03 februari 2008

Utsikten från våra fönster är magnifik, speciellt en klar dag som denna. Jag tyckte jag kunde se färgen på gardinerna i Um-el-Fahm - det starkaste fanatisk-muslimska fästet i norra Israel. Efter en period av ovanligt kallt väder var den lilla värme solen gav idag mycket välkommen.
Jag har hört att stormarna härjar i Sverige men det är väl vårens födslovåndor.

Annars inget nytt under solen. Barak stannar på sin post "för landets bästa". Vad vi hör är inte att han månar om sitt lands välgång utan vi hör "för Baraks bästa." Han är medveten om att han genom detta blir en offentlig löftesbrytare men säger han är beredd att betala det priset.
Jag undrar om han är beredd på hur högt det priset kan komma att bli framöver.

Gaza erövrar Egypten. Det var ju något ditåt som hände när gazafolket efter ett antal välplacerade detonationer vällde in över gränsen för lite shopping. Hade det inte varit så allvarligt så hade situationen varit närmast komisk.
Nåväl, handlade gjorde de och pengar verkade inte vara någon bristvara. Madrasser, får, baljor i alla storlekar, mjölsäckar, höns, gastuber och tusen andra attiraljer. Köpmännen i Rafah och El Arish gjorde stora och snabba affärer speciellt under de första dagarnas köpfest. Om vi fick en allsidig bild av läget kan kanske diskuteras för det var bara Al Jazeera som fick tillåtelse att närma sej området i fråga.
Nu är gränsen stängd - igen. För tillfället i alla fall.

En annan mera tragikomisk sida av hela spektaklet handlar om Abbas. Han får inte vara med - inte mycket i varje fall. Det har varit Egypten och Hamas som har förhandlat om hur gränsen ska fungera i framtiden och ytterst lite har hörts om Abbas´roll i det hela. Jag kan inte tänka mej att Hamas släpper greppet nu och låter Abbas´Fatah sköta gränskontrollen utan det lutar åt ännu en förödmjukelse för PA.
Om man ser på saken lite från sidan så blir man lätt konfunderad när man inser att denne lille man, Abbas, är den som hela västvärlden, inklusive Bush och Olmert, nu sätter hela sin tillit till och dessutom anförtror de honom sina besparingar...
Vem lurar vem och varför???

2 kommentarer:

Jacobssons tankar sa...

Vem lurar vem och varför???
Bush kämpar hårt just nu för att hamna i historieböckerna för något possitivt. Hans regeringstid har knappast kantats av framgång i utrikespolitiken. Kanske har han lite faders komplex då Bush senior lyckades ena arabvärlden mot Sadam. Olmert å sin sida lider nog av samma syndrom som många svenska politiker. "Makten till mig" syndromet kallar jag det för. Det enda intresse en sådan politiker har är att tillskansa sig själv så mycket makt, och därmed fördelar, som det bara är möjligt. Konsekvenserna får någon annan ta hand om. Sorgligt är att Olmert (min egen tanke) kom till makten inte för att han var bra, utan för att det judiska folket var så trött på de gamla etablerade partierna. I hopp om att konflikten med araberna skulle komma till en lösning provade man något nytt. Men i stället för fred, håller man på att sälja bort Israel. Det måste till något omvälvande så att den sittande regeringen tvingas utlysa nyval.

Gita sa...

Olmert kom till makten medan man fortfarande kände "doften" av Sharon och eftersom Olmert påstod att Sharon utsett honom till sin efterträdare - vem orkade just då gå emot en sådan person?
Han bara slank in medelst minsta motståndets lag.
Idag önskar nog många i Kadima att man då hade orkat frambringa en ledare som förstår när han inte längre är önskvärd.