Vi brukar ju säga att Sverige är en riktig ankdamm men jag har upptäckt att det finns ytterligare en ankdamm och den finns här.
Kvällsnyheterna i TV hade inga som helst synpunkter på vad som tilldrog sej på Belgrads gator där en halv miljon människor var ute och deltog i en fredlig demonstration mot Kosovos självständighetförklaring. De hade samlats till ett högtidligt och finstämt kultur-religiöst evenemang som var tänkt att visa Serbiens nya civiliserade hantering av en krissituation men som dessvärre spårade ur. Delvis. En liten grupp tog tillfället i akt att vädra sina känslor på ett våldsamt sätt i den kalla vinternatten. Ett antal ambassader fick sitt och gatan blev därefter scenen för deras frustrationer.

I Israel blir man tydligen förvånad när något dramatiskt utspelar sej som inte har sina rötter i den mera närliggande konflikten. Man vaknar sent, ruskar lite yrvaket på huvudet innan man förstår att något viktigt håller på att hända.

Även på hemmaplan blev det upprörda känslor. Maken min som har minnen från Andra Världskriget återkommer ständigt till hur serberna då var bland de få som orkade göra liver surt för Hitler och hans tolerans för Islams spridning upp över Europa, är mycket låg.
I sina resonemang hoppar han bekvämt över kapitlet Milosevic´vilket gör mej rasande...
Jag kommer livligt ihåg från Sverige när de plågade och torterade kosovo-albanerna och andra kom som flyktingar och vi fick ta del av deras gruvliga berättelser. Vi såg bilder på utmärglade människor ihopfösta bakom taggtråd, Srebrenitsa blev som Auschwitz för oss och ordet serb blev ett skällsord.

Naturligtvis är absolut ingenting bara svart eller vitt och jag kan som många andra europeer sympatisera med Serbiens nya ansikte de har format och filat på de senaste sju åren.
Mycket hänger nu på hur de kan hantera sitt folks besvikelse över att ha förlorat en mycket viktig det av sitt land. Jag hörde kommentatorer säga att en lösning kunde vara att så snabbt som möjligt stoppa in dessa länder i EU och få dem att blomstra rent ekonomiskt.
Ett mindre problem - men dock ett problem - är att Europa är splittrat vad gäller utbrytarstaters rätt att bli erkända, vilket också är förståeligt men nu är vi inne i den verkliga gråszoonen.
Slutligen kan vi ju fråga oss om vi ska bry oss om vad Ryssland och Kina tycker? Kanske vi borde ägna det en liten tanke i alla fall för de är ju inga pytteländer precis.