Enkel fråga

För sin egen sinnesfrids skull borde man lämna sådana här funderingar men å andra sidan – just för sin egen sinnesfrids skull – går de inte att bortse ifrån.

Varför denna kryptiska inledning?

Det handlar om enkla och barnsliga frågor och då tycker man ju att det borde finnas enkla och barnsliga svar men underligt nog finns det inga svar alls.

Frågorna är i allra högsta grad icke-frågor.

Ta till exempel palestiniernas, PLO's, logos eller emblems.

De gånger de avbildar sin tilltänkta stat så avbildar de i stället Israel.

Det låter inte klokt men så är det.

Varför var inte Obamas första fråga till Abbas när han gästade området varför?

Vad Abbas än svarat skulle han krävt en omedelbar ändring med hänsyn till dagens realiteter.

Varför kräver inte Bibi samma sak tills en ändring kommer till stånd?

Tycker de att det är en alltför banal historia för att tas upp av dessa höga herrar?

Kan så vara men det handlar inte om det – det handlar om att palestinierna tänjer på sina gränser så länge omvärlden tillåter dem.

Om ingen påpekar lögnen i deras avbild av sitt drömland så kommer de att fortsätta att drömma i stället för att handla och förhandla.

En annan grotesk företeelse är deras regelbundet upprepade löfte att när och om de får en egen stat så kommer de att från första dagen iakttaga 100% apartheid.

Inga judar kommer att få leva och bo i ett nybildat Palestina.
Klart slut. 
Ut.

Om jag inte har fel för mej så bor det ganska många araber i Israel - i själva verket mer än 20% av totala invånarantalet.

Tycker ni de också ska tvingas ut?

I många sammanhang gäller lika för lika, kanske här också?

Jag har aldrig hört eller läst att Abbas eller hans butler Erekat någonsin fått stå till svars för dessa apartheidlöften.

Naturligtvis har ingen då heller krävt eller villkorat att ett eventuellt framtida Palestina ska vara absolut fritt från varje form av apartheid.

Varför vågar ingen konfrontera dem om denna ganska så remarkabla framtidsvy för det kan väl inte vara så att omvärlden accepterar palestinsk apartheid?

Ett närbesläktat fenomen handlar om de palestinska flyktingarna, de palestinska ledarnas politiska gisslan, som inte kommer att få tillåtelse att återvända till ett Palestina.

De ska skyfflas över till Israel som ingen av dem naturligtvis kommer att känna igen – i den mån de överhuvudtaget varit här.

Det arabiska spelet om de palestinska flyktingarna (inklusive UNRWA) är ett av de snuskigaste företeelser världen skådat – och accepterat.

De som styrde palestinierna 1964 konstruerade de konstitutionella stadgarna för Fatah.

Även Hamas har sina stadgar och granskar man deras målsättningar så kan det vara hugget som stucket.

Hur de tänker sej bästa sättet att nå fram till målet, Israels försvinnande, kan te sej lite olika.

Hamas talar klarspråk och menar att slåss till sista droppen är enda vägen medan Fatah snirklar in sej lite med lite vackra ord och fraser.

Detta har de lärt sej under allt tröskande fram och tillbaka genom åren, de vet vid det här laget exakt vad som går hem bland västerlänningarna och dumma vore de väl om de inte utnyttjade det.

Nåväl, idag år 2013, står det fortfarande i Fatahs grundläggande konstitution, artikel 12 och artikel 19, att strategin är att med vapenmakt utradera Israel, ekonomiskt, politiskt, militärt och kulturellt.

I artikel 22 lägger de till att de motsätter sej varje politisk lösning som ett alternativ till att förstöra Israel.

Hörde ni det - inga politiska lösningar.

Kerry, ställ de rätta frågorna eller åk hem.

Varför ber inte de svenska socialdemokraterna sitt kära systerparti, Fatah, att plocka bort dessa skrivningar?

Upplever de inte att det ligger något groteskt bakom dessa meningar?

Att öppet avisera hur man planerar att förinta en medlemsstat i FN borde inte vara acceptabelt ens för SAP.

Enkla och lite barnsliga frågor men ingen törs ställa dem?

Kan någon förklara varför?

Article (17) Armed public revolution is the inevitable method to liberating Palestine.

Article (19) Armed struggle is a strategy and not a tactic, and the Palestinian Arab People's armed revolution is a decisive factor in the liberation fight and in uprooting the Zionist existence, and this struggle will not cease unless the Zionist state is demolished and Palestine is completely liberated.

Article (22) Opposing any political solution offered as an alternative to demolishing the Zionist occupation in Palestine, as well as any project intended to liquidate the Palestinian case or impose any international mandate on its people.

Läs även andra bloggares åsikter om Palestinian Media Watch (PMW), PLO, Abbas, Bibi, Obama, palestinsk apartheid, UNRWA, Hamas, Fatah, Kerry, SAP, FN, ...

Två säregna mail

Jag fick idag två säregna mail just efter varandra.

Det första var från The Israel Project (TIP) och berättade att Abbas sagt att han inte ser någon större skillnad mellan hans egen och Fatahs politik gentemot Israel och Hamas syn på samma sak.

Sedan, i god palestinsk anda, börjar Abbas förneka oerhört lätt verifierbara fakta.

Han påstår, utan att blinka, att Hamas inte attackerat Israel under de gångna åren trots att Hamas själva tagit på sej äran av dessa krigshandlingar.

Faktum är att bara under 2012 sköts mer än 2.300 alltmer sofistikerade raketer iväg från Gaza med ett enda mål i sikte – att träffa och avliva så många israeler som möjligt.

Att de inte lyckades särskilt bra beror dels på deras egen inkompetens och dels på att Israel prioriterar skydd för sina medborgare framför propagandapoäng.

"Fånigt Abbas att försöka få den ryska publiken att tro att solen cirkulerar kring jorden men på ett vis kan jag förstå dej.

Du har tidigare pratat i nattmössan ett antal gånger och tack vare bl.a. medias skräckblandade förtjusning inför din fabuleringskonst så trodde du väl att det skulle gå vägen den här gången också.

Inte kunde du ana att en stor blogg som denna...(!!!) skulle snappa upp ditt trixande med sanningen - så känn dej avslöjad."

Det andra mailet kom från Palestinian Media Watch (PMW) och handlar om friska vindar i det brittiska parlamentet.

Det handlar om att engelsmännen börjar skärskåda sej själva med avseende på det ekonomiska och annat stöd de ger till Abbas och hans styre.

Skräckvarning härmed utfärdad till tidigare naiva medelbritter.

I det brittiska parlamentet rörde man runt i den palestinska hatkulturen och terrorglorifieringen.

Unga palestinier blir upplärda att hata judar som andra blir upplärda att 2+2=4.

Abbas pläderade i september 2011 i FN för en palestinsk stat bredvid Israel men utan att behöva förhandla med Israel.
Samtidigt kunde människorna på Västbanken se i sina TV-apparater denna bild av Palestina.

"Side by side......"?

Jag ser bara den palestinska flaggan tjusigt draperad över hela Israel och budskapet är klart.

Ingen delning av landet, hela området är Palestina.

Inget "side by side" så långt ögat når.

Jag känner en eller två israeler som inte helhjärtat delar den uppfattningen.

Det finns alltså röster i det brittiska parlamentet som trängt igenom mediabruset och skalat av Abbas några av hans grövsta förklädnader, den där välvilliga farfarsförklädnaden att allt ska bli så bra så bra bara han slipper förhandla med Israel.

Naturligtvis fanns där också en blekljummen regeringsmedlem som inte vågade låta dagsljuset drabba hans eget handlande.

Han föredrog skymningslandet där alla är lika goda kålsupare men handsken är nu kastad och vi väntar med spänning på scenuppsättning nummer två.

Kommer det brittiska parlamenter att rehabilitera sej eller var det bara en fräsch vårblomma som redan mejats ned i den brittiska myllan.

Brutalt och skoningslöst.

Läs även andra bloggares åsikter om The Israel Project (TIP), Abbas, Israel, Hamas, Gaza, Palestinian Media Watch (PMW), Västbanken, England, ...

Tvåstatslösning - vem tar ansvaret?

Obama är på ingång och då ska det naturligtvis talas 'tvåstatslösning'.

Tvåstatslösningen är något man tar till när man inte har energi nog att fundera ut något bättre - eller som de gamle sade; så har det ju alltid varit.

Att det börjar bli pinsamt lägger väldigt få märke till.

I samma andetag som man pratar tvåstatslösning försöker man så där lite i skymundan åtgärda ytterligare en aspekt av den påstådda problematiken.

Man försöker sej på experimentet att bortse från att storleken faktiskt betyder något.

Jag har länge försökt finna logiken i att Israel är OK om det är så litet som möjligt och att  Palestina är OK om det är så stort som möjligt.

Vad skulle hända om man helt fräckt låter Israel och Palestina byta plats?

Oj vej, då skulle man omedelbart vara inne på detta monster som i extremistkretsar kallas 'stor-Israel' och något ruskigare än detta står knappast att finna.

Stor-Palestina då?

Ett stort leende sprider sej över ansiktena på vår tids fredsänglar som vill ha fred för palestinierna men underkastelse av israelerna.
Jämställdhetsministern för Mellanöstern, var är du?

Mina egna små privata betänkligheter inför en tvåstatslösning är rent praktiska; det finns helt enkelt inte plats för ytterligare en stat på den smala landremsa som ligger mellan floden Jordan och Medelhavet – speciellt som invånarna inte direkt älskar varandra.

Motsatsen ligger betydligt närmare sanningen.

Om man ska gå till internationell lag där de bindande FN-resolutionerna ingår så står det absolut ingenstans att palestinierna ska ha någonting.

Förvånad?

Du kommer i så fall att bli ännu mer förvånad när jag berättar att ordet 'palestinier' inte är nämnt en enda gång i de sammanhangen.

Däremot står det att parterna ska förhandla och att Israel i slutändan ska ha säkra och försvarbara gränser.

Palestinierna existerar dock idag eftersom de säger så och det får vi acceptera.

Vi får också acceptera att det är skillnad på palestinier och palestinier – Västbankspalestinier (Fatah) och Gazapalestinier (Hamas) för att gör det övertydligt.

Kommer ni ihåg Helle Klein som skrev arga men urtrista artiklar om Mellanöstern i Aftonbladet men som gömt sej i prästkappan ett tag?

Hon hade ett favorituttryck när det gällde Israel – Israel skulle alltid pressas.

Pressas till att avstå det och detta och pressas att ge bort utan att få något i gengäld.

Pressa, pressa på nu då, pressa ytterligare en bit –bättre kan du!

Israel fortsätter att känna press på sej att ge och ge men aldrig få och en dag har kanske omvärlden pressat fram en tvåstatslösning.

Abbas skriver under papperslappen och redan samma kväll har Hamas tagit över Västbanken.

Vilka av alla de som satsat alla sina krafter på att pressa Israel fram till denna tvåstatslösning är nu beredda att ta ansvar för resultatet?

Nå???

Inte en själ, naturligtvis.

Detta vet israelerna så var inte förvånade om de kommer att vara aningens försiktiga.

Att köpa grisen i säcken har de gjort tillräckligt många gånger, tyvärr med svinaktiga resultat.

Israelerna har skyldighet att ta tillvara sina medborgares intressen likaväl som palestinierna söker främja palestinska intressen.

Det var precis det de gjorde när de krävde av FN att bli betraktade som en stat som inte är en stat.

Israelernas skyldigheter mot de sina handlar om att inte ge bort eller sälja ut intressen som är vitala för landets fortbestånd.

Om palestiniernas agerande betraktas med förtjusning så bör israelernas betraktas åtminstone med förståelse.

Att bli mötta av samma glödande men ofta intelligensbefriade entusiasm som palestinierna möts av är det ingen i Israel som ens drömmer om.

Rosa moln kan vara charmiga men hälleberget har liksom mera substans.

Det har skrivits ett oändligt antal artiklar om tvåstatslösningens förträfflighet och endast ett fåtal har vågat sej på att tvivla.

Tvivlen handlar då oftast om vem eller vilka som tar ansvar när det går åt skogen?

Ingen kommer naturligtvis att ta något ansvar för i en sådan situation är varken ord eller ryggdunkar tillräckliga.

Detta vet israelerna så de har simmat lugnt ett tag medan palestiniernas president Abbas knappt ens doppat tårna i vassen.

Att Obama är missnöjd med båda parter är ingen hemlighet - han är för övrigt missnöjd med varje världsmedborgare som inte älskar honom förbehållslöst.

Ingen vet vad han har i kikaren så ingen kommer att bli förvånad .

Förvånade skulle människorna bli bara om han levererar intelligenta och väl genomtänkta idéer som kunde resultera i en upplösning av Mellanösterns Gordiska knut.

The teleprompter is yours, Mr. President.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, tvåstatslösning, Israel, palestinierna, FN-resolutioner, Hamas, Fatah, Helle Klein, Mellanöstern, Västbanken, Gordisk knut, ...

Upp-och-nedvända grodor

Det kan säkert tyckas enfaldigt att skriva så mycket om vad palestinierna har för sej men om man byter ut ordet ’palestinier’ mot ’upp-och-nedvända-världen’ så blir det kanske mera förklarligt.

En upp-och-nedvänd värld är naturligtvis absurd men kan också ha sina poänger.

Det mesta palestinierna tar sej för är så galet tokigt att man per automatik klassar det som bak-och-fram eller upp-och-nedvänt.

Stundtals alltihop tillsammans.

Galnast av allt är att vad de nu bråkar om hade de kunnat haft redan 1948 om de inte tjurat.

De hade kunnat haft en stat i paritet med Israel (lika gammal i varje fall) och inte behövt acceptera den kvasi-stat FN bevärdigade dem med för några månader sedan.

OK, bättre sent än aldrig - så de vill alltså ha den där staten nu i stället.

FN-resolutionerna talar tydligt om att en sådan stat endast kan skapas genom förhandlingar med Israel men vad gör palestinierna?

I stället för att förhandla med Israel förhandlar de med Hamas.

Hoppsan...

Förhandlingar med Hamas kan aldrig ge dem en stat, endast förhandlingar med Israel har teoretiska möjligheter att resultera i en palestinsk stat.

Hade de inte varit så bak-och-fram och upp-och-nedvända så hade de kunnat göra det lätt för sej genom att gå till israelerna och be om hjälp och råd.

De har i alla fall mer än 60 års erfarenhet av att handskas med en ny stat.

På tal om de regelbundet återkommande förhandlingarna mellan Gazapalestinier (Hamas) och Västbankspalestinier (Fatah) så bryter de samman lika ofta som de återuppstår.

Det enda Fatah och Hamas kan komma överens om verkar vara att starta bråk med israelerna och i det avseendet är de lika goda kålsupare.

Ibland blir det raketkaskader och ibland mandomsprov för snorungar. 

Vem fick iväg den största stenenbumlingen utan att snubbla?

Vad annat har palestinierna för sej?

De satsar ofattbara penningsummor på att i alla tänkbara instanser ’snacka skit’ om Israel och göra livet surt för den tilltänkta granne de påstår sej längta och trängta efter att leva i fred med.

Hade de åtminstone i någon utsträckning förstått vad förtroendeskapande åtgärder innebär (nej det är inte kassamraketer...) och därefter presenterat dem för omvärlden då hade israelerna – om inte annat så för skams skull – känt sej tvingade till ett liknande beteende.

Åter igen talar deras handlingar ett annat språk än vad de säger till Obama.

Bak blir fram och upp blir ned kväker grodorna i träsket.

Till Obama säger de att de har en djup och innerlig önskan om en alldeles egen liten stat, naturligtvis i fred med Israel.

Där ska de odla sin potatis, plantera sina pelargoner och tillreda sin humus.

I samma andetag skickar de ut sitt unga garde för att som de senaste dagarna bränna, slå ned och förstöra.

F’låt, det sägs att detta sker i sympati med de matvägrande fångarna men jag kan trots det inte se något sympatiskt i dessa gatuorgier.

Palestiniernas öde tycks fortfarande vara förenligt med den ack så sorgliga devisen att de aldrig missar ett tillfälle att missa ett tillfälle.

Grunden för detta konstaterande är att palestinierna inte bryr sej ett dugg om lite missade tillfällen, de är inräknade under rubriken 'SPILL' i den stora ekvationen.

Det enda viktiga är att se Israel förstöras bit för bit precis som det står i deras stadgar som jag försynt undrar om biståndsminister Gunilla Carlsson och Obama läst?

Om de läst den så har de antingen inte förstått vad de läste eller inte brytt sej.

Vilket som är värst kan ni själva fundera över.

Till 'upp-och-nedvända-världen' hör också palestiniernas oförmåga, eller snarare ovilja, att bli självförsörjande.

De vill ha en stat men de räknar kallt med att andra ska betala för den.

Hade några andra än palestinierna försökt sej på ett liknande experiment hade världsmedborgarna skrattat lite uppgivet.

När det gäller palestinierna vågar man sej naturligtvis inte på en sådan naturlig reaktion utan spelar med i elakt spel.

En stat som inte står på egna finansiella ben klafsar bara runt i lervällingen och ett slipprigt steg framåt följs obevekligen av två lika slippriga steg tillbaka.

Liksom tonåringen får lära sej att sköta sin ekonomi bör ett område med aspirationer på statsbildning lära sej, bit för bit, att bli självförsörjande.

Att anklaga andra länder för att de inte gett dem tillräckligt mycket slantar är inte bara barnsligt utan dessutom dålig stil och inte så lite småsnuskigt.

Andra länder ställer gärna upp i katastroflägen men hur ska de hantera palestiniernas evighetslånga katastrofläge?

Upprorsmakarna fortsätter sin vilda framfart på Västbanken och igår fick Abbas verkligen till det. 
Vid en begravning sa han att israelerna "söker anarki genom att döda våra barn".

Först skickar Abbas alltså ut dessa barn med stenbumlingar och Molotov-cocktails i händerna för att sparka igång största möjliga anarki och sedan anklagar han Israel för sin egen hem-anarki.

Naturligtvis är de upp-och-nedvända grodorna på intet sätt uttömda men nog får här vara nog - tills nästa groda blir omöjlig att negligera.

Bak blev fram och upp blev ned och alla grodor i träsket instämde.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, FN, Fatah, Hamas, Israel, Obama, gatuorgier, ...

Hamas - biståndsgivare

Jag läste igår en rubrik som aldrig skulle bli publicerad i palestinagruppernas veckoblad - eller vad deras skrifter nu kan heta. 
I Jerusalem Post stod det så här på första sidan :

Hamas: "We'll send aid money to PA if necessary"

Hamas säger alltså att om det blir nödvändigt så kommer de att skicka pengar till palestinierna på Västbanken.
Filantroperna Hamas erövrar världen.

Jag antar att det är nu efter alla dessa livsuppehållande båttransporter från bl.a. Sverige som Gaza nu är självförsörjande...
En bättre fråga är kanske vilka finansiella konsekvenser emirens av Qatar besök i Gaza i oktober 2012 fört med sej.

Hur som helst är det intressant att se hur ballongen Ship to Gaza snabbt tvingas pysa ut luften och numera bara är en slingrig gummitrasa.
Jag tycker mest synd om de människor som trott på vad Gaza-propagandisterna sagt och gett av sina goda hjärtan. 
De trodde säkert att människorna i Gaza var de mest utsatta i hela världen.

I vilket fall så är Hamas nu så rika att de börjar fundera på var de kan placera sitt överflöd.
Naturligtvis slänger de inte ut detta lockbete utan en del tankemöda.
Om ni läser den korta artikeln så ser ni att det finns ett förbehåll, nämligen att politiken på Västbanken ändras.
Hur då ändras?
Naturligtvis så den överensstämmer med den fundametalistiska extremism som tvingas på människorna i Gaza.

När extremister får möjligheter slås friheten i bojor.
När extremister får möjligheter blir demokrati bara ord .
När extremister får möjligheter borde omvärlden darra.

När Hamas får möjligheter försvinner möjligheterna för andra och stålbadens tid gör entré.

Om det nu stämmer att Gaza verkligen är på grön kvist så är det ju trevligt för dem men mindre trevligt för dem de tänker missionera bland.
Förhandlingarna mellan Hamas och Fatah spricker ju ena gången efter den andra - sista gången just i dagarna.
Förmodligen börjar Hamas tröttna på de ständiga sammanbrotten och   förbereder sej för andra metoder.
Utpressning.

Om vi hjälper er med våra pengar så får ni hjälpa oss genom att vara lite mindre dogmatiska och vara mer tillmötesgående i förhandlingarna.
Någonting ditåt.

När en terrororganisation blivit solvent är den livsfarlig, då är alla gränser utsuddade och nåde den som inte stryker den medhårs.
Terror är terror är terror - även i form av biståndsgivare.

Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem Post, Hamas, palestinierna, Fatah, Västbanken, Gaza, emiren av Qatar, Ship to Gaza, terror, ...

Palestinska barns blod i stället för gödselstack

"Our children are our honor and glory,
they were created to be fertilizer for the land of Palestine,
and for our pure land to be saturated with their blood"

"How beautiful you are, my country
The love in my heart for you is great
You have brought up and educated
generation after generation,
You waited patiently and discovered your heroic children
Oh, my pure land, I shall saturate you with my blood
I shall live and die upon your green ground
Your ground satiates us, your goodness satisfies us
I shall redeem you with my life, oh my land
Your embrace warms us
Your ground satiates us, your goodness satisfies us
I shall redeem you with my life, oh my land
Your embrace warms us"

Klicka på länkarna här ovanför för att få mera inblick i en värld som tack och lov fortfarande är främmande för de flesta.

Efter dessa uppmuntrande ord kommer mina lite mer snirkliga tankegångar.

Att gödsla jorden med sitt blod.
Att uppmana barn, sina egna barn, att gödsla jorden med sitt blod.
Att sitta och lyssna till sånger med detta innehåll roar sej den palestinska intelligentian med – att lyssna till hur de redan hjärntvättade barnen förbreder sin förväntade blodiga hädanfärd.
Deras uppgift är att gödsla jorden med sitt blod.

Nej det hjälper inte att bli upprörd, inte ens att bli arg.
Premiärminister Salam Fayyad och andra ministrar satt och applåderade detta framträdande och tyckte det hela var så fint så fint.
De log och nickade för att sedan klappa de små snart livlösa kropparna på huvudet.

Är sådant OK?
Förmodligen eftersom de fortsätter att inhösta ogripbart stora penningsummor från bl.a. EU med Sverige som spjutspets.
Hur många miljoner var det bara i senaste vändan?
Hur många miljarder de senaste tio åren?
(Fyll gärna i någon – jag är inte så bra på siffror.)

”Ja men vi vet ju alla hur Hamas är... ” säger du kanske.
Nej min vän, det var inte Hamas den här gången, det var det ’moderata’ Fatah med sina ledare som lyste av tillfredsställelse.

Fatah är ju som bekant en systerorganisation till det svenska socialdemokratiska partiet och jag undrar stillsamt om SAP också lyser av tillfredsställelse över förvandlingen av små barnakroppar till blodigt gödsel.
Jag antar det eftersom ingen protesterade.
I andra sammanhang är sossarna bland de första att protestera – om existentiella saker som hus och annat, ni vet.

Att gödsla jorden med sina barns blod – tycker ni jag är tjatig?
Bra.
Det var just avsikten.

I Sverige och i resten av baronessan Ashtons Europa verkar det behövas mer än lite rejält gammaldags tjat för att få folk att förstå vilka de gett sej i lag med.
Om ingen säger något så drar naturligtvis palestinierna de alldeles riktiga slutsatserna; att vad de håller på med är både rätt och riktigt – och fortsätter.
Alla som tiger still uppmanar dem att fortsätta på den inslagna vägen.

Jag vet att det är som att slå under bältet om någon dristar sej till att ha synpunkter på en palestiniers beteende.
Har de fribrev så har de och under tidens gång har de blivit allt skickligare på att utnyttja detta – så skickliga att de numera inte skyr någonting, inte ens att producera barn i avsikt att använda deras blod som gödsel.

Observera att det inte är jag som påstår detta - de säger det själva i ack så tydliga ordalag.

Tystnaden fortsätter att vara bedövande allt medan de palestinska barnen fortbildas i att ta sin framtid i sina egna händer.
”Gud vad häftigt det ska bli att bli martyr! Massor av fina klänningar och dataspel och glass hela långa dagen.”

Läser just nu om en buss-crash i Jerusalem som tog 6 eller fler arabiska barns liv.
Abbas utlyste tre sorgedagar efter dessa oskyldiga barns död.

Notera skillnaden – när barn dör i en trafikolycka sörjer Abbas men om de inspireras av sina ledare att låta sitt blod bli gödsel för en törstig jord då ler han.

Fy vale – på ren bonn-svenska från norra Hälsingland.

Läs även andra bloggares åsikter om Palestinier, Fayyad, Abbas, EU, Ashton, Sverige, Fatah, SAP, ...

'Älle bälle bi nu är du fri'

Du har säkert använt denna eller någon av alla de andra ramsorna när du och dina kompisar i er grönaste ungdom inte kunde samsas om vem som skulle väljas in i laget.
Nu när Israel sitter mellan två hötappar så får de väl snart börja träna på ’Älle bälle bi.’

Den egyptiske utrikesministern Nabil Elaraby berättade på onsdagen den 18 maj för den italienska tidningen La Republica att när han initierade förbrödningen mellan Fatah och Hamas så gjorde han det med fred i blick.
Tyvärr ser det ut som han glömde att förvissa sej om att förbrödningsparterna själva var med på noterna.

Hamas gamle trotjänare i Gaza, Mahmoud al-Zahar, var samma onsdag mycket klar i sina uttalanden i den palestinska tidningen Al-Quds.
Han bedyrade där att Hamas inte hade förändrats på något vis och avvisade som tidigare alla tankar på förhandlingar med Israel.
Han förklarade dessutom att Hamasfolket i Gaza heller inte gett Abbas någon tillåtelse att förhandla med Israel.
Kan det sägas tydligare?

Det enda som intresserar Hamas är ren och skär terrorism som i deras interna vokabulär kallas ’resistance’, motstånd.
Även de måste ju tänka på sitt levebröd och inte i onödan irritera dessa nyttiga idioter som försörjer dem.
Naturligtvis talar al-Zahar inte om vad som blev Martin Luther Kings signum, motstånd genom icke-våld, utan vad han förordar är mord.
Folkmord - i ju större skala desto bättre.
De sörjer ju som sagt Bin Laden...

Nu står israelerna och river sej i huvudsvålen – vem ska man tro på?
Den egyptiske utrikesministern Elaraby eller Hamas äldste al-Zahar?

Som vanligt får pragmatiken ta över när rim och reson är en bristvara och
’Älle bälle bi nu är du fri’ är inget jag rekommenderar i dessa livsavgörande sammanhang.
Ramsor har sin plats på skolgården men Israel tvingas på grund av uppenbara diskrepanser i motparternas officiella resonemang ofta ta saker och ting i egna händer.
Råkar du inte gilla denna ordning så är du välkommen att själv påverka omständigheterna i en sundare riktning.
Du kan till exempel hjälpa till att avslöja Ship to Gaza som en skröna värdig ’Tusen och en natt’ men varken ramsor eller skrönor har någon plats när vi talar om att göra Mellanöstern till en något bättre plats att leva på.

Jodå jag vet att Obama höll ett tal ikväll och jag lyssnade faktiskt på det från början till slut men man kan väl få fundera över vad han egentligen sa i lugn och ro på sin kammare innan man sprider ut sin visdom över hög som låg.

En glosa har dock redan utkristalliserat sej - ytligt.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Nabil Elaraby, Fatah, Hamas, Mahmoud al-Zahar, Abbas, Bin Laden, Ship to Gaza, Mellanöstern, ...

Trovärdighetsproblem

Det här kunde vara riktigt underhållande om det inte vore så beklämmande.
I mitt förra inlägg om Fatahs stora uppoffringar(!) för att äntligen få sin stat beskrev jag en del av farthindren de staplar på varandra för att göra uppfarten så lång, krokig och stenig som möjligt.

Idag följer fortsättningen.
Den omvalde fatahledaren, Mahmoud Abbas, berättade glatt på en presskonferens att han under inga omständigheter tänker att gå med på vad han själv signerat i ’The Roadmap for Peace’ (Vägkartan).
Detta säger han ungefär samtidigt som han uppmanar Israel att följa just denna Vägkarta.

Ingen annan än en palestinier skulle offentligt kunna säga både ja och nej om samma företeelse utan att åtminstone avkrävas ett förtydligande.

Det handlar om vad som i Vägkartan beskrivs som en stat med provisoriska gränser som om allt går enligt planerna ska övergå i en stat med fastställda gränser.
Abbas vägrar och han understryker dessutom att detta ställningstagande inte är förhandlingsbart.

Man skulle kunna förledas att tro att dessa kullerbyttor skulle bidraga till att folk generellt börjar tvivla på hans hederlighet men så fungerar det inte.
Det man inte vill höra, se eller förstå blir heller inte registrerat.
Se på Obama till exempel.

När Netanyahu inte faller i trans över Obamas instruktioner utan har fräckheten att ha en annan uppfattning låter Vita Huset omvärlden strax höra deras synpunkter på denna oförskämdhet.

När Abbas vägrar att leda sin organisation ut ur terrorträsket upp på civilisationens fasta klippa då är Obama i sitt Vita Hus tyst.
Är det någon som hört Obama uttrycka några tveksamheter inför sin kollegas förtjusning i väpnad konflikt, vägran att erkänna fakta (att Israel är en judisk stat) och att denna stat borde upphöra att existera – helst igår.
Detta och mycket mer blev ju resultatet av Fatahs konferens efter 20 år av uppladdning.

Var finns då Obama?
Förmodligen väntar han i busken på att dessa obekväma fakta ska mildras av tidsfaktorn och när alla har glömt är det åter igen fritt fram för nya, fräscha skamgrepp på Israel.
Allt i syfte att bli älskad av världens busar, vilket verkar vara en av Obamas mest svårartade passioner.

Jag bara undrar – är det fortfarande någon som tror att Abbas och hans gubbar vill ha en stat?
Jag tror inte det, åtminstone inte en stat som kommer att ha Israel som granne.

Det är oändligt mycket charmigare att vara fatahkrigare än en fatahkontorist.

Fatah, Abbas, The Roadmap for Peace, Israel, Vägkartan, Obama, Vita Huset, passion, fatahkrigare, fatahkontorist, ...

'Mörkrets prinsar'

’Kan man inte vara bäst så kan man ju alltid se till att vara värst’.

Ungefär så kan man sammanfatta första dagen av fatah-palestiniernas generalkonferens i Betlehem.
Radikal, radikalare, radikalast.
Under 20 långa år har man inte kunnat komma till skott men nu när det allt överskuggande hatet mot Israel är så massivt att det överskuggar alla andra problem har man kunnat enas om en konferensdatum.

Abbas öppnade evenemanget med en shahid-hyllning, en hyllning till alla som haft ihjäl en, eller ännu hellre flera judar.
Även de som burit sej mera klumpigt åt och bara råkade bli dödade medan de attackerade, blir upphöjda till shahider.
- Konstigt egentligen att så många kom till konferensen när det är så mycket tjusigare och mycket mera hedervärt att bli shahid?

Abbas fortsatte med att gruffa över Hamas vägran att öppna gazafängelsets dörrar och släppa ut de fatah-delegater som hade sett fram emot ett besök i Betlehem.
Efter att han ransakat sin poetiska ådra bestämde han sej för att kalla hamasnikarna – 'mörkrets prinsar'.
Att de är mörkermän vet vi - men prinsar...???
Hamasprinsar???

Fatah hävdade i tal efter tal att man ämnar fortsätta att med alla tillgängliga medel(!) kämpa för att få (inte skapa, inte bygga) sin stat och huvudstaden ska vara...
Någon som hört?
De vill ha Israels huvudstad, Jerusalem!
Vill ha.

Jag vill ha en massa saker, jag vill till exempel ha en - helikopter.
Betyder det att jag kommer att få en helikopter?
Högst osannolikt.

Abbas vill ha men det betyder ju inte att han kommer att få.
Att han har rätt att få.
Att han kan driva några som helst anspråk.

Östra delen av Jerusalem kallas i folkmun för ’ockuperad’.
Folk som är något mer insatta i ämnet säger att stadens status betecknas som ’omstridd’.
Även om Jerusalem skulle ha varit ockuperad så är den i alla fall inte ockuperad - inte snodd från palestinierna.

Fram till 1967 var Västbanken och östra delen av Jerusalem olagligt ockuperad av Jordanien och det finns fortfarande folk i dessa områden som har jordanska pass.
När de anfallande arabiska arméerna blev besegrade av Israel var Jordanien inte intresserat av dessa områden längre vilket innebar att Israel plötsligt satt där med en massa land.

Vad jag inte fattar är hur palestinierna plötsligt halkade in i bilden?
Dessutom tycker de sej ha vissa anspråk...
De kräver.
Det senaste för dagen är att någon... en amerikan... skulle lovat bort östra delen av Jerusalem till Abbas.
Det här börjar bli riktigt spännande, speciellt för dej som är utrustad med en konspiratorisk själ.

Om någon skulle kunna ha anspråk på östra Jerusalem så är det ju jordanierna, men de är inte intresserade.
Lika ointresserade som egyptierna är av att ta sej an Gaza.
Förmodligen vet de vad de gör.

Det finns en kille vi inte kan underlåta att nämna.
Hans namn är Marwan Barghouti och han avtjänar sedan några år ett straff för ett antal välriktade judemord.
Mördare eller inte så är han i mångas tycke den självskrivne palestinske ledaren efter Abbas och hans programförklaring kan sammanfattas så här:
”Det finns inte plats för mer än en stat mellan floden Jordan och Medelhavet - och den staten är inte Israel”.

Skönt med folk som åtminstone talar klartext.

Fatah, palestinier, generalkonferens, Abbas, shahid, Hamas, Betlehem, mörkermän, Jerusalem, Marwan Barghouti, Västbanken, Jordanien, Israel, Gaza, Jordan, Medelhavet, ...

Betlehem, du lilla stad

I morgon den 4 augusti tänker fatah-palestinierna samla ihop sej.
”Äntligen” hör jag någon sucka men tyvärr, tyvärr...

Det ligger den här gången på ett helt annat plan – de tänker samla ihop sej till en generalkonferens för att välja nya gubbar och nya spjutspetsar i sitt eviga bekrigande av hackkycklingen Israel.

Alla ska komma.
Den senaste veckan har Israel beviljat inresetillstånd till Västbanken för den ena utländska ärketerroristen efter den andra.
Till deras egna stora förvåning, har det sports.
Detta för att de ska kunna deltaga i konferensen i Betlehem.

Gaza ligger inte så värst långt borta från Betlehem men eftersom det inte är Israel som bestämmer där så släpps inga fatah-palestinier över gränsen.
I Gaza styr och ställer som bekant Hamas och de gillar inte öppna gränser – i varje fall inte om någon gazabo skulle vilja ta sej ut.
Av de fatah-medlemmar som fortfarande finns kvar i Gaza ville en hel del deltaga i Betlehemskonferensen men det ville inte Hamas.
De satte som vanligt upp villkor.

Det visade sej dock att det fanns en del företagsamma fatah-människor som inte tog ett nej för ett nej.
Några smög sej förbi hamasposteringarna genom fruktodlingar och buskage medan andra klädde sej som bönder och gömde sej i åsnetransporter.
Det knepiga var att ta sej förbi Hamas – att sedan bli utsläppta av israelerna var inga problem.

Trots dessa bevis på konstruktivt tänkande finns merparten kvar inne i Gaza.
Innestängda, utan några fri-och rättigheter – precis som i ett fängelse.

Ringer det möjligen någon liten klocka?
Visst har ni hört talas om liknelsen om Gaza som ett fängelse tidigare?
Israelerna blir ju ständigt anklagade för att ha satt gazaborna i detta välvädrade fängelse under den djupblå medelhavshimlen.

Det är inte alltid så enkelt för gazaborna att ta sej ut för Egypten och Israel vill gärna ha koll på vem man släpper in i sina respektive länder - likaväl som Sverige vill veta vilka man släpper över den svenska gränsen.

Restriktionerna är spikrakt kopplade till Hamas förintelseplaner för även i ett litet land som Israel bor det folk med självbevarelsedrift.

I dagarna har vi fått orsak att betrakta gazafängelset ur en annan synvinkel.
Hamas håller gazaborna i ett järngrepp och tillåter ingen att lämna landet och absolut inte någon som inte vigt sitt liv åt att stödja den jihadinfluerade och fanatiska hamasregimen.
Fatahanhängarna räknas inte dit så de får vackert stanna hemma.
Hemma i det fängelse palestinier upprättat för andra palestinier.

Något riktigt komiskt inträffade idag med anknytning till ovanstående.
Den alltid lika klarsynta(!) skribenten Helle Klein gjorde sin prästerliga stämma hörd i dagens Aftonblad.
Där berättade hon att Mona Sahlin skulle tala på palestiniernas kongress i Betlehem och Klein uppmanade Sahlin att dessutom ’tala med Hamas’.
Hon motiverade det med att man inte bör slösa tid på att tala med ett stagnerande Fatah utan bör vidga sin horisont genom att tala med ett terroriserande Hamas.
Vad hon rekommenderar Sahlin att tala med Hamas om berättar hon dock inte.

Får man kanske föreslå ett djuplodande samtal om bästa sättet att låta palestinier slippa ut från det palestinska fängelset med palestinska fångvaktare i det palestinska Gaza.

Fatah, palestinier, Israel, hackkyckling, Västbanken, Betlehem, Gaza, Hamas, fängelse,

generalkonferens, Helle Klein, Mona Sahlin, ...

SDS AB TA

Att börja eller inte börja

Det kom ett mail …

Den här gången kom det från en källa mer välunderrättad än de flesta.
Det var en bullentin från PMW, Palestinian Media Watch, daterad July 28, 2009.

Innehållet ägnades den planerade generalkonferensen för Fatah, den sjätte i ordningen och den första på 20 år!
Den är tänkt att gå av stapeln i Betlehem den 4-5 augusti och PMW anslår den optimistiska tonen.
Man talar om den som en chans för Fatah att ansluta sej till den s.k. fredsprocessen.

Jag hoppas ni klickar på länken, läser den koncentrerade bullentinen och studerar videoklippen för där finns en massa information som är censurerad av svensk media.
Ni vet väl att vissa saker får man inte berätta i Sverige?

Att den moderate(!?) Abbas efter många krumbukter och krumelurer fortfarande hävdar att Israel inte har någon rätt att finnas.
Att kartorna och symbolerna i palestinaland konsekvent drar en arafatschal över Israel och inte tillåter denna medlemsstat i FN att synas.
Att deras övergripande strategi fortfarande handlar om att förinta staten Israel.
Att Fatahs charter, typ grundlag, förordar den väpnade kampen även när de säger sej söka fred.

Nu är det inte alls säkert att denna konferens verkligen kommer att hållas enligt planerna.
Eftersom det inte verkar finnas en enda sak där Abbas Fatah och Haniyes Hamas tycker lika så hotar följdriktigt Hamas med att inte låta fatahanhängarna i Gaza deltaga.
De ställer ultimatum.

För att bli utsläppta från Gaza måste Fatah släppa hamasfångar på Västbanken fria – vad nu detta skulle ha med konferensen att göra men går det så går det...
I skrivande stund är sista ordet inte sagt men ni kan under tiden fundera på vem som gör Gaza till ett fängelse.
Jag hoppas dock det är ett ”inomhusfängelse” nu mitt i den vibrerande sommarhettan.

PMW – som trots ovanstående föredrar ett positivt anslag – talar i sina slutkommentarer om en historisk möjlighet för Fatah att börja deltaga i fredsprocessen och kanske t.o.m. i den bästa av världar – få och ge fred.
Man sammanfattar såhär:

- If Abbas's Fatah refuses to recognize Israel, then a peace process has not yet begun.
- If Abbas sits under a map of Israel as "Palestine", then a peace process has not yet begun.
- If Abbas's Fatah charter calls for Israel's destruction, then a peace process has not yet begun.
- If Abbas's Fatah continues endorsing armed conflict, then a peace process has not yet begun.

Om Abbas Fatah vägrar att erkänna Israel, då har fredsprocessen ännu inte börjat.
Om Abbas sitter under en karta av Israel benämnt ”Palestina”, då har fredsprocessen ännu inte börjat.
Om Abbas och hans Fatahs charter söker Israels förintelse, då har fredsprocessen ännu inte börjat.
Om Abbas Fatah fortsätter att förorda väpnad konflikt, då har fredsprocessen ännu inte börjat.

Är det inte dags att åtminstone börja fundera så smått på att börja...

Palestinian Media Watch, Fatah, generalkonferens, Betlehem, Abbas, Fatahs charter, censur, fredsprocessen, FN, Hamas, Haniye, Västbanken, ultimatum, inomhusfängelse, ...

Tete-a-tete

Jag vet inte vad Obama hade i tankarna men jag tror inte han i första hand var ute efter att stärka de sturska israelerna.
Nu har han i alla fall lyckats ena människor från nästan alla politiska riktningar med sina klumpiga och egentligen ganska barnsliga krav som han förväntar sej att israelerna ska rätta sej efter rakt av.
Han må ha en böjelse för palestinsk shawarma som han inte riktigt kontrollerar och han får gärna ringa upp Abbas när han känner sej ensam och vill prata av sej men att gruffa med israelerna för gruffets egen skull hör mera hemma i sandlådan.
Det finns andra mer subtila vägar att gå om man har ett behov av att visa vem som är starkast.

Nästa gång Obama lyfter luren för att prata bort en stund med Abbas – det lär bli i kväll eller senast i morgon förmiddag – kan han gärna fråga honom hur det egentligen var med det där erkännandet av Israel.
Det går nämligen en del rykten...

Muhammad Dahlan, palestiniernas snygging ni vet, mumlade något i den riktningen för några månader sedan.
Han påstod att Abbas eget parti, Fatah, aldrig erkänt Israel och tillade med förvånande uppriktighet att PA’s skenbara erkännande av Israel iscensatts enbart i avsikt att lura presumtiva givare så biljonerna skulle fortsätta att rulla.
Det skulle vara intressant om Obama kunde bringa klarhet i hur det egentligen förhåller sej med detta vid deras nästa tete-a-tete.

Varför jag vill ha ordning på torpet just nu beror på att vi i dagarna fått ta del av fler likartade yttranden av högt uppsatta Fatah-medlemmar.
Rafik Natsheh heter en nära medarbetare till Abbas som påstår att deras parti inte erkänner Israels rätt att existera och dessutom lovar, dyrt och heligt, att heller aldrig göra detta.
Aldrig någonsin.
Han spär på det hela genom att dessutom utlova att de kommer att fortsätta att starta krig mot Israel – precis som tidigare.
Allt annat kallar han medialt nonsens.

PA, där Fatah är största partiet, har erkänt Israel enbart av praktiska skäl för utan denna plåsterlapp kunde de inte fortsätta att arbeta för ’den palestinska saken.’
Åter igen – pengar, mycket pengar som står på spel och då får man ibland rucka på principerna.
Ändamålet helgar som bekant medlen.
En kollega till Rafik vid namn Azzam el-Ahmed håller med och tillägger att hans parti Fatah, aldrig kommer att ge avkall på ’rätten’ att ge sej in i nya krig med Israel.

Vad jag verkligen skulle vilja veta är om Obama tycker att dessa resonemang är OK?
Tycker han de är rumsrena?
Ett parti som planerar väpnade konflikter med sina grannar kan väl inte kallas för något annat än ett terrorparti.
Skillnaden mellan ett terrorparti och en terrororganisation är väl inte så där rysligt stor och jag har bestämt för mej att det är förbjudet i amerikansk lag att ha något att göra med terrororganisationer och ännu mindre stödja sådana företeelser ekonomiskt.

Jag skulle vilja att Obama tar reda på alla fakta nästa gång de har en av sina många telefonkontakter.
Sedan skulle det vara intressant – inte bara för mej – att höra direkt från källan hur detta går ihop med alla vänskapliga penninggåvor som ganska regelbundet ramlar ner i Fatahs kassakistor, nu senast häromdagen.
Inte krediter utan cash.
Den senaste belöningen från USA för gott PA-uppförande(!) handlade om 200 miljoner dollar.
Nota bene – detta är bara en delbetalning av utlovade 900 miljoner dollar som Obama tidigare lovat förse dem med.

Israelerna må vara naiva men när någon hotar dem utifrån håller de ihop.
Stora delar av vänstern i Israel undrar också stillsamt vad Obama håller på med.

Är han verklig eller bara en kuliss?

Att insistera på att Israel slutar bygga hus med tillhörande juridiskt oantastliga bygglov ingår inte i Obamas ämbetsmässiga plikter och borde vara under hans värdighet, speciellt som han aldrig insisterat på att araberna skulle sluta bygga sina imponerande svartbyggen.
De finns – jag lovar – och de är många MÅNGA...

Ämnena för frukostsamtalen (eller var det möjligen lunchsamtalen) mellan Abbas och Obama borde enkelt kunna programmeras om för att nå reella resultat men då krävs en president som inte tror att världen skapades den dag han höll sitt jungfrutal på Capitol Hill.

Barak Obama, shawarma, Abbas, Muhammad Dahlan, Fatah, Israel, PA, Rafik Natsheh, Azzam el-Ahmed, terrororganisation, USA, svartbyggen, Capitol Hill, ...

SvD SDS

Rubriceringspyssel

Ibland ser man en rubrik som får en att stanna upp och läsa den en gång till.
I gårdagens Haaretz kunde man läsa ”Abbas warns Europeans against easing boycott of Hamas”.
Abbas varnar europeerna för att lätta på bojkotten av Hamas.

Av detta överraskande uttalande av palestiniernas president kan man dra minst två slutsatser.
Den första är hur lite gemene man i Europa förstår av vad som pågår i Mellanöstern och att de heller inte har någon aning om hur det bör tolkas.

Den andra slutsatsen är att det kommer att bli ytterst knepigt att förena gazapalestinierna och västbankspalestinierna till en fungerande och fredlig enhet.

Vad handlade egentligen rubriken om?
Det stod att palestiniernas egen president varnar för att normalisera förbindelserna med delar av hans eget folk.
Det är som om fadern i en familj varnar vänner och bekanta för att ha någon kontakt med en av hans söner.
En sådan situation går man inte ut med i media om inte sprickan dem emellan är oöverstiglig.

Förhandlingar pågår ju av och till mellan Fatah och Hamas för de inser att båda skulle vinna på en enad front utåt.
Inte minst skulle det bli enklare för Hamas att låta miljarderna rulla direkt ner i deras fickor.
Trots dessa fördelar kan de inte komma till skott vilket låter oss ana att det föreligger ’vissa svårigheter’.

Abbas vill inte att världen ska öppna sin famn för Hamas, inte just nu i alla fall, för det kunde i så fall ge dem fördelar vid förhandlingsbordet.
Visst – ett ganska ’lågt’ resonemang men ändamålen helgar medlen även bland palestinierna.

En annan rubrik i samma anda stod att läsa i Jerusalem Post den 19 mars.
Den löd ”PA (Palestinian Authority) officials welcome failure of prisoner swap talks”.
Från officiellt palestinskt håll välkomnar man att förhandlingarna om en fångutväxling misslyckades.

Rubriken med vidhängande artikel handlade om att utväxla Gilad Shalit mot ett och ett halvt tusen fångar men efter ett och ett halvt tusen sorger och lika många bedrövelser lades förhandlingarna på is.
En del hävdar att de är nedfrusna för gott.

Fatah gläder sej alltså åt att hamaspalestinierna får fortsätta att skaka galler vilket vid första påseendet ter sej ganska underligt.
Börjar man skrapa lite på påståendets yta inser man att skillnaden mellan Fatah och Hamas är som mellan himmel och hav.
De kan ibland ge intryck av att ha samma färg men frånsett detta är de totalt väsensskilda.

Fatha med Abbas i spetsen var rädda att om Hamas lyckades prångla ut ett stort antal fångar ur de israeliska fängelserna skulle deras popularitet öka mångdubbelt och Fatha skulle te sej som de förlorare de egentligen är.
De var av erfarenhetsmässiga skäl också rädda för att ett nytillskott av nyutsläppta hamashjältar på Västbanken skulle öka risken för en upprepning av den blodiga militärkupp Hamas genomförde sommaren 2007.
Den gav definitivt ingen mersmak.

Man kan, inte bara på grund av dessa rubriker, med gott fog fråga sej vad som egentligen förenar Fatahpalestinier och Hamaspalestinier?
Frånsett den geografiska separationen är den religiösa hängivenheten ett starkt skiljande fenomen som skär genom ande, märg och ben.
Trosfrågor har en förmåga att både hela och söndra och mellan palestinier och palestinier har det enbart handlat om att söndra.

Att ge upp fanatismen och Allah för det gemensammas bästa kommer Hamas aldrig att göra och Fatah kommer aldrig att låta Allah och fanatismen definiera sin ideologi.
Vad återstår?
Var det någon som viskade något om att det är på tiden att Jordanien och Egypten tar sitt ansvar?
Well – frågan bör i varje fall ställas.

rubricering, Haaretz, Abbas, Hamas, bojkott, palestinier, Europa, Fatah, 'ändamålet helgar medlen', Jerusalem Post, fångutväxling, Gilad Shalit, Västbanken, militärkupp, ...
SvD, 2, 3, 4, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Syd, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Dag, 2, 3, 4, 5, Ab, 1, 2, 3, 4, N, Hd, 2, 3, 4, 5, Ps, N, 2, 3, 4, Svt, R, 2, 3, 4, 5, Vg, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, T2, B, 2, 3, 4, Smp, 2, 3, 4, 5, 6, Kri, 2, 3, Tra, 2, 3, Y, 2, 3, Nm

BLOGGPÄRLOR
MXp: Etiska dilemman i Operation Cast Lead mot terrorismen
Israel i Sverige: Vad sägs om lite fakta
Fred i Mellanöstern: Vilken moralisk måttstock har vi rätt att använda på Israel
Ilya Meyer: Ett möte i frammåtanda
Mellanöstern aktualia: Obamas huvudvärk
Rabnor tycker o tänker: Sprängd anka

Samling under galgen

I Kairo pratas det.
Man pratar om hur man ska enas utan att behöva enas, fast det måste naturligtvis se ut som om man verkligen har enats.
De palestinska fundamentalisterna och de palestinier som är något mindre fundamentalistiska är de som tänker enas.
Man tänker enas utan att egentligen behöva enas för att vinna fördelar kryddade med omvärldens gunst.
Inte minst vill man lägga vantarna på pengarna.

På de flesta platser i världen är de första ord ett litet barn lär sej uttala 'mamma' eller 'pappa' och om pappa dyker upp i barnets vokabulär innan han kan säga mamma blir pappan odrägligt stolt.
I de palestinska områdena är det första ordet ett barn får lära sej 'ockupation', 'ockupation' och ännu mera 'ockupation'.
När de kan rabbla det ordet både baklänges och framlänges blir det nya, djärva framstötar.

'Martyr' – alla barns högsta mål i livet(!)
'Otrogen' – alla otrogna måste dö.
'Motstånd' – kodord för terror.
'Rättigheter' – utan skyldigheter, naturligtvis.
'Judesvin' – shit!

Jag tror dock att vi glömt det allra viktigaste ordet - pengar!
Du kan aldrig tala om palestinierna utan att i nästa ögonblick falla ner i de monetära djupen.
Observera att det aldrig handlar om att de tjänat en viss summa utan alltid om att de saknar denna summa.

I Gaza blev många hus förstörda under kriget och nu vill alla komma och bygga.
Kommer de inte i egen hög person så skickar de slantar.
Många slantar.
Dessa slantar vill nu Hamas ta hand om på sitt eget lilla vis, vilket inte i första hand innebär att de tänker bygga nya hus.
Detta vet inte donatorena men även om de visste skulle det inte hindra deras frikostighet.
Det viktigaste är att visa sin vördnad för Hamas genom att ge dem pengar.

Om palestinierna lyckas tråckla ihop en samlingsregering så är detta precis vad omvärlden extatiskt väntat på.
Hur många gånger har de inte förbannat sin dumhet att kräva vissa "idiotiska" saker av Hamas för att kunna omfamna dem i de respektabla nationernas klubb.
Bara prestige har hindrat omvärlden från att spola dessa krav.
Man kan ju inte vela hit och dit om man vill bli betraktad som trovärdig...

En palestinsk samlingsregering skulle lösa alla problem, både för omvärlden och för Hamas.
- - - och sedan kommer vi att leva lyckliga i alla våra dagar.

Ingen frågar längre efter vad offret för Hamas utrotningspolitik tycker, de har ingen talan.
Israel har liksom ingen direkt anledning att gilla Hamas och de gillar definitivt inte Israel.
Hur mycket de ogillar Israel har de skrivit ner i sina stadgar som gång på gång beskriver hur Israel ska förintas genom våld.
Att de jobbar hårt på just det projektet ser vi dagliga exempel på.

En samlingsregering mellan Hamas och Fatah skulle bli en samling under galgen men lite ideologi får man ju offra när så stora fördelar står på spel.
Att öppet bli älskade av en hänförd omvärld kan vara värt lite återhållsamhet och några halvkvävda visor.
Att dessutom få bra betalt för besväret kommer att bli grädden på moset.

Kairo, fundamentalism, ockupation, martyr, otrogen, motstånd, rättigheter, skyldigheter,

judesvin, pengar, Gaza, Hamas, samlingsregering, Israel, Fatah, ...

SDS DN K SvD B SP Y AB TA SDS HD AB DN DN DN B TA Y AB HD K SvD SP SDS SDS SDS SDS

VG SDS B HD SP K TA Y

Mera läsvärt: IiS Meyer al hamatzav FiM MXp