Att börja eller inte börja

Det kom ett mail …

Den här gången kom det från en källa mer välunderrättad än de flesta.
Det var en bullentin från PMW, Palestinian Media Watch, daterad July 28, 2009.

Innehållet ägnades den planerade generalkonferensen för Fatah, den sjätte i ordningen och den första på 20 år!
Den är tänkt att gå av stapeln i Betlehem den 4-5 augusti och PMW anslår den optimistiska tonen.
Man talar om den som en chans för Fatah att ansluta sej till den s.k. fredsprocessen.

Jag hoppas ni klickar på länken, läser den koncentrerade bullentinen och studerar videoklippen för där finns en massa information som är censurerad av svensk media.
Ni vet väl att vissa saker får man inte berätta i Sverige?

Att den moderate(!?) Abbas efter många krumbukter och krumelurer fortfarande hävdar att Israel inte har någon rätt att finnas.
Att kartorna och symbolerna i palestinaland konsekvent drar en arafatschal över Israel och inte tillåter denna medlemsstat i FN att synas.
Att deras övergripande strategi fortfarande handlar om att förinta staten Israel.
Att Fatahs charter, typ grundlag, förordar den väpnade kampen även när de säger sej söka fred.

Nu är det inte alls säkert att denna konferens verkligen kommer att hållas enligt planerna.
Eftersom det inte verkar finnas en enda sak där Abbas Fatah och Haniyes Hamas tycker lika så hotar följdriktigt Hamas med att inte låta fatahanhängarna i Gaza deltaga.
De ställer ultimatum.

För att bli utsläppta från Gaza måste Fatah släppa hamasfångar på Västbanken fria – vad nu detta skulle ha med konferensen att göra men går det så går det...
I skrivande stund är sista ordet inte sagt men ni kan under tiden fundera på vem som gör Gaza till ett fängelse.
Jag hoppas dock det är ett ”inomhusfängelse” nu mitt i den vibrerande sommarhettan.

PMW – som trots ovanstående föredrar ett positivt anslag – talar i sina slutkommentarer om en historisk möjlighet för Fatah att börja deltaga i fredsprocessen och kanske t.o.m. i den bästa av världar – få och ge fred.
Man sammanfattar såhär:

- If Abbas's Fatah refuses to recognize Israel, then a peace process has not yet begun.
- If Abbas sits under a map of Israel as "Palestine", then a peace process has not yet begun.
- If Abbas's Fatah charter calls for Israel's destruction, then a peace process has not yet begun.
- If Abbas's Fatah continues endorsing armed conflict, then a peace process has not yet begun.

Om Abbas Fatah vägrar att erkänna Israel, då har fredsprocessen ännu inte börjat.
Om Abbas sitter under en karta av Israel benämnt ”Palestina”, då har fredsprocessen ännu inte börjat.
Om Abbas och hans Fatahs charter söker Israels förintelse, då har fredsprocessen ännu inte börjat.
Om Abbas Fatah fortsätter att förorda väpnad konflikt, då har fredsprocessen ännu inte börjat.

Är det inte dags att åtminstone börja fundera så smått på att börja...

Palestinian Media Watch, Fatah, generalkonferens, Betlehem, Abbas, Fatahs charter, censur, fredsprocessen, FN, Hamas, Haniye, Västbanken, ultimatum, inomhusfängelse, ...

Moraliskt break down

Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här för mina funderingar gäller inte huvudpersonen så mycket som det moraliska dilemma hans situation försatt oss i.
De flesta av er har hört talas om att Hamas sedan flera år håller en ung, värnpliktig israelisk kille som gisslan någonstans i Gaza – tror vi.
Han sitter där utan några mänskliga rättigheter och ingen, absolut ingen, vet något om hans tillstånd.
Denna massiva tystnad är en viktig del av den medvetna tortyr Hamas utsätter hans närmaste för.
Inte ens Röda Korset har tillåtits besöka honom trots att det ingår i deras uppdrag - fast ingen vet väl egentligen hur pass ihärdiga de varit.
Klart att Hamas säger nej men folk med ryggrad låter sej inte nöja med det – de ser till att få vad de har rätt till.

Att allt detta är totalt lagvidrigt förstår vi lätt.

Vad jag funderat på är den moraliska aspekten av den upprörande historien om Gilad Shalit.
Han kidnappades från den israeliska sidan av gränsen mot Gaza vilket är en grymt olaglig aktion, ett brott, och släpades in i Gaza där han effektivt gömdes undan för världen.
Nu vill kidnapparna byta honom mot grava kriminalfall, ett tusental eller så från deras eget läger, vilket innebär att en kriminell handling utnyttjas för att tilltvinga sej förmåner.
Detta utan att någon ens påpekar 'snusket' och än mindre agerar.

Man kan naturligtvis säga att Israel kan välja - betala det begärda priset eller glömma Gilad, men mot detta resonemang finns naturligtvis en uppsjö av argument.
Det första, för att nämna några, är att han är en människa av kött och blod som försattes i sin nuvarande situation när han gjorde sin plikt mot sitt land som värnpliktig.
För det andra har han föräldrar, familj och vänner som far illa varje dag och varje stund detta skammens brott pågår.
För det tredje är det inte rätt mot någon att en grupp som Hamas ska kunna utvinna fördelar, bli belönade, som följd av fräck och grym kriminalitet.

För Hamas betyder Gilad som person ingenting – han är endast en handelsvara.
För hans familj betyder han allt!

Det sägs ju att om man är tyst så samtycker man och eftersom världens både stora och små är knäpptysta borde detta innebära att de 'gillar läget'.
Sverige med sina folkvalda verkar samtycka väldigt mycket för jag har sällan hört någon höja sin röst för Gilads frigivning och än mindre krävt det.
Är det förenligt med rätt och rättvisa, med moral och civilkurage att inte göra vad som bör göras för att killen ska bli fri?
Inte betala för att han ska bli fri, bara bli fri.

Jag förstår inte varför inte någon har kommit på tanken att sätta press på Hamas.
Är det möjligen så att det är fint att pressa Israel medan det är fult att pressa Hamas?
Är Hamas en sådan delikat liten terrororganisation att man är rädd för att om man sätter press på dem så kan de bli ledsna?
Är det moraliskt rätt att stillatigande åse hur en organisation som dagligen avlivar oliktänkande bland sina egna ska kunna utnyttja sitt kidnappningsbrott för att få sina mördarkompisar fria?
Om omvärlden hade kombinerat ordentlig press på Hamas med ultimatum (som sedan effektuerades) hade Gilad varit hemma idag och de grova kriminalfallen hade fortfarande suttit där de bör sitta.

En annan, ännu svartare tanke tränger sej på, en tanke jag inte kan frigöra mej från om jag inte blir överbevisad.
Kan det vara så att ingen bryr sej därför att det handlar om en judeunge?
Judeungar och speciellt judeungar som gör lumpen för att lära sej att försvara sitt land och folk är enligt Hamas rättslösa utan annat värde än som utbytesvara.

Kan det vara så att det inte bara är Hamas som har den uppfattningen?

Jag anser att världssamfundet bör göra en gemensam aktion och pressa Hamas tills de försätter Gilad på fri fot – utan någon absurd 'fångutväxling'.
Tomma fraser och fromma önskningar göre sej ej besvär – nu krävs det språk och handling som leder till önskat resultat.

Hur skulle pressen på Hamas rent praktiskt kunna gå till?
Det finns en sak som svider i hjärterötterna på en hamasnik och det är att förlora land.
Att förlora tusen små människor i ett krig de själva stakat ut riktlinjerna för är inget som orsakar ledarna sömnlösa nätter.

Att förlora bitar av det de idag kallar sitt land skulle de, milt sagt, inte gilla.

Ultimatum handlar ofta om tid och eftersom Gilad redan suttit i sin jordhåla (?) på tok för lång tid så är det dags för omvärlden att avsluta spektaklet.
Ge Hamas en utmätt tid inom vilken Gilad ska befinna sej hos sin familj annars...

Här lämnar jag fältet fritt men kom ihåg att Hamas bör förlora land.
Förlora det till FN, EU, Egypten eller Uganda – vem bryr sej – Hamas bör förlora land.

Det heter ju i dagligt tal att Israel bör ge palestinierna land för fred men i det här fallet bör Hamas pressas att ge Gilad Shalit fri mot att få behålla landet de bebor.

Detta är den oansenligaste bland bloggar men inget hindrar dej som läser från att börja nerifrån, från mitten eller från de högsta tinnarna och kräva att rätt går före orätt och mod går före feghet.
Framför allt att moralisk klarhet går före moraliskt break down.

Gilad Shalit, gisslan, Gaza, mänskliga rättigheter, tortyr, Röda Korset, Hamas, moraliskt dilemma, Israel, handelsvara, civilkurage, ultimatum, ...

D, D, D
SvD, DN, 2, 3, 4, Hd, Syd, 2, 3, 4, Ab, 2, 3, Vg, Etc,
B, Ps, 2, 3, So, 2, Hd, N, Y K

Sagoberättaren

Idag har det vid platsen för kidnappningen genomförts en aktion för att Gilad Shalit ska få komma hem.
Han behöver väl ingen närmare presentation - och ändå vet vi så lite om honom.
En ung, lite blyg landsortskille som skrev en saga om en haj och en fisk när han var 11 år.
Kidnappad av Hamas 25 juni, 2006 och är lika kidnappad idag.

Det har "förhandlats".

Om någon tar din bil, förhandlar du då för att få den tillbaka?
Förhandlar du om hur många andra bilar du måste ge tjuvarna för att få just din bil tillbaka?
Nej, du går till polisen och berättar att den eller den personen tog din bil och nu kräver du rättvisa.

Vi vet vem som tog Shalit och vilka som idag är ansvariga för att han fortfarande är i fångenskap.
Vi går till regering, polis, armén och kändisar av ibland tvivelaktig kaliber – allt för att få Gilad fri.

Sedan har det gu´bevars bedrivits förhandlingar.
Förhandlingar om att smöra Hamas så de eventuellt skulle komma på bättre tankar.
Förhandlingar om att betala dem med Hamastrogna kriminalfall för att en oskyldig ska bli fri.
Förhandlingar om att få ett enda livstecken, besök av Röda Korset eller något annat påtagligt.

Israel har blivit en mästare i att förödmjuka sej.
De låter Hamas ställa kraven och försöker gå dem tillmötes så långt hemmaopinionen tillåter.
Man måste ju tänka på återvalsmöjligheterna också...

Jag anser att inte en enda fånge ska friges i utbyte mot Shalit.
Not one!

Jag anser det vara moraliskt förkastligt.
Däremot är armén, genom att inte ge Gilad tillräckligt skydd på sin postering, skyldig att hämta hem honom.
Ett litet ultimatum att om inte Gilad släppts fri inom 24 timmar så kommer vi...
Naturligtvis ska de därefter sätta räddningsaktionen i verket.

Det kan komma att krävas ett pris, men priset för att tillåta Hamas att sätta agendan, är ännu större.

Israel måste börja tänka på vad som är bra för Israel i stället för att i varje situation leva efter regler andra ställt.
Är det inte sådant som kallas för bristande civilkurage?

Gilad Shalit, förhandlingar, Hamas, Röda Korset, ultimatum, ..