De 'intellektuellas' båtresa

Ni som varit med förr känner till att jag brukar uppsöka nordliga breddgrader när syrenernas tid börjar närma sej.
Så även i år även om deras tunga doft redan tunnats ut och blomställningarnas fräschör allvarligt kunde ifrågasättas när jag väl anlände.

Åter i Landet så rör sej mycket kring vad som kommer att tilldraga sej på böljan den blå inom en snar framtid.
Folk som lider av (berömmer sej av) en brinnande israelfobi förbereder som bäst en ny medelhavstur.
De tänker segla till Gaza.

Man ska akta sej generellt för att underskatta folks intelligens men i det här fallet tycker jag det är fritt fram.
Om jag tänker besöka en vän så tar jag mej inte in via skorstenen eller en lucka i taket utan jag går fram till entrédörren, ringer på dörrklockan och blir i bästa fall insläppt.
De som vill bli insläppta i Gaza undviker nogsamt entrédörren och satsar hela sin prestige på att göra sin ankomst så spektakulär som möjligt.

Dessutom finns det i dagsläget minst två vidöppna entrédörrar in till Gaza.
Gillar man inte den ena så finns det alltid ytterligare en man bekvämt kan slinka in genom.
Inte så - för då blir det ju inga fetstilsrubriker.

Man säger att man seglar för att förse gazaborna med grejer och för att visa solidaritet men redan här inställer sej rader av frågor.
Vill man bara leverera grejer i humanitetens namn så finns det redan upptrampade stigar för detta.
Israelerna begagnar sej av dessa stigar vid sina dagliga lastbilskonvojer med varor till Gaza och skulle båtfolket ha något de vill komplettera med så är det bara att höra av sej.
Om de inte har alltför mycket emot egyptier och Egypten så finns det dessutom sedan några veckor en vidöppen dörr mellan Gaza och Egypten vid Rafah.
Är den gränsövergången god nog för gazaborna så borde det väl också duga för Mankell och hans anhang.

Förresten – känner man inte till att gazaborna idag lider så av sitt överflöd (kan vara en lätt överdrift) att de börjat sälja av till egyptierna (ingen överdrift)!

Om det nu i ställer är solidaritet man vill visa med de som röstade på Hamas i Gaza (nåde de som inte gjorde det) så sprutar det strax fram en kaskad av frågor.
Solidariserar man sej med de regelbundet levererade raketerna av olika storleksgrad in över israeliskt territorium?
Solidariserar man sej med Hamas makabra militära uppladdning?
Solidariserar man sej med Hamas ständiga påminnelser om att deras huvudsakliga uppgift är att eliminera Israel tillsammans med dess inbyggare?
Solidariserar man sej med Hamas krav på att få ut alla sina mördare ur israeliska fängelser i utbyte mot den värnpliktige Gilad Shalit som suttit och möglat någonstans i Gaza i fem år?

Jag läste nyss att en båt från USA förutom ett antal vilseförda själar kommer att vara fylld av brev som visar solidaritet med befolkningen i Gaza.
Pluttigt, eller hur?
(Läs ovanstående stycke igen.)

Vad tror de svenskar som tänker ta sjövägen till Gaza egentligen om oss åskådare?
Förstår de inte att de på ett föredömligt sätt förkroppsligar begreppet ’nyttiga idioter’?
Till råga på eländet har de mage att kalla sej intellektuella.
Av en intellektuell person kräver man aningens mer distans till den allmänt förhärskande pop-politiken.

En annan intressant aspekt är symbiosen media/jihadisterna/ de nyttiga idioterna.
Tänk efter – varför är media närvarande på båtarna?
För att berätta för sina läsare hur det var att resa med Ship to Gaza?
Naturligtvis inte.
Media kommer att finnas där för att ytterligare spetsa till detaljerna i den story de redan skrivit.
Tror ni det finns några skribenter eller kommentatorer närvarande som inser det smått löjliga i dessa båtäventyr?
Nej dessa håller sej nogsamt hemma för att informera om sakernas rätta tillstånd enligt de hedersbegrepp varje journalist är skyldig att följa.
De som åker med båtjippot är de som redan lierat sej med och accepterat Hamas utrotningsplan vad gäller Israel.
De får gärna förmedla vilken soppa de vill för i slutändan är det bara deras egen integritet som tar stryk men vad de inte får göra är att kalla detta äventyr för någonting som har med humanitet att göra.
Det är ren spekulation och manipulation, främst med fakta och därefter i sjunkande grad med människors svaghet och vilsenhet i informationsdjungeln.
Vem har rätt och vem har mindre rätt?
Hamas har deklarerat krig mot Israel (alla som hotar mej till livet är i krig med mej) och för krig finns det speciella lagar, även till sjöss.
Sök på Hamas Charter, läs och begrunda men helst inte som sänglektyr eftersom det kan äventyra din välförtjänta nattsömn.
Lycka till med självstudierna.

Ship to Gaza och liknande organisationer är en sliskig förolämpning mot alla med någorlunda kunskaper om situationen.
Man skaffar en båt, ger sej ut på de stora haven i hopp om konfrontationer och andra tvetydiga handlingar som kan förolämpa, degradera och förnedra Israel.
Allt snusk är välkommet.

Båtarna på väg till Gaza handlar faktiskt mindre om Gaza än om Israel, mindre om förnödenheter än om propaganda och mindre om fakta än om ett väldesignat snyftutbrott.
Inser du detta är du på god väg att självständigt ta ställning för fred och frihet och individens ansvar att välja rätt framför fel, gott framför ont och (faktiskt) kärlek framför hat.

Sedan tycker jag nog att notan för hela evenemanget för Israels del bör sändas till anstiftarna.
Israel har nog med sina gamla vanliga terrorister och nu när det blir en extra belastning på den fronten så hör det väl till god ton att göra rätt för sej...

Ship to Gaza är en ack så pinsam historia för folk som har råd att inte ha något nyttigare för sej.


Läs även andra bloggares åsikter om israelfobi, Gaza, Israel, Egypten, Hamas, solidaritet, Gilad Shalit, Hamas Charter, ...

SvD SvD DN TA HD GP DN

Översvämning

Sverige, fosterlandet, översvämmas av plagiat.

’Hata-Israel-älska-Hamas’- artiklar sveper över landet med tsunamins kraft och lavinens hastighet.
Det trista är att har man läst en har man läst dem alla.
De som vill lära och förstå har absolut inget att hämta från dessa artiklar som portioneras ut i parti och minut.
Allt som skrivs i dem har redan skrivits - så varför bry sej.
Om någon händelsevis söker efter lösningar på konflikten så leta inte bland svenska tidningsartiklar, de inskränker sej enbart till typ vrål och primalskrik.
Personligt hat transformeras till en medial produkt som ekonomiansvariga vet har högt säljvärde.

Översvämningen är ett faktum.

Några primalskriksexempel från de senaste dagarna.
· Skånskan: Terrorlista Israels regering! (Tony Johansson)
· Hufvudstadsbladet: Israel måste axla ett större ansvar (Yrsa Grune)
· Östran: Israels övergrepp (Kenneth Jonsgården)
· Dagens Arena: Öka trycket på Israel (Anna Hellgren)

Kanske har det tillkommit nya plagiat under tiden jag skrivit detta?

Varför kallar jag dem plagiat?
Jo därför att de med stor ordrikedom och med ett minst lika stort patos skriver om judarnas och Israels förmodade brister i samma anda och med samma mål – att blidka den muslimska världen som i deras ögon börjar te sej både hotfull och skrämmande.
Det som skulle kunna stoppa de muslimska kraven på en förändring av din och min tillvaro får man inte tala om.
Man törs inte heller, man kunde ju då riskera att betraktas som intolerant vilket i Sverige ses som ett öde värre än döden.
Därför föser man in sina rädslor under de gamla välkända rubrikerna – israelfobi och judefobi.
Där traskar man på mammas gata och kan känna sej helt trygg, speciellt sedan Obamaeffekten lyft det sista skälvande tabut.

Jag har inga planer på att bemöta dravlet vilket förmodligen inte heller behövs.
Läsarna klarar den saken på egen hand – de är oftast intellektuellt överlägsna vissa som gillar att kalla sej skribenter.

Israelerna klarar sej också – de fyller sin vardag med familjeliv, arbete och den gamla välkända kampen för sin existens.
De har som vanligt häcken full och har varken tid eller intresse av att lyssna på små svenska tyckare som så elegant fastnat i den välgillrade palestinafällan.
Med bakdelen före och huvudet i kläm - vilket märks.

Jag tänker inte skriva att Sverige är fantastiskt, Sverige börjar i stället bli rejält patetiskt.
En patetisk översvämning.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, primalskrik, Tony Johansson - Skånskan, Yrsa Grune - Hufvudstadsbladet, Kenneth Jonsgården - Östran, Anna Hellgren - Dagens Arena, plagiat, israelfobi, judefobi, tabu, palestinafällan, ...