'The Arab Street'

Bor man i ett någorlunda välutvecklat land förväntar man sej att lagar och förordningar ska efterlevas – något så när i alla fall.
Jerusalem, Israels huvudstad, hittar du som vanligt bland rubrikerna och nu som så många gånger tidigare är det bristen på efterlevnad av lagar och förordningar som ekar mellan de gamla murarna.

Jerusalem är ordentligt nerslitet – jag vet egentligen inte varför men förmodligen har det religiösa förtecken.
I de delar där det bor araber har husgytter tagit över allt vad stadsplanering heter vilket stadens ledare genom åren får dela ansvaret för.
Detta borde naturligtvis åtgärdats redan när grunden grävdes till det första olagliga huset för nu sitter de där med ändan bar och vet inte hur de ska komma till rätta med problemet.

Jerusalems relativt nye borgmästare, Nir Barkat, svepte in i stadshuset med fräscha idéer som på pappret skulle låta alla, både judar och araber, få det bättre än idag.
Skrutthusen skulle ersättas av nya fräscha byggnader - med bygglov den här gången - och försörjningsmöjligheterna skulle säkras.
Trodde de ja...

Snabbt som ögat vaknade ’The Arab Street’ som berättade för villiga öron att de visst inte tänkte samarbeta – de gillade sina olagliga hus och det är väl inte mycket att säga om det.
Man kan naturligtvis ha synpunkter på lagar, lagbrott och vanligt bus men om vi inte har lagar att rätta oss efter – vad har vi då?
Ditt och mitt alldeles egna privata tyckande?

Här på kibbutsen får medlemmarna sina hus uppfräschade område efter område och skillnaden mellan före och efter är inte av denna världen.
Vi hade restaurerat vårt hus för bara några år sedan och tyckte nog att vi hade det ganska fint som det var så vi sa att vi inte behöver någon ytterligare uppgradering.
Vi levde ett tag i tron att vi skulle kunna bo kvar i lugn och ro men den dagen kom då vi insåg att vi – mot vår vilja – var tvungna att flytta ut.
Det gällde långtidsplanering och var dessutom en fråga om allas bästa.

Idag har vi bott i vårt tillfälliga boende snart ett år och hör och häpna – vi kommer snart att få flytta tillbaka till vårt hus som nu är fräschare än fräscht.
Vi är nöjda, kibbutsfolket är nöjda - alla är nöjda.

I Jerusalem är ingen nöjd för det verkar som om ingenting blir gjort – inte inom rimlig tid i alla fall.
Det olagliga husgyttrets invånare tog naturligtvis tillfället i akt att bråka om saken och är det några som har chefen för stormakten USA’s öra så är det araber i olagliga hus.
(Jag sa inget om bisarra prioriteringar – det var ni själva som tänkte så.)
Det är vid det här laget ett välkänt faktum att en missnöjd och missförstådd arab – oavsett orsak - har världens odelade sympati.
Även president Obamas odelade sympati...

Obama ansåg att för att hålla våldstendenserna på acceptabel nivå på ’The Arab Street’ så borde man i Jerusalem ge blanka den i vad lagen säger.
Jag undrar om han för ett ögonblick tänkte att man skulle kunna gå den andra vägen, den lagliga, och stödja de som vill riva för att sedan bygga nytt enligt konstens alla regler - lagliga regler.
Jag tror knappast Obama snuddade vid den tanken för han är inte inprogrammerad för ageranden som inte stärker hans popularitet i arabvärlden.
Nåväl, han ’tipsade’ Netanyahu och sedan var borgmästarens auktoritet ett minne blott.

Alltså – det olagliga husgyttret står kvar och ’The Arab Street’ har lugnat ner sej - för den här gången.
I morgon kommer nya utmaningar – det finns hur mycket som helst man kan bråka om i Jerusalem.
Araberna är ju så känsliga... och världen håller just på att lära sej att med arabiska känslor leker man inte.
Ack ja.

Synd att judarna inte är lika känsliga så de kunde leverera sina krav med samma omutliga övertygelse som araberna.
Tyvärr verkar vägen dit vara mycket lång men så har de heller inte begåvats men en alldeles egen gata...

Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem, Israel, husgytter, stadsplanering, Nir Barkat, 'The Arab Street', kibbuts, Obama, Netanyahu, ...

Karl för sin hatt

Abbas måste stärkas – som om han var en sliten stärkkrage.
Abbas får absolut inte försvagas.
Hade jag varit Abbas hade jag bett alla världens 'kloke' att fara och flyga.

Abbas får nästan alltid sympatiska rubriker för han ser ju så o-farlig och o-jihadisk ut.
En riktig mysgubbe i stil med den morfar och farfar som många av oss minns.
Kruxet är bara att folk anser att han bör göras om.

Abbas måste stärkas – som vore han ett gammalt skjortbröst.
Abbas får absolut inte försvagas.
Vem tar med i beräkningen hur styrka respektive svaghet uppstår i Mellanöstern?

När Abbas klantat till det för sej och framstår i negativ dager får västvärlden skrämselhicka och börjar upprepa mantrat att nu måste Abbas stärkas.
Damerna och herrarna i väst tror att allting kan köpas för pengar, även stärkelse åt Abbas, så de upprepar vad de försökt så många gånger tidigare - de fyller hans bankkonton till brädden.

De förstår inte hur detta uppfattas ’in the arab street’.
De förstår inte att det är dagsformen på gatans parlament som styr Mellanöstern.

En person som i stället för att ropa ’jihad, jihad’ tar emot gåvor från väst ses som en förrädare av tredje graden, en förrädare av den palestinska ’saken’.
Att stärka Abbas genom monetära gåvor åstadkommer således raka motsatsen.

Dessa gåvor uppfattas 'på den arabiska gatan' som blodspengar, som mutor...
Abbas bli kompromitterad, besmittad och hans anseende sjunker för varje mottagen slant.

Abbas måste stärkas – som den gulnande damastduken till julbordet.
Abbas får absolut inte försvagas.
Abbas är svag men tillåts inte visa sin svaghet utan måste ges konstgjord andning så hans eget folk tror att han är stor och stark trots att han är både liten, velig och svag.
Ursäkta – men vad är detta, om inte ren och skär verklighetsflykt.

Hade jag varit Abbas skulle jag skämts ögonen ur mej.
Jag hade blivit både ilsken och förödmjukad av att se andra för mej okända storheter bestämma om jag är stark eller svag.
Jag hade som sagt bett dem fara och flyga och koncentrera sej på sina egna affärer utan att blanda sej i mina.
Vad i hela friden får dem att tro att de har en aning om vad de pratar om och att de överhuvudtaget skulle ha någon rätt att vädra dessa synpunkter offentligt?

Abbas som i sin opportunism målade in sej i sitt hörn sitter nu och tuggar på naglarna.
Han har egentligen inget val annat än att fortsätta gnöla på Israel och USA.
De sistnämnda behandlas dock i försiktigare ordalag – kanske Obama ändå en dag ska komma till hans räddning, varligt ta hans hand och leda honom på en väg där han varken behöver kompromissa eller bjuda till något själv.
”O, sälla dag...”

Nu är folk rädda att Abbas ska försvagas när Hamas firar frisläppandet av sina fångar – när detta nu kommer att ske.
So what!?
Abbas har inte lagt två strån i kors för att ta itu med problemet Hamas och därför är han nu president i Ramalla med benäget bistånd av IDF (israeliska armén) medan Hamas regerar över mer än en miljon palestinier som de effektivt stoppat in i sitt egenhändigt konstruerade utomhusfängelse där ingen ens tillåts peta i näsan utan Hamas benägna tillstånd - om du förstår ironin.

Om Abbas är svag beror det på att han helt enkelt är svag och en svag människa blir inte stark för att man ger honom grejer.
Hans styrka kunde möjligen öka om han började agera som en ledare, en ledare som berättar sanningen för sitt folk och inte döljer den bland gamla rostiga slogans.
Berättar att ingenting är gratis, att decenniers hat och terror har sitt pris och att sista betalningsdagen snabbt börjar närma sej.

Han måste dessutom ta sej an Hamas – det går inte längre att blunda och låtsas som om de inte finns.
Om han ska kunna hävda att palestinierna avslutat sin terrorkampanj mot Israel måste Hamas ingå i detta koncept.

Abbas måste ta sin styrka eller svaghet i sina egna händer och hantera dessa företeelser som en man.
Inte sitta och vänta på att Obama ska komma med sitt trollspö och beta av palestiniernas önskelista.
Det är sådant man har Santa Claus till och han har väl inte speciellt mycket att säga till om i Ramalla.

Att bli karl för sin hatt är Abbas enda chans.
Han kan gärna sätta en fjäder i den också.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Mellanöstern, 'the arab street', gatans parlament, jihad, blodspengar, mutor, konstgjord andning, verklighetsflykt, Israel, USA, Obama, Hamas, Ramalla, IDF, utomhusfängelse, Santa Claus, ...