"Olmert är som en kvinna som gör allt i hennes makt för att bli gift men är rädd för att bli med barn"
En ganska underbar beskrivning av hur en av de palestinska förhandlarna ser på Israels premiärminister.
Dessa förhandlingar börjar bli snudd på komiska. Man hör och läser om hur de flyttar om kulisserna fast de måste veta att snarare förr än senare kommer hela föreställningen att skjutas i sank. Israel fortsätter att sprattla i nätet mellan mäktiga arabiska oljeintressen och USA´s prestige.
Det börjar bli allmän egendom att projektet är döfött och att det mest liknar ett försök att rulla igång en bil med fyra punkteringar.

"The Shas Story" fortsätter. Livni försöker spela intressant och hemlig medan Olmert slingrar sej fram på det mest ovärdiga sätt. Palestinierna läcker som ett såll och Shas fortsätter att hota. Förmodligen njuter de av att stå i centrum av intresset men man undrar hur långt deras samveten kan tänjas. Storyn är långt ifrån slut.

Annars har dagen ägnats åt en ärketerrorists hädanfärd. Denna händelse utspelade sej i Damaskus - av alla platser. Förmodligen var herrefolket där aningen förvirrade och möjligen också besvärade för det tog nästan hela dagen för dem att offentligt kommentera händelsen och då kunde de inte motstå frestelsen att anklaga Israel för att ligga bakom.
Det har blivit någon slags ryggmärgsreaktion i arabvärlden att anklaga Israel för allt från bombdåd till solförmörkelser och det börjar onekligen bli lite tjatigt och ganska intelligensbefriat.

Vad som är oroande är morgondagen. Då kommer den sönderbombade terroristen att begråtas i Beirut av bl.a. Nasrallah och hans anhang samtidigt som gatorna kommer att fyllas av folk som vill högtidlighålla årsdagen av mordet på politikern Hariri. Det innebär att stora folkmassor från olika grupperingar kommer att vara ute på gatorna i Beirut samtidigt.

Libanon är inne i en svår kris och en ärketerrorists död gör inte situationen mindre komplicerad - även om luften blir friskare att andas.