Hebronmassakern 1929

80 år är ett liv.
80 år sedan skövlades 67 människoliv.
I Hebron.
I en brutal massaker utförd av araber på judar i Hebron.

Detta kan tas som ett budskap till er som fortfarande tror att arabers slakt på judar har något att göra med en ockupation.
Detta beteende är ack så gammalt och vant.

Nedanstående lilla artikel var införd i den israeliska tidningen Haaretz 31 juli i år och förutom att den vittnar om outhärdlig barbari visar den också på ett tålamod man inte trodde fanns.
En 80-årig väntan på att få den ekonomiska ersättning som tillkommer terroroffer men som dock avslogs på grund av tidsfaktorn.
Lagen gäller bara människor som blivit offer för terrorism efter år 1967.

Yossef Lazarovsky fick dock möjlighet att berätta sin historia i Israel - och nu också i Sverige.


Israeli octogenarian seeks recognition as terror victim after 80 years
By Chaim Levinson

An Israeli octogenarian is seeking recognition by the state as having been orphaned by a terrorist attack, 80 years after his father and 4-year-old sister were murdered by Arabs in the 1929 Hebron massacre.

Yossef Lazarovsky, 86, said he remembers very well the day his father's killer entered the house where the family was hiding.
"I saw the door broken down and a 45-year-old Arab with a thick mustache entered, holding an ax in one hand and a knife in the other," he recalled.
An Arab mob murdered 67 Jews in Hebron during the 1929 massacre, which occurred on August 23 and 24.
The rest of the town's Jewish community was then evacuated by the British.

According to Lazarovsky, his parents, who had immigrated to Palestine from Lithuania two years earlier, were among some 70 Jews who had sought refuge in one of the town's buildings.
The man who broke in was followed by a group of other knife-wielding Arabs, who began to butcher the occupants.
"They struck my 16-year-old uncle, Yisrael, with an ax and then stabbed him to death.
My father got an ax in his throat.
My grandfather told me to start praying with him, until he got an ax in his head.
His blood covered my face.
I fell to the floor and blacked out."
Lazarovsky's mother suffered severe lacerations, but survived.

He said it was "stupid" of him not have sued for recognition as a victim of terror earlier, but that it is not too late.
Following Lazarovsky's request for recognition and financial support as a terror victim, the National Insurance Institute retroactively issued his late father an identity number.
However, the Defense Ministry rejected his application, saying the law on victims of terror applies only to incidents that occurred after 1967.

Läs även andra bloggares åsikter om Hebronmassakern 1929, Haaretz, Yossef Lazarovsky, terroroffer, ...

BLOGGPÄRLOR:

Jihad i Malmö: Hebronmassakern 80 år

Solanas check in blanco

Jag har väl aldrig varit någon fan av Javier Solana, the Foreign Policy Chief of EU och att han snart avgår från sitt uppdrag med en trivsam pension på fickan förändrar inte den situationen nämnvärt.

Världen är full av problem men för Solana finns bara ett problem, problemet med stort P, en stat för det palestinska folket.
Det är bara det att Solana vill se denna stat materialiseras i betydligt högre grad än palestinierna själva.
Detta förstår man när man läser den här artikeln i Haaretz.
Abbas blev erbjuden 100% av Västbanken och hela Gaza men slingrade sej ur sina 'Nej, Nej, Nej' med motiveringen att "The gaps were too wide."

Att han inte kontrollerar hamasnikarna i Gaza är konstigt nog inte Israels fel.

Jag misstänker att det har gått en massa prestige i kravet på en palestinsk stat.
Den enda som verkar genomförbart idag verkar vara två stater för palestinierna.
En på Västbanken och en i Gaza.
Till detta får vi också räkna Jordanien som till största delen består av palestinier.

Hur många stater anser sej palestinierna egentligen behöva?
Deras egentliga guldkalv är ju att förvandla staten Israel till ytterligare en palestinsk stat.
Kan denna splittrade bild möjligen vara en spegling av palestiniernas egen splittring och bör detta i så fall uppmuntras?
Solana anser så i varje fall.

Han tycks dessutom tro att en palestinsk stat kommer att fungera som ett globalt ”Sesam öppna dej.”

Om bara palestinierna får en stat kommer mullorna i Iran att sluta kämpa för att bli en regional kärnvapen-supermakt
Om bara palestinierna får en stat kommer arabiska/muslimska diktaturer att snarast införa demokratiska val, representativa regeringar och införa tolerans på skolschemat

Om bara palestinierna får en stat kommer shiamuslimer och sunnimuslimer att sluta spränga varandra i luften
Om bara palestinierna får en stat kommer kurder, tibetaner och andra minoriteter att få samma chans till egen stat som palestinierna.

Talibanerna i Afganistan kommmer att befria sina kvinnor från heltäckningstvånget
Nordafrikas islamister kommer att lägga ner vapnen
Al Qaida kommer att upplösas och
Europas muslimer kommer att assimileras

...... bara palestinierna får en stat.

Att ge palestinierna en stat enligt tidtabell utan föregående statsbyggande, som Solana föreslår, är ett säkert recept för katastrof.
Att kräva detta är liktydigt med att planera en plågsam död för det palestinska experimentet.
En stat som drar sej fram endast genom konstgjord andning är inte livskraftig utan är dömd till säker undergång.

Med sitt initiativ visar Solana att han egentligen inte bryr sej ett dugg om palestinierna, han vill bara säkra en krok i en EU-korridor att hänga sitt porträtt på med en guldstjärna för varje uppnått mål.
Hans favoritmål är en palestinsk stat vad den än må föra med sej av krossade drömmar, krossade familjer och krossade nationella aspirationer.

BLOGGPÄRLOR:

MXp: Mahmoud Abbas mål är inte 'fred' utan målet är Palestina

Israel i Sverige: Anonyma soldater. Israels försvar. Censurerande vänsterbloggare.

Javier Solana, palestinsk stat, Haaretz, Abbas, Gaza, Västbanken, Jordanien, Israel, Iran, shiamuslimer, sunnimuslimer, kurder, tibetaner, talibaner, Afganistan, Al Qaida, ...

Rubriceringspyssel

Ibland ser man en rubrik som får en att stanna upp och läsa den en gång till.
I gårdagens Haaretz kunde man läsa ”Abbas warns Europeans against easing boycott of Hamas”.
Abbas varnar europeerna för att lätta på bojkotten av Hamas.

Av detta överraskande uttalande av palestiniernas president kan man dra minst två slutsatser.
Den första är hur lite gemene man i Europa förstår av vad som pågår i Mellanöstern och att de heller inte har någon aning om hur det bör tolkas.

Den andra slutsatsen är att det kommer att bli ytterst knepigt att förena gazapalestinierna och västbankspalestinierna till en fungerande och fredlig enhet.

Vad handlade egentligen rubriken om?
Det stod att palestiniernas egen president varnar för att normalisera förbindelserna med delar av hans eget folk.
Det är som om fadern i en familj varnar vänner och bekanta för att ha någon kontakt med en av hans söner.
En sådan situation går man inte ut med i media om inte sprickan dem emellan är oöverstiglig.

Förhandlingar pågår ju av och till mellan Fatah och Hamas för de inser att båda skulle vinna på en enad front utåt.
Inte minst skulle det bli enklare för Hamas att låta miljarderna rulla direkt ner i deras fickor.
Trots dessa fördelar kan de inte komma till skott vilket låter oss ana att det föreligger ’vissa svårigheter’.

Abbas vill inte att världen ska öppna sin famn för Hamas, inte just nu i alla fall, för det kunde i så fall ge dem fördelar vid förhandlingsbordet.
Visst – ett ganska ’lågt’ resonemang men ändamålen helgar medlen även bland palestinierna.

En annan rubrik i samma anda stod att läsa i Jerusalem Post den 19 mars.
Den löd ”PA (Palestinian Authority) officials welcome failure of prisoner swap talks”.
Från officiellt palestinskt håll välkomnar man att förhandlingarna om en fångutväxling misslyckades.

Rubriken med vidhängande artikel handlade om att utväxla Gilad Shalit mot ett och ett halvt tusen fångar men efter ett och ett halvt tusen sorger och lika många bedrövelser lades förhandlingarna på is.
En del hävdar att de är nedfrusna för gott.

Fatah gläder sej alltså åt att hamaspalestinierna får fortsätta att skaka galler vilket vid första påseendet ter sej ganska underligt.
Börjar man skrapa lite på påståendets yta inser man att skillnaden mellan Fatah och Hamas är som mellan himmel och hav.
De kan ibland ge intryck av att ha samma färg men frånsett detta är de totalt väsensskilda.

Fatha med Abbas i spetsen var rädda att om Hamas lyckades prångla ut ett stort antal fångar ur de israeliska fängelserna skulle deras popularitet öka mångdubbelt och Fatha skulle te sej som de förlorare de egentligen är.
De var av erfarenhetsmässiga skäl också rädda för att ett nytillskott av nyutsläppta hamashjältar på Västbanken skulle öka risken för en upprepning av den blodiga militärkupp Hamas genomförde sommaren 2007.
Den gav definitivt ingen mersmak.

Man kan, inte bara på grund av dessa rubriker, med gott fog fråga sej vad som egentligen förenar Fatahpalestinier och Hamaspalestinier?
Frånsett den geografiska separationen är den religiösa hängivenheten ett starkt skiljande fenomen som skär genom ande, märg och ben.
Trosfrågor har en förmåga att både hela och söndra och mellan palestinier och palestinier har det enbart handlat om att söndra.

Att ge upp fanatismen och Allah för det gemensammas bästa kommer Hamas aldrig att göra och Fatah kommer aldrig att låta Allah och fanatismen definiera sin ideologi.
Vad återstår?
Var det någon som viskade något om att det är på tiden att Jordanien och Egypten tar sitt ansvar?
Well – frågan bör i varje fall ställas.

rubricering, Haaretz, Abbas, Hamas, bojkott, palestinier, Europa, Fatah, 'ändamålet helgar medlen', Jerusalem Post, fångutväxling, Gilad Shalit, Västbanken, militärkupp, ...
SvD, 2, 3, 4, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Syd, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Dag, 2, 3, 4, 5, Ab, 1, 2, 3, 4, N, Hd, 2, 3, 4, 5, Ps, N, 2, 3, 4, Svt, R, 2, 3, 4, 5, Vg, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, T2, B, 2, 3, 4, Smp, 2, 3, 4, 5, 6, Kri, 2, 3, Tra, 2, 3, Y, 2, 3, Nm

BLOGGPÄRLOR
MXp: Etiska dilemman i Operation Cast Lead mot terrorismen
Israel i Sverige: Vad sägs om lite fakta
Fred i Mellanöstern: Vilken moralisk måttstock har vi rätt att använda på Israel
Ilya Meyer: Ett möte i frammåtanda
Mellanöstern aktualia: Obamas huvudvärk
Rabnor tycker o tänker: Sprängd anka