Masspsykosens offer

Jag undrar hur de tänker, för jag förmodar att de i alla fall på något vis tänker...
Hur har masspsykosens offer tänkt sej komma till slutmålet när vägen dit är full av hinder som forceras av ingen, allra minst av förnuftet.

Alla de som är gripna av masspsykosen Palestina vill ha en palestinsk stat.
OK, de vill ha en palestinsk stat men det är Israel ska fixa den åt dem.
Palestinierna säger också att de vill ha en egen stat men deras handlingar och generella agerande motsäger detta.
”Jag hör inte vad du säger för vad du gör skriker så högt.”

Åter till masspsykosens offer.
Jag undrar hur deras palestinska stat ska se ut och hur det ska gå runt liksom?
Självförsörjande? Fridsam? Tolerant? Demokratisk? Fri?
En stat där ledarna vänder ut och in på sej för medborgarnas bästa?
Ni kommer väl ihåg mantrat: ”live side by side in peace and security.”
Nåväl, även för ett mantra kan glorian hamna på sned.

Sedan är det ju det där om hur en palestinier ska se ut?
Ska han vara skäggig som Haniye i Gaza eller slätrakad som Abbas i Ramalla?
Gruvligt religiös eller något mindre gruvligt religiös?
Både och är en utopi så man undrar vem som kommer att äta upp vem?

Hade masspsykosens offer varit realistiska hade de satsat på Hamas och inte på en ex-president som inte klarar av att ta minsta lilla beslut utan att fråga sina stora bröder i Ligan.
Får jag prata med Israel eller ska jag vänta ett tag till?
Får jag träffa Netanyahu eller bör jag skicka små lappar med springpojken?

Hamas frågar inte Ligan för de är tillräckligt starka för att fatta egna beslut.
”Kan själv...”
Hade det bara varit fråga om att genomföra vad man lovat så håller jag helt klart på Hamas framför Abbas och hans fatahpojkar.
Tala om crybabies.

Jag undrar vad det är som gör att masspsykosens offer är så besatta av Abbas?
Har han åstadkommit något positivt för någon någon gång?
Jag menar nu inte prasslande kuvert diskret levererade till hans medbrottslingar utan positiva förändringar för mannen på gatan.
Sällan – så då måste det alltså vara kostymen!
En arab i kostym anses vara lättare att handskas med än någon i fladdrande skynke.

Efter dessa långa rader är det förmodligen dags att närma sej pudelns kärna.
Jag tycker således att innan palestinierna kan anses klara av att sköta en egen stat med allt vad det innebär av ansvar och kompromisser, så måste de sopa rent framför egna dörren.
... och där behövs en rejäl kvast för där finns mycket att sopa bort.

Först naturligtvis är det den där lilla detaljen med Hamas.
Hur i hela friden har masspsykosens offer tänkt sej att få ihop detta, kungariket Gaza och republiken Västbanken?
Hur många palestinska stater tänker de skapa (läs – Israel skapa åt dem)?
Varför tror de att Abbas kommer att fortsätta att chefa i Ramalla om israelerna lämnar Västbanken?
Abbas vet, så i den frågan ligger han lågt.
Vad tänker masspsykosens offer göra när deras nya palestinska stat tas över av Hamasligan?

Ingenting, naturligtvis.
Det kommer att vara Israel som ensamma, i vanlig ordning, får ta smällen.
Detta vet israelerna så var inte förvånade om de är aningens på sin vakt.

Ashtons senaste. (Baronessan borde snart kunna dubbla gaget för sina framträdanden som skulle kunna beskrivas som en samling burleska utbrott.)
Det senaste hon proklamerade var att hon kräver att Israel ovilkorligen ska öppna gränserna mot Gaza.
Bara ställa upp grindarna så vem som helst kan komma och gå som de behagar.
Tyvärr tror jag inte att hon menar att grindarna ska öppnas för Gilad Shalit som för hennes del gärna får fortsätta att ruttna bort i sin fängelsehåla någonstans i Gaza.

Snälla, vilket annat land hanterar sina gränser på det sättet?
Högst oansvarigt och förresten – jag bara undrar – gav hon samma order till Egypten?
Människorna i Gaza är värda allt stöd men det bästa stödet vore att befria dem från hamastyranniet men si det är det ingen som törs.
Hamas har låst in sina undersåtar i denna fanatismens högborg och gömt nyckeln som ingen är ett dugg intresserad av att leta efter.
Nej inte Ashton heller...

Så en palestinsk stat ska skapas med blommor och trumpetfanfarer som redan dagen efter kommer att bytas ut mot sprängdeg och rörbomber.
Raketerna börjar falla med en allt större regelbundenhet och precision allt medan Ashton envist fortsätter att kräva att gränserna måste öppnas på vid gavel.
Gissa vem som kommer att få betala?
Ledtråd – inte Ashton.

Masspsykosens offer med Ashton i spetsen skulle gärna plocka bort Israel från Mellanöstern för att ge plats åt en palestinsk stat.
Ett Palestina vars förutsättningar entydigt pekar mot ett kommande missfoster.
Sverige är ett av de utvalda länder som Abbas bett om ett erkännande längs något så diffust som den gröna linjen.
Han känner sina pappenheimare och vet precis vilka länder han har i sin lilla ask.
Sverige skulle gladeligen göra som de blivit ombedda, även med Hamas vid rodret, men för skams skull finns det fortfarande saker man ännu inte gör.
Fast egentligen skulle jag inte bli förvånad om ---

Slutsurrat för nu.
Masspsykosens offer kan sova sött för de vet att deras tid är nu.
Endast några få kloka ugglor håller vakt i islamismnatten.
Ugglor som inte blinkar inför varken hot eller hot om våld.
Leve nattens ugglor!

Förresten, offer och offer – det borde förmodligen stå ”offer”.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinsk stat, Israel, Haniye, Abbas, Hamas, Västbanken, The Arab League, Netanyahu, Gaza, Ashton, Gilad Shalit, Egypten, Sverige, ...

Att börja eller inte börja

Det kom ett mail …

Den här gången kom det från en källa mer välunderrättad än de flesta.
Det var en bullentin från PMW, Palestinian Media Watch, daterad July 28, 2009.

Innehållet ägnades den planerade generalkonferensen för Fatah, den sjätte i ordningen och den första på 20 år!
Den är tänkt att gå av stapeln i Betlehem den 4-5 augusti och PMW anslår den optimistiska tonen.
Man talar om den som en chans för Fatah att ansluta sej till den s.k. fredsprocessen.

Jag hoppas ni klickar på länken, läser den koncentrerade bullentinen och studerar videoklippen för där finns en massa information som är censurerad av svensk media.
Ni vet väl att vissa saker får man inte berätta i Sverige?

Att den moderate(!?) Abbas efter många krumbukter och krumelurer fortfarande hävdar att Israel inte har någon rätt att finnas.
Att kartorna och symbolerna i palestinaland konsekvent drar en arafatschal över Israel och inte tillåter denna medlemsstat i FN att synas.
Att deras övergripande strategi fortfarande handlar om att förinta staten Israel.
Att Fatahs charter, typ grundlag, förordar den väpnade kampen även när de säger sej söka fred.

Nu är det inte alls säkert att denna konferens verkligen kommer att hållas enligt planerna.
Eftersom det inte verkar finnas en enda sak där Abbas Fatah och Haniyes Hamas tycker lika så hotar följdriktigt Hamas med att inte låta fatahanhängarna i Gaza deltaga.
De ställer ultimatum.

För att bli utsläppta från Gaza måste Fatah släppa hamasfångar på Västbanken fria – vad nu detta skulle ha med konferensen att göra men går det så går det...
I skrivande stund är sista ordet inte sagt men ni kan under tiden fundera på vem som gör Gaza till ett fängelse.
Jag hoppas dock det är ett ”inomhusfängelse” nu mitt i den vibrerande sommarhettan.

PMW – som trots ovanstående föredrar ett positivt anslag – talar i sina slutkommentarer om en historisk möjlighet för Fatah att börja deltaga i fredsprocessen och kanske t.o.m. i den bästa av världar – få och ge fred.
Man sammanfattar såhär:

- If Abbas's Fatah refuses to recognize Israel, then a peace process has not yet begun.
- If Abbas sits under a map of Israel as "Palestine", then a peace process has not yet begun.
- If Abbas's Fatah charter calls for Israel's destruction, then a peace process has not yet begun.
- If Abbas's Fatah continues endorsing armed conflict, then a peace process has not yet begun.

Om Abbas Fatah vägrar att erkänna Israel, då har fredsprocessen ännu inte börjat.
Om Abbas sitter under en karta av Israel benämnt ”Palestina”, då har fredsprocessen ännu inte börjat.
Om Abbas och hans Fatahs charter söker Israels förintelse, då har fredsprocessen ännu inte börjat.
Om Abbas Fatah fortsätter att förorda väpnad konflikt, då har fredsprocessen ännu inte börjat.

Är det inte dags att åtminstone börja fundera så smått på att börja...

Palestinian Media Watch, Fatah, generalkonferens, Betlehem, Abbas, Fatahs charter, censur, fredsprocessen, FN, Hamas, Haniye, Västbanken, ultimatum, inomhusfängelse, ...

Den heta och mustiga soppan

När man tänker berätta lite om palestinierna slås man strax av frågan – vilka palestinier?
Det är egentligen ganska underligt att inte fler ställer samma fråga men man har ju blivit tillvand på något sätt.
Att klumpa ihop dem till en homogen grupp funkar inte i verkligheten.

Vi har de någorlunda sekulariserade palestinierna på Västbanken där Abbas är kung och så har vi de islamistiska palestinierna nere i Gaza där Hamas försöker regera.
Detta är naturligtvis en grov uppdelning men ungefär så ser det ut vid ett första påseende.

Dessutom kan vi dela upp dem enligt politiska gränsdragningar och då blir söndringen ännu tydligare.
Vi har presidenen, Mahmoud Abbas med sitt krigarnamn Abu Mazen, som av någon oförståelig anledning kallades "a man of peace" av både Bush och Rice.
Vi får se om Obama nu hakar på trenden.
Nere i hamasgettot i Gaza finns en man som kallar sej för premiärminister och heter Ismail Haniye allt medan Västbankspalestinierna har sin egen premiärminister vid namn Salam Fayyad.
Att palestinierna håller sej med dubbel upplaga av premiärministrar är det ytterst få som reagerar över trots att det knappast kan vara någon idealisk lösning.

Abbas är den som i världssamvetets ögon är klassad som acceptabel och ska både stödjas och stöttas för utan uppholstring inser de att hans regim kommer att falla ihop som ett korthus.
Han är den omvärlden satsat alla sina kort på och enligt prestigens lagar kan man inte bara ge upp utan han måste stöttas och stärkas och stärkas och stöttas, även om man egentligen inte vet vad man håller på med.
Alla inser att han bara är en annonspelare men ingen vågar säga det högt.
Ingen vet bättre än han själv att utan beskydd från IDF hade han varit bortplockad från sitt kontor för länge sedan.
Dessutom gick hans ämbetsperiod ut i januari men det verkar ingen anse vara speciellt viktigt – viktigare då att uppehålla skenet av honom som palestiniernas starke man.
Skenet får bli en ersättare för verkligheten.

I Gaza finns Haniye som påstår att han är den ende laglige premiärministern, men även om han blev vald i ett demokratiskt val så förlorade han snabbt sin legitimitet efter sin blodiga militärkupp mot sina palestinska Fatah-bröder i juni 2007.
Då släpade hans gorillor ut andra palestinier ur sina hus och sköt ner dem framför deras familjemedlemmar och hade några varit dumdristiga nog att försöka gömma sej på ett hustak så jagade de upp dem där också och för att spara några kulor slängdes dessa olyckliga behändigt ut i himlarymden för att sluta sin färd som en oigenkännlig massa nere på asfalten.
Efter den händelsen får Haniye finna sej i att bli betraktad som en diktator.

Tycker ni fortfarande att det palestinska problemet är klart som korvspad?

Vi har det där med religionen.
I Gaza är man besatt av religion – observera att endast den rätta läran är accepterad och sharialagar är på väg att antas där straffen varierar från spöstraff till hängning med lite lämplig kroppsstympning där emellan.
I Gaza företar man sej ingenting om inte Allah saktionerat det så vi utgå från att det är en Allah välbehaglig gärning att hålla den unge Gilad Shalit i fångenskap år ut och år in.
Att det är moraliskt tveksamt - ja, vem bryr sej?
Jag vet inte om de Iran-utbildade gossarna som skjuter raketer in över Israel lite när det passar gör detta för att behaga Allah - kanske är de ute efter bonuspoäng.

På Västbanken där Abbas försöker styla upp sina Fatah-män ägnar man sej åt en Islam utan yvigare gester.
Hans USA-tränade gossar är ofta ute och samlar ihop spridda hamasgäng som satsat sina liv på att göra om Västbanken till Hamasbanken.
Själv far Abbas världen runt gång på gång för att påminna makthavare och andra om att det är han som är president i 'landet som inte är'.
'Landet som inte är' som har både president och en dubbel upplaga av premiärministrar.

Att vara hamasnik i Gaza är heller inte så enkelt för trots sina ökända maktmetoder är de inte herrar i eget hus.
Uppe i Damaskus i Syrien sitter kejsaren av Hamas, Haled Mashal, och driver sin hovstat.
I sina förgyllda sammetssalonger sitter han och bestämmer över sitt Gaza men ledargarnityret där, som befinner sej ljusår från elegansen i Damaskus, blir ibland lite irriterade.
Haniyes tankebanor är inte alltid identiska med Mashals och som extra krydda finns det i Gazas absoluta toppgarnityr ytterligare en man att räkna med, Mahmoud Zahar, vars kännetecken är en obrottslig trohet mot de islamistiska trenderna.
Zahar är den mest dogmatiske av de dogmatiska och det är oftast han som får något gjort.
Ska det smugglas in några miljoner dollar till Gaza är det Zahar som får jobbet.

Tillbaka till Abbas.
Abbas finns där för att västvärlden bestämt att han ska finnas där.
Västvärlden har bestämt att det är honom man ska förhandla med och att det är han som ska ha pengarna, för så snart det handlar om palestinier så handlar det också om pengar.

Mycket pengar.
Inte deras pengar utan pengar de pådyvlas så att risken inte ska finnas att de börjar tjäna egna pengar och då inte kommer att behöva stå i tacksamhetsskuld till väst.
Det är inte helt enkelt detta spel och gallerierna är månghövdade.

I bakgrunden döljer sej naturligtvis de stora oljepengarna.

Att Bush och andra satsade på Abbas från början hade kanske sina grunder men som situationen ser ut idag har han ingen reell uppgift.
Även om han skulle lyckas pränta ner sin signatur på ett fredsfördrag med Israel skulle det bara gälla för Ramalla med omnejd.
Hamas nere i sin ringhörna är förbjudna av Den Högste att stifta fred med Israel, så vad är vitsen?

Vi vet dessutom att Abbas och hans Fatah är den svagare länken medan Hamas, pådrivna av Iran, Syrien och Hizballah, är mycket starkare och mycket mera målmedvetna.

Att sedan Mashal i Damaskus jobbar stenhårt på att peta bort Abbas för att bli palestiniernas oomstridde kultlfigur förenklar inte heller bilden.

Var kommer då Israel in?
Egentligen finns de inte med alls.
Alla ingredienser i den palestinska soppan är hemmaproducerade och att hålla grytan kokande klarar de också av riktigt bra.
Lite uppfriskande hatpropaganda, lite kryddiga bombbälten uppblandade med en delikat raketsvärm då och då gör soppan både het och mustig.

palestinierna, Abbas, Gaza, Hamas, Västbanken, Haniye, Qurei, annonspelare, militärkupp, diktator, sharialagar, Allah, Gilad Shalit, Fatah, Islam, Mashal, Zahar, oljepengar, Ramalla, Iran, ...

SvD 2 TA K Y HD SP B SDS 2 3 HD Y T SvD AB AB D DB VG DN 2 SDS

Mera läsvärt: MXp Meyer JiM FiM Sapere

Hamas välregisserade beställningsjobb

Tack Bertil Adania för bilden.

Under många och långa år har Hamas målmedvetet, obarmhärtigt och utan sidoblickar förberett sitt beställningsjobb - det nakna kriget i Gaza.
De har fostrat befolkningen i hat och visat en oförsonlighet utan sprickor.

Denna oförsonlighet har inte minst drabbat andra palestinier som inte är klara över att det viktigaste med Islam är att odla sin skäggväxt.
De renrakade Fatah-lojalisterna är snudd på utrotade i Gaza och de som finns kvar är mycket måna om att hålla en låg profil.
De får sina socialbidrag (kallas löner) av Abbas som dock förbjuder dem att jobba – det skulle ju kunna tolkas som att de stöder härskarklassen, hamasnikarna.

I beställningsjobbet ingick att skaffa sej en allt starkare armé och att importera allt effektivare vapen.
Pengar var inget problem, de hade ju sina välgörare borta i Iran.
Att några pengar inte nådde de svältande barnen var negligerbart.

Hamasnikarna spädde sedan på avskräckningseffekten med hot om ond, bråd död för den som vågade beträda Gazas jord.
De unga israeliska värnpliktiga som klev genom staketet till Gaza en vecka efter krigets början var nog lite fundersamma.

Vad de fann var en gruvlig massa tomhet.
Inga maskerade ruskprickar och inga representanter för ledargarnityret.
Skumt...

Förklaringen är ganska enkel och visar att hamasnikar inte är mer än människor, de heller.
De var helt enkelt rädda om livhanken och hade sprungit och gömt sej.
Som skållade råttor försvann de ner i sina hål.
Lika 'modiga' var hamasledarna som förskansat sej någonstans i de förpreparerade bunkersystemen medan de lät Gazas medelsvenssons sköta israelerna.

Så mycket för pratet om att martyrdöden är det enda eftersträvansvärde här i livet...

Hamas beställningsjobb blev inte lika glamoröst som de lovat.
Det blev rörigt, stökigt och en massa människor dog som inte skulle ha behövt dö om det hade funnits ledare på plats och om de iranutbildade soldaterna inte fått skrämselhicka.
Deras tidigare så svulstiga hotelser blev hängande i luften.

När det blir vapenvila kommer säkert de 'modiga' ledarna och de lika 'modiga' krigarna att krypa upp i solljuset, blinka lite yrvaket och proklamera sin gudsnådeliga seger.
Det är ju så vi är vana att se och höra dem – helt avskärmade från verkligheten.

En dag senare.
Idag har de krupit fram – de maskerade krigarna.
De proklamerade naturligtvis 'segern' och berättade för imponerade al Jazeera-journalister att de via de tunnlar som fortfarande fungerar snabbt skulle ersätta förlorade vapen.
De hävdade vidare att de var starkare än förut och att Israel snart skulle vara borta för alltid...
Att de därmed skulle göra Ahmadinejad i Iran arbetslös tog de lätt på.
Så talar fanatismans offer som försöker lura – jag vet inte vem, men det finns uppenbarligen folk som snitslat sin egen väg till helvetet.

Hamasledaren Haniye talade också till folket – eller var det till världen?
Kanske talade han till Obama som han tror ska göra dem respektabla.
Haniye var dock mera försiktig och talade fortfarande från sin ekande bunker.
Han berättade hur hans folk skrämt israelerna på flykten och ja, bla bla bla - ni vet.

Jag kan inte bestämma mej för om det är läge att börja tycka synd om dem eller inte.
Jag kan heller inte bestämma mej för om de själva är offer för sin religion som tydligen tvingar dem in i detta elände eller om de utnyttjar denna religion i själviska politiska syften.
Jag vet faktiskt inte.

Vad jag vet är att all sorts fanatism är av ondo för det tvingar folk till ett tunnelseende och förhindrar all form av kritiskt tänkande.
Tveksamhet är förbjudet och tolerans är straffbart.
En påtvingad religion missar alltid målet.
De drabbade störtas i fördärvet utan att egentligen förstå varför.

Hamas beställningsverk blev en tragisk uppvisning i glödande fanatism.
Barn, kvinnor och åldringar offrades medan ledarna med sina krigare slank ner i de underjordiska hålorna.
Detta ytterst fega och omoraliska beteende borde brännmärkas på gator och torg och inte som nu – glorifieras av plakatbärande människor med tomma ansikten.

Hamas beställningsverk blev en svidande skamfläck som spred sej och fick näring av ihåliga medelsvenssons.
Mitt i denna massa av ihåliga medelsvenssons tände tendentiösa mediapersonligheter eldar som höjde röstläget ytterligare en oktav.
Och elden spred sej...

När den oglamorösa moralen blev kastad på soptippen dansade den hållningslösa opportunismens råttor på borden.

beställningsjobb, Hamas, Gaza, hat, skäggväxt, Fatah, Abbas, skållade råttor, medelsvensson, martyrdöden, al Jazeera, Ahmadinejad, Iran, Haniye, fanatism, bunkrar, opportunism, media, helvete, ...
T T T T SP SP SP SP K K K K K Y Y Y Y B B B B SvD SvD SvD SvD HD HD HD HD SDS SDS
SDS SDS AB AB AB AB AB D D DB DB DB DB VG VG VG VG DN DN DN DN DN DN DN
Bloggar:IiS MXp FiM Sapere aude! Bertils blogg M-ö aktualia Ilya Meyer Jihad i Malmö Rabnor

Som vanligt

Ny vecka och allt är som vanligt igen.
Faktiskt.
Om man med det menar att det tillhör vanligheten att premiärministrar vadar upp över öronen i kriminalitetens gyttjebad – ja, då är allting som vanligt.Solen skiner och det är sommar, blå himmel och varmt och skönt.

Förhören fortsätter med den amerikanske finansiären av Olmerts valkampanjer och extravaganser.
I vilken utsträckning det ena överväger mot det andra börjar så smått ta form.
Olmert kommer inte ihåg någonting och Talansky, ett av huvudvittnena, blandar ihop det mesta.
Inte avundas jag de utredare som ska försöka bringa reda i dessa protokoll.

Men som sagt solen skiner och allt är som vanligt.

Gilad Shalit sitter fortfarande i sitt kidnappningsgömme i Gaza och jag hoppas verkligen han har tillgång till luftkonditionering.
Mat är viktigt, vatten är ännu viktigare men utan luftkonditionering i Gaza är man förvisad till helvetets förgård.
Olmert lovar var dag att han ska plocka hem killen men Hamas höjer budet lika ofta.
Nu efter Nasrallahs succée har Haniye i Gaza fått blodad tand.
Grrrrrrrrrrrrrrrrr, gläfser han och meddelar att nu har han bevis på att israelerna betalar vad som helt och hur mycket som helst för att få tillbaka en saknad soldat.
Han har ju rätt, Haniye.
Olmert som är en mästare i kortsiktigt tänkande har skapat förebilden genom uppgörelsen med Nasrallah och Haniye tänker nu helt enkelt göra lika dant.
I hans situation hade jag också gjort likadant.
Han behöver ju inte vara dum för att han är Hamas premiärminister.

Som ni ser, allt är precis som vanligt.

Israels kloke (om de fortfarande finns några sådana) meddelar att vi går mot kärvare tider.
Som om vi inte redan förstått det...
De säger att Hizballah, nu när den store-lille Kuntar är återlevererad till moderlandet, längtar efter att ge sej ut och bråka.
De påstår också att Hamas funderar på stordåd.
Om de nöjer sej med att fundera må det väl vara hänt, men när något så lockande kommer på tal som att reta upp Israel är det lätt att förflytta sej från ord till handling.

Hade vi haft fred, lugn och ro hade det inte varit som vanligt.
Nu har vi varken fred, lugn eller ro så allt är så otroligt, ofattbart och outhärdligt vanligt.
Dessutom skiner solen...