Giftormen

Foto  Bertil Adania

Om ni läst den här bloggen på den tiden den producerade mera regelbundet så kommer ni kanske ihåg vem min favorit scumbag är.
Scumbag översätts lämpligen med ordet skitstövel och det har Saeb Erekat levt upp till i alla avseenden.

I dagarna har vi i Palestinian Media Watch, PMW kunnat läsa några av hans senaste uttalanden och visst håller han stilen.

Saeb Erekat on imprisoned terrorists:

"Our brave prisoners...

We bow our heads in admiration and honor

of the prisoners' sacrifices [and]

for their acts of heroism"

Erekat lägger här in några tungt vägande ord till förmån för våld och mord eftersom de flesta palestinska fångar i Israel gjort sej skyldiga till våld och terrorism och många till mord.
Överlagda mord och massmord.

Långt långt borta är talet om en förhandlad fred trots att Erekats officiella titel är chefsförhandlare.
Komiskt - knappast.
Tragikomiskt - absolut.

"Acts of heroism".
Hjältemod och hjältedåd
Man tänker då kanske på någon som räddat en kompis från att drunkna eller några som lagt personlig vinning åt sidan för att deltaga i projekt för mänsklighetens framåtskridande.

Glöm det.
Vad Erekat kallar hjältemod och som han böjer sitt huvud i vördnad för är terrorism i dess grövsta former.
Här några axplock ur en numera ganska diger skara terrorutövare.

Abdallah Barghouti 

- serving 67 life sentences for preparing explosives for terror attacks in which 67 people were murdered: Sbarro restaurant (15 killed, Aug. 9, 2001, Jerusalem), Sheffield Club (15 killed, May 7, 2002, Rishon LeZion), Moment Café (11 killed, March 9, 2002, Jerusalem), triple attack at Ben Yehuda pedestrian mall (11 killed, Dec. 1, 2001, Jerusalem), Hebrew University (9 killed, July 31, 2002, Jerusalem), and Bus 4 in Tel Aviv (6 killed, Sept. 19, 2002).

Ibrahim Hamed

- serving 54 life sentences for planning suicide attacks, including the suicide bombings at Hebrew University (9 killed), Cafe Moment (12 killed), Cafe Hillel (7 killed), Zion Square in Jerusalem (11 killed).

Abbas Al-Sayid

 - serving 35 life sentences for planning two suicide bombings, one at a Passover dinner at the Park Hotel in Netanya (30 killed, March 27, 2002) and another outside a shopping Mall in Netanya (5 killed, May 18, 2001).

Hjältemodigt?
Ärorikt?
Bra föredömen?

Antagligen anser Erekat det eftersom han förser dessa fångar med en avsevärd terroristlön möjliggjord av de absurda summor som bl.a. Sverige delar ut.

Palestinierna kallar sej för ett folk och jag tycker uppriktigt synd om dem.
De förtjänar inte de ledare de har och tragiskt nog har många efter långvarigt och digert arbete blivit smittade av ledarskapets avgrundsfilosofier.

Nästan ännu värre är det stöd för palestiniernas sak som idag mindre än någonsin handlar om palestinierna.
Det handlar uteslutande om Israel.
Naturligtvis är de genomskådade sedan början av sitt undermineringsarbete.

Tillbaka till Erekat så vill jag bara avsluta med en iakttagelse.
Hur länge har Abbas varit palestiniernas president?
Hur länge har Erekat varit deras chefsförhandlare?
Svar - alltför länge.

De har inte det demokratiska mod som krävs för att bli vägd och utvärderad i ett val så därför finner de alltid en ursäkt för att uppskjuta det.
Detta medför förmodligen att både palestinierna och vi tvingas dras med dessa båda herrar tills något eller någon tvingar dem att fly fältet.

Tills dess kan mördarna fortsätta att stapla penningar på hög för de vet att Wallström och andra inte har mod att stoppa utflödet och Erekat har inte mod annat än att fortsätta böja sitt huvud i vördnad för mångmördarna.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Saeb Erekat, Palestinian Media Watch (PMW), massmord, Abbas, Margot Wallström, ...

Spretigt

Foto  Bertil Adania

Om jag vill ha något av någon annan, en sak eller en tjänst, så vet jag - och ni också - ungefär hur vi ska bete oss.
Generellt handlar det om att visa upp sej från sin bästa sida.
Kanske till och med smöra lite i lagom strategiska doser.

Vill lille Pelle ha något av jultomten på julafton så vet han att han borde ha varit snäll hela föregående år för annars kan han bli föremål för jultomtens godtycke.
Detta gäller naturligtvis alla som tror på tomten...

Vill Greta höja upp sitt betyg i svenska så vet hon att hon måste lägga manken till och plugga.

Vill palestinierna ha något av Israel så vet de --- nej de verkar inte veta någonting alls om hur man ska bete sej för att göra motparten välvilligt inställd och gå med på de framförda önskemålen.

Vad gör de i stället?
De visar sej från sin allra sämsta sida och naturligtvis svarar Israel med ointresse eller avslag.
Det är helt enkelt så det fungerar här i världen.

Till råga på allt så har palestinierna urusla rådgivare som inte förklarar för dem hur lagen om orsak och verkan fungerar.
Alla verkar rädda för att ge palestinierna råd om det skulle innebära att de måste förändra sina attityder för då kan rådgivarna i värsta fall bli betraktade som rasister.
(Vem beskylls inte för att vara rasist i dessa dagar?
Möjligen någon som inte säger något, inte skriver något och absolut inte gör någonting).

Om det omöjliga skulle inträffa att Margot Wallström sa till Abbas att nu får du nog skärpa dej och visa lite god vilja så hade hon inte längre passat in i Sveriges nuvarande regering.
Hon skulle förmodligen bli kallad rasist, islamofob och en massa andra dagsfärska markörord för  - det vet ju alla - ingen har rätt att under några som helst omständigheter rikta minsta lilla pyttekritik mot palestinierna.
Vad alla gör är i stället att svälja allt med hull och hår.
Om någon mot all förmodan inte sväljer allt med hull och hår så hamnar denna person ofelbart i rasistträsket.
Det är så det fungerar i dessa underliga tider.

Synd på Abbas för hade hans rådgivare haft åtminstone en gnutta civilkurage så hade han kanske vid det här laget haft något att visa upp för sina landsmän.
Han hade med rättmätig stolthet i rösten kunnat säga till dem att det här har jag åstadkommit efter att ha följt normala medmänskliga regler.

En annan tanke som dyker upp är att Abbas kanske inte alls vill ha något av Israel, i varje fall inte om han då skulle vara tvungen att bete sej civiliserat?
Det är inte alls säkert att Abbas vill ha det som Obama och Wallström tror han vill ha.
Är det ingen mer som tvivlat på att Abbas verkligen vill ha det han säger att han vill ha?
En stat i fred med Israel där Abbas tar på sej alla ålägganden som kännetcknar en nationell statsbildning?

Nej mina vänner, det är inte det som Abbas vill ha och det är därför han inte bryr sej det minsta om att försöka uppföra sej hyfsat.
Han vill bli ihågkommen som revolutionären som duperade en hel värld efter att ha tillbringat några lärorika decennier vid Arafats fötter.
Han har duperat alla som valt att låta sej duperas.
Att följa med Abbas-strömmen ses som ett bättre alternativ än att bli betraktad som intolerant - en prog-liberals och en socio-kommunists värsta mardröm.

Det är alltså inte så att Abbas inte följer spelreglerna.
Han både kan dem och följer dem men eftersom hans målsättningar inte är samma som världssamfundets så uppfattas hans beteende som både spretigt och ologiskt.
Vilket det naturligtvis också är.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, palestinierna, Margot Wallström, ...

Exklusiv inspirationsverksamhet för mordintresserade

Är det någon som hört kommentarer från svenska UD eller övriga regeringsmedlemmar till de regelbundna rapporter från Abbas där han martyriefierar personer som mördat judar.
Om ni missat det hela så är det allra mest åtråvärda en palestinier vet att få bli martyr.
Tror han - tills det är för sent.

Inte nog med det, den färske martyrens anhöriga kommer att ha sitt på det torra så länge de lever och sist men inte minst - äran.
Ära, stolthet och prestige är viktiga element i den palestinska kulturen och att bli föremål för dessa hedrande epitet ger naturligtvis mersmak och säg den som inte vill få stadens torg uppkallat efter sej.

Den onda cirkeln sluts och uppmuntran till ytterligare mord är ett faktum.

Åter till UD och Margot Wallström.
Är det för att stödja detta palestinska arbetssätt hon utan att blinka swishar över alla dessa miljoner?
Om inte så borde hon väl protestera eller åtminstone låta miljonerna stanna i Sverige.

Jag gissar att hon är tyst för att hon hoppas att ingen ska lägga märke till vad som försiggår och att ingen ska ställa henne mot väggen.
I detta avseende är hon klok för hon vet att ingen nosig journalist skulle drömma om att börja rota i detta ormbo och kanske då på köpet få Israel att framstå i en något mindre solkig dager.

Mediatystnad råder, regeringskollegerna föredrar att titta åt annat håll och Wallström kan ostörd fortsätta att ta miljoner från hemtjänsten och ge till Abbas exklusiva inspirationsverksamhet för mordintresserade.


Läs även andra bloggares åsikter om Margot Wallström, palestinier, martyrer, Abbas, ...

Helvete eller heder

Den hedervärda organisationen PMW (Palestinian Media Watch) fann den här bilden i Abbas officiella TV.
Vad den visar - ja ni ser ju själva - är en livrädd Peres på väg att förpassas ner till helvetet.

Samtidigt tänker samme Abbas hedra Peres på hans begravning i morgon.

Om Peres kan man tycka vad man vill och man kan till och med ha åsikter om var han hamnat efter sin död men håll med om att det blir lite kluvet när man ska försöka förstå Abbas och hans palestiniers hållning när det verkligen gäller.

Ordet koordination, finns inte det på arabiska?



Läs även andra bloggares åsikter om Peres, PMW, Abbas, ...

Obamas hand

http://freelargephotos.com/  

Någon skrev att Israel har farligare fiender än Obama men jag undrar...???

Tänkte skribenten möjligen på Hamas, kanske på Hizballah eller rent av på Iran?

Hur som helst så tror jag han hade fel – Israels störste fiende är Obama.

Det är naturligtvis ganska ruskigt att säga så men eftersom hans signum är att leda "from behind" så har vi lärt oss att se hans hand slingra sej fram ur skuggorna lite överallt.

Mellanöstern mådde inte bra innan Obamas inträde på scenen men denna del av världen är idag på väg till akuten i rasande fart.

Obamas hand ströp Egypten genom att sparka undan käppen Mubarak stödde sej på, syrierna förlorade sin livsluft när Obama fick kalla fötter och nu när Iran börjat le mot omvärlden är Obama den förste att le tillbaka.

Var någonstans i Mellanöstern är läget stabilare nu än innan Obama-administrationen började sin ideologiska nedmontering som inleddes med hans famösa tal i Kairo strax efter att han svurit presidenteden.

När det gäller Israel så är ord billiga.

Obama vidhåller att USA är Israels bäste vän och att de fortsätter att vara måna om landets säkerhet.

Vad han inte säger är hur det landet bör se ut.

Kanske menar Obama att det  består av Tel Aviv med förstäder?

Av någon oförklarlig anledning så verkar Israel ligga bättre till ju mindre det blir medan ett Palestina blir allt mer intagande ju större det blir.

Varifrån härstammar det axiomet?

Obama har ju predikat att israelerna borde dra sej tillbaka i stort sett till sandstranden vid Medelhavet så visst anar vi hans hand även där.

USA är ju kända världen över som ett land som inte förhandlar med kidnappare eller terrorister.

Alla vet det, även kidnapparna och terroristerna men också de som arbetar för USAs intressen runt om i världen.

"Kommer du i knipa så ring inte oss".

Som vanligt gäller andra regler när det gäller Israel.

Först tvingade USA Israel betala blodspengar till Abbas i form av frigivandet av ett stort antal dömda mördare för att överhuvudtaget få honom till förhandlingsbordet.

Obamas hand var snudd på synlig för blotta ögat.

Sådana billiga och förnedrande knep skulle USA aldrig förfalla åt men att kräva det av andra går alldeles utmärkt.

Nu fortsätter det s.k. förhandlandet dessutom under hot.

Det skulle USA aldrig acceptera men att förvänta sej att Israel ska böja sej för sådant snusk går bra.

Palestinierna hotar dagligen med att om inte Kerry ser till att de får vad de vill så kommer de att dra vapen.

Knivarna slipas redan i källare och bakom husknutar men förhandlandet fortgår som om ingenting hade hänt.

När det börjar brinna i knutarna då är det som vanligt läge för hot.

Obamas hand regisserar sina tennsoldater lite snett bakifrån med en precision som endast idogt 'arbete' kan åstadkomma.

Dessutom hotar Kerry Israel.

Ett par gånger har han officiellt hotat och försökt skrämma israelerna med obönhörliga bojkotter och intifador om de inte accepterar hans förslag.

Han leker spågubbe och drar glatt fram allt ont han kan komma på för att på det sättet agera som Obamas förlängda hand.

Vad har han hotat palestinierna med?

Jag fortsätter att leta.

Jag tror inte att om Israel fortfarande lever och andas efter ett fredsfördrag detta rakt av skulle accepteras av menigheten.

Det måste då handla om en total kapitulation från Israels sida annars kommer de med 100% säkerhet att hålla grytan kokande.

Har ni funderat över det så ofta förekommande uttrycket "en rättvis fred"?

Vad menar folk egentligen med en rättvis fred?
Naturligtvis menar man en rättvis fred för palestinierna vilket enligt bojkottarnas synsätt är liktydigt med total israelisk kapitulation.

Händerna bakbundna och ansiktet i dyngan medan Obamas hand skvätter bort lite skit från näsan.

Rättvisa är ju ett allmänt accepterat och 'fint' ord som ingen, inte ens de gruvliga israelerna, borde ha något att invända mot.

I det här fallet är det dock kraftigt förledande eftersom man inte klart och tydligt säger att vad de eftersträvar är en rättvis fred enbart för palestinierna.

Israelerna kan dra något gammalt över sej.

Jag vet inte om Obama använt sej av just det ordet men han har ju också andra möjligheter -

som att leda bakifrån med en hand som slingrar sej fram ur skuggorna utan att väja för någonting.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Obama, Mellanöstern, Abbas, palestinierna, Kerry, ...

Omöjligt pussel

Har ni hört talas om fredsförhandlingarna mellan israelerna och palestinierna?

Trodde ni ja.

Fel, fel, fel.

Vad det handlar om är fredsförhandlingar mellan israelerna och arabvärlden genom The Arab League.

Alltså israelerna mot arabligan.

"Arabligan" låter lite skumt på svenska men inte lika roligt som "Jönssonligan".

Övriga likheter dem emellan har jag ingen klar uppfattning om.

Nåväl, israelerna och palestinierna håller på med något som vissa envisas med att kalla förhandlingar men så snart det börjar brännas, när Kerry kräver ett ja eller ett nej, då rusar Abbas till något arabiskt grannland för att söka råd och tröst av arabligans representanter.

För det allra mesta kommer han hem med ett nej på fickan.

Jag antar att Kerry känner till detta men det är naturligtvis bekvämast att låtsas som om det regnar.

Han låter för gammal vänskaps skull Abbas spela första fiolen, ta fram basrösten och berätta för världen om allt han aldrig i livet tänker gå med på.

På de här länkarna (1, 2,) finns lite fakta hämtade från palestiniernas godispåse, en lag godkänd av Abbas 2008.

Här ett utdrag:

Paragraph 2 - The right of return of the Palestinian refugees to their homes and their property and their receipt of compensation for their suffering is a basic, holy right and is not subject to buying and selling, and is not subject to personal judgment (to make major changes), interpretation, or referendum.

Paragraph 3 - The right of return is a natural right that is personal, collective, civilian, and political, that is transferred from father to son and is not cancelled over time or through signing of any agreement, and it cannot be cancelled or given up for any reason.

Paragraph 5 - It is forbidden to settle the Palestinian refugees or remove them (from their current places) as an alternative to the right of return.

Paragraph 6 - Anyone who acts in contradiction to this law will be considered as one who committed serious criminal treason, and will be subject to every criminal and civil punishment that this crime deserves.

Vad det i stort handlar om är att om Abbas ger efter på en enda punkt så är han själv, i egen hög person, föremål för högförräderi/landsförräderi och straffet skulle bli därefter.

Han har själv bakbundit sina händer i syfte att......???

Så vad förhandlar man om och varför?

Det är klart och tydligt utsagt från palestiniernas sida att de aldrig tänker ägna sej åt kompromisser men eftersom förhandlingar till sin natur innebär ett köpslående så är ju förutsättningarna helt galna.

Varför håller man då på att trampa vatten på det här sättet?

Förmodligen för att man hoppas att israelerna efter en blandning av påtryckningar, utpressning och hot - de av ren utmattning ska lägga sej platt och säga "ta vad ni vill ha så tar vi resten".

Så gick det till på både Baraks och Olmerts tid men inte på Netanyahus – inte än i varje fall.

Försök att se framför er den stora, den ofantligt stora muslimska och arabiska världen som ligger i någon sorts förhandlingar med det pyttelilla Israel.
Denna ynkliga landremsa som på grund av just dessa giganter aldrig förunnats en enda dag av fred.

Som grädde på moset är det denna ynkliga landremsa, detta till ytan så obetydliga Israel, som enligt en irrationell internationell idé ska betala hela notan.

Tycker ni det skevar någonstans?

Det tycker jag också.


Läs även andra bloggares åsikter om fredsförhandlingar, israeler, palestinier, The Arab League, Kerry, Abbas, Netanyahu, ...

Tänk om man ändå vore skapad som Kerry

 Jag är avundsjuk på Kerry.
Allt är så enkelt, så solklart och så självklart för den mannen.
Att gå på i ullstrumporna har han inga problem med för allting är ju så... självklart.

Jag vet inte om det är en medfödd eller förvärvad förmåga men om det är en egenskap som förenklar livet så kan ju ursprunget också kvitta.
Kerry ser vad han vill och hör vad han vill och resten går honom spårlöst förbi.

Jag funderar på om man skulle överge ordet 'vill' till förmån för den lite klumpigare omskrivningen 'vad som gagnar hans syften' för det är ju det det ytterst handlar om.
Min morfar hade ett uttryck för vad Kerry håller på mej just nu - han skulle ha sagt att Kerry 'går på som en gris i ett hål' med vilket han avsåg ett rörelsemönster utan bakomliggande tankemöda.

Har Kerry någonsin hört, läst eller fått sej föredragit att den palestinska stat han är i färd med att skapa kommer att bli en mönster-apartheidstat?
Det kan han inte ha gjort eftersom han då omedelbart skulle ha reagerat och uttryckt sin avsky och dessutom sagt upp bekantskapen.
Eller skulle han???

Han kan heller aldrig ha läst eller hört att Abbas inte tänker erkänna att Israel är en judisk stat och han har absolut inte hört talas om att isralerna gärna erkänner att ett eventuellt framtida Palestina kommer att bli en palestinsk stat.
Skulle Kerry känna till dessa omaka och oförenliga uppfattningar så hade han väl utan vidare åthävor krävt att den ogine snabbt tar sitt förnuft till fånga.
Eller skulle han???

Kerry kan heller inte ha hört talas om att i Abbas sinnevärld finns inget Israel.
Det räcker att ta en titt på deras officiella emblem där hela Israel är konstnärligt draperat (och dolt) i en Arafatschal.
Skulle han sedan tagit sej en titt på palestiniernas populäraste TV-kanal, Ma'an, eller skummat skolornas läroböcker hade han snabbt upptäckt att allt vad han själv lärt sej i skolan varit fel.
I Abbas skolor undervisar man bl.a. om att Tel Aviv och Haifa ligger i 'Palestina' och att israelerna helt fräckt snott dessa städer från dem.
Tänk att skolväsendet i USA kunde ha så fel...
Hade Kerry varit medveten om denna förslagna förintelse av Israel så skulle han väl snarast krävt att höga vederbörande slutar propagera för att jorden är platt och att israelerna tagit någonting från palestinierna.
Eller skulle han???

Tänk vad enkelt om man vore skapad som Kerry och inte behövde bry sej med besvärliga företeelser eller besvärliga människor.
De finns ju inte.
Palestina kommer att bli ett fredligt mönsterland som fridfullt kommer att existera vid sidan av Israel.
Hamas finns inte heller och Abbas var nyss vald till alla palestiniers ledare som med auktoritet och klokhet leder sitt folk på rätta vägar...

Tänk om man ändå vore skapad som Kerry.
Om man inte uppmärksammar ett problem så finns det inte och 'den ljusnande framtid är naturligtvis vår'.

Ack ja.



Läs även andra bloggares åsikter om John Kerry, Mahmoud Abbas, Israel, palestinier, ...

Ett varv till

Det talas så där lite lagom om 'fredsprocessen' eftersom det finns gott om andra mer genomgripande problem i den här delen av världen.

Dessutom är nog folk ganska trötta på detta eviga tjafs om precis samma saker gång efter annan.

Samma frågeställningar och samma resultat.

Visst kunde det vara värt både lite tjafs och ett och annat utnötningskrig om det hade funnits någon chans till lösning av konflikten men i vår tid finns ingen sådan lösning.

Jag är den förste att beklaga men så ser dagens realpolitik ut.

Israel kan av överlevnadsskäl inte erbjuda Abbas vad han kräver för att signera en överenskommelse och palestinierna kan inte erbjuda någonting alls för då skulle ledarna bli lynchade.

Abbas är naturligtvis rädd om sitt eget skinn och trots att han helgonförklarar 'martyrer' på löpande band är jag inte säker på att han själv vill rikta in sej i de leden.

Det hela är djupt tragiskt men har man predikat genom decennier att man aldrig kommer att kompromissa med Israel så kan man ju sedan inte plötsligt börja göra just det.

Inte utan konsekvenser i varje fall.

Hade jag trott att ett papper som det står FRED på skulle  innebära några positiva överraskningar skulle jag kunna ge upp både det och detta men jag tror inte det.

Erfarenheterna visar på helt andra resultat.

Jag tror inte att ett fredspapper skulle förändra palestiniernas ingrodda hat mot israelerna så därför tror jag heller inte på någon fredsprocess och är starkt emot alla former av s.k. förtroendeskapande åtgärder där Israel endast utnyttjas som mjölkko.
Mutor ska inte uppmuntras.

Erfarenheten visar dessutom att eftergifter till palestinierna ALLTID haft negativa utfall på givaren – först övertalas man att sänka garden för att snart nog få en direktträff i solar plexus.

Samma visa var gång, samma groteska svagheter med samma livsfarliga resultat.

Vad området behöver är människor med förmåga att tänka utanför ramarna.

De finns men har i dagsläget hela det välpolerade etablissemanget emot sej, ett etablissemang utan både minne och ryggrad.

Fred ska skapas vid förhandlingsbordet men hela detta projekt har en allvarlig slagsida.

När byggandet av hus av somliga anses motverka fredskrafterna men seriemördandet av israeliska ungdomar är fredsbefrämjande (ja det måste väl tolkas så eftersom dessa mordorgier inte verkar störa någon) – då har hela projektet en fatal slagsida.

När ena parten har tummen i ögat för vart andetag den drar medan den andra parten har generellt fribrev – då saknas de mest elementära förutsättningar för fred.

Det är skrivet att Israel ska lämna tillbaka land men inte vilket land och inte hur mycket.

I alla rimligheters namn har de redan uppfyllt detta krav när de lämnade tillbaka hela Sinai till Egypten.

Det är heller inte specificerat till vilka Israel ska lämna tillbaka land.

Som det nu har blivit kräver världssamfundet att Israel lämnar tillbaka land till några som inte ens var uppfunna vid tidpunkten då paragrafen skrevs.

Logik? Rim och reson?

De närmast sörjande borde annars vara jordanierna som tidigare brutalt och olagligt ockuperade området men eftersom de vet vilka de i så fall skulle tvingas ha att göra med så har de avsagt sej alla anspråk (sammalunda med egyptierna som inte skulle vilja ta i Gaza med tång).

Nej freden lär få vänta men fredsprocessen rullar några varv då och då till omvärldens - och Tsippi Livnis - stora förnöjsamhet.


Läs även andra bloggares åsikter om fredsprocessen, Tsippi Livni, Abbas, Israel, palestinierna, ...

Det är något fel på världen

Jag tänker hålla Israel utanför det här resonemanget för de har suttit mitt i smeten sedan sin födelse - ja även prenatalt - så de tar sina beslut i ett annat ljus än resten av världen.

Jag vill i stället prata om just resten av världen.

Varför är det ingen som har synpunkter på om det ska betraktas som rätt och rättssäkert att fångar med långa straff blir utsläppta i förtid?

Varför är det ingen som opponerar sej mot att israelerna ser sej tvungna att släppa fria över 100 gravt kriminella fångar.

Varför är det ingen som protesterar?

Varför är det ingen som bryr sej om att forska i orsaken?

Varför är det ingen som ser några nackdelar med att släppa ut grova brottslingar som är stolta och lyckliga över de mord de begått?

Är det någon som har några svar?

Är det möjligen ett 'icke-ämne'?

Den enda orsaken till dessa frisläppanden som gemene världsmedborgare känner till är att det är ett krav från palestinierna och med det låter man sej nöja.

Jag har varit inne på det tidigare, att palestiniernas ord har blivit världens lag, men jag har aldrig förstått mekanismerna bakom denna oförklarliga världsbild.

Kan det vara så banalt som att palestinierna mycket övertygande lyckats sälja sej som världsalltets största och mest miserabla underdog som ingen har rätt att ha några synpunkter på?

I så fall skäms jag över att vara människa.

Kan någon ge mej en enda orsak till att släppa ut högbelastade kriminalfall utan att få en endaste tulipan i gengäld?

Varför finns det ingen med tillgång till tryckpress, mikrofon eller kamera som berättar hur fel han tycker det är?

Varför är inte ledarartiklarna i DN och Svenska Dagbladet fulla av förundran parad med avsky över detta rättsvidriga handlande?

Varför inleds inte både Aktuellt och Rapport med uttryck för den stora sorg de känner för att israelerna planerar att släppa fria massvis med massmördare?

Kan det vara så att man i gemen tycker det är bra?

Skulle man tyckt det vore bra om samma sak hade skett i Norge?

Varför i så fall tycker man det är bra?

Är det för att man tycker det är bra att araber mördar israeler?

Tycker man att araber ska få mörda hur många israeler som helst utan något straff?

Finns det någon gräns?

Är det möjligen så att man tvivlar på att de som dömts för mord i Israel verkligen mördat?

Glöm det för när en arab mördar en israel så handlar det inte om några förnekanden – han är stolt över vad han gjort!

Dessutom är hans framtid säkrad för under den tid den israeliska staten hållit honom med mat och husrum så har Abbas satt in en fet lön på hans bankkonto för väl utfört 'arbete'.

Nej jag tänker inte leverera några svar och i ärlighetens namn förväntar jag mej inga heller.

Om någon har ett svar så kommer han förmodligen att behålla det för sej själv eftersom det ännu inte är helt rumsrent att säga offentligt att judarnas blod alltid varit billigt och anses vara billigt även idag.

Paula R. Stern har också funderat över problematiken och hennes sammanfattning lyder så här:

"Den dag då palestinierna vill ha fred kommer vi inte att behöva köpa den och så länge vi är beredda att betala deras pris kommer de alltid att dra längsta strået."

Det är verkligen något fel på världen.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, palestinierna, Abbas, ...

Kerry, var är svaren?

Personer utanför Mellanöstern som inte är så bra på arabiska har mycket att tacka Palestinian Media Watch (PMW) för.

Åtminstone den delen av befolkningen som anser sej vara intresserade av hur saker och ting verkligen förhåller sej.

PMV informerar, förklarar och framför allt översätter.

De översätter från arabiska sådant som bara är avsett för arabiska ögon och öron vilket hjälper oss mindre språkkunniga till en bättre förståelse av vår omvärld.

Hade vi bara fått lyssna till de väl utvalda och lika väl avvägda uttalanden som görs på engelska så hade vi inte bara fått otillräcklig information utan också en felaktig sådan.

Det visar sej tyvärr att vad de säger på engelska är en synnerligen glassig variant av vad de delger sina systrar och bröder på arabiska.

Den här veckan då USAs utrikesminister John Kerry varit på besök har PMW publicerat flera intressanta bullentiner.

I bullentinen den 23maj visar författarna ett tiotal foton där Israel ersatts med ett Palestina.

Fantasin är det inget fel på men det blir onekligen lite patetiskt när de plockar fram de där gamla rostiga nycklarna i megaformat.

Inför Nakba-dagen den 15 maj uppmanades araberna att hissa palestinska flaggor runt hela Israel, i varje stad och by, för att visa att landet tillhör dem.

Inte i Västbanken och inte i Gaza utan i Israel.

Läste du det Kerry?

Läste du att om du ska lyckas i ditt medlaruppdrag så måste du först få israelerna att ge sej iväg från Israel och från Mellanöstern för innan detta sker kommer aldrig någon arab att gå med på ett fredsavtal.

För palestinierna är hela Israel palestinskt.

Bullentinen från den24 maj är om möjligt ännu tydligare.

I palestiniernas officiella TV-kanal visades en video där man stolt proklamerade att de aldrig kommer att kompromissa.

Utan att blanda bort korten så trodde jag inte ordet kompromiss fanns på arabiska eftersom de aldrig någonsin kompromissat om någonting.

När Abbas egen TV-kanal tjänstvilligt berättar att han aldrig kommer att kompromissa så finns det väl inte speciellt mycket för Kerry att göra i Ramalla.

Kan det möjligen vara så att han aldrig krävt av Abbas att han ska kompromissa, bara av Netanyahu?

I realismens fotspår är det nog så att Abbas inte kan kompromissa och samtidigt sitta kvar som president – om det nu är det han gör?

Detta leder oss tillbaka till Kerry igen vars huvuduppgift borde vara att klart och tydligt proklamera att eftersom Abbas inte är beredd att göra några som helst kompromisser så blir det heller ingen fred.

Utan kompromiss – ingenting.

Kerry skulle åka hem, ta en avkopplande semester med frugan och därefter ta sej en ordentlig funderare på on Abbas verkligen är en person han skulle vilja köpa en begagnad bil av???

Pålitlig, ärlig, förtroendeingivnde m.m?

Om inte så kanske det är dags att tänka till lite utanför fyrkanten.

Där ute finns det ett jättelager av fräscha idéer och infallsvinklar bara man vågar sej dit.

Läs även andra bloggares åsikter om Mellanöstern, PMW, John Kerry, Israel, Nakba dagen, Abbas, ... 

Rak i ryggen

Ser du något underligt med den här bilden?
Någonting du väldigt sällan ser.

I stället brukar det se ut så här.
Ser ni den där omedvetna lilla böjen på huvudet som talar om för Obama och omvärlden att den han talar med är införstådd med att Obama är av högre rang och att inga hot mot hans position i detta avseende föreligger.

Titta sedan en gång till på den första bilden.
Den som talar med Obama har tillräcklig självkänsla (och tillräckligt realistiska uppfattningar om den han talar med) för att inte acceptera rollen som 'underdog'.

Ni känner säkert till hur det går till i hundvärlden.
Hunden som vet att han är 'the underdog' lägger sej på rygg och blottar strupe och mage för att signalera till hunden med högre rang att han inte är det minsta farlig och att han inte ens är värd ett bråk.
Detta för att rädda sitt skinn.

Mannen på den översta bilden som inte skickar ut några som helst underdog-signaler heter Naftali Bennett och är ledare för det politiska partiet Habayit Hayehudi (Det Judiska Hemmet).
Det partiet ökade från 3 till 13 mandat  i senaste valet till Knesset vilket de flesta tackar deras nye ledare för.

Bennett var tidigare en del av Israels High-Tech-värld men sålde sitt företag för att försöka föra in sina politiska idéer i cirklar där han kan påverka.
Nu är han där.
Även i det avseendet har hans ambitioner blivit verklighet.

Sista kvällen Obama var i Israel var det stor middag arrangerad till hans ära hos Shimon Peres i presidentpalatset.
När Peres presenterade Bennett för Obama sa han: "Jag har hört talas om dej. Du är den som kom från ingenstans, fick folket med dej och vann".
Obama fortsatte: "Jag vill att vi träffas och talar med varandra. Det är mycket viktigt för mej att vi talas vid igen, det är viktigt att jag får höra olika uppfattningar från Israel."

Bennett är modig och full av civilkurage.
Han tillhör den ytterst lilla minoritet som öppet säger att han inte tror det skulle vara särskilt lyckat med en palestinsk stat.
Han vågar säga vad de flesta andra lindar in i både tidningspapper och krusiga sidenband med rosetter.

Bennett blir ofta intervjuad av utländsk media bl.a. för att hans engelska är felfri efter att periodvis ha bott i USA.
När han påstår att det faktiskt inte finns någon ockupation hickar intervjuaren till.
Ingen ockupation?
Nej, ingen ockupation!
 - Hur kan man ockupera sitt eget land?

Därefter förklarar han för intervjuaren att landet i Israels hjärta aldrig haft någonting att göra med de araber som numera valt att kalla sej palestinier, att området gavs tillbaka till det judiska folket av NF i San Remofördraget 1922 m.m.

Bennett är väldigt övertygande och väldigt få påstår att han har fel i sak.
Saken är bara den att han säger saker som är förbjudna...
Samma fenomen som i sagan om 'Kejsarens nya kläder' där ett litet barn är den ende som utan PK-nervositet vågar säga - "men han har ju ingenting på sej".

Bennett vågar säga att alla som tror att en palestinsk stat plötsligt skulle lösa Mellanösterns alla problem är ute och cyklar.
Abbas kan ju inte ens förmå sej till att ta uttrycket 'två stater för två folk' i sin mun.
Han vill ha två stater för palestinierna.
Hur ska en lyckad tvåstatslösning kunna födas ur en sådan uppfattning?

Slutligen - håll ett öga på Naftali Bennett.
Han kommer aldrig att smyga ut bakvägen och möjligen kan han lära ut ett och annat när han och Obama har sin nästa träff.




Läs även andra bloggares åsikter om Naftali Bennett, Obama, Peres, Habayit Hayehudi, San Remofördraget, Abbas, Mellanöstern, ...

Enkel fråga

För sin egen sinnesfrids skull borde man lämna sådana här funderingar men å andra sidan – just för sin egen sinnesfrids skull – går de inte att bortse ifrån.

Varför denna kryptiska inledning?

Det handlar om enkla och barnsliga frågor och då tycker man ju att det borde finnas enkla och barnsliga svar men underligt nog finns det inga svar alls.

Frågorna är i allra högsta grad icke-frågor.

Ta till exempel palestiniernas, PLO's, logos eller emblems.

De gånger de avbildar sin tilltänkta stat så avbildar de i stället Israel.

Det låter inte klokt men så är det.

Varför var inte Obamas första fråga till Abbas när han gästade området varför?

Vad Abbas än svarat skulle han krävt en omedelbar ändring med hänsyn till dagens realiteter.

Varför kräver inte Bibi samma sak tills en ändring kommer till stånd?

Tycker de att det är en alltför banal historia för att tas upp av dessa höga herrar?

Kan så vara men det handlar inte om det – det handlar om att palestinierna tänjer på sina gränser så länge omvärlden tillåter dem.

Om ingen påpekar lögnen i deras avbild av sitt drömland så kommer de att fortsätta att drömma i stället för att handla och förhandla.

En annan grotesk företeelse är deras regelbundet upprepade löfte att när och om de får en egen stat så kommer de att från första dagen iakttaga 100% apartheid.

Inga judar kommer att få leva och bo i ett nybildat Palestina.
Klart slut. 
Ut.

Om jag inte har fel för mej så bor det ganska många araber i Israel - i själva verket mer än 20% av totala invånarantalet.

Tycker ni de också ska tvingas ut?

I många sammanhang gäller lika för lika, kanske här också?

Jag har aldrig hört eller läst att Abbas eller hans butler Erekat någonsin fått stå till svars för dessa apartheidlöften.

Naturligtvis har ingen då heller krävt eller villkorat att ett eventuellt framtida Palestina ska vara absolut fritt från varje form av apartheid.

Varför vågar ingen konfrontera dem om denna ganska så remarkabla framtidsvy för det kan väl inte vara så att omvärlden accepterar palestinsk apartheid?

Ett närbesläktat fenomen handlar om de palestinska flyktingarna, de palestinska ledarnas politiska gisslan, som inte kommer att få tillåtelse att återvända till ett Palestina.

De ska skyfflas över till Israel som ingen av dem naturligtvis kommer att känna igen – i den mån de överhuvudtaget varit här.

Det arabiska spelet om de palestinska flyktingarna (inklusive UNRWA) är ett av de snuskigaste företeelser världen skådat – och accepterat.

De som styrde palestinierna 1964 konstruerade de konstitutionella stadgarna för Fatah.

Även Hamas har sina stadgar och granskar man deras målsättningar så kan det vara hugget som stucket.

Hur de tänker sej bästa sättet att nå fram till målet, Israels försvinnande, kan te sej lite olika.

Hamas talar klarspråk och menar att slåss till sista droppen är enda vägen medan Fatah snirklar in sej lite med lite vackra ord och fraser.

Detta har de lärt sej under allt tröskande fram och tillbaka genom åren, de vet vid det här laget exakt vad som går hem bland västerlänningarna och dumma vore de väl om de inte utnyttjade det.

Nåväl, idag år 2013, står det fortfarande i Fatahs grundläggande konstitution, artikel 12 och artikel 19, att strategin är att med vapenmakt utradera Israel, ekonomiskt, politiskt, militärt och kulturellt.

I artikel 22 lägger de till att de motsätter sej varje politisk lösning som ett alternativ till att förstöra Israel.

Hörde ni det - inga politiska lösningar.

Kerry, ställ de rätta frågorna eller åk hem.

Varför ber inte de svenska socialdemokraterna sitt kära systerparti, Fatah, att plocka bort dessa skrivningar?

Upplever de inte att det ligger något groteskt bakom dessa meningar?

Att öppet avisera hur man planerar att förinta en medlemsstat i FN borde inte vara acceptabelt ens för SAP.

Enkla och lite barnsliga frågor men ingen törs ställa dem?

Kan någon förklara varför?

Article (17) Armed public revolution is the inevitable method to liberating Palestine.

Article (19) Armed struggle is a strategy and not a tactic, and the Palestinian Arab People's armed revolution is a decisive factor in the liberation fight and in uprooting the Zionist existence, and this struggle will not cease unless the Zionist state is demolished and Palestine is completely liberated.

Article (22) Opposing any political solution offered as an alternative to demolishing the Zionist occupation in Palestine, as well as any project intended to liquidate the Palestinian case or impose any international mandate on its people.

Läs även andra bloggares åsikter om Palestinian Media Watch (PMW), PLO, Abbas, Bibi, Obama, palestinsk apartheid, UNRWA, Hamas, Fatah, Kerry, SAP, FN, ...

Ritualen

Det här kommer verkligen inte att bli något orginellt blogginlägg eftersom det handlar om något som upprepas med stor regelbundenhet och som i varje fall jag upplever som pinsamt.

Jag syftar på RITUALEN.

Abbas ska blidkas med gester på Israels bekostnad – igen.

Uppriktigt sagt så tycker jag det känns lite barnsligt, som att dela ut gottpåsar till en bunt trilskande ungar för att få dem att uppföra sej.

Man skulle naturligtvis också kunna kalla det mutor.

Det handlar inte ens om gamla idéer i ny tappning utan vad de dammar av är gamla idéer i lika gammal tappning.
Idéer som aldrig fungerat eftersom de är ologiska till sin karaktär och inte tar hänsyn till människors inneboende rättskänsla.
Det ska inte gå att i efterförloppet säga - ha, nu gick de allt på en nit!
- Hur många plötsligt frisläppta palestinska brottslingar har inte sagt så till sina polare om de godtrogna israelerna.

Abbas å sin sida betraktar USA som sin privata jultomte och kräver att de ska pressa Israel till eftergift efter eftergift efter eftergift... 

Kan inte vuxna människor gå raka vägen fram till ett förhandlingsbord och helt enkelt börja jobba?

De enda 'gester' israelerna fått av palestinierna är elakartade raketsvärmar från Gaza, bomber och granater uppblandade med de mycket populära stenkastningstävlingarna mot passerande bilar.
Vissa av de martyriserade självmordsbombarna (som också kan räknas in bland de 'gester' palestinierna varit så generösa med)

kallas numera "Palestinas brud", vilket visar hur stolta de är över dem?

Detta låter ju ganska sandlådeaktigt, att de är stolta över sina mördare, men detta är vad israelerna har att kämpa mot dagligen.

Det är inte svårt att förstå att allt färre tar palestinierna på allvar.

Jag menar att vill palestinierna att omvärlden ska betrakta dem som ansvarskännande vuxna så får de sluta med sina 'gottpåsar i sandlådan-beteenden'.

Har de inte en enda kille med stake i som kan dra dem lite lätt i örat och föra fram dem till förhandlingsbordet, dra ut stolen och med en lätt puff få dem att sätta sej ner?

En sådan prestation hade varit värd ett Nobel-pris.

Palestinierna vill ha gester men i ärlighetens namn – hade det inte varit bättre med ett hyfsat resultat efter en väl genomförd förhandlingsomgång.

Ritualer är bara ritualer och gester är bara gester och ingetdera kan mäta sej med verkliga och bestående resultat.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Israel, USA, Gaza, 'Palestinas brud', palestinierna....

Två säregna mail

Jag fick idag två säregna mail just efter varandra.

Det första var från The Israel Project (TIP) och berättade att Abbas sagt att han inte ser någon större skillnad mellan hans egen och Fatahs politik gentemot Israel och Hamas syn på samma sak.

Sedan, i god palestinsk anda, börjar Abbas förneka oerhört lätt verifierbara fakta.

Han påstår, utan att blinka, att Hamas inte attackerat Israel under de gångna åren trots att Hamas själva tagit på sej äran av dessa krigshandlingar.

Faktum är att bara under 2012 sköts mer än 2.300 alltmer sofistikerade raketer iväg från Gaza med ett enda mål i sikte – att träffa och avliva så många israeler som möjligt.

Att de inte lyckades särskilt bra beror dels på deras egen inkompetens och dels på att Israel prioriterar skydd för sina medborgare framför propagandapoäng.

"Fånigt Abbas att försöka få den ryska publiken att tro att solen cirkulerar kring jorden men på ett vis kan jag förstå dej.

Du har tidigare pratat i nattmössan ett antal gånger och tack vare bl.a. medias skräckblandade förtjusning inför din fabuleringskonst så trodde du väl att det skulle gå vägen den här gången också.

Inte kunde du ana att en stor blogg som denna...(!!!) skulle snappa upp ditt trixande med sanningen - så känn dej avslöjad."

Det andra mailet kom från Palestinian Media Watch (PMW) och handlar om friska vindar i det brittiska parlamentet.

Det handlar om att engelsmännen börjar skärskåda sej själva med avseende på det ekonomiska och annat stöd de ger till Abbas och hans styre.

Skräckvarning härmed utfärdad till tidigare naiva medelbritter.

I det brittiska parlamentet rörde man runt i den palestinska hatkulturen och terrorglorifieringen.

Unga palestinier blir upplärda att hata judar som andra blir upplärda att 2+2=4.

Abbas pläderade i september 2011 i FN för en palestinsk stat bredvid Israel men utan att behöva förhandla med Israel.
Samtidigt kunde människorna på Västbanken se i sina TV-apparater denna bild av Palestina.

"Side by side......"?

Jag ser bara den palestinska flaggan tjusigt draperad över hela Israel och budskapet är klart.

Ingen delning av landet, hela området är Palestina.

Inget "side by side" så långt ögat når.

Jag känner en eller två israeler som inte helhjärtat delar den uppfattningen.

Det finns alltså röster i det brittiska parlamentet som trängt igenom mediabruset och skalat av Abbas några av hans grövsta förklädnader, den där välvilliga farfarsförklädnaden att allt ska bli så bra så bra bara han slipper förhandla med Israel.

Naturligtvis fanns där också en blekljummen regeringsmedlem som inte vågade låta dagsljuset drabba hans eget handlande.

Han föredrog skymningslandet där alla är lika goda kålsupare men handsken är nu kastad och vi väntar med spänning på scenuppsättning nummer två.

Kommer det brittiska parlamenter att rehabilitera sej eller var det bara en fräsch vårblomma som redan mejats ned i den brittiska myllan.

Brutalt och skoningslöst.

Läs även andra bloggares åsikter om The Israel Project (TIP), Abbas, Israel, Hamas, Gaza, Palestinian Media Watch (PMW), Västbanken, England, ...

Det gäckande bordet

”Bord duka dej” är en berättelse som aldrig upphör att fascinera men

nu kan vi lägga ytterligare ett bord till vår sagovärld – ”Det gäckande bordet”.

Gäcka betyder enligt mitt synonymlexikon; svika, grusa, omintetgöra, lämna ouppfylld, narra, lura, bedra.

Inga vackra beskrivningar av detta berömda bord.

Bordet jag talar om är förstås förhandlingsbordet som det är tänkt att israelerna och palestinierna ska sitta kring och försöka bena ut sina problem.

Tyvärr har det fått stå öde och tomt ett tag och bordduken börjar faktiskt se lite ofräsch ut.

Är det möjligen det som är orsaken till att palestinierna bara vågat sej fram och nosa på det?

Det är inte lätt att vara israel.

Allt vad de tar sej för hamnar på världspressens förstasidor där det – vad det nu än är - stöts och blöts till oigenkännlighet.

Sedan finns det andra gånger då de överhuvudtaget inte syns.

Ingen har sett hur israelerna suttit vid detta gäckande bord i åratal och bara väntat.

Väntat på att få sällskap av några att utbyta tankar med, att tala om problemen och rent av komma med små trevare för att lösa dem.

En konflikt som pågått länge nog skaffar sej ett eget liv.

Detta självgenererande liv måste först dö innan man kan blåsa nytt liv i en tankesmedja byggd på sunda och ärliga avsikter.

Jag lämnar utopin och hamnar återigen vid det gäckande bordet.

Israelerna sitter där de sitter trots att kaffet hunnit kallna flera gånger om.

Det allra underligaste är dock att ingen ser dem.

Genomskinliga.

Osynliga.

Världsmedborgaren säger med darr på rösten att just nu finns det ”ett möjlighternas fönster” (även det ett uttryck designat för Mellanöstern) och vi måste pressa israelerna som aldrig förr att komma till förhandlingsbordet.

Mycket underligt - ingen ser att de redan sitter där.

De väntar sedan år tillbaka på någon från den palestinska sidan som vill prata med dem utan att först bygga berg av undanflykter och förhandvillkor.

Hitintills har de inte funnit en enda person som klarar dessa i förhandlingar naturliga kriterier.

Ett annat bords-uttryck med hemort i Mellanöstern är att ”alla möjligheter ligger på bordet”.

Så säger höga vederbörande när han inte vill låta alltför krigisk men ändå skrämmas lite lagom.

Man lindar in ”erbjudandet” om vapenmakt i sirliga girlander och hoppas att motparten trots allt förstår vinken.

Detta gäller i första hand Irans möjliga kärnvapenutveckling som (jag lovar) ingen ser fram emot här.

Vad gör israelerna i denna utsatta situation.

Jo de grumsar, spottar och fräser lite för det är vad man gör när man har kniven mot strupen.

Man för lite oväsen i hopp om att man inte ska stå där alldeles ensamma när det en dag rycker lite extra i Ahmadinejads lilla finger.

En fanatiker har bara ett i sikte; att leva ut sin fanatism och att fullborda sitt ’gudomliga’ uppdrag.

En regim som offrade 500.000 av sina egna barn för att rensa upp i minfälten under kriget mot Irak 1980 -1988, är fullt kapabel att sända iväg kärnvapenladdade raketer utan tankar på eventuella följder.

Ett runt bord, ett fyrkantigt eller ett avlångt bord – jag är rädd att det inte gör någon skillnad eftersom palestinierna vill ha allt utan att gå omvägen via bordet.

Västvärlden uppmuntrar detta genom att aldrig någonsin ens antyda att Abbas borde ta sej i kragen och äntligen ta ett allvarligt samtal med israelerna.

Utan alla dessa – ” Jo visst, men bara om...”

Abbas och hans palestiniers fredsovilja är lika osynlig som israelernas fredsvilja.

Det gäckande bordet fortsätter att gäcka och omvärlden fortsätter att bestämma vad som ska beskrivas med krigsrubriker och vad som bör betraktas som osynligt.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinierna, Israel, Mellanöstern, Iran, Ahmadinejad, Abbas, fredsovilja, ...