I en atmosfär av ruskigt ologiska kullerbyttor hörde jag ett mycket logiskt resonemang idag.
Det var en av de unga stjärnreportrarna i Kanal 1 som levererade denna pärla. Det handlade om något jag funderat på i samband med Winograd och handlar om vad som egentligen menas med att ta ansvar för sina ord och handlingar.

Olmert säger att han ensam är ansvarig för krigets elände och fortsätter sedan att beskriva hur han tänker ta detta sitt ansvar. Naturligtvis tänker han stanna kvar i sin nuvarande position, vad Winogradutredningen än skulle redovisa, och därifrån reparera vad som repareras kan.

Andra med en något djupare förståelse av problematiken hävdar att ta ansvar innebär att man tar konsekvanserna av sitt misslyckande genom att lämna över arbetet till en mer kvalificerad person som har större förutsättningar att lyckas.

Det slår mej att dessa resonemang, där man åker snålskjuts på ett respektabelt ord (eller företeelse) för att hävda sin egen övertygelse, påminner om hur man använder slagträn som "folkrätt" och "internationell rätt" just för att starkare kunna driva sina egna teser. Man utnyttjar en hedersam beteckning som skydd och värn för en annars kanske rutten idé.

Principfasthet är definitivt en tillgång som Olmert inte begåvats med. Om någon uttrycker missnöje med någon av hans idéer så erbjuder han sej glatt att ändra dem.
Lätt som en plätt.
Han proklamerar en ståndpunkt först efter att i vågskålen ha kollat de personliga för-och nackdelarna och hittat svaret på "what´s in it for me?"

Åter till den unge reportern.
Han hade försökt förstå Olmerts logik och vad han menar med att ta ansvar. Som vi kom fram till tidigare så innebär det att sitta kvar och därifrån själv försöka förbättra läget.
Om nu så skulle vara fallet då borde ju både f.d. försvarsministern Peretz och f.d. arméchefen Halutz m.fl. omedelbart återinsättas i sina gamla jobb för att utifrån dessa sina positioner reparera landet Israel.
Detta är ren och skär logik men ni förstår ju hur absurd en sådan situation skulle vara. Det kluriga i situationen är att det som är rätt för Olmert uppenbarligen är helt tokigt för hans medansvariga under kriget.

Sist en liten försynt fråga - borde inte Olmert spela efter samma spelregler som gäller för andra? Israelerna kommer i längden inte att godta att Olmert lever efter principer satta av honom själv medan alla vi andra får leva efter principer som utformats under seklers gång.

Fast principer är ju nu inte Olmerts starka sida...