Karl för sin hatt

Abbas måste stärkas – som om han var en sliten stärkkrage.
Abbas får absolut inte försvagas.
Hade jag varit Abbas hade jag bett alla världens 'kloke' att fara och flyga.

Abbas får nästan alltid sympatiska rubriker för han ser ju så o-farlig och o-jihadisk ut.
En riktig mysgubbe i stil med den morfar och farfar som många av oss minns.
Kruxet är bara att folk anser att han bör göras om.

Abbas måste stärkas – som vore han ett gammalt skjortbröst.
Abbas får absolut inte försvagas.
Vem tar med i beräkningen hur styrka respektive svaghet uppstår i Mellanöstern?

När Abbas klantat till det för sej och framstår i negativ dager får västvärlden skrämselhicka och börjar upprepa mantrat att nu måste Abbas stärkas.
Damerna och herrarna i väst tror att allting kan köpas för pengar, även stärkelse åt Abbas, så de upprepar vad de försökt så många gånger tidigare - de fyller hans bankkonton till brädden.

De förstår inte hur detta uppfattas ’in the arab street’.
De förstår inte att det är dagsformen på gatans parlament som styr Mellanöstern.

En person som i stället för att ropa ’jihad, jihad’ tar emot gåvor från väst ses som en förrädare av tredje graden, en förrädare av den palestinska ’saken’.
Att stärka Abbas genom monetära gåvor åstadkommer således raka motsatsen.

Dessa gåvor uppfattas 'på den arabiska gatan' som blodspengar, som mutor...
Abbas bli kompromitterad, besmittad och hans anseende sjunker för varje mottagen slant.

Abbas måste stärkas – som den gulnande damastduken till julbordet.
Abbas får absolut inte försvagas.
Abbas är svag men tillåts inte visa sin svaghet utan måste ges konstgjord andning så hans eget folk tror att han är stor och stark trots att han är både liten, velig och svag.
Ursäkta – men vad är detta, om inte ren och skär verklighetsflykt.

Hade jag varit Abbas skulle jag skämts ögonen ur mej.
Jag hade blivit både ilsken och förödmjukad av att se andra för mej okända storheter bestämma om jag är stark eller svag.
Jag hade som sagt bett dem fara och flyga och koncentrera sej på sina egna affärer utan att blanda sej i mina.
Vad i hela friden får dem att tro att de har en aning om vad de pratar om och att de överhuvudtaget skulle ha någon rätt att vädra dessa synpunkter offentligt?

Abbas som i sin opportunism målade in sej i sitt hörn sitter nu och tuggar på naglarna.
Han har egentligen inget val annat än att fortsätta gnöla på Israel och USA.
De sistnämnda behandlas dock i försiktigare ordalag – kanske Obama ändå en dag ska komma till hans räddning, varligt ta hans hand och leda honom på en väg där han varken behöver kompromissa eller bjuda till något själv.
”O, sälla dag...”

Nu är folk rädda att Abbas ska försvagas när Hamas firar frisläppandet av sina fångar – när detta nu kommer att ske.
So what!?
Abbas har inte lagt två strån i kors för att ta itu med problemet Hamas och därför är han nu president i Ramalla med benäget bistånd av IDF (israeliska armén) medan Hamas regerar över mer än en miljon palestinier som de effektivt stoppat in i sitt egenhändigt konstruerade utomhusfängelse där ingen ens tillåts peta i näsan utan Hamas benägna tillstånd - om du förstår ironin.

Om Abbas är svag beror det på att han helt enkelt är svag och en svag människa blir inte stark för att man ger honom grejer.
Hans styrka kunde möjligen öka om han började agera som en ledare, en ledare som berättar sanningen för sitt folk och inte döljer den bland gamla rostiga slogans.
Berättar att ingenting är gratis, att decenniers hat och terror har sitt pris och att sista betalningsdagen snabbt börjar närma sej.

Han måste dessutom ta sej an Hamas – det går inte längre att blunda och låtsas som om de inte finns.
Om han ska kunna hävda att palestinierna avslutat sin terrorkampanj mot Israel måste Hamas ingå i detta koncept.

Abbas måste ta sin styrka eller svaghet i sina egna händer och hantera dessa företeelser som en man.
Inte sitta och vänta på att Obama ska komma med sitt trollspö och beta av palestiniernas önskelista.
Det är sådant man har Santa Claus till och han har väl inte speciellt mycket att säga till om i Ramalla.

Att bli karl för sin hatt är Abbas enda chans.
Han kan gärna sätta en fjäder i den också.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Mellanöstern, 'the arab street', gatans parlament, jihad, blodspengar, mutor, konstgjord andning, verklighetsflykt, Israel, USA, Obama, Hamas, Ramalla, IDF, utomhusfängelse, Santa Claus, ...

Hamas förbereder sej

Hamas förbereder sej för fångutväxling.
En (1) israelisk värnpliktig mot ca.1.400 hamasnikar med varierande grad av blodigt förflutet.
Fördelningen kan man i och för sej tolka på ett ganska intressant sätt - om hur olika grupper ser på människovärde och liknande.

Hur förbereder sej Hamas då?
Jo, de planerar för tiden efter Gilad Shalit.
Den tiden tänker de inte använda till att bygga nya villaområden eller så – om detta nu hade föresvävat någon.
Khaled Mashal, Hamas utlokaliserade ledare, berättade den 12 november vid en konferens med arabiska partier i Damaskus att Hamas prioriterar den militära uppbyggnaden och allt som innefattas i ordet ’resistance’.
Detta ord ’resistance’ är i sin tur ett inte speciellt kodat kodord för terror.
”Allt annat är politiska manövrer” (som t.ex. mat på bordet för gazaborna) berättade Mashal.

By the way, en någorlunda känd hamasdiggande bloggerska sa en gång att Mashal har så snälla ögon...
Ögon javisst, men snälla?
Nåväl, smaken är som bekant delad.

Hamas tänker heller inte fördriva tiden med nostalgiska drömmar från tiden då de kontrollerade Gilad Shalit.
Denna fantastiska period då de hela tiden hade ”the upper hand” över Israel och till slut fick exakt vad de begärde den dag kidnappningen skedde.

Rent konkret alltså – hur förbereder sej Hamas för den dag och stund då klenoden Gilad Shalit inte längre finns ibland dem?
De planerar helt enkelt för en ny ’Gilad Shalit’!
Guldkalvar ska man inte skrota utan förnya så ofta som möjligt.

Hamas har offentliggjort ett erbjudande om 1.4 miljoner dollar till den person som kidnappar en ny israelisk soldat, en ny Gilad Shalit.
De har funnit att ha kontroll över en israelisk soldat är bästa sättet att få vad de vill och samtidigt förödmjuka Israel.
Att detta samtidigt stärker deras politiska ställning i förhållande till Fatah är liksom grädden på moset.

Hur ställer sej resten av världen till detta 'erbjudande' – nästan en och en halv miljon dollar för att sno in en israelisk kille i Gazas slingrande gränder?

- Inget kunde ha varit mindre intressant.

Just därför att ingen är intresserad kommer det också att bli en ny Gilad Shalit.
Nya krav, nya förhandlingar och ny glorifierning av Hamas.
Snyggt jobbat av Sverige som ytterligare några veckor står vid det europeiska rodret.

Är det någon som hört Carl Bildt bli åtminstone aningens irriterad över Hamas erbjudande att betala 1.4 miljoner dollar till den som kidnappar en ny Gilad Shalit?
Hör gärna av er i så fall för det har jag uppenbarligen missat.
Inte för att Bildt kan trolla men han hade ju kunnat göra klart för Hamas att om det är till att täcka kostnaderna för nya kidnappningar de svenska givarmiljonerna går så finns det större behov i andra delar av världen.
Pengarna går nu till Abbas som i sin tur vidarebefordrar ansenliga summor till Gaza.
Med andra ord till Hamas.
Med ytterligare andra ord till kidnappningar och till ’resistance’.

Till alla ’mellanösternspecialister’ i Sverige som glatt påstår att Hamas håller på att bli ett moderat, trivsamt och riktigt resonligt politiskt parti man kan göra business med – sorry, men hamaschefen Mashal håller inte med.
Han vidhåller att ’resistance’ är hela idén med Hamas och utan denna företeelse har de inget existensberättigande.

Och existera det vill de ju...

Smil-kampanjerna de bjuder nyttiga idioter på är som sagt inget annat än ’politiska manövrer’.

Well – Mona och Helle...???

Hamas förbereder sej för nya stordåd, både militärt och diplomatiskt, och tack vare världens tystnad ser framtiden för Khaled Mashal och hans hamaskrigare ljus ut.
För framtidens Gilad Shalit finns bara mörker.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, fångutväxling, Gilad Shalit, Khaled Mashal, Carl Bildt, EU, Mona Sahlin, Helle Klein, kidnappning, 'resistance', ...
D T

Vad håller Obama på med egentligen?

Förbereder han marken för våld?
Hotar han med våld?
Uppmanar han, i mer eller mindre förtäckta ordalag, till våld?

Man börjar undra.
Här följer ett citat.

“Obama told Fox News in an interview that additional settlement building did not make Israel safer.
He said such moves made it harder to achieve peace in the region and embittered the Palestinians in a way that he said could be "very dangerous."

Han påstår att om israelerna fortsätter att ge invånarna i bl.a. Gilo tak över huvudet skulle detta göra Israel ”mindre säkert”.
Vad syftar han på, vem skulle göra Israel mindre säkert?
Palestinierna?
Är det möjligen så att han förbereder marken för en förnyad palestinsk revolt?
Han tipsar dessutom palestinierna om att det är läge att känna sej ”bittra” och varnar för att de kan ge sej in på ”mycket farliga” vägar.

By the way - finns det absolut ingenting från det palestinska hållet som Obama anser israelerna har orsak att vara bittra över och som borde nämnas i sammanhanget?

Anser han det vara en naturlag att en palestinier som inte omedelbart får allt han pekar på automatiskt förfaller till ett våldsamt beteende?
Till radikalism?
Till terrorism?
Är detta hans uppfattning om palestinierna, att de som en ryggmärgsreflex börjar terrorisera folk de inte gillar så snart något inte sammanfaller med deras uppfattning om hur saker och ting ska skötas?

Har Obama aldrig hört talas om ’självuppfyllande profetsior’?
Med sådana bör man handskas ytterst försiktigt och inte måla fan på väggen - om man nu inte vill ha honom där.

När en person som Obama varnar för ett våldsscenario som ännu inte sett dagens ljus kan det uppfattas som ett hot.
’Gör ni inte som jag säger så...’
När en person som Obama påstår att bygga hem åt invånarna i Gilo gör det svårare att uppnå fred kan ju inte palestinierna vara sämre utan måste visa att freden praktiskt taget är ouppnåelig.
Att sätta villkor för förhandlingarna är ett effektivt sätt att vägra samarbeta och på så sätt har de ju också dragit sitt lilla strå till stacken.

Har Obama lämnat logik, rim och reson bakom sej och förfallit till billig skrämseltaktik?
Har han upptäckt att han gillar att leka med elden?

Till mycket annat han inte greppat om israelerna kan vi nu lägga informationen att de inte är speciellt lättskrämda.
Livet har lärt dem att rädsla ofta är befogad men att låta den styra sina liv och sina handlingar är inte befogat.
Behöver människorna någonstans att bo är det viktigare att åtgärda detta än om någon möjligen inte skulle unna dem det.

Småfnuttiga attityder göre sej ej besvär.
Världen är större än så.


Läs även andra bloggares åsikter om Obama, våld, Gilo, Israel, palestinier, revolt, radikalism, terrorism, 'självuppfyllande profetsia', skrämseltaktik, 'leka med elden', ...

D

Historieförfalskning på högsta nivå

Idag vet alla vad Gilo är.
Gilo är en stadsdel i Jerusalem – förlåt en ockuperad stadsdel i Jerusalem.
En stadsdel som araberna älskade att skjuta prick på för några år sedan och där invånarna nu förväntas leva utan tak över sina huvuden.

Denna stadsdel tillsammans med andra delar av östra Jerusalem var fram till 1967 ockuperade av Jordanien men när det Hashemitiska Konungadömet valde att dra ut i krig mot det lilla Israel och gjorde det oförlåtliga misstaget att förlora så hamnade dessa områden i Israels händer.
Israel tog sitt fulla ansvar för dessa negligerade delar av Jerusalem och annekterade dem till Staten Israel.

Ban Ki-moon, FN’s generalsekreterare kunde igår inte avhålla sej från att dra sitt tvivelaktiga strå till stacken.
Han påstod, rakt av, att Gilo var "conquered from the Palestinians in 1967."
"Erövrad från Palestinierna..."
Detta är inte bara en grov lögn, det är en oförlåtlig lögn som i högsta grad bidrager till att erodera FN’s redan starkt eroderade anseende.
Någon kunde väl ha förbarmat sej och viskat lite fakta i hans öra innan han vädrade sina synpunkter - om han nu alls var intresserad av några fakta?

För det första är Gilo och andra delar av östra Jerusalem inte ’erövrade’ utan tillföll Israel efter att de framgångsrikt försvarat sej mot stora delar av arabvärlden 1967.
För det andra tillhörde dessa delar av Jerusalem inte palestinierna utan var ockuperade av Jordanien.
Palestinierna var nätt och jämt födda då.

När man lyssnar på folk som anser de har något att bidraga med när det gäller Israels problem får man osökt intrycket att palestinierna en gång ägde världen innan de stygga israelerna kom och tog den ifrån dem.
Vad vi idag menar med palestinier ”uppstod” – eller möjligen skapades – 1964 då PLO bildades.
Denna organisation kom till stånd i avsikt att bättre bekämpa och i förlängningen förinta den judiska staten, och på den vägen är det...
Ban Ki-moon anser uppenbarligen att denna målsättning är så hedervärd att den rättfärdigar palestiniernas krav på de östra delarna av Jerusalem.
Speciellt som de var de förra ägarna... – enligt Ban Ki-moon.

Historieförfalskning.
Historieförfalskning på högsta nivå.
Historierförfalskning så grov att ett skolbarn lätt kunde ha korrigerat honom.

Om Ban Ki-moon fortfarande tror att israelerna ’erövrade’ de östra delarna av Jerusalem ’från palestinierna’ tror han kanske också att denna stad varit palestiniernas huvudstad – någon gång någonstans.
En historieförfalskning lämnar fältet öppet för ytterligare historieförfalskningar som bekant.

Denna fadäs bjuder på intressanta frågor vad gäller Jerusalems framtida status.
Vi känner till att palestinierna aldrig varit intresserade av Jerusalem förrän Arafat kom på att det kunde vara en taktiskt suverän grej att utnyttja denna stad i kampen mot israelerna.
Han lyckades.
Ingen stad är idag i hetare hetluft än Jerusalem.

OK – världens storheter vill spela ’according to the book’.
I denna bok står det att delar av Jerusalem är ockuperade.
Om de läser ytterligare ett kapitel i den boken ser de att palestinierna förväntas – sedan många herrans år – stoppa all hatpropaganda mot Israel.
Eftersom detta är något de verkligen är bra på så är det naturligtvis ingenting de tänker sluta med – i synnerhet som de inte har någon press på sej att göra detta.
Om Obama eller någon annan i gänget händelsevis nämner att det kunde vara lämpligt att palestinierna slutar kalla judarna för apor och svin m.m. (lite tjatigt i längden) så gör de det i en avslutande bisats när utandningsluften ändå håller på att ta slut.
Underförstått – kör på som vanligt.

Jodå, de kör på som vanligt vilket vi såg och hörde för några dagar sedan då man i Ramalla hade en minnesceremoni på dagen fem år efter Arafats död.
Man hade bl.a. engagerat barn som visade prov på hur hatpropagandan genererar den ena förlorade generationen efter den andra.
Här några citat.

"The Jews poisoned him and I hate them very much. Allah will repay them what they deserve."

"Well, I don't know what he died from, but I know it was by the Jews."

One boy praised Arafat because he was a "fighter who did things through violent struggle" and who "did not make peace."
Något som inte är historieförfalskning är således den pågående och ständigt accelererande hatpropagandan som palestinierna hanterar med mästarhand.
Den fortsätter att fostra nya generationer i hat vilket bildar en effektiv propp för en eventuell framtida försoning.

Kunde detta möjligvis vara värt ett uttalande, Ban Ki-moon?
Ett uttalande utan historieförfalskning.


Läs även andra bloggares åsikter om Gilo, Jerusalem, Jordanien, Ban Ki-moon, FN, palestinier, PLO, Arafat, hatpropaganda, Obama, Israel, ...

D

Förlorad investering

“Visserligen startade vi ett krig med målet att ta över din egendom men när vi nu tyvärr misslyckades och i stället förlorade kriget kräver vi att vi ska återgå till utgångspunkten.”

Smaka på ovanstående citat och berätta sedan om du finner någon slags logik i yttrandet.
Möjligen en palestinsk logik.

Det talas mycket och ofta om Abbas fräschaste villkor för att sätta sej till bords med Netanyahu – att han ska sluta ge tak över huvudet till sina medborgare.
Det talas mindre om att Abbas också vill att förhandlingarna – om han nu kommer till skott någon gång – ska börja vid den punkt där han sa nej till Olmerts generösa förslag som lades på bordet strax innan den mannen tvingades avgå.
Abbas sa alltså nej tack men vill nu börja förhandla just vid den paragraf han för några månader sedan sa nej till.
Observera – han säger inte ja till Olmerts erbjudanden utan vill bara använda dem som språngbräda mot nya djärva mål.

Har Abbas inte lagt märke till att Israel fått en ny regering och en ny premiärminister med en mer realistisk syn på tillvaron?
Denne premiärminister har inga skyldigheter att ta ansvar för vad Olmert pysslade med utan driver förhandlingar med Israels bästa för sina ögon.

För att koncentrera det inledande citatet ytterligare så köpte palestinierna en nitlott men kräver nu pengarna tillbaka...
Det kostar inget att bluffa – går det så går det.
Ofta går det alldeles utmärkt för palestinierna att bluffa sej fram, folk lägger huvudena på sned och lyssnar uppmärksamt – det är ju så synd om dem...
Att logiken saknas är ovidkommande.

Abbas har som sagt många bollar i luften i dessa dagar och den hetaste bollen berättar att de med FN’s och dess diktaturers benägna bistånd vill utropa en egen stat.
Vilken tragisk början för en nyfödd stat där ingenting är förberett för den lilles ankomst.

Ska man skaffa barn ska man göra det just för att man vill ha ett barn – inte för att göra upp med grannen genom detta barns ankomst.
Palestinierna vill ha en stat enbart för att sätta dit sin granne, någon annan anledning kan jag inte se då ingen av dem visat något intresse av att bygga de grundläggande institutioner som krävs för en demokratisk rättsstat.
Tony Blair har arbetat i regionen ett bra tag just med det uppdraget men vad han fått ihop är bara småsmulor som även de inte sprungit fram ur någon större entusiasm.

Varför palestinierna föredrar ett FN-beslut framför förhandlingar är uppenbart - de riskerar inte att behöva kompromissa.
Inte om någonting.
FN har de ju som i en liten ask så det kan mycket väl gå vägen.
Hela kungariket och halva Jerusalem.

Man har dock glömt en liten detalj - Gaza - där Hamas regerar.
Hamas tänker inte ge upp någonting till Abbas och Abbas himself vågar sej inte ens in i Gaza.
Ni kanske kan se scenariot framför er - Abbas får en stat av FN men han är bara herre i halva kungariket, på Västbanken, medan han inte ens släpps in i Gaza...

Israel kommer naturligtvis att hermetiskt tillsluta sina gränser vilket kommer att tvinga UNRWA att ytterligare utöka sin lilla nätta budget.
FN trodde de hade skapat en palestinsk stat men upptäckte att de i stället fått ett icke självgående monster på halsen som är beroende av givmilda mostrar och fastrar även för löpande utgifter.
Att investera i sin framtid är det inte ens tal om.

Man startar krig som man förlorar i stället för att investera i sin framtid
Man drar en nitlott och kräver sedan pengarna tillbaka i stället för att investera i sin framtid
Man tigger till sej en ofärdig stat i stället för att investera i sin framtid.

En potentiellt lönande investering har gått upp i rök eftersom palestiniernas vilja att eliminera Israel är större än deras vilja att investera i en egen stat.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, Abbas, Netanyahu, Olmert, nitlott, FN, Tony Blair, kompromiss, Jerusalem, Gaza, Hamas, Västbanken, UNRWA, monster, investering, ...

'Får jag inte allt så skriker jag'

Abbas och Erekat på hadj.
Den trötte mannen till vänster som är insvept i sitt lakan utan tillstymmelse till glipa är Abbas.
Erekat sitter till höger, visar mera hud och smakar så mycket han törs på en sexigare image.


Att idag ge palestinierna ansvar för en egen stat vore som att låta förskolebarnen sköta och driva sitt eget dagis.
Ansvarslöst.
Man måste lära sej krypa innan man kan gå – eller hur det nu är man säger.

Bildt, Obama och Åsa Linderborg på Aftonbladet vill ge palestinierna en stat, helst idag och eventuella brister i fundamentet tänker de kompensera med lämpligt antal biljoner.
Detta är den absolut rätta vägen om man vill ta sej ur askan och in i elden men vem bryr sej...?
Inte ovanstående sällskap i alla fall.

Palestinierna är fenomenala på att låtsas som om det regnar var gång det kniper.
Vem kommer vid det här laget ihåg vad som hände en gång för länge sedan?

Palestinierna har en imponerande historia av att sätta sej på hasorna och vägra.
Man vägrade en stat första gången 1947 och sedan har detta mönster upprepats medan decennium lagts till decennium.
Att vägra har blivit deras kungsväg ut ur knepiga situationer.

Idag vägrar de igen, vägrar att öppna munnen.
Vägrar att prata med israelerna.
Hur de räknar med att detta beteende skulle tillföra dem själva något positivt är en gåta.
Inte lär det uppmuntra någon att slänga en stat efter dem i alla fall.

För att återknyta till dagiset och 'får jag inte allt så skriker jag-fenomenet'.
Får jag inte allt häller jag vällingen över Lisas klänning.
Får jag inte allt smetar jag jordgubbsglassen på soffan.
Får jag inte allt kletar jag såsen i Pelles hår.

Idag skriker palestinierna med Västbankens alla röstresurser för de vet att världen lyssnar.
Bildt, Obama och Åsa Linderborg lyssnar intensivt, artigt och mycket uppmärksamt.
Idag hörde jag i radion rösten av den som skriker högst, vildast och allra mest ursinnigt.
Saeb Erekat.

Ni som läst något från den här bloggen tidigare vet att jag har ett gott öga till denne Erekat, palestiniernas förhandlingsboss.
En större falskspelare är svårt att finna och idag genomförde han ett av sina utsökta förvandlingsnummer.
Han är ju CNN’s egen lille kelgris och dyker upp i deras sändningar med förunderlig regelbundenhet.
Där är han verserad, elegant, soft spoken, vädjande och belevad.

Idag talade han till sitt eget folk på arabiska i Ramalla och ni som kommer ihåg hur Hitler lät i sina vansinnestal under nazismens guldålder kan föreställa er hur Erekat lät idag.
Lika lite som man behövde kunna tyska för att förstå andemeningen i Hitlers tal, lika lite behövde man förstå arabiska för att greppa vad Erekat bjöd sina lyssnare.

’Får vi inte allt så skriker vi’ var kontentan av hans utbrott enligt referenten och om detta inger förtroende för ett framtida statsbyggande då är solen grön och månen blå.

Palestinierna startar krig och intifador när det dem så lyster vilka de sedan lika regelbundet förlorar.
Trots dessa nesliga förluster låtsar de som om det regnar och ställer krav efter krav efter krav...
Den som förlorar det krig man själv startat är inte den som ställer kraven men detta axiom har uppenbarligen inte nått fram till varken Erekat eller Abbas.
Israelerna får ta på sej en del av ansvaret för att denna fars tillåts fortsätta vilket får ses som ett resultat av omvärldens likgiltighet och okänslighet för rätt och rättvisa.

Det hör naturligtvis till saken att Bildt, Obama och Åsa Linderborg aldrig ställer några besvärande frågor till en palestinier utan, liksom Goldstone, sväljer deras historier med hull och hår.
Detta är palestinierna väl medvetna om och utnyttjar till bristningsgränsen.
Dumma vore de väl annars.

Detta skulle egentligen handlat om vår tids Hitlerdemagog men eftersom Erekat inte hänger i ett vacuum fick han orera till en bakgrund av vår samtids absurditeter.

Det är dags för Bildt, Obama och Åsa Linderborg att berätta för Erekat och Abbas att det är hög tid att sluta med dessa barnsligheter, växa upp och börja ta ansvar för sitt folks välbefinnande och välstånd.

Det är väl sådant man har presidenter och andra ledare till...???!!!


Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Erekat, palestinier, Bildt, Obama, Åsa Linderborg, Västbanken, CNN, Ramalla, Hitler, ...

"Don't jump into conclusions"

"Dra inga förhastade slutsatser".

En amerikansk soldat, Maj. Nidal Malik Hasan, gick häromdagen bärsärkagång bland sina kompisar på Ft. Hood Army Base i Texas, USA.
Han ’lyckades’ avliva 12 av sina kamrater och skada ett 30-tal innan han togs omhand.
Det sägs att han var psykiater...

När något skräckinjagande händer är det lämpligt att landets högste ansvarige gör ett uttalande vilket Obama blivit informerad om.
Han äntrade talarpulpeten i Rosornas Trädgård, The Rose Garden, och började varna lyssnarna för att fästa något som helst avseende vid att massmördaren var en hängiven muslim som inte betraktade landet där han föddes som sitt fosterland utan nogsamt påpekade och registrerade sej som palestinier.
Hans föräldrar kom enligt uppgift ursprungligen från en by inte långt från Jerusalem.

"Don't jump into conclusions".

Varför var Obama så angelägen om att tysta ner fakta – att Hasan var palestinier med samma destruktiva inställning till västerlandet som självmordsbombarna i Mellanöstern?
Varför var han rädd för att erkänna sambandet palestinier – massmord?
Varför varnade han alla, inklusive media, för att på något sätt sätta likhetstecken mellan palestinier – massmord?
Har Obama lärt sej av TT?
Hasan själv var ju noga med att framhålla sin palestinska identitet och att han sköt vilt omkring sej är ju kalla fakta.
Den rent kriminella utredningen lämnar vi med varm hand över till polisen.

Obama borde ha berättat vad Hasan själv var noga med att berätta, att han var palestinier, och att ju snabbare palestinierna världen runt lär sej att lösa sina konflikter med demokratiska metoder i stället för med våld, desto snabbare kommer deras generella situation att stabiliseras.
Vad Obama gjorde var att försöka hindra folk att se det uppenbara, att säga det uppenbara och att skriva det uppenbara.
Var det något annat än censur Obama ägnade sej åt???
Censur att jihad har kommit till Amerika.

Obama hade naturligtvis själv omedelbart dragit de riktiga slutsatserna men för att ingen skugga skulle falla på massmördaren och den folkgrupp han representerade, palestinierna, så avrådde presidenten sina lyssnare från att lägga ihop två och två.
Denna räkneoperation betraktas ju annars vara ganska okontroversiell.

Att Obamas hjärta flödar över av kärlek till muslimer det vet vi men att genom förtäckta hot dölja islamist-fanatikernas verkliga agenda är ett brott mot presidenteden.
Genom att svära denna ed lovade Obama, bland lite oklarheter och felsägningar, att arbeta för de amerikanska medborgarnas säkerhet, trygghet och välstånd.
Detta stämmer dåligt med hans taktik att sopa under mattan – och vänligt men bestämt beordra andra att också sopa under mattan – de faror som lurar i vassen runt den amerikanska kontinenten.

Jihad har kommit till Amerika.


Läs även andra bloggares åsikter om massmord, Obama, The Rose Garden, muslimer, palestinier, Jerusalem, Mellanöstern, censur, jihad, Amerika, islamist-fanatiker, presidenteden, 'sopa under mattan', ...

I dunkla och tysta korridorer

Vad är det som händer?
Egentligen?
Under ytan i dunkla och tysta korridorer utom hörhåll för nyhetsuppläsaren med sitt polerade pokerface.

Där, i de dunkla och tysta korridorerna händer allt som verkligen händer.
Allt som kommer att påverka vår framtid, vår värld.
Allt som är fött i hat och förverkligat i synd.

Det händer inte i FN’s välmodulerade korridorer utan i de dunkla och tysta korridorerna.

Vad är terrorism egentligen?
Terrorism handlar om att pådyvla andra människor sina åsikter till vilket pris som helst.
Priset har absolut ingen betydelse – enbart målet är av intresse.
Tidsfaktorn är också ganska ointressant när det glorifierade slutmålet hägrar.
När vi förstått detta bör vi inte bli förvånade över det välplanerade massmördande vi dagligen ser och hör i våra TV-nyheter.

Vem sysslar med dessa makabra beställningsverk?
Det är folk som anser att deras väg är den enda rätta och dessutom den enda väg som har något existensberättigande.
Därför anser de sej vara i sin fulla rätt att välja ut vilka människor som har rätt att leva och vilka som bör avrättas.

Fanatismen är boven.
Fanatismen har som kännemärke ett utpräglat tunnelseende, man ser inte den andre – vad man ser är målet.
Fanatismen har som få andra företeelser orsakat lidande genom seklerna och dagens fanatiska islamism är en värdig efterföljare till historiens alla skamliga ismer.

Den fanatiska islamismen är roten till fördärvet i dagens alla oroshärdar.
Det är islamismen som lastar stora containerfartyg fulla av maffiga, blankpolerade och sprillans nya vapen att användas av Hizballah, Hamas och likasinnade, mot människor de inte anser har något människovärde.

En bläckfisk har som bekant många tentakler.
Islamismen är inte längre en marginell företeelse om vilken vi kan bry oss eller låta bli.
Den angår oss alla på ett rent personligt plan, åtminstone oss som inte vill bli manipulerade in i en fälla där insatsen är framtiden.

Hur ska vi då hantera detta ”snusk”?
I ett drömläge skulle vi kunna gå till FN och be denna överjordiskt goda och rättvisa organisation om hjälp och råd men tyvärr utlöser en sådan tanke enbart ett snett leende.
Vi lär oss mer för varje dag om det taskspel som idag bedrivs i FN’s regi vars huvudsysselsättning verkar vara att skicka rapporter från det ena rummet till det andra och sedan tillbaka igen.
Det kan de väl i och för sig få hålla på med men att så många länder, demokratier som diktaturer, spelar med i detta spel för gallerierna är minst sagt förvånande.
Snarare fegt, ynkligt och djupt deprimerande.

Vad FN borde syssla med är att rädda världen från sej själv.
Förpassa islamismen till den plats där den hör hemma – på sophögen, och uppmuntra och stödja länder och folk som på allvar och genom stora uppoffringar tar sej an denna knepiga hantering.
Fanatism och terrorism kan idag fira allt större segrar medan FN kniper med ögonen och blundar hårt i förhoppning att denna elakartade företeelse ska försvinna och lämna dem ifred med sina rapporter.

För att inte göra detta alltför långt avslutar jag med en fundering om Sveriges förhållande till FN.
Sveriges förhållande till FN är gott eftersom man i likhet med denna organisation lever för sina rapporter.
Sverige har blivit hela världens lilla vindflöjel.
Man gömmer sej bakom EU och FN och låter dessa mer eller mindre ruttnande organisationer bestämma vad Sverige ska tycka och tänka.
Vad FN säger säger Sverige, vad FN gör gör Sverige.

Kanske beöver vi inte gå längre än så för att förstå varför FN har blivit en sådan verklighetsfrånvarande organisation där bollandet med rapporter överskuggar farorna med islamismen och i förlängningen den fria världens fortbestånd.

I de dunkla och tysta korridorerna händer allt som verkligen händer.

Läs även andra bloggares åsikter om FN, terrorism, islamism, massmördande, fanatism, Hizballah, Hamas, sophögen, den fria världen, ...

SvD SDS DN

Mannen i trädet

Jag undrar hur det egentligen är att sitta uppe i ett träd?
Dag efter dag och vecka efter vecka tills man en regnmulen natt vågar krypa ner och smita iväg in i mörkret.

Personen i fråga vill nog komma ner men han kan inte.
Visst hade han rent fysiskt kunna både klättra och hoppa ner men orsakerna till att han inte kan ta sej ner från trädet är mer subtila och samtidigt oändligt klumpiga.
Motsägande?
Visst, men hela trädhistorien är en burlesk och lätt tragikomisk historia full av motsägelser.

Obama den store kom till makten med dunder och brak och bland det första han gjorde var att förvissa sej om att den muslimska världen förstod att han inte var Bush.
I sin jakt på kärlek gjorde han allt och lite till för att berätta, inte minst för muslimerna, att han älskade dem.
Abbas var en av de första att ta till sej detta kärleksbudskap.

Han satte sej tungt på baken och bara njöt.
Nåja, han väntade nog lite också.
Väntade på att Obamas kärlek till honom skulle visa sej genom konkreta resultat.
Han bestämde sej för att under tiden göra – ingenting.
”Gör jag ingenting så gör jag i alla fall inte som jag brukar – en massa idiotiska saker.”

Hur hamnade då den arme palestinske presidenten uppe i en trädkrona?

Jo, han förstod inte att Obamas kärlek var ett medel att förhärliga Obama, inte ett medel att göra jobbet åt palestinierna.
OK, Obama delgav världen en del omogna yttranden som Abbas misstolkade och följdaktligen trodde att saken var klar.
Saken var inte klar men då hade Abbas redan klättrat en bra bit upp i trädet.

Han började säga – vill inte, vill inte, vill inte och märkte inte att Obama inte heller ville.
Kanske inte samma saker men Obama som nyktrat till något vill inte hjälpa araberna till världsherravälde utan att få någonting tillbaka.
Han sökte normalisering mellan Israel och arabvärlden för att på det sättet hjälpa Israel att få tillbaka något av förtroendet för världssamfundet och våga ge sej ut på den slaka linan.
Han fick nobben direkt.

Obama inser numera att hans ord inte är var stugas lag vilket Abbas inte förstod.
Vid det laget befann han sej redan uppe i trädkronan med alla sina ’vill inte’ som enda sällskap.
’Vill inte’ gör sej bra i en valkampanj men knappast som kompromiss i en förhandlingssituation så därför har det heller inte blivit några förhandlingar.

Alla tror att palestinierna bara vill en sak – att få en stat.
Nu vet vi att så inte är fallet.
Åtminstone vill de inte ha en stat om de riskerar att behöva kompromissa om utfallet.
Då blir det i stället ett ’vill inte’.

Nu sitter Abbas uppe i sitt träd och önskar att han hade varit lite försiktigare i sin tolkning av Obamas kärlek.
Abbas kräver att Israel slutar bygga på Västbanken och det kan väl vara OK men inte innan förhandlingarna ens börjat.

Bostadsbyggandet är en av de frågor som ska diskuteras under förhandlingarnas gång – inte en gottepåse att dela ut innan man ens enats om dagordningen.
Abbas hade tänkt sej att Obama skulle ge honom ett bosättningsstopp i en liten ask men även den store visade sej ha sina begränsningar.
Om viljan dessutom saknas har jag ingen aning om.

Att kliva ner från trädet och säga - OK, OK, OK, vi börjar väl förhandla då - är naturligtvis inte att tänka på.
Det vore att förlora ansiktet och det bör man helst undvika om man tillhör den arabiska nationen.
Detta innebär att Abbas fortsätter att häcka uppe i sin trädkrona och har du vägarna förbi kan du ju alltid fråga hur han mår.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Abbas, muslimska världen, 'vill inte', kompromiss, palestinier, Västbanken, förlora ansiktet, ...