Giftormen

Foto  Bertil Adania

Om ni läst den här bloggen på den tiden den producerade mera regelbundet så kommer ni kanske ihåg vem min favorit scumbag är.
Scumbag översätts lämpligen med ordet skitstövel och det har Saeb Erekat levt upp till i alla avseenden.

I dagarna har vi i Palestinian Media Watch, PMW kunnat läsa några av hans senaste uttalanden och visst håller han stilen.

Saeb Erekat on imprisoned terrorists:

"Our brave prisoners...

We bow our heads in admiration and honor

of the prisoners' sacrifices [and]

for their acts of heroism"

Erekat lägger här in några tungt vägande ord till förmån för våld och mord eftersom de flesta palestinska fångar i Israel gjort sej skyldiga till våld och terrorism och många till mord.
Överlagda mord och massmord.

Långt långt borta är talet om en förhandlad fred trots att Erekats officiella titel är chefsförhandlare.
Komiskt - knappast.
Tragikomiskt - absolut.

"Acts of heroism".
Hjältemod och hjältedåd
Man tänker då kanske på någon som räddat en kompis från att drunkna eller några som lagt personlig vinning åt sidan för att deltaga i projekt för mänsklighetens framåtskridande.

Glöm det.
Vad Erekat kallar hjältemod och som han böjer sitt huvud i vördnad för är terrorism i dess grövsta former.
Här några axplock ur en numera ganska diger skara terrorutövare.

Abdallah Barghouti 

- serving 67 life sentences for preparing explosives for terror attacks in which 67 people were murdered: Sbarro restaurant (15 killed, Aug. 9, 2001, Jerusalem), Sheffield Club (15 killed, May 7, 2002, Rishon LeZion), Moment Café (11 killed, March 9, 2002, Jerusalem), triple attack at Ben Yehuda pedestrian mall (11 killed, Dec. 1, 2001, Jerusalem), Hebrew University (9 killed, July 31, 2002, Jerusalem), and Bus 4 in Tel Aviv (6 killed, Sept. 19, 2002).

Ibrahim Hamed

- serving 54 life sentences for planning suicide attacks, including the suicide bombings at Hebrew University (9 killed), Cafe Moment (12 killed), Cafe Hillel (7 killed), Zion Square in Jerusalem (11 killed).

Abbas Al-Sayid

 - serving 35 life sentences for planning two suicide bombings, one at a Passover dinner at the Park Hotel in Netanya (30 killed, March 27, 2002) and another outside a shopping Mall in Netanya (5 killed, May 18, 2001).

Hjältemodigt?
Ärorikt?
Bra föredömen?

Antagligen anser Erekat det eftersom han förser dessa fångar med en avsevärd terroristlön möjliggjord av de absurda summor som bl.a. Sverige delar ut.

Palestinierna kallar sej för ett folk och jag tycker uppriktigt synd om dem.
De förtjänar inte de ledare de har och tragiskt nog har många efter långvarigt och digert arbete blivit smittade av ledarskapets avgrundsfilosofier.

Nästan ännu värre är det stöd för palestiniernas sak som idag mindre än någonsin handlar om palestinierna.
Det handlar uteslutande om Israel.
Naturligtvis är de genomskådade sedan början av sitt undermineringsarbete.

Tillbaka till Erekat så vill jag bara avsluta med en iakttagelse.
Hur länge har Abbas varit palestiniernas president?
Hur länge har Erekat varit deras chefsförhandlare?
Svar - alltför länge.

De har inte det demokratiska mod som krävs för att bli vägd och utvärderad i ett val så därför finner de alltid en ursäkt för att uppskjuta det.
Detta medför förmodligen att både palestinierna och vi tvingas dras med dessa båda herrar tills något eller någon tvingar dem att fly fältet.

Tills dess kan mördarna fortsätta att stapla penningar på hög för de vet att Wallström och andra inte har mod att stoppa utflödet och Erekat har inte mod annat än att fortsätta böja sitt huvud i vördnad för mångmördarna.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Saeb Erekat, Palestinian Media Watch (PMW), massmord, Abbas, Margot Wallström, ...

Enkel fråga

För sin egen sinnesfrids skull borde man lämna sådana här funderingar men å andra sidan – just för sin egen sinnesfrids skull – går de inte att bortse ifrån.

Varför denna kryptiska inledning?

Det handlar om enkla och barnsliga frågor och då tycker man ju att det borde finnas enkla och barnsliga svar men underligt nog finns det inga svar alls.

Frågorna är i allra högsta grad icke-frågor.

Ta till exempel palestiniernas, PLO's, logos eller emblems.

De gånger de avbildar sin tilltänkta stat så avbildar de i stället Israel.

Det låter inte klokt men så är det.

Varför var inte Obamas första fråga till Abbas när han gästade området varför?

Vad Abbas än svarat skulle han krävt en omedelbar ändring med hänsyn till dagens realiteter.

Varför kräver inte Bibi samma sak tills en ändring kommer till stånd?

Tycker de att det är en alltför banal historia för att tas upp av dessa höga herrar?

Kan så vara men det handlar inte om det – det handlar om att palestinierna tänjer på sina gränser så länge omvärlden tillåter dem.

Om ingen påpekar lögnen i deras avbild av sitt drömland så kommer de att fortsätta att drömma i stället för att handla och förhandla.

En annan grotesk företeelse är deras regelbundet upprepade löfte att när och om de får en egen stat så kommer de att från första dagen iakttaga 100% apartheid.

Inga judar kommer att få leva och bo i ett nybildat Palestina.
Klart slut. 
Ut.

Om jag inte har fel för mej så bor det ganska många araber i Israel - i själva verket mer än 20% av totala invånarantalet.

Tycker ni de också ska tvingas ut?

I många sammanhang gäller lika för lika, kanske här också?

Jag har aldrig hört eller läst att Abbas eller hans butler Erekat någonsin fått stå till svars för dessa apartheidlöften.

Naturligtvis har ingen då heller krävt eller villkorat att ett eventuellt framtida Palestina ska vara absolut fritt från varje form av apartheid.

Varför vågar ingen konfrontera dem om denna ganska så remarkabla framtidsvy för det kan väl inte vara så att omvärlden accepterar palestinsk apartheid?

Ett närbesläktat fenomen handlar om de palestinska flyktingarna, de palestinska ledarnas politiska gisslan, som inte kommer att få tillåtelse att återvända till ett Palestina.

De ska skyfflas över till Israel som ingen av dem naturligtvis kommer att känna igen – i den mån de överhuvudtaget varit här.

Det arabiska spelet om de palestinska flyktingarna (inklusive UNRWA) är ett av de snuskigaste företeelser världen skådat – och accepterat.

De som styrde palestinierna 1964 konstruerade de konstitutionella stadgarna för Fatah.

Även Hamas har sina stadgar och granskar man deras målsättningar så kan det vara hugget som stucket.

Hur de tänker sej bästa sättet att nå fram till målet, Israels försvinnande, kan te sej lite olika.

Hamas talar klarspråk och menar att slåss till sista droppen är enda vägen medan Fatah snirklar in sej lite med lite vackra ord och fraser.

Detta har de lärt sej under allt tröskande fram och tillbaka genom åren, de vet vid det här laget exakt vad som går hem bland västerlänningarna och dumma vore de väl om de inte utnyttjade det.

Nåväl, idag år 2013, står det fortfarande i Fatahs grundläggande konstitution, artikel 12 och artikel 19, att strategin är att med vapenmakt utradera Israel, ekonomiskt, politiskt, militärt och kulturellt.

I artikel 22 lägger de till att de motsätter sej varje politisk lösning som ett alternativ till att förstöra Israel.

Hörde ni det - inga politiska lösningar.

Kerry, ställ de rätta frågorna eller åk hem.

Varför ber inte de svenska socialdemokraterna sitt kära systerparti, Fatah, att plocka bort dessa skrivningar?

Upplever de inte att det ligger något groteskt bakom dessa meningar?

Att öppet avisera hur man planerar att förinta en medlemsstat i FN borde inte vara acceptabelt ens för SAP.

Enkla och lite barnsliga frågor men ingen törs ställa dem?

Kan någon förklara varför?

Article (17) Armed public revolution is the inevitable method to liberating Palestine.

Article (19) Armed struggle is a strategy and not a tactic, and the Palestinian Arab People's armed revolution is a decisive factor in the liberation fight and in uprooting the Zionist existence, and this struggle will not cease unless the Zionist state is demolished and Palestine is completely liberated.

Article (22) Opposing any political solution offered as an alternative to demolishing the Zionist occupation in Palestine, as well as any project intended to liquidate the Palestinian case or impose any international mandate on its people.

Läs även andra bloggares åsikter om Palestinian Media Watch (PMW), PLO, Abbas, Bibi, Obama, palestinsk apartheid, UNRWA, Hamas, Fatah, Kerry, SAP, FN, ...

Två säregna mail

Jag fick idag två säregna mail just efter varandra.

Det första var från The Israel Project (TIP) och berättade att Abbas sagt att han inte ser någon större skillnad mellan hans egen och Fatahs politik gentemot Israel och Hamas syn på samma sak.

Sedan, i god palestinsk anda, börjar Abbas förneka oerhört lätt verifierbara fakta.

Han påstår, utan att blinka, att Hamas inte attackerat Israel under de gångna åren trots att Hamas själva tagit på sej äran av dessa krigshandlingar.

Faktum är att bara under 2012 sköts mer än 2.300 alltmer sofistikerade raketer iväg från Gaza med ett enda mål i sikte – att träffa och avliva så många israeler som möjligt.

Att de inte lyckades särskilt bra beror dels på deras egen inkompetens och dels på att Israel prioriterar skydd för sina medborgare framför propagandapoäng.

"Fånigt Abbas att försöka få den ryska publiken att tro att solen cirkulerar kring jorden men på ett vis kan jag förstå dej.

Du har tidigare pratat i nattmössan ett antal gånger och tack vare bl.a. medias skräckblandade förtjusning inför din fabuleringskonst så trodde du väl att det skulle gå vägen den här gången också.

Inte kunde du ana att en stor blogg som denna...(!!!) skulle snappa upp ditt trixande med sanningen - så känn dej avslöjad."

Det andra mailet kom från Palestinian Media Watch (PMW) och handlar om friska vindar i det brittiska parlamentet.

Det handlar om att engelsmännen börjar skärskåda sej själva med avseende på det ekonomiska och annat stöd de ger till Abbas och hans styre.

Skräckvarning härmed utfärdad till tidigare naiva medelbritter.

I det brittiska parlamentet rörde man runt i den palestinska hatkulturen och terrorglorifieringen.

Unga palestinier blir upplärda att hata judar som andra blir upplärda att 2+2=4.

Abbas pläderade i september 2011 i FN för en palestinsk stat bredvid Israel men utan att behöva förhandla med Israel.
Samtidigt kunde människorna på Västbanken se i sina TV-apparater denna bild av Palestina.

"Side by side......"?

Jag ser bara den palestinska flaggan tjusigt draperad över hela Israel och budskapet är klart.

Ingen delning av landet, hela området är Palestina.

Inget "side by side" så långt ögat når.

Jag känner en eller två israeler som inte helhjärtat delar den uppfattningen.

Det finns alltså röster i det brittiska parlamentet som trängt igenom mediabruset och skalat av Abbas några av hans grövsta förklädnader, den där välvilliga farfarsförklädnaden att allt ska bli så bra så bra bara han slipper förhandla med Israel.

Naturligtvis fanns där också en blekljummen regeringsmedlem som inte vågade låta dagsljuset drabba hans eget handlande.

Han föredrog skymningslandet där alla är lika goda kålsupare men handsken är nu kastad och vi väntar med spänning på scenuppsättning nummer två.

Kommer det brittiska parlamenter att rehabilitera sej eller var det bara en fräsch vårblomma som redan mejats ned i den brittiska myllan.

Brutalt och skoningslöst.

Läs även andra bloggares åsikter om The Israel Project (TIP), Abbas, Israel, Hamas, Gaza, Palestinian Media Watch (PMW), Västbanken, England, ...