25 mars 2009

Bloggtorka


Om det är någon som noterat att inläggen på den här bloggen glesat ut betänkligt så är det helt riktigt.
Det beror inte på ett sinande intresse för ämnet utan på mer triviala ting.

Vi är mitt uppe i en omfattande flyttning vilket kräver sin ’man’ och då får arbete gå före nöje.
Att blogga är faktiskt ett odelat nöje.
Situationen kommer att vara labil den närmaste tiden men några planer på att lägga av finns inte.

Förråden är avklarade (pust!) men alltför mycket återstår så nu spottar vi i nävarna och tar nya tag.
Hörs och syns!

24 mars 2009

Rubriceringspyssel


Ibland ser man en rubrik som får en att stanna upp och läsa den en gång till.
I gårdagens Haaretz kunde man läsa ”Abbas warns Europeans against easing boycott of Hamas”.
Abbas varnar europeerna för att lätta på bojkotten av Hamas.

Av detta överraskande uttalande av palestiniernas president kan man dra minst två slutsatser.
Den första är hur lite gemene man i Europa förstår av vad som pågår i Mellanöstern och att de heller inte har någon aning om hur det bör tolkas.
Den andra slutsatsen är att det kommer att bli ytterst knepigt att förena gazapalestinierna och västbankspalestinierna till en fungerande och fredlig enhet.

Vad handlade egentligen rubriken om?
Det stod att palestiniernas egen president varnar för att normalisera förbindelserna med delar av hans eget folk.
Det är som om fadern i en familj varnar vänner och bekanta för att ha någon kontakt med en av hans söner.
En sådan situation går man inte ut med i media om inte sprickan dem emellan är oöverstiglig.

Förhandlingar pågår ju av och till mellan Fatah och Hamas för de inser att båda skulle vinna på en enad front utåt.
Inte minst skulle det bli enklare för Hamas att låta miljarderna rulla direkt ner i deras fickor.
Trots dessa fördelar kan de inte komma till skott vilket låter oss ana att det föreligger ’vissa svårigheter’.

Abbas vill inte att världen ska öppna sin famn för Hamas, inte just nu i alla fall, för det kunde i så fall ge dem fördelar vid förhandlingsbordet.
Visst – ett ganska ’lågt’ resonemang men ändamålen helgar medlen även bland palestinierna.

En annan rubrik i samma anda stod att läsa i Jerusalem Post den 19 mars.
Den löd ”PA (Palestinian Authority) officials welcome failure of prisoner swap talks”.
Från officiellt palestinskt håll välkomnar man att förhandlingarna om en fångutväxling misslyckades.

Rubriken med vidhängande artikel handlade om att utväxla Gilad Shalit mot ett och ett halvt tusen fångar men efter ett och ett halvt tusen sorger och lika många bedrövelser lades förhandlingarna på is.
En del hävdar att de är nedfrusna för gott.

Fatah gläder sej alltså åt att hamaspalestinierna får fortsätta att skaka galler vilket vid första påseendet ter sej ganska underligt.
Börjar man skrapa lite på påståendets yta inser man att skillnaden mellan Fatah och Hamas är som mellan himmel och hav.
De kan ibland ge intryck av att ha samma färg men frånsett detta är de totalt väsensskilda.

Fatha med Abbas i spetsen var rädda att om Hamas lyckades prångla ut ett stort antal fångar ur de israeliska fängelserna skulle deras popularitet öka mångdubbelt och Fatha skulle te sej som de förlorare de egentligen är.
De var av erfarenhetsmässiga skäl också rädda för att ett nytillskott av nyutsläppta hamashjältar på Västbanken skulle öka risken för en upprepning av den blodiga militärkupp Hamas genomförde sommaren 2007.
Den gav definitivt ingen mersmak.

Man kan, inte bara på grund av dessa rubriker, med gott fog fråga sej vad som egentligen förenar Fatahpalestinier och Hamaspalestinier?
Frånsett den geografiska separationen är den religiösa hängivenheten ett starkt skiljande fenomen som skär genom ande, märg och ben.
Trosfrågor har en förmåga att både hela och söndra och mellan palestinier och palestinier har det enbart handlat om att söndra.

Att ge upp fanatismen och Allah för det gemensammas bästa kommer Hamas aldrig att göra och Fatah kommer aldrig att låta Allah och fanatismen definiera sin ideologi.
Vad återstår?
Var det någon som viskade något om att det är på tiden att Jordanien och Egypten tar sitt ansvar?
Well – frågan bör i varje fall ställas.

, , , , , , , , , , , , , , ...
SvD, 2, 3, 4, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Syd, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Dag, 2, 3, 4, 5, Ab, 1, 2, 3, 4, N, Hd, 2, 3, 4, 5, Ps, N, 2, 3, 4, Svt, R, 2, 3, 4, 5, Vg, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, T2, B, 2, 3, 4, Smp, 2, 3, 4, 5, 6, Kri, 2, 3, Tra, 2, 3, Y, 2, 3, Nm

BLOGGPÄRLOR
MXp: Etiska dilemman i Operation Cast Lead mot terrorismen
Israel i Sverige: Vad sägs om lite fakta
Fred i Mellanöstern: Vilken moralisk måttstock har vi rätt att använda på Israel
Ilya Meyer: Ett möte i frammåtanda
Mellanöstern aktualia: Obamas huvudvärk
Rabnor tycker o tänker: Sprängd anka

20 mars 2009

Hat - till varje pris


Hur mycket orkar palestinierna hata?

Uppenbarligen finns det ingen övre gräns för det hat palestinierna känner för Israel.
Uppenbarligen är detta hat både större och starkare än omsorgen om sina egna.
Uppenbarligen väger ett barns död lätt i den tsunami av hat som översköljer palestinierna och som ger dem den ena kallsupen efter den andra.

Förr, när världen var lite normalare, fick Hadassah Medical Center i Jerusalem mottaga i snitt 1.600 ansökningar per månad om avancerad sjukvård för palestinier.
Nu har vårdansökningarna dramatiskt krympt till några dussin.
The Sheba Medical Center i Ramat Gan har i sin tur noterat en 60% minskning av ansökningarna.

Håll i er nu för här kommer förklaringen.
Palestinierna vill inte att Israel ska kunna ”ta åt sej äran” av att dela med sej av sina erfarenheter och kunskaper för att på så vis ”förbättra sin ställning i världens ögon”.
Man tager sej för den ganska svettiga pannan.

De tycker dessutom det är rätt och riktigt att försöka tjäna en slant - på de sjukas bekostnad, naturligtvis.

Palestiniernas hälsovårdsminister, Fathi Abu Moughli, är den person som gav oss denna inblick i palestinskt vård-och omsorgstänkande.
Följden har blivit att stroke får gå obehandlade och livräddande kemoterapi, strålbehandlingar och benmärgstransplantationer för cancerpatienter ställs på en mycket osäker framtid.

Sex-åriga Asil led sedan flera år av tuberkulos med alla dess komplikationer som svårartad stelhet, hög feber och sedermera också lever-och lunginfektioner.
Asil tvingades av den palestinske hälsovårdsministern att tillbringa sina sista veckor på ett sjukhus i Betlehem och nu, efter hennes död, anklagar hennes pappa ministern för detta ödesdigra beslutet och frågar om barn verkligen ska behöva dö på grund av politiska beslut?

Mahmoud är 23 år och lider av leukemi och tvingades förra månaden avbryta sin livsuppehållande behandling i Israel.
”Bara Gud förstår hur mycket jag oroar mej eftersom jag mår sämre för var dag” säger Mahmoud.
Han berättar att han inte kan göra mycket annat än att hoppas på ett mirakel.

Palestinierna dömer sina sjuka till döden hellre än att låta Israel ”ta åt sej äran...”

Är man lycklig nog att tidigare ha varit frisk blir man plötsligt ganska illamående vid tanken på en viss hälsovårdsministers avhumaniserade arbetsmetoder.

, , , , , , , , , , , ...
K T Y B AB SvD BLT SDS HD SmP D SDS Ex D HD DN

BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige: Obama börjar visa sitt rätta ansikte
MXp: UNHRC: "Korrupt instans som gör mer skada än nytta..."
Fred i Mellanösterm: 1000 dagar
Rabnor tycker o tänker: Parallell
Sapere aude!: Gideon Levy: Världen älskar Israel
Bertils blogg: FN, Islam mot frihet och frihet från religion
Mellanöstern aktualia: Obamas huvudvärk
Tundra Tabloids: Friends Like This: EU Demands the Impossible.......
Erixon: Våldet tar över i Malmö

17 mars 2009

Dilemma


Det är bara så fruktansvärt outhärdligt och så svårt…
Man kan inte jämföra men ändå gör man det.

Hur kan man jämföra situationen för en familj där en son blivit kidnappad och befunnit sej i Hamas våld under snart 1000 dagar med en annan familj vars son blev mördad vid samma kidnappningstillfälle?
Vem har fått utstå det hårdaste slaget och vem har fått betala det högsta priset?

Det har under flera dagar pågått demonstrationer i Jerusalem av människor som vill vad varje israel vill – att Gilad Shalit ska bli fri.
De vill att han ska bli fri till vilket pris som helst.
Strax intill finner du andra demonstranter som också vill att Gilad Shalit ska bli fri men inte till vilket pris som helst.
Priset de inte är villiga att betala är att de som mördade deras barn som bonus ska slippa sina straff och släppas fria.

Man kan ju inget annat göra än att både förstå och känna med båda parter och ändå måste Olmert och regeringen välja.

Hamas har en namnlista på 450 utvalda terrorister de vill ska bli fria i utbyte mot Gilad och jag lovar, de är inte några söndagsskolegossar.
Det har förhandlats i Kairo via egyptiska mellanhänder och Gilad-gänget har framhållit att om han inte blir fri nu så kanske han aldrig blir fri.
Gänget en liten bit bort, som också vill att Gilad ska bli fri (ja, ni har hört det nu...), har varnat för vad följderna kan bli för landet och folket om dessa bloddrypande mördare kommer ut i friska luften.

Olmert talade till nationen i kväll under några minuter och sade bland annat att ett land måste ha sina röda linjer och att man inte alltid man kan negligera en hel nation till förmån för en enda kidnappad soldat.
Detta var naturligtvis inte vad familjen Shalit hoppades få höra men på något sätt verkade de luttrade – de sa att de trots dagens besked hoppades att en dag...

Som om detta inte vore nog så inser folk att denna slutspurt för att få Gilad fri inte har så värst mycket att göra med medkänsla eller rättstänkande utan mer handlar om vad som i slutändan kommer att stå på Olmerts meritlista.
Till mångas lättnad är hans nedräkning i full gång.

Åter igen – hur ska man se på detta dilemma?
Ska en olycksbroder räddas till varje pris även om priset i sej kommer att skapa ännu fler olycksbröder?
Vilken terrorgrupp kommer i framtiden att avstå från nya kidnappningar när belöningen blir så här magnifik.

Skillnaden är att alla vet hur Gilad ser ut, vilka hans föräldrar är och vilken mat han åt i skolmatsalen.
De framtida terroroffren har idag inga ansikten, vi vet inte hur många de kommer att vara och vi känner inte till tidpunkten då de kommer att bli mördade.
Statistik och dyrköpta erfarenheter visar dock entydigt att terrorister på grönbete ägnar sej åt helt andra saker än att plocka blommor.

I detta dilemma finns inte rätt eller fel – bara att handla på ett sådant sätt att man orsakar minsta möjliga skada.

, , , , , , , , , , , , ...
Y DN BLT SVT-O DN D AB N Smp Vg Y ETC VG Dagbladet

BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige: Ultranationalister och extremhöger. Riktig höger!Shalit.
MXp: Bojkotta Palestina - tills terrorn upphör och Israel erkänns.
Fred i Mellanöstern: Svenska medier om överdrifterna i Gaza
Sapere aude! Har palestinska myndigheten erkänt Israel bara för att få internationellt bistånd?
Ilya Meyer: Siffror betyder så litet
Empatisk men inte patetisk: Kortfattat om självförsvar och Gazakonflikten
Rabnor tycker o tänker: Polis och polis
Tundra Tabloids: Palestinian Word Weasel Watch

14 mars 2009

Skam


Skam är fult – ingen vill ju behöva skämmas eller stå i skamvrån.
I byskolan för ett antal decennier sedan var skamvrån en skräckens vrå som gav upphov till många svettiga mardrömmar.

Nu händer det likaväl skamliga saker, både planerade och oplanerade, men lika skamliga ändå.
Inte bara människor kan känna skam utan också djur.
Om en hund blir tagen ’red handed’ när han försöker lägga beslag på julskinkan (ack och ve) visar han ofta något som kan liknas vid skam.

Dessvärre finns det människor som inte förstår när det är läge att skämmas utan låtsas som om det regnar – en attityd som ofta spetsas med anklagelser mot andra för att på så sätt framstå i en ljusare dager.
Genomskinligt för de flesta men ack så vanligt.

En sådan händelse upplevde israelerna framför sina TV-apparater härom kvällen då den förre presidenten i Israel kallat till presskonferens.
Moshe Katzav som är anklagad för bl.a. våldtäkt talade till folket för att söka folkets välsignelse i sin häxjakt på de myndigheter och media han anser har felat.
Tro det eller ej men han orerade i nästan tre timmar men min vana trogen somnade jag framför TV’n efter en kvart.
I efterhand förstår jag att jag inte missade något väsentligt trots att han utlovat sensationella avsöjanden.

Det allmänna omdömet är att både han och lyssnarna/tittarna hade mått bättre utan denna famösa tillställning och min personliga reflexion blir en fråga – har denne man verkligen innehaft ämbetet som Israels president?
Katzav kände ingen skam – han hade inte förstånd nog att göra det men alla vi som lyssnade till hans förklaringar, som mera tedde sej som bortförklaringar, kände stor skam.
Skam över att en människa man hade väntat sej mer av krymper inför ens ögon och förvandlas till en ömklig och ganska otrevlig figur.
Jag tycker bara så otroligt synd om hans lilla runda fru som fortsätter att stå vid hans sida i vått och torrt, som säkert ser och förstår hur han ställer till det för sej men är den absoluta lojaliteten personifierad.

Sverige - å andra sidan - är ett fint land med fina människor och fina traditioner.
Ett fint land med fina människor och fina traditioner som borde känna en enorm skam.
Skam över att man tillåtit att landet blivit ockuperat – ockuperat och hänfört av några av vår tids mest intoleranta och fanatiska organisationer som genom denna uppmuntran naturligtvis känner vind i seglen.
Hamas och Hizballah tillsammans med sina ’fäder’ i Iran uppträder tillsammans i en våldsam tango som inte tillåter några frivola danssteg.

Att höga representanter för socialdemokratin och vänstern var så fängslade av denna ideologi att de glatt marscherade och demonstrerade under dessa gröna resp. gula flaggor för någon månad sedan kom trots allt som en överraskning för många.
En skamlig överraskning som kanske trots allt medverkade till att öppna ögonen på många människor.
För er som inte kommer ihåg namnen så talar jag om Mona Sahlin och Jan Eliasson.
Många i Sverige känner skam, oro och förtvivlan över vad dessa personer och andra tillfogat Sverige, möjligen utan att förstå vidden av den skada de åsamkat landet.

Det finns andra personer som Per Gahrton och Lars Ohly med sina respektive ligamedlemmar som verkligen borde skämmas för jag anser att dessa agitatorer uppviglar folket på ett ännu grymmare och mera utstuderat sätt.
De spelar på massaker-och bojkottsträngade lyror de själva mycket väl vet är konstruerade av falsk och rutten propaganda men eftersom de har ett mål med sin verksamhet skyr de inga medel.
Deras massmediala slughet för dem för var dag närmare målet – dödsstötet för Israel.
Om detta scenario är bra eller dåligt för palestinierna är dem ganska likgiltigt.
Palestinierna får nöja sej med att fungera som täckmantel för dessa människors vilda judahat.

Israel känner djup skam över sin förre president som genom sin intellektuella ohederlighet (för att inte tala om de grundläggande anklagelserna) dragit skam över presidentämbetet, sin familj och sina vänner.
Sverige borde känna skammens rodnad sprida sej över att ha varit ett så infantilt byte för islamistiska landvinningar, för billigt röstfiske och för att med historiens vingslag som bakgrund än en gång tvinga judarna i Sverige att känna sej som något katten släpat in.

, , , , , , , , , , , , , , , , , ...
SvD HD SvD BLT SVT-O

BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige
MXp
Fred i Mellanöstern
Sapere aude!
Bertils blogg
Ilya Meyer
Rabnor tycker o tänker
Tundra Tabloids

10 mars 2009

Låt Sverige bli...


Även datorer behöver lite hälsovård ibland men sådant får en liten blogg lära sej att leva med.
Det värsta är att händelseutvecklingen inte stannar upp och inväntar tillfrisknandet...

Farsen i Malmö gjorde att jag starkt övervägde att gå omkring med en stor lapp på bröstet där det stod ’JAG ÄR INTE FRÅN SVERIGE’ men eftersom mina personliga kontakter bygger på en djupare förståelse lät jag lappen bli av det mentala slaget.

Israelerna var nog mest förvånade över raseriet i Malmö och de barbariska scener som kablades ut.
Människorna här har ju sällan någon orsak att fördjupa sej i vad som händer i Sverige så vad de känner till är flera decennier gammalt.
Ingmar Bergman, Raoul Wallenberg, Volvo och ’vackra svenska flicka’ är väl några av de företeelser en vanlig israel spontant tänker på när han hör ordet Sverige.
Absolut inte rått judehat.

Under tennisturneringen genomgick gemene man ett brutalt uppvaknande och begreppet Sverige fick en helt ny och mycket ruskigare innebörd.
Sedan dess förknippar man Sverige med planerat våld, myndigheters tafatthet och polisens oförsvarliga mesighet.

Under flera dagar har dessa händelser stötts och blötts i snart sagt varje TV-och radiokanal – för att inte tala om papperspressen såväl som den nätburna.
Alla lika förvånade för att så sakteliga låta den sjuka verkligheten sjunka in.

Vad har hänt med Sverige?
Varför har detta drabbat Sverige och hur har svenskarna tillåtit att detta drabbat Sverige?

Zvi Mazel som var Israels ambassadör i Sverige vid tiden för den beramade utställningen i Stockholm där en tjusig självmordsbomberska symboliskt flöt omkring i en blodpö.
Ni kommer kanske ihåg hans icke helt PK-mässiga agerande då han försatte hela härligheten i mörker efter att ha dragit ur sladden.

Mazel har ingående kunskaper om hur det svenska samhället fungerar och han berättade på bästa sändningstid om hur de oerhört starka vänsterkrafterna får centralstyrd draghjälp att förena sej med ännu mörkare krafter.
Han påpekade också att i Sverige var nästan allting tillåtet vilket påverkade polisens arbete så att de för det mesta lät det mesta passera...

Israelernas bild av Sverige har efter händelserna i Malmö förvandlats från att ha varit ett föregångsland till att nu betraktas med en blandning av sorg och bestörtning.
Hur kan ett land som var bra så snabbt brytas ned och förvandlas till ett ormbo med myndigheternas tysta välsignelse?

De israeliska tennisspelarna berättade att det var första gången de personligen upplevde antisemitism och det gav en i övrigt välorganiserad turnering ett lika oväntat som bittert inslag.
Gissa om de så snart de kunde flydde landet för att andas friskare luft på andra breddgrader.

Jag undrar om det finns några modiga människor i Sverige som vågar evaluera vad som hänt och vad som ledde fram till den ödesdigra händelseutvecklingen.
Kanske borde vissa agitatorer få markant mindre utrymme i media till förmån för mer sansade individer.
Kanske borde ledare och debattörer offentligt ta avstånd från det grövsta persongalleriet som är välkänt för att elda massorna och spela på dunkla krafter från dunkla tider.
Kanske borde sunda idéer och friska hjärnor få en chans att rensa upp i träsket med stöd av politiker med civilkuraget i behåll och kanske, kanske kan vi med gemensamma krafter vända utvecklingen så vår fria värld får fortsätta att vara fri.
Fri från påtvingade snöpningar till förmån för ett friskare samhälle där sunda människor hjälps åt i ett gemensamt samhällsbyggande.

Låt Sverige återigen bli fantastiskt.

, , , , , , , , , , ...
SDS SDS SDS SDS D DB

BLOGGPÄRLOR

07 mars 2009

Härdsmälta



Det är ju ett känt faktum att när man bor utomlands blir man mycket svenskare än man var på den tiden då man bodde i Sverige och följdaktligen vill man att Sverige ska uppfattas som ett bra land av människorna i ens nya hemland.
Jag kan bli riktigt lyrisk när jag kommer till IKEA i Netanya och ser den svenska flaggan vaja i vinden bredvid den israeliska.
När jag sedan ser bokhyllan 'Billy' och soffan 'Klippan' - ja, då är det kört...

Jag bor i Israel sedan många år och den första tiden besvarade jag frågan var jag kom ifrån med stolthet.
"Från Sverige" sa jag och jag såg frågeställarens ansikte lysa upp av både intresse och nyfikenhet.
Följdfrågorna blev ofta början på en trivsam konversation.

Gissa om läget ändrats...

I dag vädrar gamarna blod i Malmö.
Stridsstyrkorna är mobiliserade och ropen skallar.

Israel, Israel, Israel.
Ingen annan än Israel, bara Israel, alltid Israel.
Alltid Israel som världsalltets hackkyckling.

Vi var nere vid matsalen idag och småpojkarna sparkade fotboll på gräsmattan som var smaragdgrön efter några dagars efterlängtat regn.
Jag funderade över vad det var som gjorde dessa småkillar så hatade i Sverige?

En gammal dam glider långsamt fram i sin trehjuling på väg hem från mataffären.
Hon vinkar glatt "Shabat Shalom" och berättar att hon väntar besök av sin dotter med familj till helgen.
Varför är denna åldriga kvinna så hatad av vissa malmöbor?

Mina jobbarkompisar, tjejer i sina bästa år med en självklar stil och integritet – varför betraktas de inte som andra tjejer utan som sataniska monster av de svenska "tennisentusiasterna"?

Det är ju inte den politiska ledningen i Israel som Reepalu och hans gelikar vill jaga bort från sin åsyn utan vanligt folk, vanliga killar och tjejer som i det här fallet gillar att spela tennis.
Jag har aldrig hört eller läst så många omskrivningar på gediget judehat som det som framförts av vissa grupperingar de senaste veckorna.
Vore det inte så sorgligt så vore det nästan komiskt - som om de inte förstår att vi vanliga människor läser dem som en öppen bok.

En sak är tydlig – att helgens tennisturnering kommit som en skänk från ovan för folk som ständigt söker tillfällen att stampa, spotta och fräsa mot Israel.
Kanske har luften redan gått ur dessa världsmoralens väktare men jag tvivlar...
Jag hoppas Gahrton och Ohly dragit på sej långkalsongerna för även om de får med sej en hop individer vars liv verkar vara meningslösa utan regelbundna protester mot företeelser långt borta i något främmande land, så verkar inte vädrets makter vara så lättpåverkade.

Jag hoppas aldrig mina vänner i Israel kommer att höra talas om Reepalu och den skada hans ruttenhet, och i förlängningen hans parti, åsamkat Sveriges anseende i detta land.
De är alldeles för bra människor för att behöva bli medvetna om dylika moraliska och logiska härdsmältor.

Jag får fortsätta att leva på hoppet att så få människor som möjligt kommer att fråga vilket land jag kommer ifrån.

, , , , , , , , , , , , ...
SvD, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 13, 14, 15, 16, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, Ab, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, Vg, 2, 3, 4, Dagb, 2, Dag, Ps, 2, F, Dag, 2, 3, 4, Hd, 2, 3, Y, 2, 3, Kri, 2, Hd, Etc, Smp

BLOGGPÄRLOR

04 mars 2009

SSU och storhetsvansinnet


Jytte Guteland och hennes undersåtar i SSU är kränkta.
Djupt förnedrade och förolämpade långt ner i hjärteroten.
Tänk att det finns folk och stater som inte lyssnar på dem och som - hemska tanke - inte gör som de säger...

I ett meddelande till pressen igår den 3 mars klockan 10.05 kan man läsa att de tänker stoppa tennismatschen mellan Israel och Sverige i Malmö därför att inte Israel har tagit intryck av vad SSU har sagt.
"utan att ta något som helst intryck av den internationella opinionen"
Usch och fy, Israel!

SSU's lilla Jytte gör sej till uttolkare för hela den internationella opinionen men jag är inte helt övertygad om att den internationella opinionen accepterar hennes självpåtagna roll.
Det finns ett magnifikt ord för sådant – megalomania.
Magnifik megalomania.

Det verkar också som om Guteland varit i kyrkan och lyssnat till Helle Klein för hon har, förmodligen i brist på egna ordval, helhjärtat anammat Kleins standardfraser.
Pressa Israel.
Pressa på ordentligt nu.
Pressa Israel till det yttersta.
Pressa mera, lite mer, lite till.
Pressa Israel tills hon förblöder...

SSU och Guteland kan pressa så mycket de orkar, pressa tills de blir alldeles blåa i ansiktena - ingen i Israel har ändå hört talas om SSU långt borta i ett land där midnattssolen oftast är dold av regntunga skyar och polcirkeln inte syns annat än i kartboken.
Effekten av allt detta pressande lär bli en synnerligen lokal företeelse.
Musen som röt, ni vet.

Får man påstå vad som helst i ett pressmeddelande?
Prata om gränser som inte är några gränser och en stat som inte är någon stat.
Får denna socialdemokratins ormgrop agera juridiska domare för vilket de inte har någon som helst kompetens.
"Vi anser"... ja, de kan anse vad de vill men det betyder inte att vad de anser har något med sanningen att göra.

En hel värld av beskyllningar mot Israel men inte ens i en bisats nämnde SSU den part som genom sin oförtröttliga terror inte gett Israel en lugn stund sedan hon föddes.
Redan under fosterstadiet hade palestinierna regelbundna uppvisningar i folkmord och gav allt som oftast prov på sin bestialiska utrotningspolitik.

Med andra ord – den gamla vanliga visan från det hållet vilket gör att man lätt drar en barmhärtighetens slöja över detta patetiska utbrott från Guteland och SSU.
Den rättvisa fred som offren för de palestinska hatorgiernade så väl behöver lär aldrig SSU vara med om att skapa.
De har ingen aning om hur man skapar fred – de vet inte hur man gör, trots darr på rösten.

, , , , , , , , , , , , ...
HD K SvD HD SDS K T Y AB SvD B SP SP ND AB AB AB DN HD ETC FC FC DN303 SvD397
SvD629 SvD SP SP D DN DN DN DN SvD SvD SDS SDS K SDS SDS
BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige
MXp
Fred i Mellanöstern
Sapere aude!
Bertils blogg
Ilya Meyer
Jihad i Malmö
Mellanöstern aktualia
Rabnor tycker o tänker
Gudmundson
Erixon
Ingerö

03 mars 2009

Gräddligans fatala miss


Ibland läser du en rad som gör att det blixtrar till i skallen och du anar att du snubblat över sanningarnas sanning.
Jag läste en sådan rad idag.

Benjamin Netanyahu tyckte att pengarna avsedda för Gaza borde vänta tills raketanfallen upphört.
Så logiskt och så barnsligt enkelt.
Det är ju raketanfallen som orsakat att de nu behöver dessa återställare.

Om Hamas nu får de beräknade 2.8 miljarderna (fast det brukar bli mer än väntat när palestinier är inblandade) så är det en klar och uppmuntrande koppling till deras ansträngningar att spruta iväg raketsvärmar in över Israel.
Någon kanske har fäst sej vid vad vissa påstått att det inte är Hamas som ska få pengarna utan Abbas men det är naturligtvis bara något man måste säga.
Det hör liksom till.

Hamas säger inte så mycket men ler i mjugg för de vet att, som alla gånger tidigare när samma standardfraser varit på tapeten, pengarna utan större svårigheter slinker ner i Hamas rymliga fickor.
Att det fortfarande finns människor som tror på motsatsen är både skrämmande och outhärdligt naivt.
Att ge pengar till Gaza medan gazaborna skjuter sina allt mer avancerade raketer in över israeliska städer och byar är att ge helt galna signaler.
Gazas mångfacetterade terrorgrupper med Hamas i spetsen kan ju inte tyda det på något annat sätt än som en världsomspännande uppmuntran - helt naturligt.

Detta får inte misstolkas som att inte vanliga familjer är värda tak över huvudet men för att åstadkomma detta borde ledargarnityret göra en vissa omprioriteringar.
När sidenkostymerna och den uppdaterade tekniska utrustningen är betald borde medel som vanligtvis går direkt till Hamas krigsmaskineri nu gå till att bygga hus – för det är väl det som givarpengarna är avsedda för...

Ett åttiotal länder är representerade i Sharm e-Sheikh för att lova bort dessa pengar men det hindrar ju inte att sidospår dyker upp – som den numera ganska trötta tvåstatslösningen.
Jag börjar allt mer undra över hur det är tänkt att den ska se ut.
Denna konstruktion är tänkt att bli verklighet när palestinierna blivit duktigare på att leva i fred med sina grannar och grannen i det här fallet är naturligtvis Israel..
Abbaspalestinierna skulle med modigare ledare och en dos nyärlighet kanske kunna lära sej, men vad tror ni om Hamaspalestinierna?
I deras framtidsplaner finns absolut inga sådana tankar utan raka motsatsen – om man så säger.
Kommer palestinierna att en dag välja att leva i fred med Israel?
Ingen vet men alla väntar - och det har väntats ganska länge nu.

I Sharm e-Sheikh samlades idag gräddan.
Bill Clintons fru, som numera inte bara är fru Clinton utan 'The Clinton', USA's utrikesminister, och generalsekreteraren för FN, Ban Ki-moon, ledde gräddligan.
Ban Ki-moon har tyvärr ytterst svårt för att ta saker och ting i sin rätta ordning.
Han säger att det viktigaste är att öppna gränserna till Gaza och då menar han inte gränsen mellan Egypten och Gaza utan till det land Hamas utsett till sin dödsfiende.
Öppna gränserna och ge dem vad de vill ha är Ban Ki-moons budskap som i likhet med de förväntade miljarderna inte kan göra annat är att invagga Hamas i en känsla av att de nu verkligen är på rätt väg – nu när världens storheter så tydligt bortser från Grad-raketerna som piskar sönder Ashkelon och andra städer i Israel.
I stället öppnar man penningpungen.
Det hårda livet med att tillverka, testa och skicka iväg sina numera ganska imponerande raketer som inget mänskligt vill komma i vägen för, är på väg att bli belönat.
Hamas privata lilla Oscars-utdelning.
Israel förlorade en Oscar men Hamas håller på att vinna sin – med Ban Ki-moons hjälp.

Vad skulle egentligen ha varit enklare än att celebriteterna berättat för Hamas att för att få tillgång till pengarna de lovat bort så fick de först sluta upp med att irritera israelerna.
Jo, många israeler är faktiskt lätt irriterade, speciellt när deras barns skola blivit sönderbombad.
Att skolhuset just då var tomt har inte med saken att göra såvida du inte tillhör dessa illusionister som tror att hamasnikarna snällt väntade med att skjuta av sina raketer tills barnen hunnit hem från skolan.
Som James Bond brukade säga om sej själv – 'med rätt att döda'.
Hamas anser sej ha rätt att döda varhelst och närhelst det dem lyster.

Kära celebriteter, Netanyahu har rätt.
Våga er gärna på det djärva experimentet att kräva något av Hamas.
Kräv ett slut på deras krigshandlingar och ingen kommer att störa dem längre.
De kan då i lugn och ro gotta sej åt det kommande valutainflödet och göra med det precis vad de vill – vilket de skulle ha gjort under alla omständigheter.
Israel har viktigare (!) saker att syssla med som t.ex. den kommande melodifestivalen som upprört många araber ända in i hjärterötterna för inte ska väl en rejäl arabflicka sjunga och uppträda tillsammans med en judejänta...

Tycker ni resonemangen börjar bli lite väl bisarra då är ni på väg att greppa Mellanösterns intrikata dueller vilka Netanyahu är väl förtrogen med - på gott och ont.

PS Jag såg nyss en uppgift om att också Sveriges egen lilla ömhuding, biståndsminister Gunilla Carlsson, under givarkonferensens gång varit framme och tafsat på gränsövergångarna men hon 'glömde' i sin nervositet att be Hamas avsluta sitt krig först.
Låt oss tillsammans skämmas en stund och hoppas att inte alltför många hörde henne.
När allt kommer omkring är ju betydelsen av en svensk biståndsminister försumbar i de stora sammanhangen.

, , , , , , , , , , , , , , , ...
SP B HD SDS DN ND ND2 SDS SDS HD DN SDS TA Y K AB B SP D D D D DN SvD SDS K B Y SP
TA PS SDS DN DN SDS K Y SvD AB TA SP B HD TA K SvD Y B SP AB HD DB DB DB DB DN AB
SDS SvD SDS DN

BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige
MXp - Missional Experiences
Fred i Mellanöstern
Sapere aude!
Bertils blogg
Ilya Meyer
Jihad i Malmö
Mellanöstern aktualia
Rabnor tycker o tänker
Empatisk men inte patetisk