Obamas hand

http://freelargephotos.com/  

Någon skrev att Israel har farligare fiender än Obama men jag undrar...???

Tänkte skribenten möjligen på Hamas, kanske på Hizballah eller rent av på Iran?

Hur som helst så tror jag han hade fel – Israels störste fiende är Obama.

Det är naturligtvis ganska ruskigt att säga så men eftersom hans signum är att leda "from behind" så har vi lärt oss att se hans hand slingra sej fram ur skuggorna lite överallt.

Mellanöstern mådde inte bra innan Obamas inträde på scenen men denna del av världen är idag på väg till akuten i rasande fart.

Obamas hand ströp Egypten genom att sparka undan käppen Mubarak stödde sej på, syrierna förlorade sin livsluft när Obama fick kalla fötter och nu när Iran börjat le mot omvärlden är Obama den förste att le tillbaka.

Var någonstans i Mellanöstern är läget stabilare nu än innan Obama-administrationen började sin ideologiska nedmontering som inleddes med hans famösa tal i Kairo strax efter att han svurit presidenteden.

När det gäller Israel så är ord billiga.

Obama vidhåller att USA är Israels bäste vän och att de fortsätter att vara måna om landets säkerhet.

Vad han inte säger är hur det landet bör se ut.

Kanske menar Obama att det  består av Tel Aviv med förstäder?

Av någon oförklarlig anledning så verkar Israel ligga bättre till ju mindre det blir medan ett Palestina blir allt mer intagande ju större det blir.

Varifrån härstammar det axiomet?

Obama har ju predikat att israelerna borde dra sej tillbaka i stort sett till sandstranden vid Medelhavet så visst anar vi hans hand även där.

USA är ju kända världen över som ett land som inte förhandlar med kidnappare eller terrorister.

Alla vet det, även kidnapparna och terroristerna men också de som arbetar för USAs intressen runt om i världen.

"Kommer du i knipa så ring inte oss".

Som vanligt gäller andra regler när det gäller Israel.

Först tvingade USA Israel betala blodspengar till Abbas i form av frigivandet av ett stort antal dömda mördare för att överhuvudtaget få honom till förhandlingsbordet.

Obamas hand var snudd på synlig för blotta ögat.

Sådana billiga och förnedrande knep skulle USA aldrig förfalla åt men att kräva det av andra går alldeles utmärkt.

Nu fortsätter det s.k. förhandlandet dessutom under hot.

Det skulle USA aldrig acceptera men att förvänta sej att Israel ska böja sej för sådant snusk går bra.

Palestinierna hotar dagligen med att om inte Kerry ser till att de får vad de vill så kommer de att dra vapen.

Knivarna slipas redan i källare och bakom husknutar men förhandlandet fortgår som om ingenting hade hänt.

När det börjar brinna i knutarna då är det som vanligt läge för hot.

Obamas hand regisserar sina tennsoldater lite snett bakifrån med en precision som endast idogt 'arbete' kan åstadkomma.

Dessutom hotar Kerry Israel.

Ett par gånger har han officiellt hotat och försökt skrämma israelerna med obönhörliga bojkotter och intifador om de inte accepterar hans förslag.

Han leker spågubbe och drar glatt fram allt ont han kan komma på för att på det sättet agera som Obamas förlängda hand.

Vad har han hotat palestinierna med?

Jag fortsätter att leta.

Jag tror inte att om Israel fortfarande lever och andas efter ett fredsfördrag detta rakt av skulle accepteras av menigheten.

Det måste då handla om en total kapitulation från Israels sida annars kommer de med 100% säkerhet att hålla grytan kokande.

Har ni funderat över det så ofta förekommande uttrycket "en rättvis fred"?

Vad menar folk egentligen med en rättvis fred?
Naturligtvis menar man en rättvis fred för palestinierna vilket enligt bojkottarnas synsätt är liktydigt med total israelisk kapitulation.

Händerna bakbundna och ansiktet i dyngan medan Obamas hand skvätter bort lite skit från näsan.

Rättvisa är ju ett allmänt accepterat och 'fint' ord som ingen, inte ens de gruvliga israelerna, borde ha något att invända mot.

I det här fallet är det dock kraftigt förledande eftersom man inte klart och tydligt säger att vad de eftersträvar är en rättvis fred enbart för palestinierna.

Israelerna kan dra något gammalt över sej.

Jag vet inte om Obama använt sej av just det ordet men han har ju också andra möjligheter -

som att leda bakifrån med en hand som slingrar sej fram ur skuggorna utan att väja för någonting.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Obama, Mellanöstern, Abbas, palestinierna, Kerry, ...

Omöjligt pussel

Har ni hört talas om fredsförhandlingarna mellan israelerna och palestinierna?

Trodde ni ja.

Fel, fel, fel.

Vad det handlar om är fredsförhandlingar mellan israelerna och arabvärlden genom The Arab League.

Alltså israelerna mot arabligan.

"Arabligan" låter lite skumt på svenska men inte lika roligt som "Jönssonligan".

Övriga likheter dem emellan har jag ingen klar uppfattning om.

Nåväl, israelerna och palestinierna håller på med något som vissa envisas med att kalla förhandlingar men så snart det börjar brännas, när Kerry kräver ett ja eller ett nej, då rusar Abbas till något arabiskt grannland för att söka råd och tröst av arabligans representanter.

För det allra mesta kommer han hem med ett nej på fickan.

Jag antar att Kerry känner till detta men det är naturligtvis bekvämast att låtsas som om det regnar.

Han låter för gammal vänskaps skull Abbas spela första fiolen, ta fram basrösten och berätta för världen om allt han aldrig i livet tänker gå med på.

På de här länkarna (1, 2,) finns lite fakta hämtade från palestiniernas godispåse, en lag godkänd av Abbas 2008.

Här ett utdrag:

Paragraph 2 - The right of return of the Palestinian refugees to their homes and their property and their receipt of compensation for their suffering is a basic, holy right and is not subject to buying and selling, and is not subject to personal judgment (to make major changes), interpretation, or referendum.

Paragraph 3 - The right of return is a natural right that is personal, collective, civilian, and political, that is transferred from father to son and is not cancelled over time or through signing of any agreement, and it cannot be cancelled or given up for any reason.

Paragraph 5 - It is forbidden to settle the Palestinian refugees or remove them (from their current places) as an alternative to the right of return.

Paragraph 6 - Anyone who acts in contradiction to this law will be considered as one who committed serious criminal treason, and will be subject to every criminal and civil punishment that this crime deserves.

Vad det i stort handlar om är att om Abbas ger efter på en enda punkt så är han själv, i egen hög person, föremål för högförräderi/landsförräderi och straffet skulle bli därefter.

Han har själv bakbundit sina händer i syfte att......???

Så vad förhandlar man om och varför?

Det är klart och tydligt utsagt från palestiniernas sida att de aldrig tänker ägna sej åt kompromisser men eftersom förhandlingar till sin natur innebär ett köpslående så är ju förutsättningarna helt galna.

Varför håller man då på att trampa vatten på det här sättet?

Förmodligen för att man hoppas att israelerna efter en blandning av påtryckningar, utpressning och hot - de av ren utmattning ska lägga sej platt och säga "ta vad ni vill ha så tar vi resten".

Så gick det till på både Baraks och Olmerts tid men inte på Netanyahus – inte än i varje fall.

Försök att se framför er den stora, den ofantligt stora muslimska och arabiska världen som ligger i någon sorts förhandlingar med det pyttelilla Israel.
Denna ynkliga landremsa som på grund av just dessa giganter aldrig förunnats en enda dag av fred.

Som grädde på moset är det denna ynkliga landremsa, detta till ytan så obetydliga Israel, som enligt en irrationell internationell idé ska betala hela notan.

Tycker ni det skevar någonstans?

Det tycker jag också.


Läs även andra bloggares åsikter om fredsförhandlingar, israeler, palestinier, The Arab League, Kerry, Abbas, Netanyahu, ...

Spretigt UNESCO

Foto: Bertil Adania

Lika spretiga som insidan på den här blomman var rubrikerna i Jerusalem Post häromdagen.

Dock avsevärt mindre tilltalande.

Tur att man har två ögon och två hjärnhalvor eftersom två uppenbarligt motstridiga rubriker skrek ut sitt budskap i felstil.

Huvudrubrik –' UNESCO delays exhibit on Jewish ties to Land of Israel. It could harm peace process' (UNESCO skjuter upp en utställning om det judiska bandet till landet Israel eftersom den skulle kunna skada fredsprocessen).

Rubriken strax under - 'UNESCO passes six resolutions condemning Israel' (UNESCO godkänner sex resolutioner som fördömer Israel).

Dessa resolutioner togs i maj förra året och är lika säkra kort som Kalle Anka på julafton.

Ren rutin utan minsta tankemöda.

Slutsats.

En utställning i positiv anda om Israels rötter anses av UNESCO skada fredsprocessen.

Sex resolutioner i negativ anda anses främja fredsprocessen.

Man kan ju inte tolka dem annorlunda eftersom de faktiskt togs utan några hänsyftningar till fredsprocessen.

Allt var klart, inbjudningskorten utsända och förtäringen beställd men då ångrade sej bruden.

Skulle inte detta sätt att fega ut kunna kallas för just - feghet.

Ursäkta men det där med fredsprocessen som syndabock tror jag inte ett ögonblick på.

Jag kan se lille Erekat, som alltid befinner sej i kulisserna av The Arab League, stå och viska i örat på

UNESCOs generaldirektör Irina Bokova. 

Han ömsom smickrar och ömsom hotar allt medan hon blir blekare och blekare och svettdropparna ruinerar den vanligtvis vattenfasta mascaran från Dior.

Hon försöker slingra sej genom att säga att "vi har ju lovat..." men Erekat är skoningslös.

Han kommer allt närmare, hans andedräkt blir hetare och hetare och till slut säger Irina med matt röst att "Visst, jag förstår. Ingen utställning. Ingen utställning alls. Vilken utställning?"

Så var det med den saken.

Påverkan och påtryckningar från stora delar av arabvärlden - inte bara av palestinierna - så hur skulle Irina kunna stå emot denna kompakta vägg?

Ett löfte till judarna väger lätt när övermakten höjer rösten.

Det är bara en sak hon kanske inte tog med i beräkningen när hon valde sida.

Hennes UNESCO kommer aldrig att vara vad det en gång var.

Det har nu fått en stämpel av feghet uppblandat med rädslor där förmodligen omsorgen om den egna plånboken spelat roll.

Det är inte lätt att ha med rasande vilddjur att göra som enkelt säljer sin själ för propagandapoäng.

UNESCO förlorade matchen, civilkuraget var noll.

Ytterligare en sak klingar falskt i den här makabra symfonin.

Några dagar innan beslutet från UNESCO publicerades så meddelade USA att de inte ansåg sej kunna stå som sponsor för denna utställning om judarnas eviga band till Israel.

Slutsatsen man kan dra av detta är att USA inte ställer sej bakom fakta där judarnas band till Det Heliga Landet exponeras.

Detta i sin tur visar att USA anser dessa band vara ett hinder i fredsprocessen.

Kerry försöker alltså få dessa naiva och godtrogna israeler att tro att han jobbar för ett lyckligt och säkert Israel men det går naturligtvis inte ihop med hans vägran att stå upp för judarnas rätt till sitt hemland.

Dags för israelerna att se bortom den där amerikanska vildvuxna kalufsen?!

Läs även andra bloggares åsikter om UNESCO, Jerusalem Post, peace process, The Arab League, Irina Bokova, Erekat, USA, Kerry, ...

Kerry vet

Kerry tänkte hota och skrämmas, vilket han också gjorde, men han sade faktiskt någonting annat också.

I en TV-intervju för någon vecka sedan fick han frågan vad han förutspår kommer att hända om samtalen mellan israeler och palestinier går åt skogen.

Kerry svarade bl.a. så här:

"Failure of the talks will increase Israel's isolation in the world. The alternative to getting back to the talks is a potential of chaos. I mean, does the Israelis want a third intifada? I believe that if we do not find a way to find peace, there will be an increasing isolation of Israel."

Detta blev vederbörligen uppmärksammat eftersom vad han sade var en exakt upprepning av de vanligaste palestinska hoten mot Israel.

Ord för ord.

Ett uttalande av någon som valt sida.

Vad jag hörde i Kerrys svar var dock en klar och integrerad insikt om vilka israelerna har att göra med.

Observera att Kerry inte hotade palestinierna med våldsamma uppror från israelernas sida för han vet att detta inte är någonting israelerna sysslar med.

Våld och hot om våld är en palestinsk specialare.

Kerry hotade heller inte palestinierna med ökande isolering eftersom han vet att världssamfundet aldrig skulle acceptera något sådant.

Israel hotade han dock glatt med allt allvarligare isolering av samma orsak, men omvänt, att världssamfundet med villiga händer skulle hjälpas åt att dra åt snaran.  

Nu hjälper det ju ingen att Kerry vet vad palestinierna är kapabla till eftersom han absolut inte får säga någonting i den riktningen.

Inte när vi vanliga dödliga hör på i alla fall.

Han vill bara, så snart möjligt, få israeler och palestinier att skriva på ett fredsfördrag - vad som står i fördraget är inte så viktigt.

Detta är samma taktik som Obama använde sej av i överenskommelsen med Iran.

Obama fick sin signatur och sedan var han nöjd.

Två ballonger singlar sakta mot skyn, på den ena står det Iran och på den andra står det PA. 

Båda ballongerna är lika tomma och kan brista när som helst men vad gör det, Obama och Kerry har fått sina signaturer och sedan får världen gärna gå under.

Läs även andra bloggares åsikter om Kerry, Israel, palestinierna, fredsförhandlingar, Obama, ...

Ashton och Kerry i symbios

Så enkelt var det alltså, att skapa fred mellan israeler och palestinier.

Att ingen kommit på det tidigare...?

Nu när EU på egen hand slutfört förhandlingarna och fastställt var gränsen mellan Israel och ett eventuellt Palestina ska gå så borde väl alla andra petitesser också falla på plats, tycker man.

Jag tänker på det lilla dilemmat med de palestinska flyktingarna och småsaker som fortsatt fred i regionen men naturligtvis borde jag inte oroa mej nu när det är EU som håller i tyglarna.

Jag erkänner att jag har en ganska oemotståndlig lust att klämma i med Birgit Friggebos paradnummer "We shall overcome" – men det är ju mitt problem.

När det inte hjälper att spotta och skrika får man ta till ironin, speciellt som jag skäms öronen av mej över att jag har ett ganska nyuppgraderat EU-pass.

Det finns ett konstigt axiom som säger att Israel blir ett bättre land ju mindre det blir medan palestinierna säkert skulle bli mer civiliserade ju större område de får.

En annan konstig sak är att man allt efter tycke, smak och övriga omständigheter prydligt lägger åt sidan överenskommelser man tidigare högtidligen signerat som FN-resolutioner, Oslofördraget och The Roadmap to Peace m.fl.

Varför överhuvudtaget bry sej om en fredsöverenskommelse mellan israeler och palestinier när vem som helst ändå kan skrota den när andan faller på?

Nu till en av kärnfrågorna.

Med vilken rätt kan palestinierna hävda att de förtjänar en stat?

Jo jag känner till mantrat om att de vill ha en alldeles egen stat med Jerusalem som sin huvudstad men vet de inte att den huvudstaden redan är upptagen?

De vill alltså ha både ditten och datten men åter till kärnfrågan – med vilken rätt?

De avsade sej rätten redan 1948 då de i stället för att acceptera staten Palestina som FN slängde efter dem utlöste ett obarmhärtigt krig som pågick under 6 långa dagar.

Statserbjudandet var ett extraerbjudande från FN för att få slut på tjafset och extraerbjudanden har alltid en slutdatum.

Jag kan inte komma till ICA och be att få köpa 3 tandborstar för 10 kronor 3 veckor det efter att erbjudandet gått ut.

Palestinierna har inte fått ändan ur vagnen på 65 år.

Åter till EU's senaste beslut om Israels gränser.

Vad tror de sej vinna med detta beslut?

Tror de att detta slutligen kommer att lösa konflikten?

Tror de att den palestinska terrorn och annat otyg från det hållet plötsligt skulle upphöra bara för att EU (vem/vilka är EU egentligen och i ännu högre grad - vilka tror de att de är?) kände för att ge israelerna en näsbränna.

Tror de att Erekat spontant kommer att utbrista i Friggebo-sången?
Dessutom är detta helt i strid med Oslo-avtalet som EU både signerade och bevittnade.
Det avtalet säger bl.a. att ingen har rätt att föregripa förhandlingar mellan parterna genom ensidiga åtgärder på marknivå.
Att fastställa nya gränser borde väl ligga direkt på marknivå.
Ashton, läs på!

Jag såg några rader i ett mail som faktiskt retade fantasin. (Tack Steven Plaut.)

Det talas ju så mycket om "gränsen" från 1967 och under det året hände det ganska mycket i de här trakterna.

Bl.a. fördes ett snabbkrig som förändrade kartan ganska rejält.

När det kriget väl var slut den 11 juni satt Israel plötsligt med en faslig massa nygammalt land – Västbanken, Gaza, Golan och så naturligtvis hela sin huvudstad - Jerusalem.

Så varför inte börja fredsdiskussionerna utifrån gränserna från 11 juni 1967 (vissa gränsjusteringar kan möjligen diskuteras...), inte med stilleståndslinjerna från 1949 som aldrig varit någon gräns, aldrig var avsedd att vara en gräns och som aldrig kommer att bli en gräns.

Allt prat om denna gröna stilleståndslinje är bara ett sätt att närma sej axiomet vi pratade om för en stund sedan – att Israel genom någon underlig metamorfos skulle bli bättre och bättre i samma takt som det blir mindre och mindre.

Som grädde på moset meddelades igår kväll att principerna (hemliga) för att starta förhandlingar med palestinierna är klara och att de ska sparka igång nästa vecka i Washington.

Varför dyker obehagskänslorna upp som ett brev på posten så snart jag hör talas om 'the peace process' och 'fredsförhandlingar'?

Fred är ju något otroligt åtråvärt som vi ju alla längtar förtvivlat efter.

Jo för att alla tidigare gånger palestinierna börjat förhandla och sedan sprungit hem när det börjat brännas så har slutresultatet varit att israelerna förlorat grovt medan palestinierna flyttat fram sina positioner.

Detta skeende har på något sätt legat inbyggt i processen men skulle resultatet mot förmodan bli annorlunda den här gången så har de naturligtvis min välsignelse.

Nu skulle man förstås knyta samman dessa två händelser på ett tjusigt sätt – för det finns ett samband – men eftersom timmen är sen överlåter jag den rebusen åt dej.
Allt är inte gratis här i världen.

Läs även andra bloggares åsikter om Ashton, Kerry, israeler, palestinier, EU, Birgit Friggebo, gröna linjen, ...

Enkel fråga

För sin egen sinnesfrids skull borde man lämna sådana här funderingar men å andra sidan – just för sin egen sinnesfrids skull – går de inte att bortse ifrån.

Varför denna kryptiska inledning?

Det handlar om enkla och barnsliga frågor och då tycker man ju att det borde finnas enkla och barnsliga svar men underligt nog finns det inga svar alls.

Frågorna är i allra högsta grad icke-frågor.

Ta till exempel palestiniernas, PLO's, logos eller emblems.

De gånger de avbildar sin tilltänkta stat så avbildar de i stället Israel.

Det låter inte klokt men så är det.

Varför var inte Obamas första fråga till Abbas när han gästade området varför?

Vad Abbas än svarat skulle han krävt en omedelbar ändring med hänsyn till dagens realiteter.

Varför kräver inte Bibi samma sak tills en ändring kommer till stånd?

Tycker de att det är en alltför banal historia för att tas upp av dessa höga herrar?

Kan så vara men det handlar inte om det – det handlar om att palestinierna tänjer på sina gränser så länge omvärlden tillåter dem.

Om ingen påpekar lögnen i deras avbild av sitt drömland så kommer de att fortsätta att drömma i stället för att handla och förhandla.

En annan grotesk företeelse är deras regelbundet upprepade löfte att när och om de får en egen stat så kommer de att från första dagen iakttaga 100% apartheid.

Inga judar kommer att få leva och bo i ett nybildat Palestina.
Klart slut. 
Ut.

Om jag inte har fel för mej så bor det ganska många araber i Israel - i själva verket mer än 20% av totala invånarantalet.

Tycker ni de också ska tvingas ut?

I många sammanhang gäller lika för lika, kanske här också?

Jag har aldrig hört eller läst att Abbas eller hans butler Erekat någonsin fått stå till svars för dessa apartheidlöften.

Naturligtvis har ingen då heller krävt eller villkorat att ett eventuellt framtida Palestina ska vara absolut fritt från varje form av apartheid.

Varför vågar ingen konfrontera dem om denna ganska så remarkabla framtidsvy för det kan väl inte vara så att omvärlden accepterar palestinsk apartheid?

Ett närbesläktat fenomen handlar om de palestinska flyktingarna, de palestinska ledarnas politiska gisslan, som inte kommer att få tillåtelse att återvända till ett Palestina.

De ska skyfflas över till Israel som ingen av dem naturligtvis kommer att känna igen – i den mån de överhuvudtaget varit här.

Det arabiska spelet om de palestinska flyktingarna (inklusive UNRWA) är ett av de snuskigaste företeelser världen skådat – och accepterat.

De som styrde palestinierna 1964 konstruerade de konstitutionella stadgarna för Fatah.

Även Hamas har sina stadgar och granskar man deras målsättningar så kan det vara hugget som stucket.

Hur de tänker sej bästa sättet att nå fram till målet, Israels försvinnande, kan te sej lite olika.

Hamas talar klarspråk och menar att slåss till sista droppen är enda vägen medan Fatah snirklar in sej lite med lite vackra ord och fraser.

Detta har de lärt sej under allt tröskande fram och tillbaka genom åren, de vet vid det här laget exakt vad som går hem bland västerlänningarna och dumma vore de väl om de inte utnyttjade det.

Nåväl, idag år 2013, står det fortfarande i Fatahs grundläggande konstitution, artikel 12 och artikel 19, att strategin är att med vapenmakt utradera Israel, ekonomiskt, politiskt, militärt och kulturellt.

I artikel 22 lägger de till att de motsätter sej varje politisk lösning som ett alternativ till att förstöra Israel.

Hörde ni det - inga politiska lösningar.

Kerry, ställ de rätta frågorna eller åk hem.

Varför ber inte de svenska socialdemokraterna sitt kära systerparti, Fatah, att plocka bort dessa skrivningar?

Upplever de inte att det ligger något groteskt bakom dessa meningar?

Att öppet avisera hur man planerar att förinta en medlemsstat i FN borde inte vara acceptabelt ens för SAP.

Enkla och lite barnsliga frågor men ingen törs ställa dem?

Kan någon förklara varför?

Article (17) Armed public revolution is the inevitable method to liberating Palestine.

Article (19) Armed struggle is a strategy and not a tactic, and the Palestinian Arab People's armed revolution is a decisive factor in the liberation fight and in uprooting the Zionist existence, and this struggle will not cease unless the Zionist state is demolished and Palestine is completely liberated.

Article (22) Opposing any political solution offered as an alternative to demolishing the Zionist occupation in Palestine, as well as any project intended to liquidate the Palestinian case or impose any international mandate on its people.

Läs även andra bloggares åsikter om Palestinian Media Watch (PMW), PLO, Abbas, Bibi, Obama, palestinsk apartheid, UNRWA, Hamas, Fatah, Kerry, SAP, FN, ...