Rakt av

Vad gör man och hur reagerar man när man bor i Israel och ser och hör hur vanligt folk blir avrättade en bit härifrån?
Frånsett det oundvikliga ”here we go again” och tycka synd, tycka synd och tycka ännu mera synd så reagerar man primitivt.

Det första jag gör är att se till så alla fönsterluckorna är stängda.
Igenbommade.
Det ger en skön men förrädisk trygghet, ’mitt hem är min borg’, du vet.
Sedan börjar jag jaga detaljer som om det på något sätt kunde göra hela hemskheten ogjord.
Primitivt, som sagt.

Men blir man inte arg då?
Klart man blir arg men man blir ju arg för så många saker så man vill känna något verkligen outstanding efter en outstanding händelse som denna.

Drogs de verkligen ut ur sin bil för att slutföra avrättningarna där?

Bättre ljusförhållanden?
Det är vad en reporter ansåg vara det trogligaste händelseförloppet enligt fynden på platsen.
’Fynden’......, nä nu får jag skärpa mej och inte låta som ett obduktionsprotokoll.

Var det människor av kött och blod som blivit så avhumaniserade att de var i stånd att utföra dessa dåd?
Det skrämmande är att vi alla har en potential att bli sådana.

Mordnjutare.

Nästa dag.
Begravningar och ett prat med en ljuvlig liten flicka som berättade hur hennes pappa berättat för henne att hennes mamma inte kommer hem mera.
Arga bosättare som inte är beredda att vända andra kinden till.
Många kanaliserar sin sorg och ilska genom fysiskt arbete t.ex. att börja bygga hus igen efter många månaders uppehåll.
Förena nytta med – sorg.

I morgon är hela händelsen glömd, det blir nya attentat och nya skandaler och mitt i allt detta vakar Gilad Shalits föräldrar.
Deras son lever – förmodligen – men ingen vet var och hur.
Tala om att dö långsamt i motsats till de fyra människorna som snabbt och effektivt blev avrättade igår kväll.

Hade man kunnat tro på att det skulle kunna bli fred så hade det varit lättare att hantera sådana här händelser.
Nu är det bara så in i vassen meningslöst.
Bara i Gaza var lyckan stor – mycket större än om några Mankell-båtar skulle lyckas ankra upp.
Som Hamas uttryckte sej ”Våra män har återvänt till tryggheten i sina baser”.
Är inte detta krig?

Klart det är krig, krig med alla medel och på alla fronter vilket inte hindrar Mankell och andra att fortsätta med sitt gullandet.

Good luck, men gruvligt patetiskt.

I kväll lät jag förnsterluckorna stå öppna.
Betyder det att jag tror mer på framtiden idag än igår?
Förmodligen inte, bara rutin och gammal vana.
Det finns sådana dagar och det finns dagar som är lite annolunda, lite jobbigare liksom.
Snaran dras åt men vi fortsätter att handla mat i snabbköpet och hoppas att det kommer att bli bättre en dag.
Så har staten Israel hoppats sedan sin födelse för mer än 60 år sedan.
En dag blir det nog bättre, det bara måste.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, avrättningar, Hamas, Gaza, Gilad Shalit, Mankell-båtarna, ...

D DN

Kasta nyckeln?

Oj, vad palestinierna älskar sin ockupation.
Visste ni det?
De älskar sin ockupation lika mycket som de älskar att hålla kvar sitt folk i flyktingläger decennium efter decennium.
Visste ni inte det heller?

Mankell-båtarna börjar bli ganska tjatiga nu och israelerna har faktiskt viktigare saker att syssla med än att tvingas äntra båt efter båt som inkräktar på Israels lagliga rättigheter.
Båtar som ger sej in i leken men inte har lust att ta konsekvenserna.

Israels utrikesministerium utarbetade därför en plan som de presenterade för EU’s utrikesbaronessa, Cathrine Ashton.
Hon visade ett välvilligt intresse för planen men hur hon tänker hantera den i fortsättningen är höljt i dunkel.

Vad gick då denna plan ut på?
Jo, kort och gott gick den ut på att för Israels del avbryta alla kontroller och kontakter med Gaza och överlåta på EU att hantera problemet enligt mallar de anser vara rätta och riktiga.

Israel ockuperar inte Gaza i egentlig mening och det vet Hamas som inte missar några tillfällen att påpeka hur de genom jihad besegrade och drev ut sionistslöddret...
Vad Israel gör idag är att skydda sej själva från Hamas och deras krigsupptrappningar genom att, i den mån de kan, hindra ytterligare införsel av vapen och annan krigsmateriel.
Detta har Israel rätt till eftersom krigstillstånd råder – går det någon dag utan att Hamas hotar Israel med utplåning?

Nåväl, utrikesministeriets plan går i korthet ut på att EU bl.a. förser Gaza med kraftstationer för elektricitet och avsaltnings/ reningsanläggningar för att tillgodose gazabornas vattenförsörjning.
Enligt numera känt mönster sa hamasledarna nej till att bli självförsörjande trots att det markant skulle främja välbefinnandet hos befolkningen.
En förändring till det bättre för dem själva är av intet värde om den på något sätt kan misstänkas gynna Israel.
Vad kallar man sådant – finns det ord för att beskriva ett sådant beteende?
Det är inte vanlig avundsjuka utan något mycket djupare – ett hat så djupt att vi har svårt att greppa det.

En rolig detalj i detta ganska avancerade spel är att om Israel till punkt och prickar tillgodosåg kraven från alla organisationer som utsett sej till jihadisternas företrädare (human rights hit och human rights dit...) och öppnade gränsen mot Gaza på vid gavel och upphörde med sina ofta fåfänga försök att stoppa vapenimporten – då, DÅ hade det som av vissa fortfarande kallas ockupation i sanning upphört och Israel kunde, utan att någon kunde säga bu, låsa sina gränser mot Gaza och kasta nyckeln i sjön.
Problemen hade fallit på någon annan men så roligt verkar ingen tycka vi ska ha – en kvarnsten om Israels hals är propagandamässigt alltför värdefull för att bara slarvas bort si-så-där.

Jag gissar att hur det än går med utrikesministeriets ”Free-Gaza-plan” så närmar vi oss en lösning i stil med ovanstående.
Därför kära gazabor, njut av ockupationen så länge ni kan för mörka moln lägrar sej vid horisonten.
Snabbare än ni tror kan den gyllene ockupationen vara över, ni blir ockupationslösa och Hamas kommer att tillsammans men Iran brutalt kasta er ur askan och in i elden.
In i en sharia-ockupation där frihet är ett både farligt, förbjudet och förskräckande begrepp.

Ovanstående funderingar baseras på en artikel av Jonathan Halevi du finner här:

http://www.globallawforum.org/ViewPublication.aspx?ArticleId=131

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, ockupation, Mankell-båtarna, Israel, Cathrine Ashton, Gaza, Hamas, EU, hat, sharia, ...

NSK, SDS, SDS, DN, SVD, SVD, D, GP, HD, SMP,

Gaza Mall

Hoppsan – var det hit som Mankell-båtarna tänkte sej med ost, knäckebröd och kalsonger i lasten?

I så fall blir det allt tydligare att de struntat i sin hemläxa.

En kille vid namn Tom Gross skriver på en blogg han kallar ”Mideast Dispatch Archive” där han berättar något som både TT och Aftonbladet säkert känner till men aldrig skulle få för sej att vidarebefordra.
Tom Gross berättar att Gaza just invigt sin första ’mall’, ett jättevaruhus, och bilderna talar sitt tydliga språk.

Vill du få knottror längs ryggraden kan du sedan klicka över till bloggen 'Israel i Sverige' och njuta av videon om livet i Gaza.

Det goda livet.
Alla i Gaza har inte tillgång till detta goda liv men tillräckligt många har det för att det skulle göra skillnad om de delade med sej.

EU Foreign Policy Chief Baroness Ashton är i dagarna i området och hon har fått för sej att hon vill se Gaza vilket betyder, hur det än presenteras, att följa Hamas snitslade bana.
Något annat går inte för sej.

Jag undrar stillsamt om i denna välplanerade show det möjligen ingår en språngmarsch i trapporna i detta magnifika shoppingcenter för att få lite fart på matsmältningen efter att ha provsmakat affärernas dignande överflöd?
Vet ni vad – jag tror inte det.

Om du klickar på den här länken får du se fler bilder från invigningen i lördags och jag tänker med vemod på Mankell och co. som reste hela långa sjövägen till ’nästan Gaza’ för att leverera varor de redan hade ett överflöd av.
Tragiskt nog blev ju Mankell dessutom av med sina bästa sockar...
Tänk så fel det kan bli när huvudet sitter bak-och-fram.

Kanske ses vi över en fika i Gaza Mall men först när Hamas bordat båtar med destinationer långt, långt bort.
Då först kan befolkningen börja andas frisk medelhavsluft och i frihet köpa sin humus med zaatar i sin nya, fräscha Gaza Mall.

Läs även andra bloggares åsikter om Mankell-båtarna, Tom Gross, Gaza, Cathrine Ashton, ...