Är kungen rädd?

Vad har hänt med den lille mysige jordanske kungen?
Han som lyckades fånga den överjordiskt vackra Rania och göra henne till sin och sitt folks drottning.
Är kungen rädd?

Det är i dagarna 15 år sedan ett fredspapper skrevs under av företrädare för Jordanien och Israel och detta papper har visat sej motstå både knöliga kanter och eldfängd retorik, MEN...
Ett stort MEN svävar över denna fred i högre utsträckning idag än någon gång tidigare under dess tidvis ganska påfrestande historia.

80% av Jordaniens befolkning består av människor som kallar sej palestinier och kungen verkar anse att det inte skulle vara hälsosamt om den procentsatsen ökar.
Han är med andra ord livrädd för att palestinierna inte ska få en stat, helst idag, eftersom han inte vill att missnöjda araber från Västbanken ska komma på idén att kliva över den lilla rännil som kallas Jordan och söka sej nya hem i Jordanien.
Kungen har ju sett dessa palestiniers benägenhet för ’utomparlamentariska metoder’ och han är med rätta oroad för sitt kungarikes fortbestånd och sin sköna drottnings sköna liv.

I dagarna har kungen tyvärr lånat argument och använt sej av en retorik hämtad från Hamas och deras trätobröder i den palestinska myndigheten.
En retorik som gör vitt till svart och som inte på något sätt hedrar varken honom eller hans konungadöme.

Rania som räknar sej som palestinier stöttar sin kung och hjälper ofta till att måla det svarta i en läckrare och mer sofistikerad nyans.

Telefonkedjan trädde i funktion och araber från när och fjärran kallades i söndags till Tempelplatsen i Jerusalem för en uppviglingsshow.
Allt var förberett, bussarna lastade med nystylade stenkastare, hatslogans väl inövade och påkar och stenbumlingar inom bekvämt räckhåll.
Showen kunde börja.

Ja, ni har förmodligen sett dessa stenkastande ungdomar som visar sitt mod genom att dölja ansiktena i arafatschalens djupa veck medan de angriper de stackars utkommenderade poliserna.
Jag tycker alltid synd om poliserna som faktiskt har viktigare saker att syssla med än att jaga runt dessa oborstade barnrumpor men ordningen måste ju å andra sidan återställas.

Det är nu kungen blir riktigt rädd.

Rania har vid det här laget gått en trappa upp för att natta barnen.
Kungen blir rädd att detta spektakel ska sprida sej till hans egna palestinier och de är ju som sagt många.
Han hänfaller åt sina ryggmärgsreflexer och börjar anklagar Israel.
Han kallar polisens rutinarbete för ett ’provokativt beteende’ som äventyrar stabiliteten på Tempelberget...

På ett sätt tycker jag synd om kungen för det har funnits tillfällen då han visat lite stake men att bortse från uppenbara fakta och anklaga de som försöker minimera skadeverkningarna av arabernas provokationer – det gör att han definitivt hamnat i en förtroendekris.
Han undervärderar sina läsares och lyssnares intelligens på ett ganska trist sätt och kommer att få jobba hårt om han har för avsikt att återställa sitt förtroendekapital.

En kung bör agera så att undersåtarna finner anledning att se upp till honom men i fallet Jordanien börjar det likna ett platt fall.
När israelerna 1967 bad jordanierna att hålla sej utanför kriget förstod de inte att ett sådant handlande hade varit i deras eget intresse.
Trycket från ’the arabic street’ blev för hårt och jordanierna började tillsammans med de andra arabiska krigshetsarna att puckla på Israel.
Historien upprepar sej som bekant och idag har jordanierna en ny chans att lämna Tusen och en natt–argumentationerna, se verkligheten i solljuset och undvika att ge omgivningen orsak att betrakta dem som både blinda och döva skuggboxare.

Även en liten kung kan bli en stor kung om han vågar se sanningen i vitögat och kalla en spade för en spade.
Arabiska uppviglare och stenkastare är just uppviglare och stenkastare vars bärsärkagång polisen har som uppgift att stävja.
Dessa enkla fakta borde även en kung, av vilken storlek han än må vara, förstå.

Läs även andra bloggares åsikter om Jordanien, Rania, Israel, palestinier, Jordan, Västbanken, 'utomparlamentariska metoder', Hamas, Tempelplatsen, Jerusalem, uppvigling, provokation, förtroendekris, bärsärkagång, ...

'Mörkrets prinsar'

’Kan man inte vara bäst så kan man ju alltid se till att vara värst’.

Ungefär så kan man sammanfatta första dagen av fatah-palestiniernas generalkonferens i Betlehem.
Radikal, radikalare, radikalast.
Under 20 långa år har man inte kunnat komma till skott men nu när det allt överskuggande hatet mot Israel är så massivt att det överskuggar alla andra problem har man kunnat enas om en konferensdatum.

Abbas öppnade evenemanget med en shahid-hyllning, en hyllning till alla som haft ihjäl en, eller ännu hellre flera judar.
Även de som burit sej mera klumpigt åt och bara råkade bli dödade medan de attackerade, blir upphöjda till shahider.
- Konstigt egentligen att så många kom till konferensen när det är så mycket tjusigare och mycket mera hedervärt att bli shahid?

Abbas fortsatte med att gruffa över Hamas vägran att öppna gazafängelsets dörrar och släppa ut de fatah-delegater som hade sett fram emot ett besök i Betlehem.
Efter att han ransakat sin poetiska ådra bestämde han sej för att kalla hamasnikarna – 'mörkrets prinsar'.
Att de är mörkermän vet vi - men prinsar...???
Hamasprinsar???

Fatah hävdade i tal efter tal att man ämnar fortsätta att med alla tillgängliga medel(!) kämpa för att få (inte skapa, inte bygga) sin stat och huvudstaden ska vara...
Någon som hört?
De vill ha Israels huvudstad, Jerusalem!
Vill ha.

Jag vill ha en massa saker, jag vill till exempel ha en - helikopter.
Betyder det att jag kommer att få en helikopter?
Högst osannolikt.

Abbas vill ha men det betyder ju inte att han kommer att få.
Att han har rätt att få.
Att han kan driva några som helst anspråk.

Östra delen av Jerusalem kallas i folkmun för ’ockuperad’.
Folk som är något mer insatta i ämnet säger att stadens status betecknas som ’omstridd’.
Även om Jerusalem skulle ha varit ockuperad så är den i alla fall inte ockuperad - inte snodd från palestinierna.

Fram till 1967 var Västbanken och östra delen av Jerusalem olagligt ockuperad av Jordanien och det finns fortfarande folk i dessa områden som har jordanska pass.
När de anfallande arabiska arméerna blev besegrade av Israel var Jordanien inte intresserat av dessa områden längre vilket innebar att Israel plötsligt satt där med en massa land.

Vad jag inte fattar är hur palestinierna plötsligt halkade in i bilden?
Dessutom tycker de sej ha vissa anspråk...
De kräver.
Det senaste för dagen är att någon... en amerikan... skulle lovat bort östra delen av Jerusalem till Abbas.
Det här börjar bli riktigt spännande, speciellt för dej som är utrustad med en konspiratorisk själ.

Om någon skulle kunna ha anspråk på östra Jerusalem så är det ju jordanierna, men de är inte intresserade.
Lika ointresserade som egyptierna är av att ta sej an Gaza.
Förmodligen vet de vad de gör.

Det finns en kille vi inte kan underlåta att nämna.
Hans namn är Marwan Barghouti och han avtjänar sedan några år ett straff för ett antal välriktade judemord.
Mördare eller inte så är han i mångas tycke den självskrivne palestinske ledaren efter Abbas och hans programförklaring kan sammanfattas så här:
”Det finns inte plats för mer än en stat mellan floden Jordan och Medelhavet - och den staten är inte Israel”.

Skönt med folk som åtminstone talar klartext.

Fatah, palestinier, generalkonferens, Abbas, shahid, Hamas, Betlehem, mörkermän, Jerusalem, Marwan Barghouti, Västbanken, Jordanien, Israel, Gaza, Jordan, Medelhavet, ...