Flaggbroderi och flaggbryderi

Hur man än vänder och vrider sej så har man ändan bak sägs det ju och just det är UNRWAs 

senaste fadäs en utmärkt bild på.
Bilder ja, broderibilder, är just var det handlar om.

UNRWA i Libanon skulle sjösätta ett tyskt vattenprojekt och under den högtidliga ceremonin visade höga UNRWA-tjänstemän upp en broderad tavla för de församlade dignitärerna.

Motivet föreställde landet mellan Medelhavet och floden Jordan och kallades 'Det arabiska Palestina'.

Tavlan var dessutom prydd med den palestinska flaggan som ett sigill för säkerhets skull.

Hoppsan – så enkelt är det alltså att avliva en medlemsstat i den egna organisationen, i FN.

Israel hade försvunnit.

När UNRWA förstår att deras propagandaäventyr inte stannat bakom lykta dörrar (tack PMW) så började de försöka rädda vad som räddas kunde.

Trodde de.

En UNRWA-talesman vid namn Christoffer Gunness tråcklade ihop ett uttalande, en dåres försvarstal, där han påstod att den broderade Palestinabilden syftade på tiden före 1948 då staten Israel ännu inte fanns.

OK, men vad fanns här då innan Israel bildades?

Jo det brittiska palestinamandatet och deras flagga såg ut så här.

På den vackert broderade kartan över Israel som UNRWA transformerat till "Det arabiska Palestina" finns den här flaggan – den numera allmänt använda flaggan för de palestinskt administrerade områdena, PA.

UNRWA vill både ha kakan och äta upp den men de får faktiskt välja.

Ska kartan föreställa tiden innan Israel bildades så talar vi om mandattiden och då är det deras flagga som gäller.

Ska kartan föreställa dagens situation där Israel trollats bort till förmån för ett fiktivt arabiskt Palestina då är det den palestinska flaggan som ska pryda bryderiet – förlåt broderiet.

Den palestinska flaggan såg dagens ljus först 1964, alltså ganska många år efter broderiets påstådda arabiska Palestina.

Dessutom fanns det överhuvudtaget inget land före 1948 som hette Det arabiska Palestina.

Palestinamandatet fanns och judarna som bodde där kallades palestinier.

Araberna kallades araber.

Vill man förändra historien bör man nog göra det med lite större finess än vad UNRWA lyckades åstadkomma.

Jag rodnar å deras vägnar när jag ser tavlan med det nedmonterade Israel men kanske ännu mer när jag läser Christoffer Gunness patetiska försök till whitewashing.

En organisation, UNRWA, som bortför och avlivar en av sina egna medlemsländer – har en sådan organisation verkligen något existensberättigande?

Läs även andra bloggares åsikter om UNRWA, Palestina, FN, Christoffer Gunness, Israel, palestinamandatet, ...

Enkel fråga

För sin egen sinnesfrids skull borde man lämna sådana här funderingar men å andra sidan – just för sin egen sinnesfrids skull – går de inte att bortse ifrån.

Varför denna kryptiska inledning?

Det handlar om enkla och barnsliga frågor och då tycker man ju att det borde finnas enkla och barnsliga svar men underligt nog finns det inga svar alls.

Frågorna är i allra högsta grad icke-frågor.

Ta till exempel palestiniernas, PLO's, logos eller emblems.

De gånger de avbildar sin tilltänkta stat så avbildar de i stället Israel.

Det låter inte klokt men så är det.

Varför var inte Obamas första fråga till Abbas när han gästade området varför?

Vad Abbas än svarat skulle han krävt en omedelbar ändring med hänsyn till dagens realiteter.

Varför kräver inte Bibi samma sak tills en ändring kommer till stånd?

Tycker de att det är en alltför banal historia för att tas upp av dessa höga herrar?

Kan så vara men det handlar inte om det – det handlar om att palestinierna tänjer på sina gränser så länge omvärlden tillåter dem.

Om ingen påpekar lögnen i deras avbild av sitt drömland så kommer de att fortsätta att drömma i stället för att handla och förhandla.

En annan grotesk företeelse är deras regelbundet upprepade löfte att när och om de får en egen stat så kommer de att från första dagen iakttaga 100% apartheid.

Inga judar kommer att få leva och bo i ett nybildat Palestina.
Klart slut. 
Ut.

Om jag inte har fel för mej så bor det ganska många araber i Israel - i själva verket mer än 20% av totala invånarantalet.

Tycker ni de också ska tvingas ut?

I många sammanhang gäller lika för lika, kanske här också?

Jag har aldrig hört eller läst att Abbas eller hans butler Erekat någonsin fått stå till svars för dessa apartheidlöften.

Naturligtvis har ingen då heller krävt eller villkorat att ett eventuellt framtida Palestina ska vara absolut fritt från varje form av apartheid.

Varför vågar ingen konfrontera dem om denna ganska så remarkabla framtidsvy för det kan väl inte vara så att omvärlden accepterar palestinsk apartheid?

Ett närbesläktat fenomen handlar om de palestinska flyktingarna, de palestinska ledarnas politiska gisslan, som inte kommer att få tillåtelse att återvända till ett Palestina.

De ska skyfflas över till Israel som ingen av dem naturligtvis kommer att känna igen – i den mån de överhuvudtaget varit här.

Det arabiska spelet om de palestinska flyktingarna (inklusive UNRWA) är ett av de snuskigaste företeelser världen skådat – och accepterat.

De som styrde palestinierna 1964 konstruerade de konstitutionella stadgarna för Fatah.

Även Hamas har sina stadgar och granskar man deras målsättningar så kan det vara hugget som stucket.

Hur de tänker sej bästa sättet att nå fram till målet, Israels försvinnande, kan te sej lite olika.

Hamas talar klarspråk och menar att slåss till sista droppen är enda vägen medan Fatah snirklar in sej lite med lite vackra ord och fraser.

Detta har de lärt sej under allt tröskande fram och tillbaka genom åren, de vet vid det här laget exakt vad som går hem bland västerlänningarna och dumma vore de väl om de inte utnyttjade det.

Nåväl, idag år 2013, står det fortfarande i Fatahs grundläggande konstitution, artikel 12 och artikel 19, att strategin är att med vapenmakt utradera Israel, ekonomiskt, politiskt, militärt och kulturellt.

I artikel 22 lägger de till att de motsätter sej varje politisk lösning som ett alternativ till att förstöra Israel.

Hörde ni det - inga politiska lösningar.

Kerry, ställ de rätta frågorna eller åk hem.

Varför ber inte de svenska socialdemokraterna sitt kära systerparti, Fatah, att plocka bort dessa skrivningar?

Upplever de inte att det ligger något groteskt bakom dessa meningar?

Att öppet avisera hur man planerar att förinta en medlemsstat i FN borde inte vara acceptabelt ens för SAP.

Enkla och lite barnsliga frågor men ingen törs ställa dem?

Kan någon förklara varför?

Article (17) Armed public revolution is the inevitable method to liberating Palestine.

Article (19) Armed struggle is a strategy and not a tactic, and the Palestinian Arab People's armed revolution is a decisive factor in the liberation fight and in uprooting the Zionist existence, and this struggle will not cease unless the Zionist state is demolished and Palestine is completely liberated.

Article (22) Opposing any political solution offered as an alternative to demolishing the Zionist occupation in Palestine, as well as any project intended to liquidate the Palestinian case or impose any international mandate on its people.

Läs även andra bloggares åsikter om Palestinian Media Watch (PMW), PLO, Abbas, Bibi, Obama, palestinsk apartheid, UNRWA, Hamas, Fatah, Kerry, SAP, FN, ...

UNRWA - född i flaskan?

Häromdagen snappade Expressen upp från större internationella tidningar att i FN spottar man minsann inte i glaset.

Man slickar i stället i sej innehållet till sista droppen, speciellt när det ska pratas pengar.

Vore detta den värsta synd som begåtts i den himmelsblå skrapan i New York så skulle vår värld definitivt sett annorlunda ut.

De synder som regelbundet och målmedvetet begås där är tyvärr av en helt annan kaliber än ett slappt salongssupande.

Jag förringar på intet sätt skadan av promillen i blodet; det kan kanske till och med förklara några av de mest gåtfulla budgetbeslut som FN regelbundet fattar.

Dessa promillen kanske är orsaken till den outgrundliga frikostighet man visar när man dränker UNRWA i pengar och också varför man i FNs korridorer inte förmår greppa vidden av denna organisations oanständiga agerande.

En hjärna fri från alkoholångor skulle snabbt inse UNRWAs partiskhet och dess problematiska politiska ställningstaganden.
Hade alkoholkonsumtionen hållits borta från FN hade man förmodligen gjort regelbundna jämförelser mellan sina två olika flyktingorgan, UNHCR och UNRWA, och sett vilken av dem som gör skäl för slantarna.

UNRWA betjänar enbart palestinska flyktingar medan UNHCR arbetar med flyktingproblematiken i hela världen.
Trots detta får UNRWA en så stor budget och så mycket bidrag att man lätt tror att situationen är den omvända. 

UNHCR visar upp resultat där flyktingar på ett professionellt sätt transformerats till ett värdigt liv som icke-flyktingar medan UNRWA aldrig någonsin hjälpt en flykting att bli icke-flykting.

Det underligaste i denna härva är att det faktiskt inte ingår i UNRWAs uppdrag att rehabilitera flyktingar.

De får inte!

Var det möjligen flaskor under bordet redan på den tiden då FN upprättade UNRWA och präntade ned dess stadgar?

UNRWA får alltså inte hjälpa de palestinska flyktingarna att bli icke-flyktingar utan de ska bara hålla grytan kokande vilket betyder att man förlänger det mänskliga lidandet från generation till generation.

Endast politisk hänsyn parad med feghet kan förklara UNRWAs skamfyllda uppdrag.

Själv skulle jag kalla det tortyr.

En tortyr som kanske har sin rot i FNs frikostiga skålande.

Att tvinga en flykting att förbli flykting trots att han inte alls skulle behöva vara flykting... är inget mindre än utstuderad tortyr.

Tanken med NF och sedermera FN var fin.

Nu är den organisationen mest till för att polera på sin egen prestige i brist på uppvisbara resultat samt att ge utrymme och legitimitet åt allehanda suspekta kotterier.

Synd på en från begynnelsen fin tanke.

Palestinians rioting

Hamas rocketing

Egypt smoking

Syria burning

Hizballah arming  

Iran nuking and

FN drinking!

SKÅL!

Läs gärna det här blogginlägget för lite mer fakta om bl. denna säregna företeelse som kallas UNRWA.

http://fredimellanostern.wordpress.com/2008/08/21/unrwa-och-sverige-rapport-fran-fim-080819/

Läs även andra bloggares åsikter om Expressen, FN, UNRWA, UNHCR, ...

Palestinierna som slagträ

Ingen bryr sej egentligen om palestinierna.
Eftersom de fyller en viktigare uppgift än vad du ser vid ett första påseende så fortsätter dock spelet.
År efter år, decennium efter decennium.

Några som absolut inte bryr sej om palestinierna är deras bröder – araberna i resten av världen.
Deras bidrag till UNRWA som arbetar med palestiniernas välbefinnande är mikroskopiskt.
De största bidragsländerna år 2008 är USA (inte förvånande med 95.726.691 dollar) och Sverige (förvånande med 40.645.161 dollar).
Det land som vann arabligan är Kuwait som kom in på plats 20.
De bidrog med 2.499.958 dollar.
Detta kan ställas i relation till att deras oljeinkomster ökade det året med 44%, till nästan 78 miljarder dollar.
Bahrain, Oman, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten bidrog tillsammans med 3.6 miljoner dollar trots att deras samlade oljeinkomster uppgick till 575 miljarder dollar.
Dessutom är trenden nedåtgående – 1980 bidrog dessa länder med 8% av sin årliga budget medan de 2008 nöjde sej med 3%.

Detta kallar jag inte direkt någon översvallande kärlek.

Varför står då palestinierna alltid i centrum?
Det beror inte på att de åstadkommit några mirakler eller att de har det sämre än några andra. Det handlar mera om att de fungerar som ett utmärkt slagträ mot Israel.
Hade inte Israel funnits hade förmodligen aldrig palestinierna skapats och ingen hade brytt sej mer än man idag bryr sej om exempelvis kurderna.
Palestinierna kan med andra ord tacka Israel för sin ’celebrity status’.

En fråga som kanske ligger lite närmare oss är om Sverige med Carl Bildt i spetsen (sorry Fredrik Reinfeldt) bryr sej om palestinierna?
Jag tror att för personer som Carl Bildt, Helle Klein och Per Gahrton fungerar palestinierna bara som ett slagträ för att komma åt Israel.
För Carl Bildt handlar det om att tona ned snobbstämpeln och bli sedd som en engagerad företrädare för folk han egentligen inte beblandar sej med.
För Helle Klein betyder palestinierna att hon får utlopp för de aggressioner hon inte gärna kan vädra från predikstolen.
Eller – det kanske hon kan idag...
För Per Gahrton med sina palestinagrupper betyder palestiniernas nedslag i mediacirkusens centrum att han inte behöver bli arbetslös.

En sak är jag dock tämligen säker på – att ingen av dem gjort några personliga uppoffringar för att hjälpa palestinierna.
Prata är en sak men att smutsa ner fingrarna och lätta på plånboken är något helt annat.

Nåväl – palestinierna är en gudagåva till alla dem som tagit som sin livsuppgift att bekämpa judarna och Israel.
EU’s senaste gimmick är att de i sin ariska visdom lämnat demokratin bakom sej för att ägna sej åt diktatoriska diktat.
Carl Bildt som den store ”påhittaren” är övertygad om att han vet bättre än folket på plats.
Han litar bara på sin egen förmodade visdom – inte på folk med decenniers erfarenhet.

Nu hör jag röster som framhåller bristen på resultat vilket visar just hur komplicerade både de formella och informella regionala mönstren är.
Detta är dock inget som Bildt varken förstår eller respekterar så han går på i sina allvisa ullstrumpor och förkunnar det ena utrikesministerliga diktatet efter det andra.
'Jerusalemdiktatet' blev väl inte direkt kronan på hans politiska karriär.

Israel ska det och det och det och måste det och det och det medan palestinierna måste --- hoppsan, jag måste ha missat någonting.
Bildt tillsammans med den stora högljudda massan har lyckliga och glada upptäckt vilken klenod palestinierna är i kampen mot Israel.
En sådan juvel kan man ju inte börja gruffa på eller överhuvudtaget kräva något av.
De måste smöras ordentlig för att på bästa sätt fungera som ett slagträ och ett allmänt vedertaget smörjmedel är pengar.
Köpa dem – kosta vad det kosta vill.
... och det kostar!

Detta får dock inte användarna av palestinierna att blinka då ändamålen naturligtvis helgar medlen på ett övertygande sätt.

Ingen bryr sej egentligen om palestinierna.
Araberna bryr sej inte om palestinierna och Carl Bildt bryr sej inte om palestinierna – de utnyttjar dem.
Palestinierna låter sej också gärna utnyttjas eftersom deras intressen sammanfaller med intressena hos de som bekämpar Israel, så – slutet gott, allting gott???

Det är bara det att positiva resultat når man inte med en fjäskkultur – om det nu verkligen är positiva resultat man är ute efter?

Läs även andra bloggares åsikter om UNRWA, Kuwait, USA, Sverige, Israel, 'celebrity status', Carl Bildt, Helle Klein, Per Gahrton, EU, Jerusalem, fjäskkultur, ...

Luftslott, rökridåer och hägringar.

“Occupied Palestinian Land”.
Har du hört den här ramsan någon gång?
Förresten – du kan inte ha undgått att höra uttrycket ”ockuperat palestinskt land”.
Ibland tar man dessutom till lite extra och skriver ”av Israel ockuperat palestinskt land”.

Underligt.
Luftslott ter sej ofta ganska underliga och rökridåer förvandlar realiteter till oigenkännliga monster.

Om någon ockuperar ett hus betyder det att man lagt beslag på en ägarrätt som tillhör någon annan.
Man har snott något som tillhör någon annan.

Israel har inte snott land från palestinierna.
Palestinierna har aldrig ägt landet i fråga så hur kan Israel ha tagit det från palestinierna?
När vi nu känner till detta - hur kan det betecknas som ockuperat palestinskt land?
Alla vet ju egentligen att detta är galet eller är okunskapen större än befarat?

Västbanken är ockuperad - men inte från palestinierna.
Ockupationen inleddes 1967 efter att Israel framgångsrikt försvarat sej mot en arabisk aggressionsexplosion av sällan skådat slag.
Fram till dess var Västbanken ockuperad av Jordanien så en mera korrekt beskrivning av dagens situation vore att kalla området för ’ockuperat Jordanskt land’.
Detta är nu heller inte korrekt då Jordanien i samma veva avsade sej alla anspråk på Västbanken.
Att kalla området för palestinskt land är dock helt åt skogen såvida man inte ägnar sej åt trolleri – att ett landområde som ingen egentligen äger plötsligt påstås tillhöra en grupp nya spelare.
Ett intressant och ganska fräckt utspel men inte desto mindre fel.

Det finns andra skrönor som borde hängas ut för vädring.
FN-resolutionerna till exempel.
De betraktas i vissa kretsar som heliga även om de allra flesta enbart består av rekommendationer.
Tar man sedan med i beräkningen vilka länder som med automatisk majoritet röstar fram dessa rekommendationer blir respekten noll och får dessutom något av ett löjets skimmer över sej.
Ta till exempel resolution 181 från år 1947.
Den behandlar FN’s delningsplan av det som återstod av det brittiska mandatet i en judisk och en arabisk stat.

Hoppsan - inget omnämnande av någon ’palestinsk stat’ av det enkla skälet att palestinierna inte var uppfunna då.
FN’s lilla önskedröm sprack som bekant genom samma vägrarmentalitet som Abbas använder sej av idag.
Luftslott har en trist benägenhet att spricka och rökridåer döljer en myckenhet av ’trash’.
1947 gick resonemanget att ”kan vi inte lägga beslag på hela området från Jordan till Medelhavet så får det vara”.
Liknande tongångar hör vi idag.
Får vi inte det och det och det och helst lite till, så får det vara.

Detta beteende uppmuntras av bl.a. Carl Bildt som vill ändra förutsättningarna på marken och föregripa förhandlingarna genom ett beslut i EU som överlämnar Jerusalem till palestinierna utan att de behövt sätta sej vid förhandlingsbordet.
Hade jag varit Abbas hade jag tagit detta som en tydlig vink om att han är på rätt väg när han vägrar förhandla - varför riskera att behöva kompromissa när han får en färdig levererans av Bildt och EU utan att på något sätt behövt anstränga sej.

Slutligen den ofta citerade resolutionen 194 från år 1948.
Den nämner flyktingarnas situation i en paragraf bland femton andra paragrafer.
Den berättar inte om arabiska flyktingar och absolut inte om palestinska flyktingar.
Flyktingar, helt enkelt.
Alla sorters flyktingar utan specificeringar.

Vi vet att de judiska flyktingarnas antal var större än de arabiska och dessa lämnade dessutom efter sej avsevärt större värden i form av egendomar, banktillgodohavanden och affärsverksamheter.
Deras situation borde därför behandlas först och erhålla den kompensation som tillhör dem.
Att idag sörja för deras fysiska välbefinnande behöver dock ingen i FN-skrapan göra – det har Israel redan tagit hand om.
Inget UNRWA där inte…

Ett världsberömt palestinskt hemmabygge är frasen “the right of return” men letar du efter den i någon FN-resolution blir du besviken.
Det är endast en politisk/teknisk konstruktion palestinier som Erekat och andra lyckats hamra in i mottagliga medvetanen.
De har på ett fascinerande sätt urholkat stenen och nu vet minsta barn att något av det väsentligaste i vår tillvaro heter ”the right of return” – även om det inte existerar någon dylik skapelse.

Dylika skapelser är som luftslott dolda i en rökridå som förvandlar dag till natt och ljus till mörker.

Det allra mest intressanta med den resolutionen är dock en bisats som sällan eller aldrig citeras trots att den är resolutionens hjärta och dess själva förutsättning.
För att någon flykting överhuvudtaget ska komma ifråga för repatriering måste han (lyssna noga) - leva i fred med sina grannar - i det här fallet Israel.
Den som sett några tecken på en dylik metamorfos - räck upp en hand.

När ett propagandamaskineri har tillgång till obegränsade medel kan vad som helst hända.
Luftiga luftslott och puffiga rökridåer skapar lätt missfoster som inte har något med nakna fakta att göra.
Släktskapen med hägringar känns av någon anledning mer adekvat.

Läs även andra bloggares åsikter om "ockuperat palestinskt land", Israel, Västbanken, aggressionsexplosion, FN resolution 181, Abbas, Carl Bildt, EU, Jerusalem, FN resolution 194, UNRWA, flyktingar, "the right of return", ...

Förlorad investering

“Visserligen startade vi ett krig med målet att ta över din egendom men när vi nu tyvärr misslyckades och i stället förlorade kriget kräver vi att vi ska återgå till utgångspunkten.”

Smaka på ovanstående citat och berätta sedan om du finner någon slags logik i yttrandet.
Möjligen en palestinsk logik.

Det talas mycket och ofta om Abbas fräschaste villkor för att sätta sej till bords med Netanyahu – att han ska sluta ge tak över huvudet till sina medborgare.
Det talas mindre om att Abbas också vill att förhandlingarna – om han nu kommer till skott någon gång – ska börja vid den punkt där han sa nej till Olmerts generösa förslag som lades på bordet strax innan den mannen tvingades avgå.
Abbas sa alltså nej tack men vill nu börja förhandla just vid den paragraf han för några månader sedan sa nej till.
Observera – han säger inte ja till Olmerts erbjudanden utan vill bara använda dem som språngbräda mot nya djärva mål.

Har Abbas inte lagt märke till att Israel fått en ny regering och en ny premiärminister med en mer realistisk syn på tillvaron?
Denne premiärminister har inga skyldigheter att ta ansvar för vad Olmert pysslade med utan driver förhandlingar med Israels bästa för sina ögon.

För att koncentrera det inledande citatet ytterligare så köpte palestinierna en nitlott men kräver nu pengarna tillbaka...
Det kostar inget att bluffa – går det så går det.
Ofta går det alldeles utmärkt för palestinierna att bluffa sej fram, folk lägger huvudena på sned och lyssnar uppmärksamt – det är ju så synd om dem...
Att logiken saknas är ovidkommande.

Abbas har som sagt många bollar i luften i dessa dagar och den hetaste bollen berättar att de med FN’s och dess diktaturers benägna bistånd vill utropa en egen stat.
Vilken tragisk början för en nyfödd stat där ingenting är förberett för den lilles ankomst.

Ska man skaffa barn ska man göra det just för att man vill ha ett barn – inte för att göra upp med grannen genom detta barns ankomst.
Palestinierna vill ha en stat enbart för att sätta dit sin granne, någon annan anledning kan jag inte se då ingen av dem visat något intresse av att bygga de grundläggande institutioner som krävs för en demokratisk rättsstat.
Tony Blair har arbetat i regionen ett bra tag just med det uppdraget men vad han fått ihop är bara småsmulor som även de inte sprungit fram ur någon större entusiasm.

Varför palestinierna föredrar ett FN-beslut framför förhandlingar är uppenbart - de riskerar inte att behöva kompromissa.
Inte om någonting.
FN har de ju som i en liten ask så det kan mycket väl gå vägen.
Hela kungariket och halva Jerusalem.

Man har dock glömt en liten detalj - Gaza - där Hamas regerar.
Hamas tänker inte ge upp någonting till Abbas och Abbas himself vågar sej inte ens in i Gaza.
Ni kanske kan se scenariot framför er - Abbas får en stat av FN men han är bara herre i halva kungariket, på Västbanken, medan han inte ens släpps in i Gaza...

Israel kommer naturligtvis att hermetiskt tillsluta sina gränser vilket kommer att tvinga UNRWA att ytterligare utöka sin lilla nätta budget.
FN trodde de hade skapat en palestinsk stat men upptäckte att de i stället fått ett icke självgående monster på halsen som är beroende av givmilda mostrar och fastrar även för löpande utgifter.
Att investera i sin framtid är det inte ens tal om.

Man startar krig som man förlorar i stället för att investera i sin framtid
Man drar en nitlott och kräver sedan pengarna tillbaka i stället för att investera i sin framtid
Man tigger till sej en ofärdig stat i stället för att investera i sin framtid.

En potentiellt lönande investering har gått upp i rök eftersom palestiniernas vilja att eliminera Israel är större än deras vilja att investera i en egen stat.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, Abbas, Netanyahu, Olmert, nitlott, FN, Tony Blair, kompromiss, Jerusalem, Gaza, Hamas, Västbanken, UNRWA, monster, investering, ...

Holocaust - vill inte

Hamas är rädda.
Hamas är rädda för att sanningen ska bli känd.
Hamas är rädda för att sanningen om deras ärkefiende ska befläcka Gazas obefläckade barnasjälar.

FN och deras UNRWA har haft uppe till diskussion att innesluta information om Holocaust i materialet de använder i sin skolundervisning i Gaza.

Detta tyckte dock inte Jamila al-Shanti, officiell hamasparlamentariker, var någon bra idé.
’Det står i stark kontrast till vår kultur, våra principer, traditioner, värderingar, arv och religion’ förklarade hon vilket i klarspråk bör betyda något i stil med att man själva vill välja och vraka bland de historiska fakta man anser är lämpliga att delge sina telningar.

Hamas utbildningsminister (jo de säger att de har en sådan) Muhammad Askol, är samma andas barn och hävdar att UNRWA genom detta grymma initiativ inte respekterar Hamas överhöghet och kontroll över Gaza.
Här fick vi på köpet klart för oss att Hamas inte heller framöver tänker beblanda sej med andra palestinier utan fortsätta att vara kungar i kungariket Gaza som de med gruvsamt våld roffade åt sej för ett par år sedan.
Detta i strid med allt vad internationell lag och rätt heter.

Andra tyckare har också tyckt till, som Hamas andlige ledare Yunis al-Astal (by the way - vem är Bildts andlige ledare?), som i sin andliga vishet förklarade att ’undervisa barn om vad som hände med 6 miljoner judar under Andra Världskriget vore att marknadsföra en lögn och att införa denna lögn i undervisningen av barnen i Gaza skulle betraktas som ett krigsbrott’.

Jaha, nu vet vi det.

Överraskad?

En som borde vara överraskad är Obama.
Åtminstone lite.
Han prisade nyss Islam vid en Iftar-måltid under pågående Ramadan och proklamerade att Islam var en stor religion ägnad åt framsteg och rättvisa.
Han påstod också att muslimernas bidrag till det amerikanska samhället är alltför lång för att kunna katalogiseras…
I en video Obama släppte innan Ramadan påstår han dessutom att kristna och muslimer delar vackra fraser som rättvisa, framsteg, tolerans och respekt för alla människor.

Någonstans får jag inte rosorna Obama strör över Islam att gå ihop med inskränktheten i Gaza men är det någon som ser några sammanlänkande band får ni gärna höra av er.

Läs även andra bloggares åsikter om Holocaust, Hamas, Gaza, FN, UNRWA, skolundervisning, Andra Världskriget, Obama, Ramadan, ...

Stackars gamla trötta Sverige

Det är trevligt att bo i ett land med inflytande.
Det är trevligt att bo i ett land som resten av världen lyssnar på.
Det är trevligt att bo i ett land som invånarna känner stolthet över.
Det är trevligt att bo i ett land där moralisk klarhet går före cyniskt köpslående

Inget av ovanstående stämmer längre in på Sverige.
Förr talade man om "den svenska modellen" men idag talar man om "det svenska förfallet" – i mer än en bemärkelse.

Den svenska modellen tvingade den som försökte sticka ut att först skaffa sej en ordentlig elefanthud – annars blev nästa steg tagelskjortan.
I Sverige var det förbjudet att tro att man dög något till och skämten om Jante fastnade oftast i halsgropen.

Det svenska förfallet innebär inte bara sjukvårdsköer utan - kanske i ännu högre grad – att den moraliska klarheten och styrkan håller på att förtvina.
Svenskarna var tidigare kända för sitt gedigna arbete, och då menar jag inte bara Volvo och Electrolux, utan ett gediget utarbetat förhållningssätt mot sin omvärld.

Numera är detta förhållningssätt raserat av dåligt underbygda fakta, falska antaganden och galna slutsatser.

Skumma förebilder och dunkla intentioner spelar också in.
Svensson har blivit ängslig och drar sej för att söka egna sanningar - de skulle ju kunna försätta honom i diverse pinsamma situationer.
Han väljer att inte besvära sej med sådan lyx utan följer de som har de starkaste röstresurserna som TT och deras underlydande mediautlöpare.

Gazademonstrationerna och tidningsrubrikerna i ämnet är exempel på detta.
Om Gaza ska man tycka synd, om man är svensk, annars...???!!!
Vem är intresserad av att ta reda på varför det är eländigt i Gaza?
Jo, jag vet – det är Israels fel som först isolerat dem för att sedan skjuta dem sönder och samman.
Lätt som en plätt.
Har TT sagt det och även andra respektabla (!) media som Aftonbladet så måste det ju vara sant.

Hela sanningen och ingenting annat än sanningen.

Kanske är det dags att återuppliva de gamla bilhandlarvitsarna.
Om bilförsäljarens allmänt erkända förmåga att kunna sälja vad som helst till vem som helst till vilket pris som helst.

Gazas folk är tagna som gisslan av en diktatorisk regim som vann ett demokratiskt val.
Finns det sådana? Ja, Hamas finns.
De vann ett val men förlorade sin legitimitet genom en blodig militärkupp då varje oliktänkande dödades eller försvann in i skuggorna.
Hamas avsade sej alla band med resten av den civiliserade världen och skapade sina egna lagar.
De isolerade sej med sin gisslan i Gaza men vägrade ta konsekvenserna av sina handlingar.
De fortsatte att kräva att bli försörjda - och försörjda har de blivit.

Detta har lärt dem att det är enklare än enkelt att manipulera sin omvärld.

Att Hamas kräver öppna gränser har inget med omtanke om människorna att göra utan de är helt enkelt rädda för att om folket inte får vad folket vill ha så börjar de att öppet bekämpa dem vilket skulle innebära en något besvärande komplikation.

Världssamfundet betalar via bl.a. FN och UNRWA vilket gör att Hamas fritas från sin skyldighet att sörja för sina medborgars väl och ve.

De kan nu i stället med judaspengarna i behåll ostörda fortsätta sin destruktiva verksamhet.
Hamas skapades av en enda anledning – att förgöra judarna och deras land – ett mål de aldrig vikit en tum ifrån.

Om de ger upp detta heliga mål är de inte längre Hamas.

Röster som nu höjs för att "prata" med Hamas får finna sej i att bli betraktade som röster som delar Hamas målsättningar – ett Mellanöstern där både judarna och Israel försvunnit.
Hur det ska gå till finns det olika förslag på allt från Ahmadinejads atombombsidéer till Fatahs osthyvelsprincip.
Vad man är totalt eniga om är slutmålet.

De svenskar som idag pläderar för att tala med Hamas är alltså eniga med Hamas om slutmålet.
OK – men varför vågar de inte säga det högt och tydligt med klar röst så ingen risk för missförstånd skall föreligga.
Judarna ut till höger och Israel ut till vänster.

Undarflykter som att "vi vill bara prata lite med Hamas" håller inte, för vad tänker de egentligen prata om?
Om billigaste sättet att förinta Israel?
Det grymmaste sättet känner de redan till.

En följd av detta är att Sveriges inflytande är begränsat och ytterst få lyssnar på vad Sverige har att säga.
Det är synd att så få numera känner stolthet över Sverige och det är ändå mera synd att den moraliska klarheten är skrotad till förmån för cyniskt köpslående.

Sverige, moralisk klarhet, cyniskt köpslående, den svenska modellen, Jante, Volvo, TT, Aftonbladet, bilhandlarvitsar, gisslan, militärkupp, Hamas, FN, UNRWA, Ahmadinejad, Fatah, osthyvelsprincipen, ...

T SP Y K B SvD HD SDS AB D DB DN DN

Bloggar: MXp FiM IiS Sa Bertils blogg Mö akt Meyer JiM Rabnor

UNRWA - ett missfoster

Det finns hjäporganisationer och det finns hjälporganisationer - och så finns det UNRWA.
UNRWA är ett missfoster som bildats för att vara ett politiskt påtryckningsmedel mot Israel och ingen arab tillåter att den målsättningen ändras.

Resultatet av detta är att de araber som lämnade området 1948, under det krig de själva initierade, nu sitter där de sitter.
De kan nu fira 60-års jubileum i sin av araberna och UNRWA påtvingade djupa misär.
Det är en djup tragik men som vanligt när araber driver en politisk fråga är den mänskliga aspekten negligerbar.

Vi kan se liknande hänsynslöshet idag.
Palestinaaraberna, som har en förkärlek för att lösa sina konflikter med våld i stället för med demokratiska metoder, drar sej inte för att låta kvinnor och barn deltaga i krigshandlingar som mänskliga sköldar, stenkastare och som allmänna irrationsmoment, för att skapa ett internationellt tryck mot Israel.
Ett välkänt faktum som få vågar skriva om är att ju fler som dör i konfrontationerna med Israel, speciellt barn, desto högre anses propagandavärdet vara.

UNRWA är en koloss som klafsar runt på sina lerfötter utan att åstadkomma något annat än en allt större och slipprigare lergrop.
Denna organisation skapades för att serva de palestinaaraber som av olika skäl lämnade landet i aggressionskrigets hetta, men har inga konkreta resutat att visa upp.
De bedriver en verksamhet som växer i takt med att de som en gång lämnade landet får barn, barnbarn, barnbarns barn, barnbarns barnbarn, och så vidare.
Jämför detta med systerorganisationen UNHCR´s resultat som hjälper flyktingar i resten av världen att återfå och återgå till ett värdigt liv.

Man tar sej för pannan när man inser vad som pågår framför våra ögon dag efter dag, år ut och år in.
I stället för att hjälpa de hemlösa till ett bättre liv låter de dem sitta där de nu suttit alltför länge.
Alltför länge verkar dock inte vara länge nog för denna självgenererande verksamhet som bara rullar på.

Det är dags att sätta stopp för denna pengaslukande och egocentriska sysselsättning, lära av UNHCR och börja uppnå reella resultat.
Inte politiskt tvivelaktiga resultat utan resultat som värderar människoliv högre än propaganda.

En mej närstående person har på uppdrag skrivit en genomgripande rapport om UNRWA´s verksamhet och brist på sådan.
Den kan du läsa i sin helhet på bloggen FiM och den ger en kuslig bild av osedvanlig mänsklig dumhet.

Obegriplig humanism

Man undrar om de är dumma eller vad är det för ett folk som oförtrutet fortsätter att riskera sina liv för andra.
De fortsätter att köra in förnödenheter till Gaza trots att mottagarna välkomnar dem med kulor och granater.
Ibland när det är som värst tvingas de vända om och vänta ut eländet, men så snart kulregnet minskat något i intensitet försöker de återuppta leveranserna till en befolkning i nöd, en befolkning under Hamas knutna näve.

Visst får lastbilsförarna betalt – det är ju deras jobb – men detta kan verkligen inte betraktas som ett normalt jobb. Det är ett jobb med uppenbar livsfara.
Två av deras kompisar blev mördade på arbetstid för ett par veckor sedan.
Jag ler när jag tänker på vad ett svenskt skyddsombud skulle sagt om en liknande situation hade uppstått i Sverige. En komisk tanke men här är det blodigt allvar.

Påstötningar har kommit från EU och UNRWA att israelerna borde sända in mer drivmedel till Gaza. Faktum är att depåerna i Gaza redan är fyllda men Hamas vägrar att hämta ut den flytande varan, utom vad de själva behöver - naturligtvis. Hamas "hemliga polis" har av outgrundlig anledning ingen brist på drivmedel till sina bilar och ledarnas limosiner glider fram längs de stinkande trottoarerna precis som vanligt.
Hamas teori i all sin glans innebär att inte fördela någon bensin och olja till befolkningen för att på så sätt lättare få ut missnöjda människor till de regelbundet förekommande demonstrationerna mot "ockupationsmakten."

Jag tror att de palestinska barnen lär sej säga "ockupation" innan de lär sej säga "mamma."
Att ockupationen är självförvållad och resultatet av ett antal aggressionskrig de sedermera förlorade får barnen nog dessvärre aldrig lära sej.

Sen kan man ju i ärlighetens namn undra var de arabiska bröderna håller hus. Nog skulle de kunna skramla ihop lite olja och drivmedel till Gazaborna så de kan använda sina bilar igen. Kanske t.o.m. spendera lite på UNRWA - fast då förlorar de förstås några PR-poäng...
Araberna har ju egen gräns mot Gaza som de ändå handskas med lite som de behagar.

I morgon kommer åter igen nya leveranser av allsköns varor och förnödenheter att transporteras från Israel in till Gaza med israeliska liv som insats.
Det är inte äventyrslystnad som driver dem utan en övertygelse om att man inte ska låta ens sin värsta fiende gå hungrig.
Motsvarande tankegångar från Hamas lär israelerna få vänta på länge.
Förmodligen får de vänta förgäves.

SvD K HD SvD2 K2