Goldstones resa

Bilden visar hur Goldstone kom fram till sina slutsatser - efter seanser tillsammans med bl.a. Ghazil Hamadi, en av talesmännen för Hamas.

Goldstone reser mellan de olika världsdelarna som vilken garvad globetrotter som helst.
Inte Goldstone in person utan rapporten som för alltid kommer att vara en kvarnsten runt hans sydafrikanska hals.
I Mellanöstern har den under sin korta levnad orsakat splittring bland palestinierna medan man i Israel betraktar den som ’den öppna kranens rapport’.
Plötsligt hade Hamas en grupp välvilligt inställda människor som log, lade huvudena på sned och nickade instämmande till allt vad de sade.
Kranen för propagandaflödet öppnades av naturliga skäl så mycket det gick och sedan rann det bara på.
Att betrakta denna rapport som något annat än ett rent spektaket av en terrororganisation som plötsligt erbjöds inta världsscenen med alla spotlights påslagna – är inget mindre än ren dumhet.
Möjligen dessutom ett uttryck för ’en viss antipati’(!) mot staten Israel...

Att hela den här makabra situationen aldrig hade behövt uppstå om man vågat gå till roten av det onda, är det få som reflekterar över.
Hade någon i detta både rostiga och ruttna FN samlat ihop sej till några sessioner i säkerhetsrådet (kanske på initiativ av Carl Bildt) för att med gemensamma ansträngningar sätta stopp för Hamas raketsvärmar mot Israel hade Goldstone himself kunnat leva resten av sitt liv utan denna plump i ett annars ganska snyggt protokoll.

Idag pockade ’Goldstone’ på uppmärksamhet i FN’s säkerhetsråd i New York men redan i morgon är rapporten programmerad för en ny show i Genéve.
Tyvärr inte på en cirkus där den möjligen hade kunnat smälta in i manegen utan på en av de mer säregna inrättningar i världshistorien, UNHRC.

Där har ’respektabla’ nationer som Bahrain, Bangladesh, Bolivia, China, Cuba, Djibouti, Egypt, Gabon, Indonesia, Jordan, Mauritius, Nicaragua, Nigeria, Pakistan, Philippines, Qatar, Saudi Arabia and Senegal efter påtryckningar av en ännu mer repektabel grupp...(!), palestinierna, bestämt att Israel ska hudflängas.
De flesta av dessa länder har en lång tradition av att hudflänga Israel på hemmaplan men att nu få göra det under FN’s beskydd med uppmonterade mikrofoner från alla media outlets av rang, gör naturligtvis föreställningen extra njutbar.

Palestinierna skulle enligt diverse FN-resolution kunna bli med stat när de gör sinnesändring.
Jag ser leendet på era läppar – sinnesändring...
Dock, utan en sinnesändring där de tydligt visar att de är beredda att leva i fred med sina grannar (varav Israel är en) är de helt enkelt inte berättigade till en egen stat.

Med sina försök att sätta blåslampan på Israel i diverse mer eller mindre respektabla instanser världen runt visar de att de fortfarande har oerhört lång väg att vandra.
Vägen till en egen stat verkar vara betydligt mindre intressant än möjligheten att med hjälp av länder med ett närmast skrattretande ’human rights record’ försöka genera Israel.

Någon generad?

Läs även andra bloggares åsikter om Ghazil Hamadi, Hamas, Mellanöstern, palestinier, Israel, propagandaflöde, terrororganisation, världsscenen, FN, säkerhetsrådet, Carl Bildt, New York, Genéve, UNHRC, ...

DN AB SvD EX

Tete-a-tete

Jag vet inte vad Obama hade i tankarna men jag tror inte han i första hand var ute efter att stärka de sturska israelerna.
Nu har han i alla fall lyckats ena människor från nästan alla politiska riktningar med sina klumpiga och egentligen ganska barnsliga krav som han förväntar sej att israelerna ska rätta sej efter rakt av.
Han må ha en böjelse för palestinsk shawarma som han inte riktigt kontrollerar och han får gärna ringa upp Abbas när han känner sej ensam och vill prata av sej men att gruffa med israelerna för gruffets egen skull hör mera hemma i sandlådan.
Det finns andra mer subtila vägar att gå om man har ett behov av att visa vem som är starkast.

Nästa gång Obama lyfter luren för att prata bort en stund med Abbas – det lär bli i kväll eller senast i morgon förmiddag – kan han gärna fråga honom hur det egentligen var med det där erkännandet av Israel.
Det går nämligen en del rykten...

Muhammad Dahlan, palestiniernas snygging ni vet, mumlade något i den riktningen för några månader sedan.
Han påstod att Abbas eget parti, Fatah, aldrig erkänt Israel och tillade med förvånande uppriktighet att PA’s skenbara erkännande av Israel iscensatts enbart i avsikt att lura presumtiva givare så biljonerna skulle fortsätta att rulla.
Det skulle vara intressant om Obama kunde bringa klarhet i hur det egentligen förhåller sej med detta vid deras nästa tete-a-tete.

Varför jag vill ha ordning på torpet just nu beror på att vi i dagarna fått ta del av fler likartade yttranden av högt uppsatta Fatah-medlemmar.
Rafik Natsheh heter en nära medarbetare till Abbas som påstår att deras parti inte erkänner Israels rätt att existera och dessutom lovar, dyrt och heligt, att heller aldrig göra detta.
Aldrig någonsin.
Han spär på det hela genom att dessutom utlova att de kommer att fortsätta att starta krig mot Israel – precis som tidigare.
Allt annat kallar han medialt nonsens.

PA, där Fatah är största partiet, har erkänt Israel enbart av praktiska skäl för utan denna plåsterlapp kunde de inte fortsätta att arbeta för ’den palestinska saken.’
Åter igen – pengar, mycket pengar som står på spel och då får man ibland rucka på principerna.
Ändamålet helgar som bekant medlen.
En kollega till Rafik vid namn Azzam el-Ahmed håller med och tillägger att hans parti Fatah, aldrig kommer att ge avkall på ’rätten’ att ge sej in i nya krig med Israel.

Vad jag verkligen skulle vilja veta är om Obama tycker att dessa resonemang är OK?
Tycker han de är rumsrena?
Ett parti som planerar väpnade konflikter med sina grannar kan väl inte kallas för något annat än ett terrorparti.
Skillnaden mellan ett terrorparti och en terrororganisation är väl inte så där rysligt stor och jag har bestämt för mej att det är förbjudet i amerikansk lag att ha något att göra med terrororganisationer och ännu mindre stödja sådana företeelser ekonomiskt.

Jag skulle vilja att Obama tar reda på alla fakta nästa gång de har en av sina många telefonkontakter.
Sedan skulle det vara intressant – inte bara för mej – att höra direkt från källan hur detta går ihop med alla vänskapliga penninggåvor som ganska regelbundet ramlar ner i Fatahs kassakistor, nu senast häromdagen.
Inte krediter utan cash.
Den senaste belöningen från USA för gott PA-uppförande(!) handlade om 200 miljoner dollar.
Nota bene – detta är bara en delbetalning av utlovade 900 miljoner dollar som Obama tidigare lovat förse dem med.

Israelerna må vara naiva men när någon hotar dem utifrån håller de ihop.
Stora delar av vänstern i Israel undrar också stillsamt vad Obama håller på med.

Är han verklig eller bara en kuliss?

Att insistera på att Israel slutar bygga hus med tillhörande juridiskt oantastliga bygglov ingår inte i Obamas ämbetsmässiga plikter och borde vara under hans värdighet, speciellt som han aldrig insisterat på att araberna skulle sluta bygga sina imponerande svartbyggen.
De finns – jag lovar – och de är många MÅNGA...

Ämnena för frukostsamtalen (eller var det möjligen lunchsamtalen) mellan Abbas och Obama borde enkelt kunna programmeras om för att nå reella resultat men då krävs en president som inte tror att världen skapades den dag han höll sitt jungfrutal på Capitol Hill.

Barak Obama, shawarma, Abbas, Muhammad Dahlan, Fatah, Israel, PA, Rafik Natsheh, Azzam el-Ahmed, terrororganisation, USA, svartbyggen, Capitol Hill, ...

SvD SDS