18 februari 2008

I kväll blev jag sittande i TV-soffan tillsammans med inspector Morse.
Helt underbart.
Tänk att få koppla av med denne superbe engelske deckare utan politik, hot om krig och annat ruttet falskspel.
Ren och skär hjärngympa i en genuint engelsk miljö.
Sedan slänger jag ett öga på dagens rubriker och kommer snabbt ner på den bästa av jordar.

Jo, vi väntar fortfarande på att Shas ska få ändan ur vagnen. Alla kriterier de själva slagit fast som orsak till deras utträde ur regeringen finns staplade i travar - det är bara att välja. Om de känner att de på något sätt behöver freda sina samveten kan de åberopa hela bunten.
Jerusalem, Kassamraketerna och människorna under fattigdomsstrecket.
Kanske något mer?
Jag har förstått att rabbi Ovadia Josef egentligen är ganska nöjd med vad Shas får i ekonomisk utdelning genom att sitta i regeringen. Det trista är att han har en makt som det är få förunnat och nu sitter han faktiskt med nyckeln till Israels väl och ve i sina knäppta händer.
Jag hoppas den dagen kommer snart när han inser sitt ansvar och låter landets fortlevnad gå före sitt partis ekonomiska välstånd.


Häromdagen talade ju Nasrallah i Beirut på massmötet med anledning av hans bödels hädanfärd. Delar av det talet försätter lyssnaren i en stämning där han inte säkert vet om han lyssnar till en fanatisk människa, en arg bitter och besviken människa eller till en vansinnig människa. I vart fall så är det kusligt att lyssna på honom.
Att han är intelligent är satt utom alla tvivel men i det här talet verkar han faktiskt ha tappat kontrollen.
Många i Israel förväntar sej nog någon sorts svar på mordet i Damaskus speciellt när hela arabvärlden är eniga om att det utfördes av Israel.

En kul grej i sammanhanget är att både Olmert och Barak försöker dra växlar på händelsen. De ger lite hintar om att allmänheten nu borde ge dom upprättelse eftersom de möjligen åstadkommit något positivt.
Denna allmänhet är nu ganska luttrad och är enig om att det ska till mycket mer än så för att ge Olmert och hans gäng grönt ljus.

2 kommentarer:

Guds Basun sa...

Läste det här på en blogg: "En av eldsjälarna i Peace Now är regeringen Olmerts undervisningsminister, som gör vad hon kan för att avjudaisera undervisningen i skolorna."
Det är då det klassiska uttrycket: Med sådana vänner, vem behöver fiender?" gör sig gällande. Hur har det blivit så där, att Israeler vänder sina egna ryggen? Har alltid trott att judar håller ihop i både med- och motgång. Är det så att det kollektiva minnet om allt som hänt sedan år 120 bleknat så totalt och istället tar man till sig världens lögner om att judarna är problemet i världen?

Gita sa...

Din slutsats låter korrekt.
- Utan att nämna några namn så finns det ju också i Sverige en bunt av dessa "självhatare".
De består i mitt tycke av små, intorkade själar som gör allt för att bli älskade och omtyckta av trendsättarna.
Trist - mest för dem själva.