Vad jag än hade tänkt skriva om ikväll så förbleknade det när TV visade de blodiga bilderna från Sderot.
Fyra personer från samma familj skadades varav två allvarligt. En av killarna blev enligt uppgifter av med båda benen.Ytterligare ett tiotal skadades av splitter och fick köras till sjukhus.
En man kämpade med att torka bort blodet från gatan med en handduk där Kassamraketen exploderat. Över trettio dylika tingestar har hamnat i Israel idag.

Nu säger vän av ordning att vad är detta jämfört med ett antal dödade terrorister från Gaza?
Vad gnäller du om?

Skillnaden är att det handlar om en angripare och en som sedan försöker försvara sej.
Att Israel har bättre grejer är en naturlig följd av att man satsat på utveckling i stället för på fanatism, som i Gaza.

Jag tycker att vårt livsrum stadigt krymper. Vi är hotade från nästan alla väderstreck och för några dagar sedan berättade en kille i TV att nu kommer hoten även från rymden. Laser och andra grejer. Programledaren ställde då den givna frågan hur vi ska kunna försvara oss mot det.
"Bygg en mur" svarade den kvicktänkte killen.
Hade det inte varit så sorgligt skulle man kunna skratta gott åt meningsutbytet men situationen är lite för brännbar för det.

Bilderna från Sderot i kväll visade helt nakna ansikten som speglade både skräck och förtvivlan. Samtidigt blev jag påmind om Hamasfolkets festrutiner när de lyckats meja ner några judar.
De går ut på gator och torg med godis, kakor och andra trevligheter för att i goda vänners lag avnjuta segerns sötma.
Jag kallar detta ren och skär ondska.

Jag tror inte araberna är dumma och då följer att de mycket väl förstår vad som pågår - vad deras ledare hetsar dem till. De förstår säkert att om de upphör med sina Kassamattacker så blir de lämnade ifred av israelerna, men genom att fortsätta att skjuta in dem över tättbefolkade områden så har de valt att bli uppjagade. Vad som drabbar dem är alltså självvalt och då kan de inte sedan komma och klaga - men det är precis vad de gör.
De går till sina vänner i CNN som villigt spelar med i elakt spel och sedan ryter till något om disproportionalitet eller om ockupationseländet, och så är karusellen i full gång.

Det är en "cycle of violence" på ett sätt, men inte på ett annat. Det är ingenting som går runt som en karusell utan har alltid en början med arabiskt våld som israelerna sedan försvarar sej mot.
Tröttsamt och och ofta meningslöst men som sagt - självvalt.
De har sitt öde i egna händer och där ingår att ta konsekvenserna av det egna handlandet.

"Som man bäddar får man ligga" eller om du hellre vill "Som man sår får man skörda."
Det finns säkert fler ordspråk som levandegör detta mänsklighetens mest logiska axiom.

Att inte se sammanhangen i sitt rätta ljus borde ingå som en av dödssynderna.