Plattityder

Ban Ki-moon var i Mellanöstern för kanske en vecka sedan.
Vad gjorde han här?
Delade ut plattityder som behandlades som benådade guldkorn av mediaföljet.

Den allra plattaste plattityden var förmodligen den om leverans av fler 'förtroendeskapande åtgärder' till palestinierna.

I alla andra sammanhang kallas en dylik hantering för mutor.

Nå Ban Ki-moon?

Har den karlen någon gång sagt ett enda orginellt ord?
Tror knappast det men det borde inte hindra en något mera professionell journalist från att fråga vad han EGENTLIGEN tycker.
Det skulle inte bara FN-organisationen utan också resten av världen må bra av att höra.

Att sitta i toppen av en organisation som FN och inte ha den minsta lilla stake är ganska makabert – och dessutom farligt.
Att enbart upprepa vad andra redan sagt tillhör de undre skiktens privilegier men dit hör Ban Ki-moon definitivt inte längre.

En kvinna vid namn Inga-Britt Ahlenius har arbetat som chef för den interna granskningen i FN-huset och hon inte bara såg FN’s förfall utan delgav intresserade läsare sina intryck i en slutrapport till generalsekreteraren samt i en bok med titeln ’Mr Chance’.
Efter den rapporten kallades hon för Ms Fearless.
”Det är sorgesamt att se hur FN ser ut idag” säger Inga-Britt och syftar på raset på olika fronter som skett efter Kofi Annanas tid.

Egentligen behöver vi inte Inga-Britt’s insikter för att förstå FN’s förfall.

Vi får det nedtryckt i våra strupar dagligen allt medan Ban Ki-moon fortsätter resa världen runt och låta förnuftig och intressant med hjälp av sina bleksiktiga plattityder.

Ett FN som ruttnar från toppen och ner är naturligtvis inte samma sak som en andefattig generalsekreterare men de kompletterar varandra förvånansvärt väl.

Läs även andra bloggares åsikter om Ban Ki-moon, Mellanöstern, FN, Inga-Britt Ahlenius...

Tak över huvudet

Israelerna kommer att fortsätta att ge tak över huvudet åt invånarna i landets huvudstad.
Grymt, menar omvärlden.
För det mesta motiverar de inte sina grymtanden utan grymtar mest för att det är ju så man ska göra nuförtiden.
Grymta på Israel.
Förresten, det finns en orsak till; palestinierna grymtar och då måste ju alla andra sympatigrymta.
Rättning i leden till varje pris allt medan man säljer sin själ till högstbjudande.

Låt oss nu säga att palestinierna vill ge tak över huvudet åt invånarna i en arabisk by inte långt från den gröna linjen, 1949-års stilleståndslinje.
Tänk om just denna by kommer att tillfalla Israel i ett eventuellt kommande fredsfördrag?
”Mutually agreed landswaps” – remember?
Att ’swappa’ landsnuttar åligger alltså inte bara Israel utan också palestinierna vilket betyder att även områden där det idag bor araber kan komma att tillfalla Israel vid en eventuell fredsöverenskommelse.

Någon som hör några ilskna grymtanden om byggboomen bland palestinierna?
Naturligtvis inte.
’Double standard’ är rutin i vår del av världen.
Palestinierna har utökat sitt husbestånd med 25% under de senaste fyra åren, dock inte med egna surt förvärvade slantar utan med våra surt förvärvade slantar.
Inte ett grymt.

Jag förundras också över världsmedborgarnas syn på verkliga grymheter som borde orsaka ett antal magnifika grymtanden.
I Syrien förintar Bashar Assad dagligen för honom misshagliga individer och vilka undanflykter man än tillgriper blir slutsatsen att han utan egentliga störningar får fortsätta sitt makabra hantverk.
Hade Israel andats om att göra något liknande med t.ex. sina arabiska medborgare hade NATO’s bombflyg redan slutfört sina uppdrag.
Assad får frisedel för mordorgier medan Netanyahu får på pälsen för husbyggen.
En sådan rutten logik kan bara centrifugeras fram via hjärntvätt.

Hillary Clinton hade en av sina många dåliga dagar häromdagen.
Hon glömde att historien inte började igår och att en konflikt som pågått under decennier inte löses på en kafferast.
Hon sade att om bara gränserna mellan Israel och palestinierna var fastställda (busenkelt...) skulle bosättningarna inte vara något problem.
På ett sätt har hon ju rätt men ändå inte.
Man fastställer inte en gräns innan man vet vad som förväntas rymmas inom denna gräns.
Naturligtvis kan Israel inte sätta några gränser innan de vet om de palestinska flyktingarna kommer att hamna här eller där – eller här.
De måste också förvissa sej om att landet Palestina kommer att bli en fredligt sinnad nation och inte som idag – ställa till största möjliga förtret i jakten på största möjliga PR poäng.
Gränser slänger man inte ut lite hur som helst utan först när relevanta fakta ligger på bordet.
Idag ligger fakta varken på bordet eller någon annanstans eftersom palestinierna har slutat prata, åtminstone med dem de borde prata med.
Prata med CNN är ok men med Netanyahu - no no.
CNN ställer inga obehagliga frågor men det gör inte Netanyahu heller – han ställer frågor som möjligen kan upplevas obehagliga om man inte har rent mjöl i påsen.
Ärligt uppsåt – vad är det?

Åter till dessa arma husbyggen.
Innan jag fortsätter så lägg gärna märke till HUR de som rackar ner på den israeliska byggverksamheten säger vad de säger, Ban Ki-Moon, Clinton och andra.
De upprepar palestiniernas envetna propagandafloskler med en uppenbar likgiltighet och trötthet – ungefär som att fullgöra en generande och ganska obehaglig plikt.
Som papegojor.
Man undrar vad (vem?) som tvingar dem att förfalla till denna menlöshet.

De judiska delarna av Jerusalem har aldrig varit förhandlingsbara lika lite som Abbas anser Ramalla vara en förhandligsbar stad.
Vissa delar av Jerusalem där det bor araber kan det för Israels del kanske vara klokt att göra sej av med, av praktiska skäl.
Frågan kommer att diskuteras där den diskussionen hör hemma - på det idag imaginära förhandlingsbordet.

De människor som sedan några decennier kallar sej palestinier har aldrig varit i närheten av någon sorts överhöghet över Jerusalem och har lika lite rätt till den staden som svenskarna har rätt till Oslo.
Jerusalem står omnämnt 700 gånger i Bibeln men o (noll!) gånger i Koranen men nu plötsligt vill palestinierna ha (”vill ha mamma, vill ha, vill ha...”) Israels huvudstad.
Inte för att vårda den och få den att blomstra utan bara för nöjet att få ta den från israelerna.

Politik handlar ibland om att vilja men i det här fallet väger det oerhört lätt vad palestinierna vill, det handlar i stället om Israels RÄTT till sin eviga huvudstad.
Sedan må omvärlden grymta så mycket den orkar.
Om denna omvärld mellan grymt-utbrotten försöker tänka en enda liten sund tanke skulle både grymtanden och övriga felkalkyler snabbt försvinna från dagordningen.


Läs även andra bloggares åsikter om Israel, palestinier, Bashar Assad, Bibi Netanyahu, Hillary Clinton, Ban Ki-Moon, Jerusalem, ...

Patetiska reaktioner

Är politikens egentliga kärna att aldrig erkänna att man haft fel?
Det verkar så – åtminstone i vissa kretsar.

USA och Israel erkände i veckan att man varit fel ute vad gäller Israels nybyggarverksamhet vilket gav andra självutnämnda aktörer stora skälvan.
Hur skulle de klara sej ur denna prestigeförlust med minsta möjliga skada.

USA och Israel erkände att de inte kommer längre på den inslagna vägen så de gör som kungen, vänder blad och går vidare.
De självutnämnda aktörernas autonoma system löpte amok men satte också strålkastarljuset på dessa yrkespolitikers destruktiva ynkedom.

Folk och organisationer som utnyttjat spänningarna i Mellanöstern för egna mer eller mindre tveksamma agendor blev plötsligt sittande på pottkanten.
Avklädda.
Hur skulle de nu rädda sina ansikten?

USA insåg att de behövde byta taktik eftersom koncentrationen på judarnas nybyggarverksamhet visat sej vara en ’icke-fråga’ som naturligtvis var felplacerad från början.
De insåg att denna besatthet gjorde mer skada än nytta och bör, som det är skrivet i 'Road Map for Peace', lösas vid förhandlingsbordet.
Man hade krävt en massa saker av Israel men behändigt ’glömt’ att också kräva av palestinierna t.ex. att de tvärt slutar med sin både officiella som inofficiella hatpropaganda mot Israel och judarna, något som de själva (faktiskt!) högtidligt lovat och signerat i den nu ganska anorektiska 'Road Map for Peace'.
När balansen haltar då haltar hela projektet – så det sprack.

Nu gällde det att snabbt som ögat rädda vad som räddas kunde.

Först araberna.
De är kanske inte lika sofistikerade i alla sammanhang som européerna så de började helt enkelt gråta...
Hela deras världsbild rasade.
De hade lagt alla sina ägg i en korg, i Obamas korg, och jobbat stenhårt i sina propagandahögkvarter på att hur det nu än gick med sakfrågan så skulle Israel utses till syndabock.
Obama utsåg inte Israel till syndabock.
Arabvärlden rasade i mer än ett avseende.

FN och Ban Ki-moon blev nervösa, de hade ju satsat hela sin prestige på att redan innan några förhandlingar inletts tvinga Israel till något som hade löst sej genska enkelt vid förhandlingsbordet - som det faktiskt var både tänkt och skrivet.

Generalsekreteraren trodde väl att ingen skulle märka något så han gick på i ullstrumporna och berättade hur besviken han var att Israel inte stoppade sin byggverksamhet – trots att USA inte trodde på det längre utan övergivit projektet som villkor för förhandlingar.
Stackars Ban Ki-moon.

Sedan tar vi oss en sväng över till kulturborgens Europa och dess patetiska ledare, både föredettingar och nuvarande.
Cathrine Ashton som bär hela EU på sina spröda axlar... är ännu hätskare när det gäller den judiska staten.
Den bör göra som hon och Abbas säger för annars --------------------------
Balanserad som vanligt – hmmm...
Hon verkade heller inte ha märkt att USA insett att bosättningsproblematiken inte var något att bry sej om i detta skede så hon körde på i sina trötta gamla hjulspår.
Varför hon var hemma och bakade sin plum pudding i stället för att fösa Abbas till förhandlingsbordet under de tio långa månader som Israel – av oklara skäl – stoppade sin byggverksamhet, vill hon heller inte berätta.

Som om inte detta vore nog samsades ett antal politiker med väl passerad bäst-före-datum och krävde att Israel skulle straffas.
Javier Solana, Romano Prodi, Mary Robinson m.fl. – jo jo, idel ädel adel eller hur man nu ska uttrycka sej.
Förtroendegivande är de i alla fall inte men rysligt konsekventa.
Israel ska straffas precis som de krävde på den tiden då det fortfarande fanns en och annan som lyssnade på dem.
Det skulle vara intressant, mycket intressant, att höra deras synpunkter på varför de inte svärmar för en kurdisk stat där behoven, både rättsliga och medmänskliga, långt överskrider de palestinska.

Men som sagt - vissa stater klias på ryggen medan andra (läs Israel) konstant befinner sej i skamvrån.

Alla dessa självutnämnda aktörer försökte med hjälp av anfallstekniken rädda sina ansikten men resultatet blev enbart patetiskt.
Handlingens centrum ligger fortfarande i Jerusalem och i Washington och om Obama kravlat sej ur sin sandlåda och lärt av sina misstag kanske vi får se en politik som bygger på något större mognad, bättre kunskaper och väl beprövade insikter – men bara kanske.

Läs även andra bloggares åsikter om USA, Israel, Mellanöstern, 'Road Map for Peace', palestinier, Barack Obama, FN, Ban Ki-moon, Cathrine Ashton, Mahmoud Abbas, Javier Solana, Romano Prodi, Mary Robinson, kurdisk stat, ...

DN SDS HD D

Drömvärld eller räkmackornas krig

Vilken underbar värld vi skulle haft om det vore tillräckligt att önska och sedan, vips så fanns det man önskade sej inom räckhåll.

Jag vill ha en motorcykel och plötsligt står den utanför dörren.

Jag vill ha tre små kattungar och strax ligger de där i korgen.

Palestinierna vill ha Jerusalem och alla som lyssnar instämmer i att visst ska de ha Jerusalem.

Rena drömvärlden.

Nu är det, som väl är, inte så det fungerar ute i verkliga livet utom i ett alldeles speciellt fall - när det gäller vad palestinierna vill ha.

FN’s generalsekreterare, Ban Ki-moon gav ett magnifikt prov på denna bisarra företeelse när han för cirka en månad sedan sa:

“Israel must halt construction for Jews in all of the areas where the Palestinian Authority claim sovereignty”.

På ren skånska – Israel måste(!) stoppa all konstruktion för judar i de områden palestinierna vill ha.

Vill ha.

VILL HA. (Sorry men Erekat skriker faktiskt ganska högt, speciellt på arabiska.)

Läs gärna vad generalsekreteraren sa en gång till för det är en av nycklarna till den pandemi som i dessa dagar sliter sönder vår värld på ett synnerligen raffinerat sätt.

"Claim sovereignty", de begär överhöghet över vissa områden, just like that, och högste FN-chefen niger och bockar och säger - naturligtvis, det ska vi ordna.

När du eller jag vill ha något får vi först göra rätt för oss och ofta kämpa hårt för att få det.

Trots detta får vi långt ifrån allt vi vill ha.

Endast en grupp valsar runt på en räkmacka och får allt de vill ha kastat efter sej - ungefär den effekten har ett uttalande av FN's generalsekreterare.

Det räcker alltså med att palestinierna berättar att de vill ha något och hög som låg står i givakt och ödmjukt instämmer i att visst......

Palestinierna vill ha Jerusalem och de vill ha Israel.

Som varje sunt tänkande varelse vid det här laget inser så är de inte intresserade av en egen stat med allt arbete och ansvar det innebär utan vad de är ute efter är, vilket är mycket viktigare, att ta ifrån judarna sin stat.

Först Jerusalem och sedan hela Israel.

När du väl förstått detta faller de andra bitarna ganska lätt på plats.

By the way, när Jordanien ockuperade Jerusalem och Västbanken var palestinierna så tysta... så tysta......så tysta.........

Låt oss för ett ögonblick kika in på scenen från den motsatta ingången.

Nu är det, hör och häpna, Israel som vill ha.

Säkerhet för sitt folk de aldrig någonsin upplevt, gränser som det finns en rimlig chans att försvara, ett slut på det explosiva järnskrot gazanerna skjuter upp i luften med en bön till Allah om en fullträff på första bästa jude, att palestiniernas officiella media ägnar något mindre tid åt hatpropaganda mot Israel där judar regelmässigt kallas söner av apor och svin.

Med mera med mera.

Vad Israel vill ha av sin motpart är vad vi i dagligt tal brukar kalla för ett civiliserat beteende.

Ingen håller med.

OK, de flesta säger inte direkt emot - för skams skull - men endast ett litet fåtal ställer sej på barrikaderna för att folk som bor i Israel ska få samma rättigheter som människor i vilken annan nation som helst.

Slutsats - ingen drömvärld för Israel.

En variant på drömvärlden fanns att läsa i Jerusalem Post för ett par dagar sedan.

En av Hamas skyltdockor, Mahmoud Zahar, upplät förra helgen sin stämma och proklamerade att judarna snart skulle bli bortjagade från 'Palestina'.

Det var väl inga nyheter direkt att judejakt och judeslakt är vad Hamas väntar på men jag lät tanken segla vidare...

Vi vänder på steken och låter för jämförelsens skull Netanyahu säga att snart kommer araberna att bli utslängda från Israel.

Tala om världskrig..................................................

Per Gahrton rusar hem till sitt key board för att komma först till Newsmill, Ban Ki-moon glömmer sitt luddiga diplomatspråk och uttrycker sin ilska i klarstext, Jimmy Carter surrar om apartheid och Obama orerar om hur "not helpful" Netanyahus yttrande är.

Inget stopp på alla fördömanden.

Hur många levererade ett maffigt fördömande av Mahmoud Zahars yttrande???

Inte Per Gahrton i varje fall och inte någon annan heller i vår trasiga värld.

Naturligtvis saknades fördömanden från de svenska medlöparna, judiska såväl som icke judiska.

Vid det här laget tror jag du fattat idén så jag lägger ner pennan för den här gången.

Låt drömvärldar stanna på drömstadiet och öppna ögonen för vad som faktiskt pågår.

Plocka sedan fram de talanger du har och ställ dem i rättvisans tjänst där båda parters ord och handlingar vägs på samma våg.

Detta skulle innebära obegränsad tillgång på räkmackor att glida runt på för både israeler och palestinier eller - en total bannlysning av allt vad räkmackor heter.

Ett alltför sorgligt öde för dessa smarriga läckerbitar.

Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem, Israel, Ban Ki-moon, Saeb Erekat, palestinier, Jordanien, Västbanken, Per Gahrton, Mahmoud Zahar, Newsmill, Jimmy Carter, Barak Obama, ...

Skampålar

OM MÄNNISKORÄTTSAKTIVISTER.

Att vara människorättsaktivist borde ju vara något fint, något berömvärt man kunde vara stolt över.
Alla vill vi ju att så många människor som möjligt ska ha det så bra som möjligt.
Vad är det då som gjort att denna beteckning börjat lukta?

Jag kan tänka mej två - förmodligen finns det fler - omedelbara orsaker.
Uppsåt och arbetsmetod.

Har du någonsin träffat på en människorättsaktivist som kämpar för judars rätt till ett mänskligt liv utan hot, hotbilder och hotfulla ’löften’?
Det är snarare så att det blivit synonymt att vara människorättsaktivist och att vara mot judar och Israel.
(Kom inte med tjafset att man är mot Israels politik men bara ääälskar judar.)
Att vara en gedigen människorättsaktivist är numera liktydigt med att kämpa mot Israel i alla upptänkliga sammanhang på alla upptänkliga sätt.
Ett sammanhang som frenetiskt putsar på sin fasad för att möjligen få hänga med ett tag till innan de imploderar är UNHRC.
FN’s ökända människorättsråd, UN Human Rights Council.

Ni kommer väl ihåg Goldstone Rapporten!?
Goldstone som rapporterade vad Hamas rapporterade.
Goldstone och hans kumpaner intervjuade Hamas i Gaza och omsatte sedan deras historier till en ’respektabel’ rapport dekorerad med UN’s alla uppblåsta stämplar.
Uppsåtet var, bl.a. i kommetarer från folk i Goldstones eget gäng, att sätta dit Israel och i det avseendet var de på intet sätt unika.

Man skulle kunnat tänka sej att Goldstone tvekade inför sitt uppdrag när han insåg att Israel av goda och erfarenhetsmässiga skäl inte ville spela med i elakt spel och man skulle också kunnat tänka sej att han skulle fråga sej själv en extra gång vad han egentligen var i färd med att sparka igång.
Inte minst dess konsekvenser i ett längre perspektiv.
Man skulle dessutom kunnat tänka sej att han övervägt sin moraliska motivation för att ställa upp som språkrör för en genuint destruktiv terrororganisation med en fast övertygelse att vi skulle få en bättre värld om det folk Goldstone själv tillhör utrotades.

Därmed är vi inne på arbetsmetoden och vi utvidgar samtidigt exemplen till den nyligen släppta utredningen från samma källa - UNHRC.
Utredningen som, surprise surprise, anklagar Israel för uppsåtliga mord när Mavi Marmara försökte leverera terrorsympatisörer till Gaza.
Sin arbetsmetod tog de från Goldstone så de intervjuade bara inkräktarna.
Israel höll sej visligen undan men det hindrade inte människorättsaktivisterna i människorättsrådet från att gosa upp ordentligt med båtfolket som ”bara ville leverera livets nödtorft till Gaza”.

Jag undrar när det blev acceptabelt internationellt att vid en tvist höra bara ena sidan och låta den partens utsagor ensamt ligga till grund för en rapport, ett domslut?
Det är så UNHRC arbetar.
Nu hävdar förmodligen vän av ordning att israelerna var tillfrågade men, som vid Goldstone Rapportens färdigställande, såg de inte någon vits med att deltaga i ett redan avgjort och dömt spel.

Israelerna valde att samarbeta med en annan utredning under FN's generalsekreterare Ban Ki-Moons ledning som bedömdes vara något mindre bekymmersam.

När UNHRC’s båtrapport presenterades för några dagar sedan följde dessa förutsägbara reaktioner där man lätt kunde skilja agnarna från vetet.
Folk som anser att ca. 350 raketer avfyrade mot Israel från Gaza bara under år 2010 och utplacering av ett sextiotal bomber längs gränsstängslet under samma tid är helt i sin ordning, hyllade denna rapport.
Andra mer insatta individer hängde bara upp den på bakgårdens torklina som ytterligare en i raden av FN’s missfoster.

Tillbaka till människorättsaktivisterna som i dessa dagar arbetar i huvudsak med en sak – att i alla situationer, rakt av, hävda palestiniernas sak genom att hacka sönder Israel.
Oftast utan kunskaper men med säcken full av redan söndersmulade argument.
Detta fenomen kallar jag inte människorättsaktivism utan ren --- feghet.

Människorättsaktivisterna är i botten så rädda för islamismen – de ser spåren på allt fler ställen i Europa – att de förfaller till att agera av ren och skär feghet.
Det finns ett fult ord för detta men vi kan i anständighetens nämn kalla det för blidka, ha överseende med och även ibland smickra.
Man smickrar i stället för att säga rent ut att ’vad du håller på med nu det gillar faktiskt inte jag’.
Man fegar ut.
Detta är en av faktorerna till varför det gick som det gick i det svenska valet.

Inte för att jag vill påstå att svenska parlamentariker generellt är några människorättsaktivister men utrikesministern visade tydligt var han har sitt hjärta när han åkte till Turkiet för att trösta en storgråtande Dror Feiler efter den misslyckade kuppen med båten Mave Marmara.
Stackars liten, tänkte Bildt, och satte sej på första plan söderut.
Människorättsaktivisten Bildt försökte trösta människorättsaktivisten Feiler.
Glömde jag Mankell – OK vi tar med honom också i gullegullandet.

Det fanns en tid då människorättsaktivisterna hade en viss resning och vi kunde häpna och beundra deras uppoffringar för de som hade det sämre.
Vem kommer inte ihåg Moder Teresa men Dror Feiler är nu ingen Moder Teresa och förmodligen har han heller aldrig hört talas om henne...

Dagens människorättsaktivister har alltid ett rent politiskt uppsåt och deras arbetsmetod är helt enkelt under all kritik.
Rent juridiskt är de ett skämt – och det luktar skämt.
Vad kan du vänta dej av en sammanslutning där endast 20 av de 47 länder som utgör UNHRC kan betraktas som fria vad gäller mänskliga rättigheter och politisk frihet. (Freedom House)

Hade det inte varit så bedrövligt skulle man kunna skratta åt eländet.
Parodier ska man ju skratta åt – eller gråta över.

Läs även andra bloggares åsikter om människorättsaktivist, Israel, judar, UNHRC, Richard Goldstone, Hamas, Gaza, Mavi Marmara, FN, Ban Ki-Moon, islamism, Dror Feiler, Carl Bildt, Henning Mankell, Turkiet, Moder Teresa, ...


DN302 DN104 X885 Dbl372 ALL369 GP510 Ek328 ST368 Ya194 D705 Sk926 D606 Sk950 SDS943 D676 X531 HD SDS756 Sk987 D653 A373 GD374 LTZ367 BH082 TTe086 DN113 DN668 SDS185 GD556 Dbl551 LTZ548 GP727 ALL550 TTe933 AB992 ST549 A555 Ek756 Blt538 vg248 SvD853

Godtrogenhet

Alla dessa ’Ship-To-Gaza-undersökningar’ och himlen därtill...
De har redan ett löjets skimmer över sej och än är det förmodligen inte slut.

Jag kan så här på raken komma på fem olika undersökningar om samma händelse men skulle inte alls bli förvånad om det ramlar in några till.
Vad kan vara mer givande än att ”undersöka” Israels handlande under skenet av en respektabel... undersökning.
Man vill ju gu’ bevars veta sanningen.

Sanningen och ingenting annat än sanningen.
Sanningen är banalt enkel, lite sorglig och mycket mänsklig.
Israelerna var helt enkelt för godtrogna och godtrogen får man absolut inte vara när det gäller att slå vakt om livhanken.

Israelerna är ju vanligtvis inte tappade bakom byrån när det gäller att skaffa sej information men vid det här tillfället brast det.
Varför?
Av två skäl.

Man kände till att bland passagererna på Mavi Marmara fanns ett saftigt gäng från organisationen IHH (Insani Yardim Vakfi) men man undersökte dem inte närmare eftersom

1.Turkiet inte var en fiendestat (då) och
2.IHH inte var klassad som en terrororganisation (då).

Man räknade med att man skulle få sej till livs lite av de vanliga svängarna jihadister och vänsterelement rutinmässigt levererar men inte vapen – typ köttyxor, kedjor och järnrör.
Godtrogenheten hade sitt pris.

Naturligtvis fanns det ytterligare ett skäl, för inte kan väl godhjärtade och blödiga gitarrspelande fredsaktivister utgöra något hot?
Att de samtidigt är antingen lättlurade eller har en uppenbar agenda tänker jag inte anklaga dem för här.

Eftersom Hamas i stort sett dagligen hotar Israel både verbalt och med eldgivning så befinner vi oss definitivt i krig.

Islamistregeringen i Gaza är ståndaktiga som tennsoldater men utrustade med levande ammunition.
När krigstillstånd råder får fartyg inspekteras om misstanke finns att de ämnar bryta blockaden.
Detta får ske även på internationellt vatten vilket Israel valde att göra.
Israelerna var alltså i sin fulla rätt att genomsöka Mavi Marmara men fick i stället ordentligt med stryk.

Vad alla dessa undersökningar och utredningar avser att syssla med är således Israels godtrogenhet.
Är det förbjudet att vara godtrogen?
Är det fult att vara godtrogen?
Är det olagligt att vara godtrogen?
Är det värre att vara godtrogen än misstänksam?
Är det straffbart att vara godtrogen?
Är man lovligt byte för att man är godtrogen?

OK, när alla dessa förmodat kloka människor tyckt till om Israels godtrogenhet ska de sammanfatta sina slutsatser.
Vems slutsatser ska vi anse ligger närmast sanninge, vem ska vi tro på?

Giora Eiland, Human Rights Council, Tirkel Committee, Ban Ki-Moon, eller den undersökningskommission Turkiet själva planerar att starta?
Som ni förstår är ingen på något vis intresserad av någon sanning utan de som avger slutsatser mest förödmjukande Israel – de vinner!
De som åstadkommer mest skada för Israel kommer följdaktligen att vara de som har monopol på sanningen, för det är ju så valserna går nuförtiden.

Vem var det som sa – ”allt detta och himlen därtill”?
Inte ens himlarna räknar godtrogenhet som synd.

Läs även andra bloggares åsikter om 'Ship to Gaza', Mavi Marmara, IHH, Turkiet, Hamas, blockad, godtrogen, Giora Eiland, Human Rights Councel, Tirkel Committee, Ban Ki-Moon, ...

Historieförfalskning på högsta nivå

Idag vet alla vad Gilo är.
Gilo är en stadsdel i Jerusalem – förlåt en ockuperad stadsdel i Jerusalem.
En stadsdel som araberna älskade att skjuta prick på för några år sedan och där invånarna nu förväntas leva utan tak över sina huvuden.

Denna stadsdel tillsammans med andra delar av östra Jerusalem var fram till 1967 ockuperade av Jordanien men när det Hashemitiska Konungadömet valde att dra ut i krig mot det lilla Israel och gjorde det oförlåtliga misstaget att förlora så hamnade dessa områden i Israels händer.
Israel tog sitt fulla ansvar för dessa negligerade delar av Jerusalem och annekterade dem till Staten Israel.

Ban Ki-moon, FN’s generalsekreterare kunde igår inte avhålla sej från att dra sitt tvivelaktiga strå till stacken.
Han påstod, rakt av, att Gilo var "conquered from the Palestinians in 1967."
"Erövrad från Palestinierna..."
Detta är inte bara en grov lögn, det är en oförlåtlig lögn som i högsta grad bidrager till att erodera FN’s redan starkt eroderade anseende.
Någon kunde väl ha förbarmat sej och viskat lite fakta i hans öra innan han vädrade sina synpunkter - om han nu alls var intresserad av några fakta?

För det första är Gilo och andra delar av östra Jerusalem inte ’erövrade’ utan tillföll Israel efter att de framgångsrikt försvarat sej mot stora delar av arabvärlden 1967.
För det andra tillhörde dessa delar av Jerusalem inte palestinierna utan var ockuperade av Jordanien.
Palestinierna var nätt och jämt födda då.

När man lyssnar på folk som anser de har något att bidraga med när det gäller Israels problem får man osökt intrycket att palestinierna en gång ägde världen innan de stygga israelerna kom och tog den ifrån dem.
Vad vi idag menar med palestinier ”uppstod” – eller möjligen skapades – 1964 då PLO bildades.
Denna organisation kom till stånd i avsikt att bättre bekämpa och i förlängningen förinta den judiska staten, och på den vägen är det...
Ban Ki-moon anser uppenbarligen att denna målsättning är så hedervärd att den rättfärdigar palestiniernas krav på de östra delarna av Jerusalem.
Speciellt som de var de förra ägarna... – enligt Ban Ki-moon.

Historieförfalskning.
Historieförfalskning på högsta nivå.
Historierförfalskning så grov att ett skolbarn lätt kunde ha korrigerat honom.

Om Ban Ki-moon fortfarande tror att israelerna ’erövrade’ de östra delarna av Jerusalem ’från palestinierna’ tror han kanske också att denna stad varit palestiniernas huvudstad – någon gång någonstans.
En historieförfalskning lämnar fältet öppet för ytterligare historieförfalskningar som bekant.

Denna fadäs bjuder på intressanta frågor vad gäller Jerusalems framtida status.
Vi känner till att palestinierna aldrig varit intresserade av Jerusalem förrän Arafat kom på att det kunde vara en taktiskt suverän grej att utnyttja denna stad i kampen mot israelerna.
Han lyckades.
Ingen stad är idag i hetare hetluft än Jerusalem.

OK – världens storheter vill spela ’according to the book’.
I denna bok står det att delar av Jerusalem är ockuperade.
Om de läser ytterligare ett kapitel i den boken ser de att palestinierna förväntas – sedan många herrans år – stoppa all hatpropaganda mot Israel.
Eftersom detta är något de verkligen är bra på så är det naturligtvis ingenting de tänker sluta med – i synnerhet som de inte har någon press på sej att göra detta.
Om Obama eller någon annan i gänget händelsevis nämner att det kunde vara lämpligt att palestinierna slutar kalla judarna för apor och svin m.m. (lite tjatigt i längden) så gör de det i en avslutande bisats när utandningsluften ändå håller på att ta slut.
Underförstått – kör på som vanligt.

Jodå, de kör på som vanligt vilket vi såg och hörde för några dagar sedan då man i Ramalla hade en minnesceremoni på dagen fem år efter Arafats död.
Man hade bl.a. engagerat barn som visade prov på hur hatpropagandan genererar den ena förlorade generationen efter den andra.
Här några citat.

"The Jews poisoned him and I hate them very much. Allah will repay them what they deserve."

"Well, I don't know what he died from, but I know it was by the Jews."

One boy praised Arafat because he was a "fighter who did things through violent struggle" and who "did not make peace."
Något som inte är historieförfalskning är således den pågående och ständigt accelererande hatpropagandan som palestinierna hanterar med mästarhand.
Den fortsätter att fostra nya generationer i hat vilket bildar en effektiv propp för en eventuell framtida försoning.

Kunde detta möjligvis vara värt ett uttalande, Ban Ki-moon?
Ett uttalande utan historieförfalskning.


Läs även andra bloggares åsikter om Gilo, Jerusalem, Jordanien, Ban Ki-moon, FN, palestinier, PLO, Arafat, hatpropaganda, Obama, Israel, ...

D

Gräddligans fatala miss

Ibland läser du en rad som gör att det blixtrar till i skallen och du anar att du snubblat över sanningarnas sanning.
Jag läste en sådan rad idag.

Benjamin Netanyahu tyckte att pengarna avsedda för Gaza borde vänta tills raketanfallen upphört.
Så logiskt och så barnsligt enkelt.
Det är ju raketanfallen som orsakat att de nu behöver dessa återställare.

Om Hamas nu får de beräknade 2.8 miljarderna (fast det brukar bli mer än väntat när palestinier är inblandade) så är det en klar och uppmuntrande koppling till deras ansträngningar att spruta iväg raketsvärmar in över Israel.
Någon kanske har fäst sej vid vad vissa påstått att det inte är Hamas som ska få pengarna utan Abbas men det är naturligtvis bara något man måste säga.
Det hör liksom till.

Hamas säger inte så mycket men ler i mjugg för de vet att, som alla gånger tidigare när samma standardfraser varit på tapeten, pengarna utan större svårigheter slinker ner i Hamas rymliga fickor.
Att det fortfarande finns människor som tror på motsatsen är både skrämmande och outhärdligt naivt.
Att ge pengar till Gaza medan gazaborna skjuter sina allt mer avancerade raketer in över israeliska städer och byar är att ge helt galna signaler.
Gazas mångfacetterade terrorgrupper med Hamas i spetsen kan ju inte tyda det på något annat sätt än som en världsomspännande uppmuntran - helt naturligt.

Detta får inte misstolkas som att inte vanliga familjer är värda tak över huvudet men för att åstadkomma detta borde ledargarnityret göra en vissa omprioriteringar.
När sidenkostymerna och den uppdaterade tekniska utrustningen är betald borde medel som vanligtvis går direkt till Hamas krigsmaskineri nu gå till att bygga hus – för det är väl det som givarpengarna är avsedda för...

Ett åttiotal länder är representerade i Sharm e-Sheikh för att lova bort dessa pengar men det hindrar ju inte att sidospår dyker upp – som den numera ganska trötta tvåstatslösningen.
Jag börjar allt mer undra över hur det är tänkt att den ska se ut.
Denna konstruktion är tänkt att bli verklighet när palestinierna blivit duktigare på att leva i fred med sina grannar och grannen i det här fallet är naturligtvis Israel..
Abbaspalestinierna skulle med modigare ledare och en dos nyärlighet kanske kunna lära sej, men vad tror ni om Hamaspalestinierna?
I deras framtidsplaner finns absolut inga sådana tankar utan raka motsatsen – om man så säger.
Kommer palestinierna att en dag välja att leva i fred med Israel?
Ingen vet men alla väntar - och det har väntats ganska länge nu.

I Sharm e-Sheikh samlades idag gräddan.
Bill Clintons fru, som numera inte bara är fru Clinton utan 'The Clinton', USA's utrikesminister, och generalsekreteraren för FN, Ban Ki-moon, ledde gräddligan.
Ban Ki-moon har tyvärr ytterst svårt för att ta saker och ting i sin rätta ordning.
Han säger att det viktigaste är att öppna gränserna till Gaza och då menar han inte gränsen mellan Egypten och Gaza utan till det land Hamas utsett till sin dödsfiende.
Öppna gränserna och ge dem vad de vill ha är Ban Ki-moons budskap som i likhet med de förväntade miljarderna inte kan göra annat är att invagga Hamas i en känsla av att de nu verkligen är på rätt väg – nu när världens storheter så tydligt bortser från Grad-raketerna som piskar sönder Ashkelon och andra städer i Israel.
I stället öppnar man penningpungen.
Det hårda livet med att tillverka, testa och skicka iväg sina numera ganska imponerande raketer som inget mänskligt vill komma i vägen för, är på väg att bli belönat.
Hamas privata lilla Oscars-utdelning.
Israel förlorade en Oscar men Hamas håller på att vinna sin – med Ban Ki-moons hjälp.

Vad skulle egentligen ha varit enklare än att celebriteterna berättat för Hamas att för att få tillgång till pengarna de lovat bort så fick de först sluta upp med att irritera israelerna.
Jo, många israeler är faktiskt lätt irriterade, speciellt när deras barns skola blivit sönderbombad.
Att skolhuset just då var tomt har inte med saken att göra såvida du inte tillhör dessa illusionister som tror att hamasnikarna snällt väntade med att skjuta av sina raketer tills barnen hunnit hem från skolan.
Som James Bond brukade säga om sej själv – 'med rätt att döda'.
Hamas anser sej ha rätt att döda varhelst och närhelst det dem lyster.

Kära celebriteter, Netanyahu har rätt.
Våga er gärna på det djärva experimentet att kräva något av Hamas.
Kräv ett slut på deras krigshandlingar och ingen kommer att störa dem längre.
De kan då i lugn och ro gotta sej åt det kommande valutainflödet och göra med det precis vad de vill – vilket de skulle ha gjort under alla omständigheter.
Israel har viktigare (!) saker att syssla med som t.ex. den kommande melodifestivalen som upprört många araber ända in i hjärterötterna för inte ska väl en rejäl arabflicka sjunga och uppträda tillsammans med en judejänta...

Tycker ni resonemangen börjar bli lite väl bisarra då är ni på väg att greppa Mellanösterns intrikata dueller vilka Netanyahu är väl förtrogen med - på gott och ont.

PS Jag såg nyss en uppgift om att också Sveriges egen lilla ömhuding, biståndsminister Gunilla Carlsson, under givarkonferensens gång varit framme och tafsat på gränsövergångarna men hon 'glömde' i sin nervositet att be Hamas avsluta sitt krig först.
Låt oss tillsammans skämmas en stund och hoppas att inte alltför många hörde henne.
När allt kommer omkring är ju betydelsen av en svensk biståndsminister försumbar i de stora sammanhangen.

Bibi Netanyahu, Gaza, raketsvärmar, Hamas, Israel, Abbas, krigsmaskineri, givarpengar, Sharm e-Sheikh, Hillary Clinton, Ban Ki-moon, gräddligan, Oscars-utdelning, celebriteter, Gunilla Carlsson, ...
SP B HD SDS DN ND ND2 SDS SDS HD DN SDS TA Y K AB B SP D D D D DN SvD SDS K B Y SP
TA PS SDS DN DN SDS K Y SvD AB TA SP B HD TA K SvD Y B SP AB HD DB DB DB DB DN AB
SDS SvD SDS DN

BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige
MXp - Missional Experiences
Fred i Mellanöstern
Sapere aude!
Bertils blogg
Ilya Meyer
Jihad i Malmö
Mellanöstern aktualia
Rabnor tycker o tänker
Empatisk men inte patetisk

Fatal törnrosasömn

Käre generalsekreteraren för FN, Ban Ki-Moon –

Jag vill inte påstå att du tillbringat de senaste 8 åren på månen men jag undrar – var har du varit?
Var har du tillbringat din fatala törnrosasömn?
Var detta krig tvunget att bryta ut för att du skulle vakna ur din djupa sömn?

Jag vet att du inte har varit FN´s generalsekreterare så länge men du har även tidigare seglat fram i tjusiga diplomatiska kretsar och borde ha varit informerad.
Under din FN-tid är jag övertygad om att du fått dina dagliga 'briefings' där läget i Mellanöstern med all säkerhet ingått ett otal gånger.
Kanske alltför många gånger så att du tröttnade och helt enkelt stängde öronen.
Detta kan jag ha viss förståelse – du sitter ju inte mitt i smeten som jag gör.

Jag undrar varför du inte agerade med den kraft din position tillåter mot Hamasterrorn mot Israel under åren som gått.
Du är ju själv från Sydkorea och borde kunna förstå hur det är att ha en livsfarlig granne.
Du missade på ett oförlåtligt sätt att sätta stopp för ett av de starkaste hoten mot vår fria värld.
Du var tyst.

Du hade ingen åsikt under de långa år Hamas höll stora delar av Israels befolkning i en skräckfylld gisslansituation, natt som dag.
Vad är det som gör att du nu plötsligt tror dej ha rätt att proklamera en åsikt som dessutom tillåter angriparen att förvandla sej till offer.

Nu när måttet var rågat för Israel och de började bomba bort vapenlagren och raketfabrikerna i Gaza var du en av de första som krävde omedelbart stopp för denna Israels skyldighet.
"Unacceptable" att Israel försöker försvara sej...???
Jag undrar hur du tänkte?
Tänkte du att om bara Israel slutar att förstöra dessa raketer skulle allt bli lugnt och bra?
Lugnt och bra?
Vi skulle då ha hamnat i samma situation som rådde under senaste halvåret och som du tydligen tyckte var bra.
I södra Israel tyckte folk inte alls det var bra.

Det var ju vapenvila och då borde alla ha varit glada.
Käre generalsekreterare, det förkom aldrig någon vapenvila.
Hamas som på intet vis är förståndshandikappade såg till att tillståndet som rådde då inte kallades för vapenvila utan för "ett lugn".
Ett lugn kan vara lugnt men i det här fallet var det ett bedrägligt lugn.
Hamas valde att tolka lugnet som att de hade ensamrätt på att besluta när det skulle vara lugnt eller inte.
När de kände för det ansåg de att de hade de all rätt i världen att skicka iväg raketer mot israeliska samhällen.
Det var bara att traska ner i trädgården, ställa upp de mobila ramperna, montera raketerna och --- iväg mot nya, fräscha mål.

Så var det hela tiden vilket innebar att befolkningen i Israel ALDRIG kunde känna sej lugn.
Det hände att Israel mumlade något om att så får man väl ändå inte göra för då kanske...
Då, snabbt som ögat, spred Hamas genom sin avancerade mediaverksamhet att Israel är på väg att bryta vapenvilan.
Innan Israel hunnit tänka tanken färdigt hade världen sina fördömanden klara.

Käre generalsekreterare, det var kanske dessa hotelser du hört talas om och som gjorde dej ängslig?
Du kände till att Hamas inte är att leka med och i din värld återstod då inget annat än att hantera dem med silkesvantar och inte störa.
"Lugn, lugn. Nu ska vi ta det lugnt och inte överila oss. Vi ska väl inte bli ovänner... De där små raketerna är väl mest på skoj".

De där skojiga små raketerna är heliga vapen Hamas använder sej av för att utkämpa och vinna sitt heliga krig.
Det var just av den orsaken Hamas skapades.
Ordet fred finns inte i deras vokabulär.
Med varje raket Hamas skickar iväg över fälten mot Israel sänder de upp en bön att den ska döda så många judar som möjligt.
Att döda judar är inte bara en rättighet utan en skyldighet, enligt Hamas.

Om en person i Sverige får ett mail där han hotas till livet går han till polisen och får i bästa fall polisskydd.
Man känner till att mordhot skall tas på allvar.
Befolkningen i södra Israel, nu cirka en miljon människor, har varit mordhotade under många år men ingen, inte heller du Ban Ki-moon, har tagit det på allvar.
Du borde i kraft av din position agerat för omedelbart skydd för dessa människomassor och sett till att raketerna stannat i Gaza.
Du har gjort oss besvikna.

Vad Israel gör nu är att kämpa både ett civilisationskrig och ett religionskrig mot irrationell fanatism.
De är vana vid att ingen lyssnar till dem men att du skulle sälla dej till den skaran är ytterst beklagligt.

Hamas bryter mot de internationella krigslagarna i minst tre avseenden.
De angriper civila israeler.
De använder civila palestinier som mänskliga sköldar.
De arbetar stenhårt på att förinta en medlemsstat i FN.

Jag tycker det räcker en bra bit.
Att de dessutom anser att staten Israel är en förolämpning mot deras Gud och att judarnas religion är en förolämpning mot Islam – ja, det kanske vi hade kunnat leva med.
Vi vet ju att deras islamistiska/politiska ideologi kräver att de tolkar valda delar av sina skrifter enligt en snävt bokstavlig, primitiv och medeltida mall vilket skapat den megalomania som nu drar ner dem i dyn.

Käre generalsekreterare, du anser att alla ska vara vänner med alla för då blir vår värld bra mycket trivsammare.
Bra.
Kruxet är bara att för att vänskap ska kunna blomma krävs det att båda vill.
Hamas vill inte.
Deras ideologi kräver i stället att de utrotar judarna.
Det är därför de skjuter dessa skojiga små raketer.

Du är generalsekreterare i FN och har en hel massa makt.
Du borde i din första officiella kommentar ha fördömt dessa skojiga små raketer i stället för att fördöma Israels försök att undkomma dem.
Kanske hade ett sådant uttalande från dej kunnat stärka de krafter som, i likhet med dej, vill att alla ska vara vänner.
Nu orsakade du i stället att världsopinionen styrdes in på ett falskt och mycket farligt spår.

"Sent ska syndarn vakna" - men för något gott är det aldrig för sent.
Kom igen nu FN´s generalsekreterare, Ban Ki-Moon.
Det är sent men inte för sent.

FN, Ban Ki-Moon, törnrosasömn, generalsekreterare, diplomati, vapenlager, raketfabriker, Israel, Hamas, mordhot, krigslagar, mänskliga sköldar, megalomania, utrotning, ...
SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SDS SDS SDS SDS D D D D DB DB DB DB VG VG VG VG VG VG VG
HD TA TA TA B B B B B Y Y Y K K K SP SP SP SP SP AB AB DN DN DN DN DN DN DN SvD