräldrar... att försöka föreställa sej deras glädje idag är omöjligt.
Kanske känner de sej bara tomma eftersom deras 5-åriga kamp nu är slut och inga fler kampanjslogans behöver produceras.
Gilad är hemma och de fem åren i Hamas fängelsehåla är slut.
Hur killen kan både gå och stå och ha sitt förstånd i behåll är en gåta.
Själv skulle jag inte överlevt en vecka.

In i det sista stöttes och blöttes det för och emot att frige 1000 fångar, de flesta av grövsta virke, mot en blyg och mager israelisk värnpliktig.
De som är emot är det av glasklara skäl men lika glasklart är att Gilad har rätt att få komma hem.
Många oroas med rätta över den överrepresentation av lösgående mördare som den här dagen producerat men efter att ha sett Gilads mamma, Aviva, le för första gången på många år så tänker jag inte bry mej om dessa nya hot.
Inte idag.
Vad betyder tusen fler frigående terrorister – de är ändå en droppe i det stora terroristhavet som ser till att få jobbet gjort i vilket fall som helst.

Naiva ljushuvuden finns det överallt och av någon anledning är de svårt överrepresenterade i media.
Några har idag ganska högljutt förordat fortsatta förhandlingar med Hamas eftersom den här överenskommelsen gav önskat resultat.
Varför inte smida medan järnet är varmt och förhandla fram en liten fred nu också?
Ljushudet i fråga kom snart ner på jorden då han ganska bryskt blev uppmanad att först läsa Hamas Charter (stadgar) innan han kom med fler förslag.

Har du läst Hamas Charter?
Vet du att Hamas aldrig, aldrig, aldrig kommer att sluta fred med Israel och för då skulle de helt enkelt inte längre ha något existensberättigande.

Diskussionen i Israel – för eller emot fångutväxlingen – fortsätter och när kanal 1 satte två reportrar att samtidigt rapportera om samma händelser så visade det sej snart att de belyste fenomenen från två olika utgångspunkter.
Inte helt lätt att vara premiärminister i ett sådant land.

Mitzpe Hila är smyckat med blommor och kompisarna väntar.
Vad som rör sej i Gilads huvud vet bara han själv men om vi ger honom lite andrum så kommer han snart att vara en vanlig kille igen, en av många.
Men kanske ändå inte...

Läs även andra bloggares åsikter om Gilad Shalit, Aviva Shalit, Israel, Gaza, Egypten, Mitzpe Hila, Hamas, ...

Abbas friger Gilad Shalit?

Abbas, min vän, så har du nu äntligen bestämt dej för att låta Gilad Shalit komma hem.

Bli fri.
Bra.
Lite väl sent men – bra.

För det var väl du som president som höll i trådarna?
Jag bara frågar för jag hör ingen nämna ditt namn...
Det är väl du som har ansvaret för vad som händer i de områden du vill ha som ditt Palestina och det är väl du som har sista ordet?
Varför är det ingen som hyllar dej och varför får du inga blommor?
Är det möjligen så att det uppstått ett missförstånd?
Kanske rent av en liten förödmjukelse?

Vet du vad jag tror?
Jag tror att du inte hade en aaaning om vad som var på gång innan du hörde det i kvällsnyheterna.
Är det verkligen så?
Visste du ingenting, var du inte inblandad i förhandlingarna – var det ingen som frågade dej?

Visst är det du som säger att du är president för palestinierna och i så fall, enligt allmänt vedertagen praxix, är det ju du som ska signera överenskommelsen med Israel och se till att allt går korrekt till.
Är det vad du kommer att göra?

Abbas, förstår du att det är kört nu?
Inte kan du hävda att palestinierna förtjänar en stat under din ledning när du inte ens vågar sticka in näsan i Gaza och än mindre har något inflytande över vad som händer där.
Sorry, men dina Palestina-planer föll just nu som ett korthus.
Du blev av med både dina kläder och ditt ansikte och ingetdera går att rädda.
Du är körd.

Så går det när man gapar efter ett alltför stort stycke och inte tar någon hänsyn till den bistra verkligheten.
Hägringarna försvinner tillsammans med önsketänkandena och du Abbas har landat på baken i den brantaste av utförsbackar.

Abbas, du lär ha en skaplig villa i Amman.
Ta med dej så många palestinier du kan dit och låt Israel ta hand om vad de redan har hand om – sans och vett i denna del av världen.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Gilad Shalit, Gaza, ...

De 'intellektuellas' båtresa

Ni som varit med förr känner till att jag brukar uppsöka nordliga breddgrader när syrenernas tid börjar närma sej.
Så även i år även om deras tunga doft redan tunnats ut och blomställningarnas fräschör allvarligt kunde ifrågasättas när jag väl anlände.

Åter i Landet så rör sej mycket kring vad som kommer att tilldraga sej på böljan den blå inom en snar framtid.
Folk som lider av (berömmer sej av) en brinnande israelfobi förbereder som bäst en ny medelhavstur.
De tänker segla till Gaza.

Man ska akta sej generellt för att underskatta folks intelligens men i det här fallet tycker jag det är fritt fram.
Om jag tänker besöka en vän så tar jag mej inte in via skorstenen eller en lucka i taket utan jag går fram till entrédörren, ringer på dörrklockan och blir i bästa fall insläppt.
De som vill bli insläppta i Gaza undviker nogsamt entrédörren och satsar hela sin prestige på att göra sin ankomst så spektakulär som möjligt.

Dessutom finns det i dagsläget minst två vidöppna entrédörrar in till Gaza.
Gillar man inte den ena så finns det alltid ytterligare en man bekvämt kan slinka in genom.
Inte så - för då blir det ju inga fetstilsrubriker.

Man säger att man seglar för att förse gazaborna med grejer och för att visa solidaritet men redan här inställer sej rader av frågor.
Vill man bara leverera grejer i humanitetens namn så finns det redan upptrampade stigar för detta.
Israelerna begagnar sej av dessa stigar vid sina dagliga lastbilskonvojer med varor till Gaza och skulle båtfolket ha något de vill komplettera med så är det bara att höra av sej.
Om de inte har alltför mycket emot egyptier och Egypten så finns det dessutom sedan några veckor en vidöppen dörr mellan Gaza och Egypten vid Rafah.
Är den gränsövergången god nog för gazaborna så borde det väl också duga för Mankell och hans anhang.

Förresten – känner man inte till att gazaborna idag lider så av sitt överflöd (kan vara en lätt överdrift) att de börjat sälja av till egyptierna (ingen överdrift)!

Om det nu i ställer är solidaritet man vill visa med de som röstade på Hamas i Gaza (nåde de som inte gjorde det) så sprutar det strax fram en kaskad av frågor.
Solidariserar man sej med de regelbundet levererade raketerna av olika storleksgrad in över israeliskt territorium?
Solidariserar man sej med Hamas makabra militära uppladdning?
Solidariserar man sej med Hamas ständiga påminnelser om att deras huvudsakliga uppgift är att eliminera Israel tillsammans med dess inbyggare?
Solidariserar man sej med Hamas krav på att få ut alla sina mördare ur israeliska fängelser i utbyte mot den värnpliktige Gilad Shalit som suttit och möglat någonstans i Gaza i fem år?

Jag läste nyss att en båt från USA förutom ett antal vilseförda själar kommer att vara fylld av brev som visar solidaritet med befolkningen i Gaza.
Pluttigt, eller hur?
(Läs ovanstående stycke igen.)

Vad tror de svenskar som tänker ta sjövägen till Gaza egentligen om oss åskådare?
Förstår de inte att de på ett föredömligt sätt förkroppsligar begreppet ’nyttiga idioter’?
Till råga på eländet har de mage att kalla sej intellektuella.
Av en intellektuell person kräver man aningens mer distans till den allmänt förhärskande pop-politiken.

En annan intressant aspekt är symbiosen media/jihadisterna/ de nyttiga idioterna.
Tänk efter – varför är media närvarande på båtarna?
För att berätta för sina läsare hur det var att resa med Ship to Gaza?
Naturligtvis inte.
Media kommer att finnas där för att ytterligare spetsa till detaljerna i den story de redan skrivit.
Tror ni det finns några skribenter eller kommentatorer närvarande som inser det smått löjliga i dessa båtäventyr?
Nej dessa håller sej nogsamt hemma för att informera om sakernas rätta tillstånd enligt de hedersbegrepp varje journalist är skyldig att följa.
De som åker med båtjippot är de som redan lierat sej med och accepterat Hamas utrotningsplan vad gäller Israel.
De får gärna förmedla vilken soppa de vill för i slutändan är det bara deras egen integritet som tar stryk men vad de inte får göra är att kalla detta äventyr för någonting som har med humanitet att göra.
Det är ren spekulation och manipulation, främst med fakta och därefter i sjunkande grad med människors svaghet och vilsenhet i informationsdjungeln.
Vem har rätt och vem har mindre rätt?
Hamas har deklarerat krig mot Israel (alla som hotar mej till livet är i krig med mej) och för krig finns det speciella lagar, även till sjöss.
Sök på Hamas Charter, läs och begrunda men helst inte som sänglektyr eftersom det kan äventyra din välförtjänta nattsömn.
Lycka till med självstudierna.

Ship to Gaza och liknande organisationer är en sliskig förolämpning mot alla med någorlunda kunskaper om situationen.
Man skaffar en båt, ger sej ut på de stora haven i hopp om konfrontationer och andra tvetydiga handlingar som kan förolämpa, degradera och förnedra Israel.
Allt snusk är välkommet.

Båtarna på väg till Gaza handlar faktiskt mindre om Gaza än om Israel, mindre om förnödenheter än om propaganda och mindre om fakta än om ett väldesignat snyftutbrott.
Inser du detta är du på god väg att självständigt ta ställning för fred och frihet och individens ansvar att välja rätt framför fel, gott framför ont och (faktiskt) kärlek framför hat.

Sedan tycker jag nog att notan för hela evenemanget för Israels del bör sändas till anstiftarna.
Israel har nog med sina gamla vanliga terrorister och nu när det blir en extra belastning på den fronten så hör det väl till god ton att göra rätt för sej...

Ship to Gaza är en ack så pinsam historia för folk som har råd att inte ha något nyttigare för sej.


Läs även andra bloggares åsikter om israelfobi, Gaza, Israel, Egypten, Hamas, solidaritet, Gilad Shalit, Hamas Charter, ...

SvD SvD DN TA HD GP DN

Enighet - tills döden skiljer oss åt, eller åtminstone till september

Bilden är från den tidigare enighetsdeklarationen i Mecca 2007.

Kanske har de lärt sej av erfarenheterna att inte trassla in sej i några lakan den här gången.


Den nya innebörden av ordet enighet är numera att man enats om att säga att man är eniga.
Fråga palestinierna.
I samma veva kan du fråga dem vilka som numera har hand om deras säkerhetsstyrkor.
Frågan är mycket brännbar, som du snabbt kommer att märka, eftersom det är en av de många saker de absolut inte är eniga om.

Om man blandar äpplen och päron så får man fram någon sorts hybridvariant och nu sitter vi där med en hybridenighet enligt ett mycket sofistikerat palestinskt koncept.
Hybrider måste dessutom ha varit en bristvara under en längre period om man får döma av omvärldens glassiga välkomstparty.
Det viktigaste är nu att hålla hybridchimären uppe fram till palestiniernas stora dag i FN i september och med viss möda och mycket krumelurande kan de eventuellt gå iland med det.

Om världens ledare inte har något annat för sej fram till dess så kan de alltid ägna sej åt att pressa Israel.
Sådant ger alltid pluspoäng bland gräsrötterna.
Idag, med Hamasterrorister bland de palestinska beslutsfattarna får dessa ledare dock ett tuffare jobb.
Israel kommer inte att låta sej pressas på samma sätt som tidigare och då är det inte lika kul.
OK – det finns alltid ett nytt Sudoku bakom hörnet.

Hade freden sina klart utstakade parametrar tidigare så är dessa nu ett minne blott.
Hamas kommer aldrig att förändras för då är de helt enkelt inte längre Hamas och de har då heller inget existensberättigande.
De skapades som en projektil mot Israel och har under årens lopp finslipat detta uppdrag.

Vad finns det då som Israel skulle kunna diskutera med dessa projektiler?
Vad pratar man om med folk som endast är ute efter det snabbaste och mest effektiva sättet att få bort dej?

Ska man prata om när israelernas uttåg ur landet ska påbörjas – respektive vara avslutat?
Vilka tvångsmetoder Hamas kan tänka sej använda om det inte går snabbt nog?
Hur många tusen fångar de vill ha frisläppta mot den värnpliktige Gilad Shalit?
Hur de ska kunna dra bästa nytta av turistnäringen?
Kanske behöver de också prya någon vecka innan de är redo att ta över den internationella flygplatsen?
Vart israelerna ska ta vägen är inget Hamas är intresserade av så det kommer inte att vara upptaget på dagordningen.

Drömscenario för många men sorry...
Den kraft som sanningen bär med sej kommer inte att tillåta detta att hända.

Sist om fiascot med de av USA tränade palestinska säkerhetsstyrkorna.
Jag undrar vad den amerikanska allmänheten anser om att det nu i praktiken är möjligt att de kommer att ledas av Hamas?
Hamas som Abbas för inte så länge sedan kallade ”the forces of darkness”, mörkrets krafter, i spetsen för Daytons gubbar?
Där försvann ytterligare ett projekt ner i ett stort, svart hål.
Hade det varit möjligt att spola detta äventyr rakt av utan att tappa ansiktet så hade det nog skett illa kvickt.
Nu står dessa nystylade säkerhetsstyrkor där i all sin glans som ett bevis på en försvagad stormakts försvagade impulser och en ännu mer försvagad verklighetsuppfattning.
Naivt till bristningsgränsen.

Men de är ju eniga...
Enighet kan vara otroligt bra om man med det menar verklig enighet där man kommit fram till en kompromiss genom att ge och ta.
En enighet som bara är en medial papperskonstruktion är naturligtvis inget annat än just en papperskonstruktion.

Överraska mej gärna med en verklig palestinsk enighet, gärna uppblandad med lite demokrati, lite ödmjukhet och sist en endaste liten nypa självkritik.
Hoppsan – nu tog jag nog i lite...

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, palestinier, Israel, FN, Gilad Shalit, USA, Abbas, ...

Masspsykosens offer

Jag undrar hur de tänker, för jag förmodar att de i alla fall på något vis tänker...
Hur har masspsykosens offer tänkt sej komma till slutmålet när vägen dit är full av hinder som forceras av ingen, allra minst av förnuftet.

Alla de som är gripna av masspsykosen Palestina vill ha en palestinsk stat.
OK, de vill ha en palestinsk stat men det är Israel ska fixa den åt dem.
Palestinierna säger också att de vill ha en egen stat men deras handlingar och generella agerande motsäger detta.
”Jag hör inte vad du säger för vad du gör skriker så högt.”

Åter till masspsykosens offer.
Jag undrar hur deras palestinska stat ska se ut och hur det ska gå runt liksom?
Självförsörjande? Fridsam? Tolerant? Demokratisk? Fri?
En stat där ledarna vänder ut och in på sej för medborgarnas bästa?
Ni kommer väl ihåg mantrat: ”live side by side in peace and security.”
Nåväl, även för ett mantra kan glorian hamna på sned.

Sedan är det ju det där om hur en palestinier ska se ut?
Ska han vara skäggig som Haniye i Gaza eller slätrakad som Abbas i Ramalla?
Gruvligt religiös eller något mindre gruvligt religiös?
Både och är en utopi så man undrar vem som kommer att äta upp vem?

Hade masspsykosens offer varit realistiska hade de satsat på Hamas och inte på en ex-president som inte klarar av att ta minsta lilla beslut utan att fråga sina stora bröder i Ligan.
Får jag prata med Israel eller ska jag vänta ett tag till?
Får jag träffa Netanyahu eller bör jag skicka små lappar med springpojken?

Hamas frågar inte Ligan för de är tillräckligt starka för att fatta egna beslut.
”Kan själv...”
Hade det bara varit fråga om att genomföra vad man lovat så håller jag helt klart på Hamas framför Abbas och hans fatahpojkar.
Tala om crybabies.

Jag undrar vad det är som gör att masspsykosens offer är så besatta av Abbas?
Har han åstadkommit något positivt för någon någon gång?
Jag menar nu inte prasslande kuvert diskret levererade till hans medbrottslingar utan positiva förändringar för mannen på gatan.
Sällan – så då måste det alltså vara kostymen!
En arab i kostym anses vara lättare att handskas med än någon i fladdrande skynke.

Efter dessa långa rader är det förmodligen dags att närma sej pudelns kärna.
Jag tycker således att innan palestinierna kan anses klara av att sköta en egen stat med allt vad det innebär av ansvar och kompromisser, så måste de sopa rent framför egna dörren.
... och där behövs en rejäl kvast för där finns mycket att sopa bort.

Först naturligtvis är det den där lilla detaljen med Hamas.
Hur i hela friden har masspsykosens offer tänkt sej att få ihop detta, kungariket Gaza och republiken Västbanken?
Hur många palestinska stater tänker de skapa (läs – Israel skapa åt dem)?
Varför tror de att Abbas kommer att fortsätta att chefa i Ramalla om israelerna lämnar Västbanken?
Abbas vet, så i den frågan ligger han lågt.
Vad tänker masspsykosens offer göra när deras nya palestinska stat tas över av Hamasligan?

Ingenting, naturligtvis.
Det kommer att vara Israel som ensamma, i vanlig ordning, får ta smällen.
Detta vet israelerna så var inte förvånade om de är aningens på sin vakt.

Ashtons senaste. (Baronessan borde snart kunna dubbla gaget för sina framträdanden som skulle kunna beskrivas som en samling burleska utbrott.)
Det senaste hon proklamerade var att hon kräver att Israel ovilkorligen ska öppna gränserna mot Gaza.
Bara ställa upp grindarna så vem som helst kan komma och gå som de behagar.
Tyvärr tror jag inte att hon menar att grindarna ska öppnas för Gilad Shalit som för hennes del gärna får fortsätta att ruttna bort i sin fängelsehåla någonstans i Gaza.

Snälla, vilket annat land hanterar sina gränser på det sättet?
Högst oansvarigt och förresten – jag bara undrar – gav hon samma order till Egypten?
Människorna i Gaza är värda allt stöd men det bästa stödet vore att befria dem från hamastyranniet men si det är det ingen som törs.
Hamas har låst in sina undersåtar i denna fanatismens högborg och gömt nyckeln som ingen är ett dugg intresserad av att leta efter.
Nej inte Ashton heller...

Så en palestinsk stat ska skapas med blommor och trumpetfanfarer som redan dagen efter kommer att bytas ut mot sprängdeg och rörbomber.
Raketerna börjar falla med en allt större regelbundenhet och precision allt medan Ashton envist fortsätter att kräva att gränserna måste öppnas på vid gavel.
Gissa vem som kommer att få betala?
Ledtråd – inte Ashton.

Masspsykosens offer med Ashton i spetsen skulle gärna plocka bort Israel från Mellanöstern för att ge plats åt en palestinsk stat.
Ett Palestina vars förutsättningar entydigt pekar mot ett kommande missfoster.
Sverige är ett av de utvalda länder som Abbas bett om ett erkännande längs något så diffust som den gröna linjen.
Han känner sina pappenheimare och vet precis vilka länder han har i sin lilla ask.
Sverige skulle gladeligen göra som de blivit ombedda, även med Hamas vid rodret, men för skams skull finns det fortfarande saker man ännu inte gör.
Fast egentligen skulle jag inte bli förvånad om ---

Slutsurrat för nu.
Masspsykosens offer kan sova sött för de vet att deras tid är nu.
Endast några få kloka ugglor håller vakt i islamismnatten.
Ugglor som inte blinkar inför varken hot eller hot om våld.
Leve nattens ugglor!

Förresten, offer och offer – det borde förmodligen stå ”offer”.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinsk stat, Israel, Haniye, Abbas, Hamas, Västbanken, The Arab League, Netanyahu, Gaza, Ashton, Gilad Shalit, Egypten, Sverige, ...

Rakt av

Vad gör man och hur reagerar man när man bor i Israel och ser och hör hur vanligt folk blir avrättade en bit härifrån?
Frånsett det oundvikliga ”here we go again” och tycka synd, tycka synd och tycka ännu mera synd så reagerar man primitivt.

Det första jag gör är att se till så alla fönsterluckorna är stängda.
Igenbommade.
Det ger en skön men förrädisk trygghet, ’mitt hem är min borg’, du vet.
Sedan börjar jag jaga detaljer som om det på något sätt kunde göra hela hemskheten ogjord.
Primitivt, som sagt.

Men blir man inte arg då?
Klart man blir arg men man blir ju arg för så många saker så man vill känna något verkligen outstanding efter en outstanding händelse som denna.

Drogs de verkligen ut ur sin bil för att slutföra avrättningarna där?

Bättre ljusförhållanden?
Det är vad en reporter ansåg vara det trogligaste händelseförloppet enligt fynden på platsen.
’Fynden’......, nä nu får jag skärpa mej och inte låta som ett obduktionsprotokoll.

Var det människor av kött och blod som blivit så avhumaniserade att de var i stånd att utföra dessa dåd?
Det skrämmande är att vi alla har en potential att bli sådana.

Mordnjutare.

Nästa dag.
Begravningar och ett prat med en ljuvlig liten flicka som berättade hur hennes pappa berättat för henne att hennes mamma inte kommer hem mera.
Arga bosättare som inte är beredda att vända andra kinden till.
Många kanaliserar sin sorg och ilska genom fysiskt arbete t.ex. att börja bygga hus igen efter många månaders uppehåll.
Förena nytta med – sorg.

I morgon är hela händelsen glömd, det blir nya attentat och nya skandaler och mitt i allt detta vakar Gilad Shalits föräldrar.
Deras son lever – förmodligen – men ingen vet var och hur.
Tala om att dö långsamt i motsats till de fyra människorna som snabbt och effektivt blev avrättade igår kväll.

Hade man kunnat tro på att det skulle kunna bli fred så hade det varit lättare att hantera sådana här händelser.
Nu är det bara så in i vassen meningslöst.
Bara i Gaza var lyckan stor – mycket större än om några Mankell-båtar skulle lyckas ankra upp.
Som Hamas uttryckte sej ”Våra män har återvänt till tryggheten i sina baser”.
Är inte detta krig?

Klart det är krig, krig med alla medel och på alla fronter vilket inte hindrar Mankell och andra att fortsätta med sitt gullandet.

Good luck, men gruvligt patetiskt.

I kväll lät jag förnsterluckorna stå öppna.
Betyder det att jag tror mer på framtiden idag än igår?
Förmodligen inte, bara rutin och gammal vana.
Det finns sådana dagar och det finns dagar som är lite annolunda, lite jobbigare liksom.
Snaran dras åt men vi fortsätter att handla mat i snabbköpet och hoppas att det kommer att bli bättre en dag.
Så har staten Israel hoppats sedan sin födelse för mer än 60 år sedan.
En dag blir det nog bättre, det bara måste.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, avrättningar, Hamas, Gaza, Gilad Shalit, Mankell-båtarna, ...

D DN

De tog en människa

Hamas tog en människa och nu ska de belönas.
Det tycker alla.

Hamas tog Gilad Shalit, den unge israeliska värnpliktige killen, och har hållit honom avskärmad från sin familj, sina vänner och från resten av världen i snart fyra år.
Hurra det ska vi fira utbrister människorättsaktivisterna på väg till Gaza.
Och firar gör de genom att demonstrativt visa att de inte anser Gilad Shalit vara en människa med något människovärde.
Detta kan kallas för selektiv humanism och är ljusår från vad ordet humanism verkligen innebär.
Men vad bryr sej Feiler, Mankell och co. om det?

Hamas tog en människa och alla uppmuntrar israelerna att belöna dem för det.
Det är inte småtjyvar vi pratar om utan människorövare och människorövare får inte belönas.
Överens – eller...???

Jag undrar om Carl Bildt anser det är ok att ta människor?
Vad tycker Sveriges justitieminister?
Anser de att man får ta människor och sedan behålla dem på obestämd tid?

Tycker de det är ok så tycker de likadant som Gazafararna, Hamas och alla ni andra som moltiger om Hamas.
Människorna på väg till Gaza fick erbjudandet att lägga ett gott ord för Gilad Shalit men avböjde vilket måste tolkas som att de inte anser honom vara en människa med något som helst värde.
Sådana får man tydligen ta.

Feiler, Mankell och co. är ju ute på uppdrag för att främja människovärdet, människovärdet hos människorna som bor i Gaza.
De säger däremot nej till att främja människovärdet på den ende jude som befinner sej i Gaza.
Slutsats – judar har inget människovärde.

Är det så Carl Bildt?
Tycker du så?
Om du händelsevis råkar tycka att min slutsats är fel hade du väl sagt så.
Åtminstone sagt att ’så får man inte göra’.
Hade det varit lite stake i dej hade du dessutom krävt att Hamas lämnar tillbaka människan de tog och i samma andetag tipsa dem om att de inte ens borde knysta om någon bytesverksamhet.
De borde betala.
Betala dyrt - men det kan vi ta sen.
Det viktigaste är att den människa Hamas tog lämnas tillbaka snarast möjligt.

Att Hamas tog en människa bryr sej Feiler, Mankell och co. inte om bara de får köra runt med sina båtar en stund.
Kanske får de t.o.m. ge Hamas den cement israelerna levererade för en vecka sedan - men då landvägen.
Inte speciellt kul för Feiler, Mankell och co. men det är inte speciellt kul för Gilad Shalit heller som av dessa herrar inte anses ha något människovärde.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Gilad Shalit, Gaza, Dror Feiler, Henning Mankell, Israel, Carl Bildt, människovärde, ...

Hamas förbereder sej

Hamas förbereder sej för fångutväxling.
En (1) israelisk värnpliktig mot ca.1.400 hamasnikar med varierande grad av blodigt förflutet.
Fördelningen kan man i och för sej tolka på ett ganska intressant sätt - om hur olika grupper ser på människovärde och liknande.

Hur förbereder sej Hamas då?
Jo, de planerar för tiden efter Gilad Shalit.
Den tiden tänker de inte använda till att bygga nya villaområden eller så – om detta nu hade föresvävat någon.
Khaled Mashal, Hamas utlokaliserade ledare, berättade den 12 november vid en konferens med arabiska partier i Damaskus att Hamas prioriterar den militära uppbyggnaden och allt som innefattas i ordet ’resistance’.
Detta ord ’resistance’ är i sin tur ett inte speciellt kodat kodord för terror.
”Allt annat är politiska manövrer” (som t.ex. mat på bordet för gazaborna) berättade Mashal.

By the way, en någorlunda känd hamasdiggande bloggerska sa en gång att Mashal har så snälla ögon...
Ögon javisst, men snälla?
Nåväl, smaken är som bekant delad.

Hamas tänker heller inte fördriva tiden med nostalgiska drömmar från tiden då de kontrollerade Gilad Shalit.
Denna fantastiska period då de hela tiden hade ”the upper hand” över Israel och till slut fick exakt vad de begärde den dag kidnappningen skedde.

Rent konkret alltså – hur förbereder sej Hamas för den dag och stund då klenoden Gilad Shalit inte längre finns ibland dem?
De planerar helt enkelt för en ny ’Gilad Shalit’!
Guldkalvar ska man inte skrota utan förnya så ofta som möjligt.

Hamas har offentliggjort ett erbjudande om 1.4 miljoner dollar till den person som kidnappar en ny israelisk soldat, en ny Gilad Shalit.
De har funnit att ha kontroll över en israelisk soldat är bästa sättet att få vad de vill och samtidigt förödmjuka Israel.
Att detta samtidigt stärker deras politiska ställning i förhållande till Fatah är liksom grädden på moset.

Hur ställer sej resten av världen till detta 'erbjudande' – nästan en och en halv miljon dollar för att sno in en israelisk kille i Gazas slingrande gränder?

- Inget kunde ha varit mindre intressant.

Just därför att ingen är intresserad kommer det också att bli en ny Gilad Shalit.
Nya krav, nya förhandlingar och ny glorifierning av Hamas.
Snyggt jobbat av Sverige som ytterligare några veckor står vid det europeiska rodret.

Är det någon som hört Carl Bildt bli åtminstone aningens irriterad över Hamas erbjudande att betala 1.4 miljoner dollar till den som kidnappar en ny Gilad Shalit?
Hör gärna av er i så fall för det har jag uppenbarligen missat.
Inte för att Bildt kan trolla men han hade ju kunnat göra klart för Hamas att om det är till att täcka kostnaderna för nya kidnappningar de svenska givarmiljonerna går så finns det större behov i andra delar av världen.
Pengarna går nu till Abbas som i sin tur vidarebefordrar ansenliga summor till Gaza.
Med andra ord till Hamas.
Med ytterligare andra ord till kidnappningar och till ’resistance’.

Till alla ’mellanösternspecialister’ i Sverige som glatt påstår att Hamas håller på att bli ett moderat, trivsamt och riktigt resonligt politiskt parti man kan göra business med – sorry, men hamaschefen Mashal håller inte med.
Han vidhåller att ’resistance’ är hela idén med Hamas och utan denna företeelse har de inget existensberättigande.

Och existera det vill de ju...

Smil-kampanjerna de bjuder nyttiga idioter på är som sagt inget annat än ’politiska manövrer’.

Well – Mona och Helle...???

Hamas förbereder sej för nya stordåd, både militärt och diplomatiskt, och tack vare världens tystnad ser framtiden för Khaled Mashal och hans hamaskrigare ljus ut.
För framtidens Gilad Shalit finns bara mörker.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, fångutväxling, Gilad Shalit, Khaled Mashal, Carl Bildt, EU, Mona Sahlin, Helle Klein, kidnappning, 'resistance', ...
D T

Tystnadens konsekvenser

Någonting har blivit vansinnigt fel.

Sedan när är det allmänt accepterat att brott ska löna sej?
Sedan när är det allmänt accepterat att någon som utför en grovt kriminell handling ska belönas.
Sedan när är detta allmänt accepterat?

Detta sker just nu men trots att så är fallet fortsätter alla att vara lyckliga och glada...
Kanske kommer man närmare sanningen genom att säga att ingen bryr sej.
Det är tyst.

Att ta, norpa, lägga beslag på, en annan människa är 'fult' – eller hur?
Detta brott har begåvats med ett alldeles eget ord, någon kidnappar någon.

Frånsett mord - kan du föreställa dej ett grövre brott än att kidnappa en annan människa för att sedan genom utpressning köpa dej fördelar?
Det vanligaste är att kidnappare vill ha pengar i utbyte mot sitt offer men i vårt fall handlar det inte om pengar.
Det handlar om att att släppa ut mördare, dubbelmördare och trippelmördare.
Seriemördare tillsammans med skurkar av olika dignitet ska ut på grönbete.

Värnpliktige Gilad Shalit blev kidnappad av Hamas den 25 juni, 2006.
Därefter har han varit som död för världen eftersom kidnapparna, som ville åstadkomma så stort lidande som möjligt, lade locket på för all information.
Att fångar har rättigheter är ingenting hamasnikar tar så allvarligt på – de skapar sina egna lagar och sin egen dagordning.
Allt är hemmaproducerat och genomfört med största precision och konsekvens.
Beundransvärt och fascinerande.

Det stora och mäktiga Röda Korset förbjöds att besöka Gilad även om ingen egentligen vet hur mycket kraft de lade ned på 'ärendet'.
Kanske sa de bara "jaha, ja då kommer vi väl inte då".
Fångar har rätt att få besök av Röda Korset – alla utom Gilad Shalit.

Fortfarande är det ingen som bryr sej.
Det är tyst.

OK, vi har tjatat mycket om Gilad Shalit, vi har sett hans mammas sorg förseglad i granit och hans pappas aktiviteter för att få sin son fri både här i Israel och i resten av världen.

Ingen har vågat knysta om vad som borde ha gjorts från dag ett av Gilads fångenskap.

Hamas borde genom påtryckningar från hög som låg, araber och icke araber, kungar och presidenter, kvinnor och män, barn och ungdomar, businessfolk och kontorister, sångare och skådisar, doktorer och patienter, premiärministrar och utrikesministrar, författare och journalister, lärare och elever, svarta och vita – tvingats förstå att det bara fanns en sak de kunde göra.
Ge Gilad fri.

Inte i utbyte mot någon annan utan bara - rakt av - bli fri.
Någon annan lösning borde inte finna nåd inför ett civiliserat samhälles normer.

Varför inget av detta skett går jag inte in på här.
Ni kan ju själva fundera en stund.
Det räcker med att konstatera att det inte skett medan man i dagarna förhandlar om att i utbyte mot Gilad släppa 450 livsfarliga människor fria, ja det talas om ännu fler...
Om så sker är det en fantastisk uppmuntran till nya kidnappningar.
'The circle of kidnappings' är i full sving.

Gilad ska bli fri, helst igår, men inte i utbyte mot någon annan.
Går vi trots allt med på detta finns inte mycket kvar av vad som under sekler varit vår civilisations grundbultar.

Brott ska inte belönas.
Brott ska beivras.

Din tystnad kommer inte att rädda dej.

Läs även andra bloggares åsikter om brott, kriminell handling, kidnappa, seriemördare, Gilad Shalit, Hamas, Röda Korset, ...

DN SDS

Rubriceringspyssel

Ibland ser man en rubrik som får en att stanna upp och läsa den en gång till.
I gårdagens Haaretz kunde man läsa ”Abbas warns Europeans against easing boycott of Hamas”.
Abbas varnar europeerna för att lätta på bojkotten av Hamas.

Av detta överraskande uttalande av palestiniernas president kan man dra minst två slutsatser.
Den första är hur lite gemene man i Europa förstår av vad som pågår i Mellanöstern och att de heller inte har någon aning om hur det bör tolkas.

Den andra slutsatsen är att det kommer att bli ytterst knepigt att förena gazapalestinierna och västbankspalestinierna till en fungerande och fredlig enhet.

Vad handlade egentligen rubriken om?
Det stod att palestiniernas egen president varnar för att normalisera förbindelserna med delar av hans eget folk.
Det är som om fadern i en familj varnar vänner och bekanta för att ha någon kontakt med en av hans söner.
En sådan situation går man inte ut med i media om inte sprickan dem emellan är oöverstiglig.

Förhandlingar pågår ju av och till mellan Fatah och Hamas för de inser att båda skulle vinna på en enad front utåt.
Inte minst skulle det bli enklare för Hamas att låta miljarderna rulla direkt ner i deras fickor.
Trots dessa fördelar kan de inte komma till skott vilket låter oss ana att det föreligger ’vissa svårigheter’.

Abbas vill inte att världen ska öppna sin famn för Hamas, inte just nu i alla fall, för det kunde i så fall ge dem fördelar vid förhandlingsbordet.
Visst – ett ganska ’lågt’ resonemang men ändamålen helgar medlen även bland palestinierna.

En annan rubrik i samma anda stod att läsa i Jerusalem Post den 19 mars.
Den löd ”PA (Palestinian Authority) officials welcome failure of prisoner swap talks”.
Från officiellt palestinskt håll välkomnar man att förhandlingarna om en fångutväxling misslyckades.

Rubriken med vidhängande artikel handlade om att utväxla Gilad Shalit mot ett och ett halvt tusen fångar men efter ett och ett halvt tusen sorger och lika många bedrövelser lades förhandlingarna på is.
En del hävdar att de är nedfrusna för gott.

Fatah gläder sej alltså åt att hamaspalestinierna får fortsätta att skaka galler vilket vid första påseendet ter sej ganska underligt.
Börjar man skrapa lite på påståendets yta inser man att skillnaden mellan Fatah och Hamas är som mellan himmel och hav.
De kan ibland ge intryck av att ha samma färg men frånsett detta är de totalt väsensskilda.

Fatha med Abbas i spetsen var rädda att om Hamas lyckades prångla ut ett stort antal fångar ur de israeliska fängelserna skulle deras popularitet öka mångdubbelt och Fatha skulle te sej som de förlorare de egentligen är.
De var av erfarenhetsmässiga skäl också rädda för att ett nytillskott av nyutsläppta hamashjältar på Västbanken skulle öka risken för en upprepning av den blodiga militärkupp Hamas genomförde sommaren 2007.
Den gav definitivt ingen mersmak.

Man kan, inte bara på grund av dessa rubriker, med gott fog fråga sej vad som egentligen förenar Fatahpalestinier och Hamaspalestinier?
Frånsett den geografiska separationen är den religiösa hängivenheten ett starkt skiljande fenomen som skär genom ande, märg och ben.
Trosfrågor har en förmåga att både hela och söndra och mellan palestinier och palestinier har det enbart handlat om att söndra.

Att ge upp fanatismen och Allah för det gemensammas bästa kommer Hamas aldrig att göra och Fatah kommer aldrig att låta Allah och fanatismen definiera sin ideologi.
Vad återstår?
Var det någon som viskade något om att det är på tiden att Jordanien och Egypten tar sitt ansvar?
Well – frågan bör i varje fall ställas.

rubricering, Haaretz, Abbas, Hamas, bojkott, palestinier, Europa, Fatah, 'ändamålet helgar medlen', Jerusalem Post, fångutväxling, Gilad Shalit, Västbanken, militärkupp, ...
SvD, 2, 3, 4, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Syd, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Dag, 2, 3, 4, 5, Ab, 1, 2, 3, 4, N, Hd, 2, 3, 4, 5, Ps, N, 2, 3, 4, Svt, R, 2, 3, 4, 5, Vg, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, T2, B, 2, 3, 4, Smp, 2, 3, 4, 5, 6, Kri, 2, 3, Tra, 2, 3, Y, 2, 3, Nm

BLOGGPÄRLOR
MXp: Etiska dilemman i Operation Cast Lead mot terrorismen
Israel i Sverige: Vad sägs om lite fakta
Fred i Mellanöstern: Vilken moralisk måttstock har vi rätt att använda på Israel
Ilya Meyer: Ett möte i frammåtanda
Mellanöstern aktualia: Obamas huvudvärk
Rabnor tycker o tänker: Sprängd anka

Dilemma

Det är bara så fruktansvärt outhärdligt och så svårt…
Man kan inte jämföra men ändå gör man det.

Hur kan man jämföra situationen för en familj där en son blivit kidnappad och befunnit sej i Hamas våld under snart 1000 dagar med en annan familj vars son blev mördad vid samma kidnappningstillfälle?
Vem har fått utstå det hårdaste slaget och vem har fått betala det högsta priset?

Det har under flera dagar pågått demonstrationer i Jerusalem av människor som vill vad varje israel vill – att Gilad Shalit ska bli fri.
De vill att han ska bli fri till vilket pris som helst.
Strax intill finner du andra demonstranter som också vill att Gilad Shalit ska bli fri men inte till vilket pris som helst.
Priset de inte är villiga att betala är att de som mördade deras barn som bonus ska slippa sina straff och släppas fria.

Man kan ju inget annat göra än att både förstå och känna med båda parter och ändå måste Olmert och regeringen välja.

Hamas har en namnlista på 450 utvalda terrorister de vill ska bli fria i utbyte mot Gilad och jag lovar, de är inte några söndagsskolegossar.
Det har förhandlats i Kairo via egyptiska mellanhänder och Gilad-gänget har framhållit att om han inte blir fri nu så kanske han aldrig blir fri.
Gänget en liten bit bort, som också vill att Gilad ska bli fri (ja, ni har hört det nu...), har varnat för vad följderna kan bli för landet och folket om dessa bloddrypande mördare kommer ut i friska luften.

Olmert talade till nationen i kväll under några minuter och sade bland annat att ett land måste ha sina röda linjer och att man inte alltid man kan negligera en hel nation till förmån för en enda kidnappad soldat.
Detta var naturligtvis inte vad familjen Shalit hoppades få höra men på något sätt verkade de luttrade – de sa att de trots dagens besked hoppades att en dag...

Som om detta inte vore nog så inser folk att denna slutspurt för att få Gilad fri inte har så värst mycket att göra med medkänsla eller rättstänkande utan mer handlar om vad som i slutändan kommer att stå på Olmerts meritlista.
Till mångas lättnad är hans nedräkning i full gång.

Åter igen – hur ska man se på detta dilemma?
Ska en olycksbroder räddas till varje pris även om priset i sej kommer att skapa ännu fler olycksbröder?
Vilken terrorgrupp kommer i framtiden att avstå från nya kidnappningar när belöningen blir så här magnifik.

Skillnaden är att alla vet hur Gilad ser ut, vilka hans föräldrar är och vilken mat han åt i skolmatsalen.
De framtida terroroffren har idag inga ansikten, vi vet inte hur många de kommer att vara och vi känner inte till tidpunkten då de kommer att bli mördade.
Statistik och dyrköpta erfarenheter visar dock entydigt att terrorister på grönbete ägnar sej åt helt andra saker än att plocka blommor.

I detta dilemma finns inte rätt eller fel – bara att handla på ett sådant sätt att man orsakar minsta möjliga skada.

kidnappning, Jerusalem, Gilad Shalit, demonstrationer, Olmert, Hamas, söndagsskolegossar, Egypten, mördare, meritlista, terrorgrupp, medkänsla, ...
Y DN BLT SVT-O DN D AB N Smp Vg Y ETC VG Dagbladet

BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige: Ultranationalister och extremhöger. Riktig höger!Shalit.
MXp: Bojkotta Palestina - tills terrorn upphör och Israel erkänns.
Fred i Mellanöstern: Svenska medier om överdrifterna i Gaza
Sapere aude! Har palestinska myndigheten erkänt Israel bara för att få internationellt bistånd?
Ilya Meyer: Siffror betyder så litet
Empatisk men inte patetisk: Kortfattat om självförsvar och Gazakonflikten
Rabnor tycker o tänker: Polis och polis
Tundra Tabloids: Palestinian Word Weasel Watch

Moraliskt break down

Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här för mina funderingar gäller inte huvudpersonen så mycket som det moraliska dilemma hans situation försatt oss i.
De flesta av er har hört talas om att Hamas sedan flera år håller en ung, värnpliktig israelisk kille som gisslan någonstans i Gaza – tror vi.
Han sitter där utan några mänskliga rättigheter och ingen, absolut ingen, vet något om hans tillstånd.
Denna massiva tystnad är en viktig del av den medvetna tortyr Hamas utsätter hans närmaste för.
Inte ens Röda Korset har tillåtits besöka honom trots att det ingår i deras uppdrag - fast ingen vet väl egentligen hur pass ihärdiga de varit.
Klart att Hamas säger nej men folk med ryggrad låter sej inte nöja med det – de ser till att få vad de har rätt till.

Att allt detta är totalt lagvidrigt förstår vi lätt.

Vad jag funderat på är den moraliska aspekten av den upprörande historien om Gilad Shalit.
Han kidnappades från den israeliska sidan av gränsen mot Gaza vilket är en grymt olaglig aktion, ett brott, och släpades in i Gaza där han effektivt gömdes undan för världen.
Nu vill kidnapparna byta honom mot grava kriminalfall, ett tusental eller så från deras eget läger, vilket innebär att en kriminell handling utnyttjas för att tilltvinga sej förmåner.
Detta utan att någon ens påpekar 'snusket' och än mindre agerar.

Man kan naturligtvis säga att Israel kan välja - betala det begärda priset eller glömma Gilad, men mot detta resonemang finns naturligtvis en uppsjö av argument.
Det första, för att nämna några, är att han är en människa av kött och blod som försattes i sin nuvarande situation när han gjorde sin plikt mot sitt land som värnpliktig.
För det andra har han föräldrar, familj och vänner som far illa varje dag och varje stund detta skammens brott pågår.
För det tredje är det inte rätt mot någon att en grupp som Hamas ska kunna utvinna fördelar, bli belönade, som följd av fräck och grym kriminalitet.

För Hamas betyder Gilad som person ingenting – han är endast en handelsvara.
För hans familj betyder han allt!

Det sägs ju att om man är tyst så samtycker man och eftersom världens både stora och små är knäpptysta borde detta innebära att de 'gillar läget'.
Sverige med sina folkvalda verkar samtycka väldigt mycket för jag har sällan hört någon höja sin röst för Gilads frigivning och än mindre krävt det.
Är det förenligt med rätt och rättvisa, med moral och civilkurage att inte göra vad som bör göras för att killen ska bli fri?
Inte betala för att han ska bli fri, bara bli fri.

Jag förstår inte varför inte någon har kommit på tanken att sätta press på Hamas.
Är det möjligen så att det är fint att pressa Israel medan det är fult att pressa Hamas?
Är Hamas en sådan delikat liten terrororganisation att man är rädd för att om man sätter press på dem så kan de bli ledsna?
Är det moraliskt rätt att stillatigande åse hur en organisation som dagligen avlivar oliktänkande bland sina egna ska kunna utnyttja sitt kidnappningsbrott för att få sina mördarkompisar fria?
Om omvärlden hade kombinerat ordentlig press på Hamas med ultimatum (som sedan effektuerades) hade Gilad varit hemma idag och de grova kriminalfallen hade fortfarande suttit där de bör sitta.

En annan, ännu svartare tanke tränger sej på, en tanke jag inte kan frigöra mej från om jag inte blir överbevisad.
Kan det vara så att ingen bryr sej därför att det handlar om en judeunge?
Judeungar och speciellt judeungar som gör lumpen för att lära sej att försvara sitt land och folk är enligt Hamas rättslösa utan annat värde än som utbytesvara.

Kan det vara så att det inte bara är Hamas som har den uppfattningen?

Jag anser att världssamfundet bör göra en gemensam aktion och pressa Hamas tills de försätter Gilad på fri fot – utan någon absurd 'fångutväxling'.
Tomma fraser och fromma önskningar göre sej ej besvär – nu krävs det språk och handling som leder till önskat resultat.

Hur skulle pressen på Hamas rent praktiskt kunna gå till?
Det finns en sak som svider i hjärterötterna på en hamasnik och det är att förlora land.
Att förlora tusen små människor i ett krig de själva stakat ut riktlinjerna för är inget som orsakar ledarna sömnlösa nätter.

Att förlora bitar av det de idag kallar sitt land skulle de, milt sagt, inte gilla.

Ultimatum handlar ofta om tid och eftersom Gilad redan suttit i sin jordhåla (?) på tok för lång tid så är det dags för omvärlden att avsluta spektaklet.
Ge Hamas en utmätt tid inom vilken Gilad ska befinna sej hos sin familj annars...

Här lämnar jag fältet fritt men kom ihåg att Hamas bör förlora land.
Förlora det till FN, EU, Egypten eller Uganda – vem bryr sej – Hamas bör förlora land.

Det heter ju i dagligt tal att Israel bör ge palestinierna land för fred men i det här fallet bör Hamas pressas att ge Gilad Shalit fri mot att få behålla landet de bebor.

Detta är den oansenligaste bland bloggar men inget hindrar dej som läser från att börja nerifrån, från mitten eller från de högsta tinnarna och kräva att rätt går före orätt och mod går före feghet.
Framför allt att moralisk klarhet går före moraliskt break down.

Gilad Shalit, gisslan, Gaza, mänskliga rättigheter, tortyr, Röda Korset, Hamas, moraliskt dilemma, Israel, handelsvara, civilkurage, ultimatum, ...

D, D, D
SvD, DN, 2, 3, 4, Hd, Syd, 2, 3, 4, Ab, 2, 3, Vg, Etc,
B, Ps, 2, 3, So, 2, Hd, N, Y K

Den heta och mustiga soppan

När man tänker berätta lite om palestinierna slås man strax av frågan – vilka palestinier?
Det är egentligen ganska underligt att inte fler ställer samma fråga men man har ju blivit tillvand på något sätt.
Att klumpa ihop dem till en homogen grupp funkar inte i verkligheten.

Vi har de någorlunda sekulariserade palestinierna på Västbanken där Abbas är kung och så har vi de islamistiska palestinierna nere i Gaza där Hamas försöker regera.
Detta är naturligtvis en grov uppdelning men ungefär så ser det ut vid ett första påseende.

Dessutom kan vi dela upp dem enligt politiska gränsdragningar och då blir söndringen ännu tydligare.
Vi har presidenen, Mahmoud Abbas med sitt krigarnamn Abu Mazen, som av någon oförståelig anledning kallades "a man of peace" av både Bush och Rice.
Vi får se om Obama nu hakar på trenden.
Nere i hamasgettot i Gaza finns en man som kallar sej för premiärminister och heter Ismail Haniye allt medan Västbankspalestinierna har sin egen premiärminister vid namn Salam Fayyad.
Att palestinierna håller sej med dubbel upplaga av premiärministrar är det ytterst få som reagerar över trots att det knappast kan vara någon idealisk lösning.

Abbas är den som i världssamvetets ögon är klassad som acceptabel och ska både stödjas och stöttas för utan uppholstring inser de att hans regim kommer att falla ihop som ett korthus.
Han är den omvärlden satsat alla sina kort på och enligt prestigens lagar kan man inte bara ge upp utan han måste stöttas och stärkas och stärkas och stöttas, även om man egentligen inte vet vad man håller på med.
Alla inser att han bara är en annonspelare men ingen vågar säga det högt.
Ingen vet bättre än han själv att utan beskydd från IDF hade han varit bortplockad från sitt kontor för länge sedan.
Dessutom gick hans ämbetsperiod ut i januari men det verkar ingen anse vara speciellt viktigt – viktigare då att uppehålla skenet av honom som palestiniernas starke man.
Skenet får bli en ersättare för verkligheten.

I Gaza finns Haniye som påstår att han är den ende laglige premiärministern, men även om han blev vald i ett demokratiskt val så förlorade han snabbt sin legitimitet efter sin blodiga militärkupp mot sina palestinska Fatah-bröder i juni 2007.
Då släpade hans gorillor ut andra palestinier ur sina hus och sköt ner dem framför deras familjemedlemmar och hade några varit dumdristiga nog att försöka gömma sej på ett hustak så jagade de upp dem där också och för att spara några kulor slängdes dessa olyckliga behändigt ut i himlarymden för att sluta sin färd som en oigenkännlig massa nere på asfalten.
Efter den händelsen får Haniye finna sej i att bli betraktad som en diktator.

Tycker ni fortfarande att det palestinska problemet är klart som korvspad?

Vi har det där med religionen.
I Gaza är man besatt av religion – observera att endast den rätta läran är accepterad och sharialagar är på väg att antas där straffen varierar från spöstraff till hängning med lite lämplig kroppsstympning där emellan.
I Gaza företar man sej ingenting om inte Allah saktionerat det så vi utgå från att det är en Allah välbehaglig gärning att hålla den unge Gilad Shalit i fångenskap år ut och år in.
Att det är moraliskt tveksamt - ja, vem bryr sej?
Jag vet inte om de Iran-utbildade gossarna som skjuter raketer in över Israel lite när det passar gör detta för att behaga Allah - kanske är de ute efter bonuspoäng.

På Västbanken där Abbas försöker styla upp sina Fatah-män ägnar man sej åt en Islam utan yvigare gester.
Hans USA-tränade gossar är ofta ute och samlar ihop spridda hamasgäng som satsat sina liv på att göra om Västbanken till Hamasbanken.
Själv far Abbas världen runt gång på gång för att påminna makthavare och andra om att det är han som är president i 'landet som inte är'.
'Landet som inte är' som har både president och en dubbel upplaga av premiärministrar.

Att vara hamasnik i Gaza är heller inte så enkelt för trots sina ökända maktmetoder är de inte herrar i eget hus.
Uppe i Damaskus i Syrien sitter kejsaren av Hamas, Haled Mashal, och driver sin hovstat.
I sina förgyllda sammetssalonger sitter han och bestämmer över sitt Gaza men ledargarnityret där, som befinner sej ljusår från elegansen i Damaskus, blir ibland lite irriterade.
Haniyes tankebanor är inte alltid identiska med Mashals och som extra krydda finns det i Gazas absoluta toppgarnityr ytterligare en man att räkna med, Mahmoud Zahar, vars kännetecken är en obrottslig trohet mot de islamistiska trenderna.
Zahar är den mest dogmatiske av de dogmatiska och det är oftast han som får något gjort.
Ska det smugglas in några miljoner dollar till Gaza är det Zahar som får jobbet.

Tillbaka till Abbas.
Abbas finns där för att västvärlden bestämt att han ska finnas där.
Västvärlden har bestämt att det är honom man ska förhandla med och att det är han som ska ha pengarna, för så snart det handlar om palestinier så handlar det också om pengar.

Mycket pengar.
Inte deras pengar utan pengar de pådyvlas så att risken inte ska finnas att de börjar tjäna egna pengar och då inte kommer att behöva stå i tacksamhetsskuld till väst.
Det är inte helt enkelt detta spel och gallerierna är månghövdade.

I bakgrunden döljer sej naturligtvis de stora oljepengarna.

Att Bush och andra satsade på Abbas från början hade kanske sina grunder men som situationen ser ut idag har han ingen reell uppgift.
Även om han skulle lyckas pränta ner sin signatur på ett fredsfördrag med Israel skulle det bara gälla för Ramalla med omnejd.
Hamas nere i sin ringhörna är förbjudna av Den Högste att stifta fred med Israel, så vad är vitsen?

Vi vet dessutom att Abbas och hans Fatah är den svagare länken medan Hamas, pådrivna av Iran, Syrien och Hizballah, är mycket starkare och mycket mera målmedvetna.

Att sedan Mashal i Damaskus jobbar stenhårt på att peta bort Abbas för att bli palestiniernas oomstridde kultlfigur förenklar inte heller bilden.

Var kommer då Israel in?
Egentligen finns de inte med alls.
Alla ingredienser i den palestinska soppan är hemmaproducerade och att hålla grytan kokande klarar de också av riktigt bra.
Lite uppfriskande hatpropaganda, lite kryddiga bombbälten uppblandade med en delikat raketsvärm då och då gör soppan både het och mustig.

palestinierna, Abbas, Gaza, Hamas, Västbanken, Haniye, Qurei, annonspelare, militärkupp, diktator, sharialagar, Allah, Gilad Shalit, Fatah, Islam, Mashal, Zahar, oljepengar, Ramalla, Iran, ...

SvD 2 TA K Y HD SP B SDS 2 3 HD Y T SvD AB AB D DB VG DN 2 SDS

Mera läsvärt: MXp Meyer JiM FiM Sapere

'Kung Av Palestinagrupperna'

Det är intressant att iakttaga vilka fantasifulla piruetter svenska media ägnar sej åt för att legitimisera Hamas.
De till och med använder sej av skribenter som Per Gahrton, "Kung Av Palestinagrupperna", vilket är en lika desperat som deprimerande åtgärd.
Gahrtons artiklar innehåller aldrig några överraskningar, aldrig något nytt – har man läst en har man läst alla.
Att han får hållas i en tidning som Svenska Dagbladet är verkligen ett fattigdomsbevis.

Hamas våldskultur ursäktar han med "desperation".
Detta må vara en bit av sanningen, men en ytterst liten bit och även denna lilla bit har inget med Israel att göra utan är en hemmaprodukt.
Vad som driver Hamas att ägna sej åt sitt råa serievåld är i stället "aspiration".
Deras renrasiga islamism leder dem till detta extremistiska beteende och på sådant biter ingen logik.
Underligt egentligen att så få självmordsbombare kommer från Darfur där desperationen är påtaglig på ett helt annat sätt än i Gaza.

Efter en veckas krig mot Iran i Gaza är Hamas fortfarande fyllda av denna aspiration.
Detta krig som Hamas iscensatt under en längre uppladdningsperiod skördar nu sina offer.
Att be dem sluta är förmodligen lika fruktbart som att be en groda sluta hoppa.
I kväll berättade en Hamasledare från sin bunker att han ser endast två möjliga utvägar – seger eller att bli shahid (en som dör för Allah).
Hans kroppshydda vittnade om att han missat att "i Gaza svälter man..."

Logiken i hans uttalande lyser också med sin frånvaro.
Om han eftersträvar seger skulle han ju hjälpa sitt folk där uppe på markplanet.
Om han å andra sidan verkligen ville bli shahid skulle han inte gömma sej som en skrämd råtta nere i bunkersystemet.

Vad Hamasledarna håller på med är att utsätta sitt eget folk för det krig de själva tuggat till.
Att plåga oskydiga straffar sej förr eller senare.
Bibelläsare, möjligen också Koranläsare, berättar att efter sådd kommer skörd.
Idag skördar Gaza vad Hamasledarna sått under många, långa år.

De klagar över förluster och förlusterna finns.
Alla förluster är tragiska förluster.
Vad jag inte förstår är hur kan de kan anklaga andra för dessa förluster.
De bör ju veta att de bor i ett tättbefolkat område och när de nu valt att bekriga Israel med utgångspunkt från just detta område...
Var finns överraskningsmomentet?

Hizballahledaren Nasrallah blev ljusskygg i och med senaste Libanonkriget och har nu tillbringat över 2 år i sina bunkers.
Modig kille.
Nu har Hamas ledargarnityr slunkit ner i sina bunkers och lär förbli där tills faran är över.
Lika modiga killar.

Vad är det som gör att folket inte slänger denna typ av ledare på sophögen.
De drar ju inget annat än eländes elände över dem?
Ingen chans i världen att de åtnjuter folkets kärlek – det handlar mer om hot, rädsla och iskall skräck.

Ytterligare ett steg varmed ledarna planerar att kväsa sitt folk består i de nyss antagna sharialagarna.
Är det någon som på allvar tror att piskning, stympning och hängning är något folket med glädje ser fram emot?

Gahrton skriver en tjock bok och dussintals av artiklar men tar aldrig avstånd från arabiskt våld.
Han finner ursäkter, den ena mer fantasifull än den andra.
Han finner också ett perverst nöje i att glorifiera "the arab street" i stället för att visa sitt stöd för de trots allt mer moderata krafterna.
De krafter som inte är druckna av fanatismans skumpa och som i någon mån stuckit ut hakan i kampen mot Irans förlängda arm – Hamas.
Hamas lever och frodas tack vara världens alla "Gahrtons", folk som smittats av samma sjuka.

Han vill påskina att israeliskt våld är planerat i en frysbox av stål medan det arabiska våldet stammar från en varm och kärleksfull famn.
Detta är naturligtvis inget annat än hans vanliga överslätningsteologi och har inget med verkligheten att göra.
Gahrton kan ju göra ett besök i Gilad Shalits fängelsehåla och fråga om han anser sin situation vara ett kärleksbevis.
I kväll hotar Hamas med att skaffa honom kompisar – ytterligare kidnappningar står högt på agendan.
Ytterst kärleksfullt.

Vad Israel planerat i sin frysbox av stål är att vräka in förnödenheter till Gaza.
De senaste dagarna har de levererat 7800 ton!
I sin iskalla frysbox har de dessutom planerat och genomfört sjuktransporter av sjuka Gazabor för vård på israeliska sjukhus.
Vilken gemen uselhet.

Gahrtons försåtliga agenda är trots mängden av ord lätt att genomskåda.
Är man 'Kung Av Palestinagrupperna' har man skaffat sej den perfekta täckmanteln för sitt agerande mot staten Israel.
Vilka uppoffringar Gahrton gjort för att hjälpa palestinierna är dock höljt i dunkel.
Att vara 'Kung Av Palestinagrupperna' tar på krafterna.

piruetter, Per Gahrton, Svenska Dagbladet, desperation, aspiration, Hamas, serievåld, Darfur, Iran, Gaza, shahid, Bibelläsare, Koranläsare, "the arab street", Gilad Shalit, groda, råtta, ...
AB DN SvD AB SvD SvD SDS SvD SDS SvD SDS SvD SvD SDS SDS SvD SvD SvD DN
DN DN DN DN DN D D HD SvD T AB
SDS Y K B SP DN DN SDS