Så luften gick ur ballongen - med hjälp av regnet.
Vi har sett det förut, speciellt under det senaste arabupproret som började år 2000. Vi upplevde då dagliga terrordåd med en fantasi och uppfinningsrikedom utan gräns.
Möjligen var gränsen dåligt väder.
Vi fann att inte ens den mest inbitne och fanatiske terrorist tycker om att bli våt om fossingarna.

Idag var det ca. 4000 själar som drog ut i denna beordrade demonstration i.st.f. de förväntade 40.000.
De som kom var faktiskt mest skolbarn och deras agenda var kanske inte enbart patriotisk. Kanske hade läxläsningen varit minimal och en dag ute i friska luften var att föredra.
Ledarna hade gjort vad de kunde för att höja stämningen medan regnet sipprade in både genom skosulorna och ner innanför kragen. De hade musik på högsta volym utsänd från Hamas radiostation "Al Aksa" och den lät förvillande lik den som Obama använder sej av i sin presidentkampanj - ingen liknelse i övrigt. Bombastisk och med ett tydligt uppsåt att här gäller det allt eller inget, krig eller fred, vinna eller försvinna.


Jag vill för ett ögonblick passera över till förhandlingarna mellan palestinierna och staten Israel och omvärldens förväntningar.
Jag har fascinerats av att om palestinierna bara säger att de tänker göra någonting så tas det som ett storartat framsteg och en generös eftergift. De säger att de tänker göra, planerar att göra, försöker göra, börjar att göra, menar att göra, vill göra - och omvärlden blir lyrisk. Som ett brev på posten kommer strax kraven att Israel nu måste komma med en motprestation. Det kan då gälla att låta palestinierna komma och gå in och ut ur Israel som de behagar eller att ge dem pengar och vapen. Ganska regelbundet dyker också kravet på frisläppandet av kriminella upp vilket lika regelbundet avspeglar sej i terrorstatistiken.

Det räcker alltså att palestinierna presterar en till intet förpliktande avsikt vilken av de som tror de förstår något bör kvittas med icke reversibla säkerhetsrelaterade åtgärder från den israeliska sidan.

Tala om att ha jämlika förväntningar och krav...

Man tycker dessutom att omvärlden någon gång borde lära sej hur mycket ett fluffigt palestinskt löfte är värt.