Hur fel man kan ha. Olmert fick sin efterlängtade julklapp. En klapp på axeln av farbror Winograd.
Men ändå inte...

Inte många trodde att Winogradkommissionens slutrapport skulle bli mindre hård än delrapporten, men det blev den - i vissa avseenden i varje fall. Den tragiska, desperata och omdiskuterade markoffensiven i krigets slutskede fick bedömningen "rimlig" och vi är många som frågar oss om den bedömningen i sej är rimlig? Föräldrar och hustrur till de dödade soldaterna skulle säkert använda sej av helt andra ord.

Vad har Winograd hitintills åstadkommit?
Stor förvirring.
De antydde att nu var det upp till folket i landet att se till att rättvisa skipas enligt de resultat som lagts fram.
När? Var? Hur?
För att något sådant ska ske krävs en samlande kraft med en uthållighet och entusiasm utöver det vanliga.
Än har i varje fall inte någon sådan trätt fram.
En möjlighet kan vara Barak som sagt att han över helgen kommer att överväga sitt framtida handlande. Sitta kvar i regeringen eller kliva ur tillsammans med arbetarpartiet (Avoda). Det har också antytts att han kommer att försöka få till stånd ett tidigareläggande av nästa val - men i kväll är det fortsatt, massiv förvirring som gäller.

Jerusalem och andra höglänta delar av landet har fått rejäla mängder snö som nu så sakta börjar smälta till en urtrist sörja. Blött och gråslaskigt.
Jag tycker det är en bra bild av det politiska läget i landet idag.
Nästa vecka får vi se om någon Messias kommer till vår räddning.
I det här landet leker man inte politik - det är alltför allvarligt för det. Hoten är reella och förstärks och sprids allt eftersom tiden går. Vardagslivet rullar på som vanligt men grundstämningen är förgiftad av mörka moln man inte riktigt vet vad de innehåller.
Ska vi bli välsignade med livgivande regn eller med något vi helst undviker att tänka på - så länge det nu är möjligt.