31 augusti 2010

Abbas inte så hemliga brev


Underliga äro Herrens vägar säger prästen när han inte förstår någonting.
Underliga äro Abbas vägar när han försöker skapa fred.
Det är i varje fall vad han säger till Obama.

Abbas har skickat iväg små brev till sina trognaste supportrar - U.S. President Barack Obama, Russian President Dmitry Medvedev and the High Representative of the European Union on Foreign Policy Catherine Ashton och förberett dem på vad han förväntar sej av dem inom en snar framtid.

Abbas skrev i detta rundbrev att han tänker ta första planet hem om Netanyahu inte går med på att förlänga byggstoppet på Västbanken.
Om/när detta sker då kräver Abbas att dessa personer offentligt ska fördöma Netanyahu och utse honom till den syndabocken.
Typ helgardering.

Inte kommer jag ihåg att Abbas rusade iväg och bad om att få förhandla med Netanyahu efter att byggstoppet inleddes för nu en hel massa månader sedan.
Då hade han ju verkligen chansen.
Förmodligen hade han inte tid eftersom han då var sysselsatt med att klättra högre och högre upp i sitt träd.

När en katt klättrar högre och högre upp i ett träd kan det gå både si och så.
En del katter är lika sluga på att klättra nedför som uppför medan andra måste hämtas av brandkåren.

Abbas uppe i sitt träd var tvungen att plockas ned av brandkåren som förutom brandsprutan medförde en ansenlig arsenal av lockbeten.
Vad som slutligen avgjorde det hela var endast en sak - Abbas ville inte framstå som den som säger nej och eftersom det hela tiden handlar om polityr och fernissa så lät han sej spolas ned av vattenkanonerna.
Plums och slafs, men ner kom han.

Omsorgen om polityren och fernissan tvingar honom nu iväg till Obama och som uppmjukningsövningar ägnade han sej åt lite spam.
Att skriva små brev, antingen de skickas via elektroniken eller brevbäraren, är något som Abbas ägnat sej åt ganska ofta åt på sistone.
Han skriver till domstolen i Haag att han tycker att de ska elda på lite extra under Goldstone.
Han skriver till berörda instanser i England att han tycker det är läge att haffa israeliska politiker och militärer som inte sätter palestiniernas väl och ve framför israelernas.
Han skriver till OECD att han tycker det vore förräderi mot ’den palestinska saken’... om Israel skulle bli medlem i OECD.
Han skriver till sina vänner jorden runt som är engegerade i BDS (Boycott, Divestment, Sanctions) och berättar vilka underbara människor de är.
Han tror de är hans vänner trots att de i första hand är Israels ovänner.

Abbas skriver och skriver men än har han inte skrivit något tal där han förbereder sitt folk för nödvändiga kompromisser, skrotning av hatpropagandan och som dessutom berättar att de inte behöver älska israelerna men heller inte kalla dem för dem vid apor och svin stup i kvarten.

Hans frekventa brevskrivande får ses som en underminering av kommande fredssamtal och är dessutom en underminering av Obamas ansträngningar, men vad gör han inte för polityren och fernissan?

Som sagt, underliga äro Herrens vägar och Abbas vägar är inte mindre underliga.
Jag undrar om ens Herren själv känner till de träsk och sumpmarker som Abbas planerat som kamouflage för sin stora sorti.
Allt för att polityren och fernissan ska bibehållas och för att kattguldet inte ska mista sin glans.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ...

SDS DN

28 augusti 2010

Israel i Sverige


Varför ogillar svenskarna Israel?

Vänta lite, jag vet redan svaret.
”För att de är så taskiga mot palestinierna.” ------
Rätt?!

Jag som trodde svenskarna kunde lägga ihop två plus två men det var tydligen mycket länge sedan.

Tänk om det i stället är så att det är palestinierna som är taskiga mot israelerna?
Korkad tanke eller...
Folk som fortfarande har förmågan att lägga ihop två plus två ägnar även korkade tankar en tanke och finner då att vad ’alla vet’ kan ha väldigt lite gemensamt med verkligheten.
Därefter kommer det knepigaste av allt – att erkänna för sej själv och för andra att konventionella sanningar, ”vad alla vet”, inte alltid är liktydigt med reella sanningar.

Svenskarna ogillar Israel – jag pratar inte om undantagen här.
Man ogillar Israel därför att man har hört av palestinierna att israelerna är taskiga mot dem.
Ena parten i målet säger så men det kan ju tänkas att den andra parten har en annan version och lyssnar man inte lika uppmärksamt till den så har man inte en chans att kunna lägga ihop två plus två.
Möjligen om man vidhåller att två plus två är tretton.

Om något inträffar som gör att du ombeds infinna dej inför skranket då kräver du förmodligen att Herr Domare lyssnar – inte bara på den som för talan mot dej – utan lyssnar även på dej.
Först därefter kan Herr Domare börja lägga ihop två plus två och avkunna sin dom.
Sedan kan du antagligen ta cykeln hem eller så blir det BBB – Buren, Böter eller Bojan.

En liten läskig vinkling av det hela smyger sej på – hur hade svenskarna reagerat om i stället för judar, Israel hade varit befolkat av enbart araber?
Dagligen hör vi hur araber har ihjäl andra araber men jag har än inte hört några patosfyllda skrin från svenska strupar om detta tragiska faktum.
Anses detta vara trivialt eller ännu värre – naturligt, och hade fördömanden av Israels presumptiva arabiska befolkning varit av samma dignitet som fördömandena av den nuvarande judiska befolkningen?

Nu är ju Israel befolkat av judar vilket – antingen du erkänner det eller inte – är helt avgörande för svenskarnas uppfattning.
När det gäller vem man ska tro på, araben eller juden, så tror svenskarna på araben.
I alla avseenden och i alla instanser.
Tala om ryggmärgsreflexer eller möjligen underdogreflexer.

Av någon anledning så har Sverige, speciellt vad gäller den äldre generationen, ett ganska gott rykte i Israel.
De kommer med tacksamhet ihåg hur judarna från Danmark togs emot med värme och omtänksamhet under Andra Världskriget.
Judar i underläge är accepterade men judar som lärt sej klara sej själva är något skrämmande, något oerhört och bör tryckas ned med alla tillgängliga medel.
Svårsmält men oantastligt.

Kan möjligen ren och skär avundsjuka vara en av ingredienserna?
Tänk efter.
Hur i hela friden har de burit sej åt, judarna?
Hur har de, trots att de inte haft en enda dag av fred, kunnat bygga upp denna stat som visat sej vara både robust, charmig och förvånansvärt livskraftig.
Dessutom utan att be Sverige om nålpengar.
Sådant kostar på.

Det finns naturligtvis fler aspekter på detta jätteproblem, inte minst ekonomiska, men de lämnar jag därhän just nu.

Har vi kommit närmare pudelns kärna, varför svenskarna ogillar Israel?
Knappast, men nästa gång du hör bombastiska krav eller snyftande klagovisor från palestinierna så vänta med din dom tills du lyssnat till israelernas version.
Den är inte lika snabb, inte lika sofistikerad och heller inte lika kategorisk som palestiniernas men ligger oftast bra mycket närmare sanningen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ...

25 augusti 2010

Fint besök


I kväll drog vi på finkläderna och vattenkammade håret för vi skulle få fint besök i stugan.
Stugan i det här fallet var kibbutsens matsal och finkläderna, nej de blev inte luftade i kväll heller.

Sara Bitachon, vet ni vem hon är?
Det visste inte Rita heller, en medelålders kvinna från Ryssland som nyligen flyttat till Israel.
Hon deltog i samma kurs i grundläggande hebreiska som jag och en morgon frågade hon läraren – ”Vem är egentligen denna Sara Bitachon”?
Hon hade hört detta namn upprepas gång efter gång i radio-och TV-nyheterna och blivit nyfiken.
Läraren log... medan det tog längre tid för oss andra med skruttigare kunskaper i hebreiska att producera ett leende.

Läraren förklarade sedan att namnet som Rita hört upprepas i nyhetssändningarna inte var namnet på en kvinna vid namn Sara utan handlade om Israels försvarsminister, sar habitachon.
Sar betyder minister och bitachon är ordet för säkerhet/försvar medan det lilla ordet ha helt enkelt är bestämd artikel.
Så enkelt var det alltså – Sara Bitachon som figurerade i nyhetssändningarna handlade alltså om Israels försvarsminister, sar habitachon, och försvarsministern för dagen heter Ehud Barak.
Ehud Barak var den person som gästade vår kibbuts i kväll.

Vi satt cirka 3 meter från honom jag slogs av hans energi och hans kraftfulla framträdande och jag är helt övertygad om att det han berättade verkligen är vad han tror på.
Han kom in med raska steg omringad av sina säkerhetsvakter som var ihällda i sina ’uniformer’.
De bestod av kortärmade skjortor, någon sorts avlyssningsgrej i ena örat, modernaste teleutrustningen och så naturligtvis den flackande blicken.
Pistolen i sitt hölster var dold av utanpåskjortan men ändå inte speciellt dold, om ni förstår.
De var noga med att alla skulle vara medvetna om vad som så där halvdiskret putade ut på höger sida under skjortan.

En av dessa killar stod snett bakom Barak under hela föredraget och jag bara hoppades att han druckit ordentligt med vatten under dagen så blodtrycket skulle hålla sej någorlunda konstant.
Det hade han tydligen gjort för han klarade sin uppgift utan anmärkning.

Barak gav oss en genomgång av säkerhetsläget på bönders språk och levererade genomtänkta svar på de frågor som ställdes efteråt.
Ett kort tacktal och sist ett överlämnande av ett par småpresenter inför det stundande judiska nyåret.
En almanacka med bilder från vår kibbuts och en rejäl glasburk med hemproducerad honung.
Inga svindyra glaspjäser där inte om du bortser från honungsburken vars pris är ganska modest.

Det är ganska roligt att upptäcka en offentlig persons små egenheter.
Under sitt framträdande hade han uppenbara bekymmer om frisyren (åtminstone en sak han delar med Tsippi Livni) och försökte forma om den, platta till luggen och hela tiden övertyga sej själv om att allt var under kontroll.
Han gjorde detta med en mycket underlig gest med vänstran som han med imponerande envishet förde uppåt, bakåt i en cirklande rörelse runt huvudet för att sedan nå sitt mål – hårtestarna runt pannan.

Man behöver inte hålla med om allt han säger för att inse att Ehud Barak är en intelligent och faktiskt en ganska imponerande personlighet.
Han utstrålar (om du så vill) virilitet, beslutsförmåga och var dessutom allmänt övertygande.
Med alla hänsynstaganden han måste brottas med, avgrunder han måste undvika och folk som smörar hit och dit så vet jag inte om det finns någon som kan handskas med jobbets alla utmaningar bättre än han.
Han har ju liksom varit och nosat på det mesta.
Detta sagt utan synpunkter på den politik han bedriver.

Att vara försvarsminister i det mest hotade landet i världen (hoppas jag säger rätt nu?) kan kanske vara ett drömjobb för vissa.
Säkert är dock att det är ett jobb som kräver sin man och en svagare själ än Ehud Barak hade nog haft både gastritbesvär och problem med nattsömnen.
Jag gissar att försvarsministern har en alldeles utmärkt matsmältning och somnar så snart han lagt lilla huvudet på kudden.

Läs även andra bloggares åsikter om , ...

24 augusti 2010

Jag önskar


Det är egentligen ganska fånigt att skriva om något som alla andra redan skrivit om.
Just därför tänker jag göra precis det!
Obama har ju nyss sagt att det ska bli fred och då blir det väl så...
Han är ju president i USA!!!
Innan jag fortsätter vill jag komma med en programförklaring – jag önskar verkligen att det ska bli fred, en riktigt lång, trivsam och gosig fred.
En fred där solen alltid skiner och himlen är blå och där alla är så snälla, så snälla mot varandra.

När detta är sagt så tänker jag börja gnälla för chansen att alla ska börja vara snälla mot varandra är tyvärr försumbar.
Varför?
Jo därför att du kan föra din häst till vattenhon men du kan inte befalla honom att dricka.
Varför kom Abbas till förhandlingsbordet – om han nu kommer?
Jag gissar att han plötsligt upptäckte att han redan avverkat nedersta ursäkten på sin lista och helt inte kunde komma på fler.
Kanske hade han också nått den högsta grenen i sitt vänte-träd och enda vägen framåt ledde nedåt.
(Nedersta ursäkten och högsta grenen - varför i hela friden sågar ingen ned alla högväxande träd i Abbas närhet?)
Jag tror att var och en inser att få Abbas till förhandlingsbordet var den enkla biten och att nu återstår en balansgång som världen sällan skådat.
Vet ni varför det kommer att bli knepigt - så in i vassen knepigt?
Jo för att Abbas och hans hovstat egentligen inte är intresserade av någon fred med Israel.
Obamas speciella sändebud i regionen, George Mitchell, påstår att det kommer att bli fred just för att alla är överens om att en övergripande fred är vad alla önskar.
OK, fred är ju något de flesta av oss inte säger nej till men nu är det så att för de flesta av Mellanösterns aktörer finns det något som ligger dem ännu varmare om hjärtat och det är elimineringen av Israel.
Om freden kan fungera som en språngbräda till deras enda stora hjärtefråga så – be my guest - men aldrig till priset av några gester eller, hu så hemskt, en eftergifter.
Då är det billigare med en liten intifada eller nå’t...
Vi har varit med förr och vet i stort hur valserna går.
Varför är det så få som försöker lära för framtiden genom att studera historien.
Palestiniernas historia.
Kan det möjligen ha samma orsak som varför man inte vill veta hur det går till att producera korv.
Det är helt enkelt lite för obehagligt.
Man vill ju kunna fortsätta att snirkla både senap och ketchup på korven och glufsa i sej med god aptit.
Palestiniernas historia är obehaglig, inte minst moraliskt sett, så vi kniper ihop ögon och öron en stund och kastar oss sedan över ett mera acceptabelt byte, den lilla pluttestaten Israel vid Medelhavets östra strand.
Det går alltid hem i stugorna.
Åter till Obamas/Clintons fredsförhandlingar.
Tänk om vi blir överraskade, tänk om parterna gör framsteg.
Underbart.
Det är bara det att förutsättningarna saknas men som jag sa någonstans i början – jag önskar verkligen att det ska bli fred.
Om inte annat så för omväxlingens skull.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ...

19 augusti 2010

Gammal och trött


Konflikten är gammal och trött.
Så trött att både inblandade och åskådare ser i kors.
Man ser vad man vill se och resten får andra ta hand om.

Så trött är konflikten att den ena parten nästan försvunnit utan att någon märkt något.
Endast Abbas är kvar, endast Abbas är vaken.

Abbas säger att han känner sej pressad och det är väl bara att tillägga då – välkommen i klubben.
Vanligtvis är det ju Israel som pressas – fråga Helle Klein.
Hon framhärdar ju i var och varannan mening att – ’Israel måste pressas’ m.fl. liknande standardfraser och nu får hon sällskap av Carl Bildt också som talar om för Israel vad de MÅSTE.
Carl Bildt ger sej själv här ett tolkningsföreträde som faktiskt inte tillkommer honom, varken kvalifikationsmässigt eller politiskt.

Nu vill jag prata lite om den parten i konflikten som försvann.
Israel.
Israel bara försvann.
Vem lyssnar på Israel och vem är intresserad av vad Israel vill diskutera?
Den israeliska versionen finns bara inte.

Världens stora håller på att slå knut på sej själva för att passa in i Abbas världsbild men vem gör några ansatser att förstå eller lyssna på Israel?
Carl Bildts bidrag är att Israel MÅSTE.
Måste underordna sej, måste lägga sej platt.

Abbas har nu – ja, det är väl ungefär ett år – konstruerat den ena undanflykten efter den andra för att slippa sitta ansikte mot ansikte med Netanyahu.
I ärlighetens namn – så handlar inte en man som vill nå resultat.
Nu försöker kvartetter och kvintetter av olika schatteringar (Obama inkluderad) att modulera om anständighetens villkor så Abbas kan smyga in till förhandlingsbordet under deras vingars beskydd.
De försöker rädda något som aldrig funnits.

På ren svenska så tycker jag deras beteende är ganska ynkligt och kanske inte så lite desperat men de försöker ju rädda den världsbild de själva byggt upp genom att fåfängt hålla fast en hägring.

Ta bara fenomenet Hamas.
Låt oss säga att Abbas och Netanyahu signerar samma papper som säger att nu ska vi ha fred.
Kommer Hamas i sitt Gaza att då bidraga med sin signatur?
Vi vet att så inte är fallet - Hamas är ju inte direkt kända för att ändra ståndpunkt på grund av yttre omständigheter.

Detta innebär att Israel kommer att ha fred... (???) med den klick palestinier som omger Abbas och ingenting annat.
En tvåstatslösning där den ena staten är Israel och den andra Ramalla?
Är det detta som är Kvartettens, Obamas och Bildts mål?
Är det någon mer än jag som ser hur dessa distingerade personer och organisationer effektivt och ståndaktigt målat in sej i sitt hörn?

Egentligen är det ganska sorgligt att det inte finns en gnutta nytänkande bland de som innehar makten utan att de satsar hela sitt kapital på en kapitulation inför Abbas och hans piruetter.
Att få parterna att sitta vid samma bord innebär inte automatiskt att en lösning är på väg men det kan naturligtvis ge lite personlig prestige till dessa utomstående aktörer – WOAOW, vi har gjort något.
Gu’ vad vi är duktiga!

Freden då?
Vilken fred?
Vi talade ju bara om ’fredsprocessen’ - denna urgamla och urtrötta fredsprocess.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ...

SvD785 DN010 LTZ457 AL573 x AB LTZ vg539 DN064

15 augusti 2010

Godtrogenhet


Alla dessa ’Ship-To-Gaza-undersökningar’ och himlen därtill...
De har redan ett löjets skimmer över sej och än är det förmodligen inte slut.

Jag kan så här på raken komma på fem olika undersökningar om samma händelse men skulle inte alls bli förvånad om det ramlar in några till.
Vad kan vara mer givande än att ”undersöka” Israels handlande under skenet av en respektabel... undersökning.
Man vill ju gu’ bevars veta sanningen.

Sanningen och ingenting annat än sanningen.
Sanningen är banalt enkel, lite sorglig och mycket mänsklig.
Israelerna var helt enkelt för godtrogna och godtrogen får man absolut inte vara när det gäller att slå vakt om livhanken.

Israelerna är ju vanligtvis inte tappade bakom byrån när det gäller att skaffa sej information men vid det här tillfället brast det.
Varför?
Av två skäl.

Man kände till att bland passagererna på Mavi Marmara fanns ett saftigt gäng från organisationen IHH (Insani Yardim Vakfi) men man undersökte dem inte närmare eftersom

1.Turkiet inte var en fiendestat (då) och
2.IHH inte var klassad som en terrororganisation (då).

Man räknade med att man skulle få sej till livs lite av de vanliga svängarna jihadister och vänsterelement rutinmässigt levererar men inte vapen – typ köttyxor, kedjor och järnrör.
Godtrogenheten hade sitt pris.

Naturligtvis fanns det ytterligare ett skäl, för inte kan väl godhjärtade och blödiga gitarrspelande fredsaktivister utgöra något hot?
Att de samtidigt är antingen lättlurade eller har en uppenbar agenda tänker jag inte anklaga dem för här.

Eftersom Hamas i stort sett dagligen hotar Israel både verbalt och med eldgivning så befinner vi oss definitivt i krig.
Islamistregeringen i Gaza är ståndaktiga som tennsoldater men utrustade med levande ammunition.
När krigstillstånd råder får fartyg inspekteras om misstanke finns att de ämnar bryta blockaden.
Detta får ske även på internationellt vatten vilket Israel valde att göra.
Israelerna var alltså i sin fulla rätt att genomsöka Mavi Marmara men fick i stället ordentligt med stryk.

Vad alla dessa undersökningar och utredningar avser att syssla med är således Israels godtrogenhet.
Är det förbjudet att vara godtrogen?
Är det fult att vara godtrogen?
Är det olagligt att vara godtrogen?
Är det värre att vara godtrogen än misstänksam?
Är det straffbart att vara godtrogen?
Är man lovligt byte för att man är godtrogen?

OK, när alla dessa förmodat kloka människor tyckt till om Israels godtrogenhet ska de sammanfatta sina slutsatser.
Vems slutsatser ska vi anse ligger närmast sanninge, vem ska vi tro på?

Giora Eiland, Human Rights Council, Tirkel Committee, Ban Ki-Moon, eller den undersökningskommission Turkiet själva planerar att starta?
Som ni förstår är ingen på något vis intresserad av någon sanning utan de som avger slutsatser mest förödmjukande Israel – de vinner!
De som åstadkommer mest skada för Israel kommer följdaktligen att vara de som har monopol på sanningen, för det är ju så valserna går nuförtiden.

Vem var det som sa – ”allt detta och himlen därtill”?
Inte ens himlarna räknar godtrogenhet som synd.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ...

05 augusti 2010

Hallå Carl Bildt


Hallå Carl Bildt, var håller du hus?
Jag har saknat din lite torra och gnetiga röst men ändå – jag har saknat den.
Mellanöstern du vet..., det hände ju något där igår och vi är vana vid att du då med självsäkert patos framför dina åsikter.

Var är du, varför är du tyst?
Israel var ju inblandat och då brukar inte vilda hästar kunna avhålla dej från att vädra dina antipatier.
Så, var finns du, Carl Bildt?

OK, det är semestertider och du vill kanske vara ledig men du har ju en viss vana att kombinera varm medelhavsluft med politiska aktiviteter.
Vi kommer väl ihåg när du tog första flyg till Turkiet för att fotograferas med Gaza-entusiasterna/Hamas-entusiasterna.
Båtfolket, du vet.
Jag hoppas värmen i Turkiet gjorde dej gott för längtan efter sol och värme är ju något vi svenskar har inbakat i våra gener.

Nu hör det ju till saken att din Turkiet-resa gick helt stick i stäv med FN’s principer men du kanske börjar bli karl för din hatt och börja gå din egen väg?
På gott och ont.

FN har nu klart och tydligt uppmanat sina medlemsländer att om de vill ytterligare göda Gazaborna så bör de lämpligen göra så via den inarbetade landvägen.
Du hyllade sjövägen vilket var en skamlig och oförlåtlig blunder.

Nu har du ytterligare ett tillfälle att gå din egen väg genom att kraftfullt fördöma gårdagens krigshandlingar från Libanon.
Låt dej inte bli alltför störd av att USA redan fördömt den oprovocerade eldgivningen.
Du har alla kort liggande framför dej, allt är klart så du behöver inte krysta fram några egna hemkokta bortförklaringar.
Bara upprepa vad libaneserna och UNIFIL själva sagt.

Libaneserna berättade med klang i stämman att visst var det de som sköt de första dödande skotten och UNIFIL deklarerade att ingen israelisk soldat – inte någon annan heller förresten – passerade gränsen mot Libanon.
På något sätt verkar libaneserna stolta över att de kunde sätta igång ett krig som sedermera av mer moderata krafter i Israel kom av sej.
För den här gången i alla fall.

Carl Bildt, det tillhör väl ditt jobb att framföra synpunkter på omvärlden och här får du en historia serverad på silverbricka.
Bara att upprepa vad libaneserna redan erkänt och fördöma deras handlande.
För detta krävs inte ens någon intellektuell broiler – som du en gång ansågs vara.

Har du redan fördömt Libanon?
Nej, jag trodde väl det.
Frågan är om det i stället hade varit israelerna som skjutit de första dödande skotten – hade du varit lika tyst då?

Ärligt talat är vi ganska trötta på ditt sätt att agera utrikesminister.
Vem som köpt dej och vad köpeskillingen var vet vi inte men det är definitivt något som stinker.
Vi vet att det snart är val och att du måste se om ditt hus men även om Alliansen vinner är vi övertygade om att Sverige, och även EU, skulle befinna sej i ett bättre läge om någon annan fick utrikesministerjobbet.

Vill du bättra på din image bör du snarast förena dej med FN och fördöma sjösmugglingen till Gaza.
Inte ens du kan väl ha något intresse av att Gazas begränsade område alltmer upptas av vapen – eller...???
Förresten – svenskarna är visst på gång igen så du kan redan nu beställa en flygbiljett till Turkiet.

När du ändå håller på att fördöma kan du lämpligen inbegripa gårdagens fatala libanesiska skjutövningar.
Endast det faktum att israelerna höll huvudet kallt räddade lugnet.
För att inte bli alltför ensidig kunde du kanske som omväxling bjuda dem på ett litet erkännande för detta om det nu inte är så att du spontant känner ett obehag över att behöva säga något positivt om Israel.

Jag ska fundera lite till om jag ska önska dej lycka till i valet - eller ej.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ...

SDS, D, SVD, BT,

03 augusti 2010

En knepig dag



Ibland funkar det – ibland inte, att sätta sej ner för att skriva utan att veta vad den tilltänkta krian kommer att handla om.
Som att spänna fast säkerhetsbältet och sedan hoppas piloten har rätta certifikatet.

Trots krigshandlingar i norr så är det ett tillkännagivande i söder som är mest uppseendeväckande.
På sätt och vis i alla fall.

I Gaza regerar Ismail Haniye – men det vet ni väl?!
Gaza som förvandlats till ett islamistnäste med både lyxliv och avancerat badliv har i dagarna sett sin härskare begåvas med ett alldeles färskt barnbarn som han bestämt ska heta – Erdogan!
Arma krake, men det är ju å andra sidan inte mitt problem.

Nu tjuter en jet-orkester förbi skorstenarna för tredje gången på kort stund och jag ser att jag inte är den enda som klivit ut på altanen för att kolla.
Det finns ju någonstans i bakgrunden att det möjligen kan ha samband med den libanesiska provokationen tidigare idag, en provokation som jag ser att även UNIFIL hävdar var helt felplacerad.
Inte för att jag anser att UNIFIL har något tolkningsföreträde men ibland kan ju även den blinde hitta fram till lyktstolpen.
Det surrar fortfarande i luften av plan på hög höjd, samma ljudmatta vi lärde oss leva med under senaste Libanonkriget och som slutade samma minut som kriget avslutades – sades vara avslutat...

Det var ju Haniyes arma barnbarn som egentligen var kvällens huvudperson så vi återvänder till honom.
Vad gör Haniyeh om Erdogan – han i Turkiet alltså - plötsligt blir sionistkramare?
Låter han döpa om sitt barnbarn då?
Döpa och döpa men i alla fall se till att barnet får byta namn till – Muhammad, för att undvika att vara alltför orginell.
Erdogan har ju bytt fot tidigare så man måste ta med allt i beräkningen när man har med en hysteriker att göra.

Ingen bryr sej i kväll om Lill-Erdogan i Israel utan man fortsätter att älta den libanesiska arméns skjutövningar mot levande måltavlor.
Dov Harari var 45 år när hans fyra barn blev faderlösa.
Han kommer att begravas i morgon klockan 16.
Det var inte så hans familj hade tänkt att veckan skulle gestalta sej men uppenbarligen tyckte några personer i Libanon att Dov skulle begravas i morgon.

Jag kommer aldrig att känslomässigt kunna acceptera att en avliden person ska ner i jorden så snabbt det bara är möjligt.
Ibland redan samma dag.
Ner i jorden, ett femtiotal spannar med sand och för säkerhets skull en samling respektingivande stenbumlingar.
Hur klarar man som anhörig att förstå vad som hänt innan man fått ordning på händelseförloppet i sin egen sinnevärld.
Kanske är det annorlunda för personer som vuxit upp med denna tradition men nog är det knepigt.

En generellt sett knepig dag som nu ska få en helt oknepig avslutning.
I Israel vet man aldrig vad en ny vecka kommer att innebära och morgondagen är som vanligt en öppen fråga.
Knepig eller ej.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ...

Lyckliga palestinier

Palestinierna måste vara de lyckligaste människorna i hela världen.
Tänk så mycket pengar de snälla amerikanarna ger dem.
Miljoners biljoner – bara för att de vill göra dem lyckliga.

Om du dessutom lägger till vad Bildt ger dem – ja, då blir jag riktigt avundsjuk.
Tänk att bara få så där......

Ingen bryr sej egentligen om vad de gör med pengarna fast någonstans är jag övertygad om att många gräsrotspalestinier gärna skulle vilja ha ett ord med i laget.
De ser vanligtvis varken röken eller något annat av dessa slantar som har en lång tradition av kolsvart marknadsföring.
Pengar fungerar alldeles utmärkt att klia varandra på ryggen med.

Titta på den här videon och häpna.
Bli bestört är kanske ett bättre uttryck men allra mest adekvat är att bli förbannad.
Häng med för ibland går det undan med siffrorna men videon är så kort så du kan lätt göra en replay.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ...