Hamas - biståndsgivare

Jag läste igår en rubrik som aldrig skulle bli publicerad i palestinagruppernas veckoblad - eller vad deras skrifter nu kan heta. 
I Jerusalem Post stod det så här på första sidan :

Hamas: "We'll send aid money to PA if necessary"

Hamas säger alltså att om det blir nödvändigt så kommer de att skicka pengar till palestinierna på Västbanken.
Filantroperna Hamas erövrar världen.

Jag antar att det är nu efter alla dessa livsuppehållande båttransporter från bl.a. Sverige som Gaza nu är självförsörjande...
En bättre fråga är kanske vilka finansiella konsekvenser emirens av Qatar besök i Gaza i oktober 2012 fört med sej.

Hur som helst är det intressant att se hur ballongen Ship to Gaza snabbt tvingas pysa ut luften och numera bara är en slingrig gummitrasa.
Jag tycker mest synd om de människor som trott på vad Gaza-propagandisterna sagt och gett av sina goda hjärtan. 
De trodde säkert att människorna i Gaza var de mest utsatta i hela världen.

I vilket fall så är Hamas nu så rika att de börjar fundera på var de kan placera sitt överflöd.
Naturligtvis slänger de inte ut detta lockbete utan en del tankemöda.
Om ni läser den korta artikeln så ser ni att det finns ett förbehåll, nämligen att politiken på Västbanken ändras.
Hur då ändras?
Naturligtvis så den överensstämmer med den fundametalistiska extremism som tvingas på människorna i Gaza.

När extremister får möjligheter slås friheten i bojor.
När extremister får möjligheter blir demokrati bara ord .
När extremister får möjligheter borde omvärlden darra.

När Hamas får möjligheter försvinner möjligheterna för andra och stålbadens tid gör entré.

Om det nu stämmer att Gaza verkligen är på grön kvist så är det ju trevligt för dem men mindre trevligt för dem de tänker missionera bland.
Förhandlingarna mellan Hamas och Fatah spricker ju ena gången efter den andra - sista gången just i dagarna.
Förmodligen börjar Hamas tröttna på de ständiga sammanbrotten och   förbereder sej för andra metoder.
Utpressning.

Om vi hjälper er med våra pengar så får ni hjälpa oss genom att vara lite mindre dogmatiska och vara mer tillmötesgående i förhandlingarna.
Någonting ditåt.

När en terrororganisation blivit solvent är den livsfarlig, då är alla gränser utsuddade och nåde den som inte stryker den medhårs.
Terror är terror är terror - även i form av biståndsgivare.

Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem Post, Hamas, palestinierna, Fatah, Västbanken, Gaza, emiren av Qatar, Ship to Gaza, terror, ...

Fortsätta eller sluta?

Hur ska de ha det?

Hur ska det vara egentligen?

Fortsätta eller sluta eller båda delarna.

Kanske varken eller.

Abbas kräver stopp för all byggverksamhet på Västbanken och i Jerusalem och Netanyahu kräver stopp för all terror och all hatpropaganda.

Vems krav anses viktigast, har mest genomslag i debatten – Abbas eller Netanyahus?

Det beror naturligtvis på vem du frågar men om jag omformulerar frågan så här – vems krav har mest nyhetsvärde och figurerar mest i media – blir det kanske tydligare.

Med andra ord, vems krav är mest populära och vems krav går bäst hem i stugorna?

Visa mej den reporter, det nyhetsankare eller den skribent som inte stöttar Abbas krav om att byggverksamheten på Västbanken måste upphöra.

Nota bene, byggverksamheten för judarna.

Varför är det ingen som pratar om den arabiska byggverksamheten i samma område?

Det finns en massa arabiska bosättningar där araber bygger för araber så det bara skvätter om det men det är uppenbarligen som det ska vara för de bygger ju på ”arabiskt land”.

Gör de?

Hade det redan idag varit ”arabiskt land” hade det ju inte funnits mycket mer att förhandla om.
Om allt hade varit klappat och klart då ansträngde sej ju Obama i onödan vid de högtidliga ceremonierna för några dagar sedan.

Om du törs kan du ägna en stund åt den kusliga tanken att vissa delar av Västbanken kommer att tillfalla israelerna vid ett eventuellt fredsfördrag.

Ingen omöjlig tanke då luften regelbundet surrar om diverse landbyten.

Tänk om de områden där araberna idag bygger för fullt, utan att vi hör några mantra om ’ unlawful settlement activity’ och annat, en dag kommer att tillfalla Israel?

Nu tror jag inte att israelerna skulle göra så stor affär av detta – vill man kan man alltid reda ut saker och ting i efterhand.

Jämför detta med arabernas hus-rädslor när det är judarna som bygger.

Tala om att blåsa upp ett icke-problem till megalomaniska proportioner.

Om vi använder oss av samma resonemang som ovan kan naturligtvis, vid ett eventuellt fredsfördrag, hus och annat justeras i efterförloppet.

Jag t.o.m. snuddar vid tanken att de som inte fattar detta är klent utrustade upptill.

- Detta om Abbas krav, hans både populära och grymt populistiska krav.

Nu till Netanyahus krav.

Han kräver stopp för terrorismen och stopp för hatpropagandan.

Båda dessa företeelser är så djupt rotade i den arabiska traditionen att det verkligen kräver sin man att bli av med dem.

Inte bara sopa under mattan utan att dra upp eländet med rötterna.

Den största skillnaden mellan Abbas och Netanyahus krav är att Netanyahu vill rädda människoliv medan Abbas är rädd för hus.

Terrorism handlar bl.a. om att på det mest utsökta och det mest fasansfulla sätt avliva vanliga människor och hatpropaganda handlar om att förlora den ena generationen efter den andra.

Abbas är - som sagt - rädd för hus.

Hur var det nu vi började, jo om vi ska fortsätta eller sluta och vems krav som bäst gagnar mänskligheten.

Svaret är – nej förresten – efter det ovan sagda får du faktiskt skaffa dej en egen uppfattning.

Det kommer inte att vara lätt eftersom du förmodligen redan är färgad av alla tyckares tyckanden men gör ett försök.

Ställ husbyggande i relation till förlorade liv och förlorade generationer och vips, där har du svaret.

Grattis - världen har just nu berikats med ytterligare en självtänkande människa.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Netanyahu, Västbanken, Jerusalem, terror, hatpropaganda, "arabiskt land", Obama, Israel, ...

Mörda - men bara lite

Det är mycket som händer i dagarna på den palestinska fronten som skulle te sej komiskt om det inte samtidigt vore så tragiskt.
I dag på förmiddagen tog enigheten slut på konferensen i Betlehem och kalabalik uppstod.
Abbas blixtinkallades från sin dagliga massagestund för att gjuta olja på vågorna.
Att han inte lyckades pekar beslutet att förlänga konferensen på obestämd tid på.
Det tar tid att komma till skott på arabiska.

Några som inte kommer att gilla att konferensen kommer att dra ut på tiden är invånarna i Betlehem.
De berättar att var gång ett av högdjuren låter sej fraktas från konferenshotellet till sin tillfälliga, inte alltför blygsamma bostad, stängs alla gator i omgivningen av för allmänheten.
Att komma för nära en fatah-boss är inget som vanliga palestinska gräsrötter bör ägna sej åt.
När man går ut för att köpa sin humus bör man därför välja en tidpunkt då de längsta sessionerna går av stapeln och så få ledamöter som möjligt är ute och luftar sina chaufförer.

Åter till konferensen.
Vad pratar man egentligen om där?
Jo, man gör allt man kan för att komma upp till Hamas nivå vad gäller terror och allmänt elände.
Att riskera att kallas för mjukis gentemot väst är ett skräckscenario för varje välprogrammerad konferensdelegat.
Varje talare måste vara mer extrem i sina krav än den tidigare.

Vi ska nu ägna oss lite åt våldet och terrorn.
Det ligger ett förslag om att våldet och terrorn kommer att fortsätta – men bara lite...
Vad jag förstår så menar man med det att de kommer att fortsätta att mörda judar – men bara lite...
Bussar kommer att sprängas i luften – men bara lite...
Man kommer att rikta sina automatvapen mot passerande bilar – men bara lite...

Kan man bli mördad – bara lite?

Konferensen kommer, som det ser ut idag, att fortsätta ytterligare ett antal dagar och i slutändan planerar man att rösta.
De största, starkaste och rikaste delegaterna har förberett sej även för detta.
Man plockade med sej sin chaufför, sina sekreterare och några grannar för att sannolikheten skulle öka att dessa personer skulle rösta på sin arbetsgivare och vän.
Ryggar behöver ju klias ibland.
Om de var medlemmar i Fatah eller inte var en bisak.
Vi ska väl inte vara petiga heller.

Till slut en liten solskenshistoria.
Israel är så demokratiskt att det slår knut på sej själv.
Att det sitter araber i Knesset är ju inte så konstigt men det finns ju araber och araber...
Av för mej okänd anledning sitter där en grupp synnerligen giftiga araber som väl aldrig åstadkommit något gott för den arabiska delen av befolkningen.
En av de giftigaste är den f.d. gynekologen Ahmad Tibi.
Han reser alla borst på en gång när någon ställer den oskyldiga frågan om han tänker flytta till en eventuell framtida palestinska stat.
Svaret är typiskt för en som både vill ha kakan och äta den.

Naturligtvis är han i Betlehem för att sprida lite giftig glans vilket han lyckades med riktigt bra.
”We are an inseparable part of the Palestinian people, we are the original residents of the place and we will never leave it. We are the owners of these lands…”

Denne man borde få sin lön av Abbas och inte av den israeliska staten.
Det har sina konsekvenser att vara alltför demokratisk.

Betlehem, Abbas, humus, Hamas, terror, Knesset, Ahmad Tibi, demokrati, ...

En röd ros

För att beveka ödet illustrerar jag dagens gruvligheter med en röd ros.
Ont ska ju enligt talesättet med ont fördrivas - men kanske är det fel.
Kanske fungerar det bättre med en röd ros?
Det fanns annars många bilder att välja på som beskrev terrorn på ett kväljande och naket sätt.
Bulldozergalningens framfart över folk, bilar och bussar skalade bort glömskans sköna, gröna mossa och blottade hälleberget.
Hårt, kallt och obevekligt.Jerusalem har genom åren upplevt grymheternas grymheter alltför många gånger.
Mamman som såg vidundret närma sej bilen kastade i sista stund ut sin bebis innan bulldozern förvandlade både henne och bilen till skrot.
Bebisen är hel men har ingen mamma längre.
Araben som avlivade tre personer och skadade drivor av folk hade ropat "Allah Akhbar" och sedan trampat gasen i botten.
Han fick dock inte njuta så länge av sina händers verk för det fanns folk i närheten som tyckte han hade gjort sitt.
Förmodligen finns det folk som sörjer även denne person...
TV hade lite utrymme även för andra nyheter, Hizballahnyheter.
Nasrallah log sitt vackraste leende när han dribblade inför publiken om de kidnappade ungdomarna Udi och Eldad var döda eller om de inte var döda. Han tyckte det var oerhört komiskt att han hade lyckats hålla de anhöriga och hela Israel i ovisshet i två år.
Publiken hade ett annat uttryck i sina ansikten - hänförelse.
Det var ställt utom alla tvivel att de betraktade honom minst som en halvgud trots att han hade uppenbara svårigheter med att hålla ordning på sin bråkiga turban.
När jag växte upp fick jag lära mej att vi skulle vara snälla mot varandra.
Religion var till för ens eget bästa och inte något man slog folk i huvudet med.
(Nåja, det förekom olycksfall i arbetet även då...)
Nu representeras Islam av jihadism, hot och hat och allmän grymhet.
Om någon muslim tycker något annat så låt oss höra era röster.
Ni får gärna överrösta jihadisterna.

Bulldozergalningens vansinnesfärd står som modell för Islams långa färd mot natt.