Hamas förbereder sej

Hamas förbereder sej för fångutväxling.
En (1) israelisk värnpliktig mot ca.1.400 hamasnikar med varierande grad av blodigt förflutet.
Fördelningen kan man i och för sej tolka på ett ganska intressant sätt - om hur olika grupper ser på människovärde och liknande.

Hur förbereder sej Hamas då?
Jo, de planerar för tiden efter Gilad Shalit.
Den tiden tänker de inte använda till att bygga nya villaområden eller så – om detta nu hade föresvävat någon.
Khaled Mashal, Hamas utlokaliserade ledare, berättade den 12 november vid en konferens med arabiska partier i Damaskus att Hamas prioriterar den militära uppbyggnaden och allt som innefattas i ordet ’resistance’.
Detta ord ’resistance’ är i sin tur ett inte speciellt kodat kodord för terror.
”Allt annat är politiska manövrer” (som t.ex. mat på bordet för gazaborna) berättade Mashal.

By the way, en någorlunda känd hamasdiggande bloggerska sa en gång att Mashal har så snälla ögon...
Ögon javisst, men snälla?
Nåväl, smaken är som bekant delad.

Hamas tänker heller inte fördriva tiden med nostalgiska drömmar från tiden då de kontrollerade Gilad Shalit.
Denna fantastiska period då de hela tiden hade ”the upper hand” över Israel och till slut fick exakt vad de begärde den dag kidnappningen skedde.

Rent konkret alltså – hur förbereder sej Hamas för den dag och stund då klenoden Gilad Shalit inte längre finns ibland dem?
De planerar helt enkelt för en ny ’Gilad Shalit’!
Guldkalvar ska man inte skrota utan förnya så ofta som möjligt.

Hamas har offentliggjort ett erbjudande om 1.4 miljoner dollar till den person som kidnappar en ny israelisk soldat, en ny Gilad Shalit.
De har funnit att ha kontroll över en israelisk soldat är bästa sättet att få vad de vill och samtidigt förödmjuka Israel.
Att detta samtidigt stärker deras politiska ställning i förhållande till Fatah är liksom grädden på moset.

Hur ställer sej resten av världen till detta 'erbjudande' – nästan en och en halv miljon dollar för att sno in en israelisk kille i Gazas slingrande gränder?

- Inget kunde ha varit mindre intressant.

Just därför att ingen är intresserad kommer det också att bli en ny Gilad Shalit.
Nya krav, nya förhandlingar och ny glorifierning av Hamas.
Snyggt jobbat av Sverige som ytterligare några veckor står vid det europeiska rodret.

Är det någon som hört Carl Bildt bli åtminstone aningens irriterad över Hamas erbjudande att betala 1.4 miljoner dollar till den som kidnappar en ny Gilad Shalit?
Hör gärna av er i så fall för det har jag uppenbarligen missat.
Inte för att Bildt kan trolla men han hade ju kunnat göra klart för Hamas att om det är till att täcka kostnaderna för nya kidnappningar de svenska givarmiljonerna går så finns det större behov i andra delar av världen.
Pengarna går nu till Abbas som i sin tur vidarebefordrar ansenliga summor till Gaza.
Med andra ord till Hamas.
Med ytterligare andra ord till kidnappningar och till ’resistance’.

Till alla ’mellanösternspecialister’ i Sverige som glatt påstår att Hamas håller på att bli ett moderat, trivsamt och riktigt resonligt politiskt parti man kan göra business med – sorry, men hamaschefen Mashal håller inte med.
Han vidhåller att ’resistance’ är hela idén med Hamas och utan denna företeelse har de inget existensberättigande.

Och existera det vill de ju...

Smil-kampanjerna de bjuder nyttiga idioter på är som sagt inget annat än ’politiska manövrer’.

Well – Mona och Helle...???

Hamas förbereder sej för nya stordåd, både militärt och diplomatiskt, och tack vare världens tystnad ser framtiden för Khaled Mashal och hans hamaskrigare ljus ut.
För framtidens Gilad Shalit finns bara mörker.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, fångutväxling, Gilad Shalit, Khaled Mashal, Carl Bildt, EU, Mona Sahlin, Helle Klein, kidnappning, 'resistance', ...
D T

Betlehem, du lilla stad

I morgon den 4 augusti tänker fatah-palestinierna samla ihop sej.
”Äntligen” hör jag någon sucka men tyvärr, tyvärr...

Det ligger den här gången på ett helt annat plan – de tänker samla ihop sej till en generalkonferens för att välja nya gubbar och nya spjutspetsar i sitt eviga bekrigande av hackkycklingen Israel.

Alla ska komma.
Den senaste veckan har Israel beviljat inresetillstånd till Västbanken för den ena utländska ärketerroristen efter den andra.
Till deras egna stora förvåning, har det sports.
Detta för att de ska kunna deltaga i konferensen i Betlehem.

Gaza ligger inte så värst långt borta från Betlehem men eftersom det inte är Israel som bestämmer där så släpps inga fatah-palestinier över gränsen.
I Gaza styr och ställer som bekant Hamas och de gillar inte öppna gränser – i varje fall inte om någon gazabo skulle vilja ta sej ut.
Av de fatah-medlemmar som fortfarande finns kvar i Gaza ville en hel del deltaga i Betlehemskonferensen men det ville inte Hamas.
De satte som vanligt upp villkor.

Det visade sej dock att det fanns en del företagsamma fatah-människor som inte tog ett nej för ett nej.
Några smög sej förbi hamasposteringarna genom fruktodlingar och buskage medan andra klädde sej som bönder och gömde sej i åsnetransporter.
Det knepiga var att ta sej förbi Hamas – att sedan bli utsläppta av israelerna var inga problem.

Trots dessa bevis på konstruktivt tänkande finns merparten kvar inne i Gaza.
Innestängda, utan några fri-och rättigheter – precis som i ett fängelse.

Ringer det möjligen någon liten klocka?
Visst har ni hört talas om liknelsen om Gaza som ett fängelse tidigare?
Israelerna blir ju ständigt anklagade för att ha satt gazaborna i detta välvädrade fängelse under den djupblå medelhavshimlen.

Det är inte alltid så enkelt för gazaborna att ta sej ut för Egypten och Israel vill gärna ha koll på vem man släpper in i sina respektive länder - likaväl som Sverige vill veta vilka man släpper över den svenska gränsen.

Restriktionerna är spikrakt kopplade till Hamas förintelseplaner för även i ett litet land som Israel bor det folk med självbevarelsedrift.

I dagarna har vi fått orsak att betrakta gazafängelset ur en annan synvinkel.
Hamas håller gazaborna i ett järngrepp och tillåter ingen att lämna landet och absolut inte någon som inte vigt sitt liv åt att stödja den jihadinfluerade och fanatiska hamasregimen.
Fatahanhängarna räknas inte dit så de får vackert stanna hemma.
Hemma i det fängelse palestinier upprättat för andra palestinier.

Något riktigt komiskt inträffade idag med anknytning till ovanstående.
Den alltid lika klarsynta(!) skribenten Helle Klein gjorde sin prästerliga stämma hörd i dagens Aftonblad.
Där berättade hon att Mona Sahlin skulle tala på palestiniernas kongress i Betlehem och Klein uppmanade Sahlin att dessutom ’tala med Hamas’.
Hon motiverade det med att man inte bör slösa tid på att tala med ett stagnerande Fatah utan bör vidga sin horisont genom att tala med ett terroriserande Hamas.
Vad hon rekommenderar Sahlin att tala med Hamas om berättar hon dock inte.

Får man kanske föreslå ett djuplodande samtal om bästa sättet att låta palestinier slippa ut från det palestinska fängelset med palestinska fångvaktare i det palestinska Gaza.

Fatah, palestinier, Israel, hackkyckling, Västbanken, Betlehem, Gaza, Hamas, fängelse,

generalkonferens, Helle Klein, Mona Sahlin, ...

SDS AB TA

Skam

Skam är fult – ingen vill ju behöva skämmas eller stå i skamvrån.
I byskolan för ett antal decennier sedan var skamvrån en skräckens vrå som gav upphov till många svettiga mardrömmar.

Nu händer det likaväl skamliga saker, både planerade och oplanerade, men lika skamliga ändå.
Inte bara människor kan känna skam utan också djur.
Om en hund blir tagen ’red handed’ när han försöker lägga beslag på julskinkan (ack och ve) visar han ofta något som kan liknas vid skam.

Dessvärre finns det människor som inte förstår när det är läge att skämmas utan låtsas som om det regnar – en attityd som ofta spetsas med anklagelser mot andra för att på så sätt framstå i en ljusare dager.
Genomskinligt för de flesta men ack så vanligt.

En sådan händelse upplevde israelerna framför sina TV-apparater härom kvällen då den förre presidenten i Israel kallat till presskonferens.
Moshe Katzav som är anklagad för bl.a. våldtäkt talade till folket för att söka folkets välsignelse i sin häxjakt på de myndigheter och media han anser har felat.
Tro det eller ej men han orerade i nästan tre timmar men min vana trogen somnade jag framför TV’n efter en kvart.
I efterhand förstår jag att jag inte missade något väsentligt trots att han utlovat sensationella avsöjanden.

Det allmänna omdömet är att både han och lyssnarna/tittarna hade mått bättre utan denna famösa tillställning och min personliga reflexion blir en fråga – har denne man verkligen innehaft ämbetet som Israels president?
Katzav kände ingen skam – han hade inte förstånd nog att göra det men alla vi som lyssnade till hans förklaringar, som mera tedde sej som bortförklaringar, kände stor skam.
Skam över att en människa man hade väntat sej mer av krymper inför ens ögon och förvandlas till en ömklig och ganska otrevlig figur.
Jag tycker bara så otroligt synd om hans lilla runda fru som fortsätter att stå vid hans sida i vått och torrt, som säkert ser och förstår hur han ställer till det för sej men är den absoluta lojaliteten personifierad.

Sverige - å andra sidan - är ett fint land med fina människor och fina traditioner.
Ett fint land med fina människor och fina traditioner som borde känna en enorm skam.
Skam över att man tillåtit att landet blivit ockuperat – ockuperat och hänfört av några av vår tids mest intoleranta och fanatiska organisationer som genom denna uppmuntran naturligtvis känner vind i seglen.
Hamas och Hizballah tillsammans med sina ’fäder’ i Iran uppträder tillsammans i en våldsam tango som inte tillåter några frivola danssteg.

Att höga representanter för socialdemokratin och vänstern var så fängslade av denna ideologi att de glatt marscherade och demonstrerade under dessa gröna resp. gula flaggor för någon månad sedan kom trots allt som en överraskning för många.
En skamlig överraskning som kanske trots allt medverkade till att öppna ögonen på många människor.
För er som inte kommer ihåg namnen så talar jag om Mona Sahlin och Jan Eliasson.
Många i Sverige känner skam, oro och förtvivlan över vad dessa personer och andra tillfogat Sverige, möjligen utan att förstå vidden av den skada de åsamkat landet.

Det finns andra personer som Per Gahrton och Lars Ohly med sina respektive ligamedlemmar som verkligen borde skämmas för jag anser att dessa agitatorer uppviglar folket på ett ännu grymmare och mera utstuderat sätt.
De spelar på massaker-och bojkottsträngade lyror de själva mycket väl vet är konstruerade av falsk och rutten propaganda men eftersom de har ett mål med sin verksamhet skyr de inga medel.
Deras massmediala slughet för dem för var dag närmare målet – dödsstötet för Israel.
Om detta scenario är bra eller dåligt för palestinierna är dem ganska likgiltigt.
Palestinierna får nöja sej med att fungera som täckmantel för dessa människors vilda judahat.

Israel känner djup skam över sin förre president som genom sin intellektuella ohederlighet (för att inte tala om de grundläggande anklagelserna) dragit skam över presidentämbetet, sin familj och sina vänner.
Sverige borde känna skammens rodnad sprida sej över att ha varit ett så infantilt byte för islamistiska landvinningar, för billigt röstfiske och för att med historiens vingslag som bakgrund än en gång tvinga judarna i Sverige att känna sej som något katten släpat in.

Hamas, agitatorer, Israel, Hizballah, häxjakt, Iran, Jan Eliasson, Lars Ohly, mardrömmar, Mona Sahlin, Moshe Katzav, Per Gahrton, skamvrå, Sverige, judehat, täckmantel, islamism, ...
SvD HD SvD BLT SVT-O

BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige
MXp
Fred i Mellanöstern
Sapere aude!
Bertils blogg
Ilya Meyer
Rabnor tycker o tänker
Tundra Tabloids

Underdog - utan reservationer

Du vet säkert vad som innefattas i begreppet 'underdog'.
Uttrycket härrör från bilden av ett hundslagsmål där båda kämpar för att få övertaget men allt eftersom striden fortgår visar det sej att den ena hunden har ett sämre utgångsläge och väntas förlora.
Denne arme kraken kallas för 'underdog'.
Hunden som ligger under.
Kanske är hunden rent av en förklädd varg...

Ingen vill vara underdog – i allmänhet – men det finns undantag.
Det finns folk och folkgrupper (jag har slutat att tala om hundar och övergått till mänskliga företeelser) som har kommit på att genom att spela underdog kan de uppnå fördelar de varit tvungna att vara utan om de haft ett överläge.
Man har lärt sej att utnyttja en till synes svag situationen till sin absoluta fördel.

Vi kan ta ett exempel från hälsovårdsområdet.
En sjuk person kan dra fördelar av sin sjukdom genom att mer eller mindre subtilt kräva insatser av sin omgivning han aldrig skulle fått om han inte kunnat hänvisa till sin sjukdom.
Diagnosen för dessa människor sätts ofta som "yrkessjuka" för de har utvecklat sin sjukdomssituation på ett sätt som professionellt extraherar förmåner de annars aldrig kunnat tillgodogöra sej.
Av underdogen blev det en success story.

Detta är naturligtvis känsliga lägen då man inte vill lägga skuld på börda men heller inte låta sej utnyttjas mer än situationen kräver.

Det finns människor som oreflekterat och i alla lägen tar underdogens parti hur han än beter sej och vilka krav han än ställer på sin omgivning.
Underdogen kan vara oärlig, falsk, girig, arrogant, fanatisk, korrupt, hatisk m.m. men om han läst boken "A och O för underdogs" så kan han knepen.
Han vet var våra mänskliga svagheter ligger och spelar högt på denna kunskap.

Människor som har en oreserverad ideologi att alltid stödja underdogen har gått på alla dessa myter.
De köptes billigt.
Tänk om – o, hemska tanke – underdogen har fel?
Tänk om det helt enkelt är så att underdogen är underdog för att han har fel?
Får vi en bättre värld om du okritiskt och i alla situationer håller på underdogen utan att fundera över om han har rätt eller fel?
Naturligtvis inte.

När sanningens minut är inne kommer det att kosta all prestige du satsade på projektet när du upptäcker att det är du som blivit underdogens byte.
Därför försvarar du in absurdum din enligt uruselt underbygda principer utvalda underdog.
Du försvarar allt han tar sej för även om det är uppenbart för alla hur bisarr situationen blivit – du har ju gu´bevars din prestige att tänka på.

Idag försvarar och hyllar dessa underdogsentusiaster entusiastiskt Hamas.
För två och ett halvt år sedan försvarade och hyllade samma plakatbärare Hizballah.
De har ju sin prestige att tänka på – som sagt.
Argumenten är oftast helgalna och sedda genom svenska ankdamsögon vilket inte hindrade diverse folkvalda att ta gatorna i besittning.
Några av dessa var, inte helt oväntat, Mona Sahlin och Jan Eliasson som genom denna aktion effektivt strök under sina krav, "Död åt Israel".
Leve Hizballah och Hamas och varför inte också inkludera Bin Laden och Ahmadinejad – de är ju samma andas barn.

Genom att helt okritiskt och förbluffande naivt traska med i gatloppen under dessa gula och gröna flaggor borde de ha bränt alla sina skepp.
Inte så, inte i Sverige.
Att gulla med dessa nedbrytande krafter anses numera vara en fjäder i hatten men ger samtidigt en föraning om den svenska folksjälens nedgång och fall.
Detta tillsammans med en abrupt hädanfärd för den fria värld vi hitintills tagit för given.
'Död åt Israel' är liktydigt med 'Död för vår fria värld'.

Många gånger är det enda rätta att stötta underdogen men att rakt av, utan reservationer stödja en underdog som i grunden är ute efter din egen strupe är att förvalta sitt pund på ett både ödesdigert och farligt sätt.

underdog, förklädd varg, fördelar, mänskliga svagheter, ideologi, prestige, Hamas, Hizballah, ankdamsögon, Mona Sahlin, Jan Eliasson, Ahmadinejad, Bin Laden, ...
T T SP K K K Y Y B B B SvD SvD SvD SvD HD SDS SDS SDS SDS AB AB AB AB AB D D D D D K
DB DB DB DB VG VG VG VG DN DN
Bloggar: IiS MXp Rabnor FiM Sapere aude! Bertils blogg Ilya Meyer Jihad i Malmö