Visar inlägg med etikett Darfur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Darfur. Visa alla inlägg

18 februari 2009

Besatthet


Ibland är en företeelse så uppenbart galen, typ 'Kejsarens Nya Kläder', att ingen törs erkänna hur galen den är av rädsla för – ja, för vad då egentligen?
Man spelar med i elakt spel därför att det verkar vara enklast och innebära minst risk för att behöva stå upp och ta några personliga konsekvenser.
Ett gångbart recept är några nypor rädsla tillsammans med ett skålpund feghet spetsat med en god portion dumhet.

400.000 mördade i Darfur - men det är Israel som är boven.
38 reportrar arresterade i Iran under ett år – men det är Israel som är boven.
700 människorättsaktivister anhållna och torterade i Zimbabwe – men det är Israel som är boven.
Den mest populära oberoende TV-stationen i Venezuela stängs av regimen – men det är Israel som är boven.

Listan kan göras precis hur lång som helst men företeelsen har bara ett namn – besatthet.
Att det finns en parfym uppkallad efter engelskans motsvarighet till besatthet, obsession, har inget med dagens blogginlägg att göra även om lite väldoft ibland kan mildra ett unket fenomen.


Hur har man under seklernas gång behandlat besatta människor?
Jo, man har försökt att med olika medel driva ut de onda och svårhanterliga demonerna med blandat resultat.
Dessa människor tvingades ofta, för den allmänna säkerhetens skull, att tillbringa sina liv i jordhålor eller blev brända på bål som häxor.
På evangelisternas tid fick en besatt man som inte ens kedjor kunde hålla ordning på, sina demoner utdrivna av demonernas överman, Herren själv.
Dessa for sedan in i en tidigare fridsamt betande svinhjord som i demonisk skräck sprang ut i sjön och drunknade, vilket möjligen var ett bevis på förvillelsens kraft.

År 2009 låter man dessa besatta demonstrera på gator och torg, skriva artiklar, hålla seminarier, uppta dyrbar tid i massmedia och på andra sätt sprida sitt gift bland en befolkning som egentligen inte har någon anledning att misstänka att de är utsatta för en osund och mycket smittsam påverkan.
Att de får hållas är naturligtvis ett både generellt och ganska förnedrande ynkedomsbevis.

Om någon klarar av att sätta sej ner och verkligen tänka efter så inser vederbörande strax – för mera svårartade fall kan det ta längre tid – att denna besatthet av Israel och vad Israel gör eller inte gör, inte har mycket med en verklig verklighet att göra.
Är det något övriga världen borde bekymra sej för så är det landets utsatta läge mitt i ett hav av frustande fientlighet.
Ett litet land som under så lång tid befunnit sej i dessa accelererande svårigheter borde rimligtvis utlösa en stark medkänsla bland andra mera lyckligt lottade, som Sverige till exempel.
Dagens realiteter för oss i rakt motsatt riktning.

Här några utdrag ur 'Boken Om Besatthet'.

När Israel blir anfallet är alla nöjda.
Om Israel försvarar sej är ingen nöjd.

När Israel blir anklagat är alla nöjda.
Om Israel höjer rösten är ingen nöjd.

När Israel blir sönderbombat från norr eller från söder är alla nöjda.
Om Israel skickar bomber tillbaka är ingen nöjd.

Jag kan inte annat än tolka denna verklighetsbeskrivning som 'en aning vinklad'.
Nu tycker naturligtvis vän av ordning att ordet vinklad är alldeles för tamt när det gäller en sådan total brist på logik, jämlikhet och rättvisa så jag omkaraktäriserar företeelsen som 'en aning besatt'.

Besatta människor borde försöka komma ur sin besatthet - med alla medel - för sin egen och för sina medmänniskors skull.
Hjälp finns att få och första steget på väg mot själslig balans är att våga vara ärlig mot sej själv.
Den som är ärlig mot sej själv ser saker och ting som de är och försöker inte placera ut sina syndabockar på de mest stolliga ställena.

När den ödesdigra tsunamin drabbade Thailand så var det faktiskt inte Israels fel.
Fast om man tänker efter så kanske...

, , , , , , , , , , , , ...
SvD 2 3 4 5 6 7 8 Sydsvenskan 2 3 4 5 6 7 VG 2 3 Dagbladet 2 3 4 5 AB 2 3 4 5 DN 2 3
Mera läsning: Empatisk M-Ö aktualia FiM Rabnor IiS MXp JiM IiS

03 januari 2009

'Kung Av Palestinagrupperna'


Det är intressant att iakttaga vilka fantasifulla piruetter svenska media ägnar sej åt för att legitimisera Hamas.
De till och med använder sej av skribenter som Per Gahrton, "Kung Av Palestinagrupperna", vilket är en lika desperat som deprimerande åtgärd.
Gahrtons artiklar innehåller aldrig några överraskningar, aldrig något nytt – har man läst en har man läst alla.
Att han får hållas i en tidning som Svenska Dagbladet är verkligen ett fattigdomsbevis.

Hamas våldskultur ursäktar han med "desperation".
Detta må vara en bit av sanningen, men en ytterst liten bit och även denna lilla bit har inget med Israel att göra utan är en hemmaprodukt.
Vad som driver Hamas att ägna sej åt sitt råa serievåld är i stället "aspiration".
Deras renrasiga islamism leder dem till detta extremistiska beteende och på sådant biter ingen logik.
Underligt egentligen att så få självmordsbombare kommer från Darfur där desperationen är påtaglig på ett helt annat sätt än i Gaza.

Efter en veckas krig mot Iran i Gaza är Hamas fortfarande fyllda av denna aspiration.
Detta krig som Hamas iscensatt under en längre uppladdningsperiod skördar nu sina offer.
Att be dem sluta är förmodligen lika fruktbart som att be en groda sluta hoppa.
I kväll berättade en Hamasledare från sin bunker att han ser endast två möjliga utvägar – seger eller att bli shahid (en som dör för Allah).
Hans kroppshydda vittnade om att han missat att "i Gaza svälter man..."

Logiken i hans uttalande lyser också med sin frånvaro.
Om han eftersträvar seger skulle han ju hjälpa sitt folk där uppe på markplanet.
Om han å andra sidan verkligen ville bli shahid skulle han inte gömma sej som en skrämd råtta nere i bunkersystemet.

Vad Hamasledarna håller på med är att utsätta sitt eget folk för det krig de själva tuggat till.
Att plåga oskydiga straffar sej förr eller senare.
Bibelläsare, möjligen också Koranläsare, berättar att efter sådd kommer skörd.
Idag skördar Gaza vad Hamasledarna sått under många, långa år.

De klagar över förluster och förlusterna finns.
Alla förluster är tragiska förluster.
Vad jag inte förstår är hur kan de kan anklaga andra för dessa förluster.
De bör ju veta att de bor i ett tättbefolkat område och när de nu valt att bekriga Israel med utgångspunkt från just detta område...
Var finns överraskningsmomentet?

Hizballahledaren Nasrallah blev ljusskygg i och med senaste Libanonkriget och har nu tillbringat över 2 år i sina bunkers.
Modig kille.
Nu har Hamas ledargarnityr slunkit ner i sina bunkers och lär förbli där tills faran är över.
Lika modiga killar.

Vad är det som gör att folket inte slänger denna typ av ledare på sophögen.
De drar ju inget annat än eländes elände över dem?
Ingen chans i världen att de åtnjuter folkets kärlek – det handlar mer om hot, rädsla och iskall skräck.

Ytterligare ett steg varmed ledarna planerar att kväsa sitt folk består i de nyss antagna sharialagarna.
Är det någon som på allvar tror att piskning, stympning och hängning är något folket med glädje ser fram emot?

Gahrton skriver en tjock bok och dussintals av artiklar men tar aldrig avstånd från arabiskt våld.
Han finner ursäkter, den ena mer fantasifull än den andra.
Han finner också ett perverst nöje i att glorifiera "the arab street" i stället för att visa sitt stöd för de trots allt mer moderata krafterna.
De krafter som inte är druckna av fanatismans skumpa och som i någon mån stuckit ut hakan i kampen mot Irans förlängda arm – Hamas.
Hamas lever och frodas tack vara världens alla "Gahrtons", folk som smittats av samma sjuka.

Han vill påskina att israeliskt våld är planerat i en frysbox av stål medan det arabiska våldet stammar från en varm och kärleksfull famn.
Detta är naturligtvis inget annat än hans vanliga överslätningsteologi och har inget med verkligheten att göra.
Gahrton kan ju göra ett besök i Gilad Shalits fängelsehåla och fråga om han anser sin situation vara ett kärleksbevis.
I kväll hotar Hamas med att skaffa honom kompisar – ytterligare kidnappningar står högt på agendan.
Ytterst kärleksfullt.

Vad Israel planerat i sin frysbox av stål är att vräka in förnödenheter till Gaza.
De senaste dagarna har de levererat 7800 ton!
I sin iskalla frysbox har de dessutom planerat och genomfört sjuktransporter av sjuka Gazabor för vård på israeliska sjukhus.
Vilken gemen uselhet.

Gahrtons försåtliga agenda är trots mängden av ord lätt att genomskåda.
Är man 'Kung Av Palestinagrupperna' har man skaffat sej den perfekta täckmanteln för sitt agerande mot staten Israel.
Vilka uppoffringar Gahrton gjort för att hjälpa palestinierna är dock höljt i dunkel.
Att vara 'Kung Av Palestinagrupperna' tar på krafterna.

, , , , , , , , , , , , , , , , , ...
AB DN SvD AB SvD SvD SDS SvD SDS SvD SDS SvD SvD SDS SDS SvD SvD SvD DN
DN DN DN DN DN D D HD SvD T AB
SDS
Y K B SP DN DN SDS

27 november 2008

En sjuk jord


Vi bor på en sjuk jord.
Det tragiska är att botemedlet består av långt starkare mediciner än ett plåster.

Idag har två eländiga nyheter stångats med varandra.
Olmert och Mumbai.

Om hela den uppmärksamhet Mumbai fått idag orsakats av en önskan att folk en gång för alla ska lära sej att staden bytt namn från Bombay till Mumbai – då tycker jag nog de spelat över en aning.
Mumbai som ibland kallas Indiens New York upplever just nu sitt 9/11.
En bombastisk men välplanerad terrorattack där ett tiotal välvalda mål blev attackerade började för cirka ett dygn sedan och de sitter fortfarande mitt i smeten.
Att förövarna är muslimer behövde ingen berätta.

By the way - det är sällan man hör de utmärglade flykningarna i Darfur iscensätta spectaculära serieattacker.
Konstigt egentligen – de om några borde väl vara "frustrerade".

Olmert, på vilken den kriminella snaran dragits åt ytterligare ett varv, har blivit sågad av sitt parti, Kadima.
Han har efter ett gemensamnt beslut blivit ombedd att lämna sitt uppdrag men några sådana tankar har inte Olmert.
Han har så mycket att göra...

Olmert/Kadima/Livni-affären betraktas i många kretsar som valfläsk (kan så vara) men det kan nog också ses som den berömda droppen.
Någon gång har man liksom fått nog.
Detta spel har idag fått en del oväntade konsekvenser.
Vi har sett ett nytt fräscht par träda fram, en nybildad koalition.

Olmert + Bibi = sant
Bibi + Olmert = lika sant

Under ett möte där landets finanser vädrades och nya idéer luftades prisade Olmert Bibi och Bibi återgäldade vänligheterna.
Det är inte helt säkert att Bibi önskar Olmert ut just nu för med Livni i premiärministerstolen fram till valet kan hon skaffa sej en starkare ställning bland potentiella väljare.
Om hon sköter sej – vill säga.

Olmertaffären har hela dagen fått ge vika så snart det funnits uppdateringar från Mumbai och uppdateringarna har varit många.
Nya explosioner och nya ögonvittnen.
Ny skottlossning och nya bränder.
Overkligt – som en film.

Jag försökte föreställa mej hur det skulle kännas att barrikadera sej i ett hotellrum av skräck för att antingen bli ihjälskjuten eller att bränderna skulle sprida sej.
Jag misslyckades totalt.
Jag försökte sedan föreställa mej hur det skulle kännas att vänta på tåget och plötsligt bli skjuten på, se hur den ene efter den andre segnade ner död i sin egen blodpöl medan jag själv var förlamad av skräck.
Jag kunde inte frambringa någon skräck hemma i vardagsrummet.
En allmän sorg över vår sjuka jord drabbade mej dock och den sorgen kommer nog att hänga med ganska länge.

När det blev tid för Olmert igen var den stora frågan vad Livni och Kadima gör nu.
Olmert låtsas som om det regnar och Livni sa faktiskt det hon sa.
Hon sa dessutom att det inte fanns någon annan utväg än att Olmert drar på sej mjukisbrallorna och drar iväg på semester.
... och om han nu inte gör det som han sa att han inte tänker göra?
Vad gör Livni då?

En sak är säker – hon kan inte kosta på sej att låtsas som om det regnar.
Hon har i så fall gjort det en gång för mycket.
, , , , , , ..
SvD DN DN SvD SvD SvD AB SvD DN SvD DN DN SvD P P P P P DB DB DB DB DB
DB
DB DB SDS AB