Blåmärken och PR

Jag har aldrig riktigt förstått det där att om någon får ett blåmärke när de är ute och demonstrerar så klagar man.
”Ack detta krig i Syrien som har spräckt våra planer gång på gång.

Jag vet att det är en mänsklig rättighet att demonstrera men det är knappast någon universell skyldighet.

Har man valt att ge sej ut i demonstrationens hetta så får man väl ta situationen som den kommer – man är ju där eftersom man själv valt att vara just där.

’Som man bäddar får man ligga’ sade de gamle.
De enda jag tycker synd om är poliserna för där handlar det ju om arbetsskador.

Obama är på ingång och eftersom palestinierna tycker att deras andel av svarta rubriker varit alltför gles på senare tid så har de vässat knivarna.

Bildligt talat naturligtvis – vad trodde ni?

Inte mycket bättre är det i Egypten där det famösa Tahrir-torget drar CNN med tillhörande folkmassor till sej så snart något inte passar.

Israelerna ja, inte ens av dem har vi kunnat dra några PR-poäng sedan vi duperade FN .”

Så har förmodligen snacket gått i de palestinska korridorerna på senare tid och när nu självaste Obama ska komma så måste de ju ha något att visa upp, något som via honom kommer att ge dem världens odelade sympati samtidigt som syndabocken Israel får ännu en fy-stämpel i baken.

Världens sympati och medföljande antipati mot Israel är palestiniernas eviga livsluft, långt viktigare än medelpalestinierns väl och ve – men det visste ni ju redan.

Nu är goda råd dyra men eftersom det är ont om både tid och fräscha infallsvinklar så dammar de av en gammal käpphäst – fångarna.

De som får sin löning på fredag via EU och Gunilla Carlsson.

Småtjyvar och banditer göre sej inte besvär, endast de som avlivat israeler får del av denna bonus.

Alltså började en del fångar matvägra vilket naturligtvis står dem fritt och parallellt med detta utgick ett påbud till palestinier av rätt ålder och kön att ge sej ut och ställa till största möjliga oreda – vilket också skett.

Under torsdagen och fredagen har dessa yrkesdemonstranter från när och fjärran kastat stenblock, rullat iväg brinnande däck och kastat Molotov-cocktails omkring sej.

Hela Västbanken pyrde, allt enligt order.

Idag har några av de matvägrande fångarna flyttats till sjukhus för de mådde inte sådär rysligt bra...

Vore det inte enklare om de klämt ner en ostsmörgås tillsammans med ett rejält glas 3% mjölk - men när jag tänker efter så var de förmodligen bara ute efter lite miljöombyte.

Detta kommer antagligen att fortsätta tills Obama består Israel med den äran och då tvingas han förmodligen att säga usch och fy till israelerna medan palestinierna ler i mjugg.

Allt enligt politiska spelregler på hög nivå.

Om det allra mest underbara skulle hända att någon av matvägrarna dör skulle det bli full pott men även lite blåmärken har en förmåga att ge PR-poäng.

PR-poäng den palestinska själen så hett åtrår.

Kom igen nu då, stenblocken väntar...

Läs även andra bloggares åsikter om palestinierna, Obama, Syrien, Egypten, Tahrir-torget, Israel, FN, EU, Gunilla Carlsson, Västbanken, ...

Grek eller palestinier - vad väljer du?

Båda har sol och skön semestervärme större delan av året men båda har tyvärr också ekonomiska problem att brottas med.
Ekonomiska problem är ju inget de är ensamma om här i välden men deras problem är gigantiska.
Helt ofattbart gigantiska.

Bilden: Att titta på brödet har aldrig gjort någon mätt.

Om du nu var tvungen att välja; i vems kläder skulle du vilja vara?
I grekernas eller i palestiniernas?
För att göra valet mindre traumatiskt så låter jag dej göra enbart ett symboliskt val och låta grekerna och palestinierna (hmmm...) själva ta hand om svångremmarna.

Hey, stopp där.
Existerar det några svångremmar i Grekland och bland palestinierna?
Ja och nej.

I Grekland är svångremmen synnerligen påtaglig och faktiskt ganska grym.
Folket tvingas vända på slantarna som aldrig förr och inte ser de något slut på eländet heller.
Mindre lön och högre priser tillsammans med ännu högre skatter.
EU kräver dessutom att svångremmen dras åt allt hårdare för att på så sätt sona de grekiska ledarnas oprofessionella handhavande av rikets finanser.
Ledarnas inkompetens ska nu betalas med det grekiska folkets blod, svett och tårar. 

I de palestinska områdena är det också kärvt.
Många fredagar är fredagar utan lönekuvert.
Möjligen står de brödlösa men inte rådlösa.
De vet av erfarenhet precis vad de ska göra.

De går hem, fattar pennan och skriver ett av sina nu ganska frekventa brev till sköna Lady Ashton och beklagar sej över att israelerna åter igen hindrat dem från att få ut sin rättmätiga lön.
En väl fungerande syndabock ska man vårda så den kan utnyttjas i många många år.

Man skriver alltså till Ashton att pengarna hon nyss skickat tyvärr tagit slut och ber om påfyllning.
Mer behöver inte sägas för Ashton är strax med på noterna och sammankallar en s.k. givarkonferens där hon med blödande hjärta ber folk ge ännu mer pengar till palestinierna.
 - Hur många givarkonferenser har den damen hunnit avverka genom åren? 

Förresten, har ni någonsin hört talas om några givarkonferenser till förmån för grekerna? 

Sverige som inte vill helt försvinna ut i kulissen hojtar till och meddelar att de också vill ge, ge mer, ge ännu mer.
Regeringen, SIDA och allt vad NGO's heter trängs för att ligga i täten av den internationella givarligan.
Frågan är varför?
Verkligen - jag undrar varför, av den enkla anledningen att jag inte tror att enda orsaken är genuin människokärlek.
Det är sunt och riktigt att vara generös men inte att vara blint generös.
Hörde jag någon viska orden 'naiva dumskallar'?

Visst lär pengarna behövas när det palestinska ledargarnityret varje månad betalar 'lön' till sina säkerhetsfångar - de som mördat och lämlästat israeler.
Utbetalningarna per månad i maj 2011 var 17.6 miljoner shekel som du i runt tal får dubbla för att få fram motsvarande värde i svenska kronor.
Varför kommer jag att tänka på ordet 'bonus' - något du får efter väl förrättat värv.
Hamas, Fatah och Islamic Jihad-fångar får i sann socialdemokratisk anda samma lön, samma bonus.

Ryktet har sedan gått att finansminister Fayyad tredubblade dessa summor under förra året.
Ni kan läsa själva i Times of Israel.

Tro sedan inte att en simpel biltjuv får någon del av kakan, nej bara fångar med extra krut i blir upphöjda till de ärorika positioner som ger dem rätt till lön från Abbas.

'Lön för Mord'. (Kunde vara titeln på en absurd deckare...)
I mer civiliserade sammanhang tillämpas 'Straff för Mord'. 

För dessa nätta summor hade de annars lätt kunnat försörja en och annan lärare men den mest anmärkningsvärda lärdomen detta ger är vad palestinierna anser vara viktigt och vad som uppenbarligen är mindre viktigt.
Att utbilda sina barn är således betydligt mindre viktigt än att genom Ashtons miljoner uppmuntra till fortsatta mordorgier.

Grekerna står i hela världens skamvrå och får ta de gruvliga konsekvenserna av sina ledares lättsinne medan palestinierna går hem, kokar en kopp kaffe och skriver till Ashton.

Hon har aldrig gjort dem besvikna och kommer inte att göra det när nästa tiggarbrev anländer heller.

Inte heller Sveriges egen lilla Ashton, biståndsminister Gunilla Carlsson.

Alltid redo!

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, EU, givarkonferens, grek, Gunilla Carlsson, Lady Ashton, palestinier, SIDA, svångremmar, ...

Gräddligans fatala miss

Ibland läser du en rad som gör att det blixtrar till i skallen och du anar att du snubblat över sanningarnas sanning.
Jag läste en sådan rad idag.

Benjamin Netanyahu tyckte att pengarna avsedda för Gaza borde vänta tills raketanfallen upphört.
Så logiskt och så barnsligt enkelt.
Det är ju raketanfallen som orsakat att de nu behöver dessa återställare.

Om Hamas nu får de beräknade 2.8 miljarderna (fast det brukar bli mer än väntat när palestinier är inblandade) så är det en klar och uppmuntrande koppling till deras ansträngningar att spruta iväg raketsvärmar in över Israel.
Någon kanske har fäst sej vid vad vissa påstått att det inte är Hamas som ska få pengarna utan Abbas men det är naturligtvis bara något man måste säga.
Det hör liksom till.

Hamas säger inte så mycket men ler i mjugg för de vet att, som alla gånger tidigare när samma standardfraser varit på tapeten, pengarna utan större svårigheter slinker ner i Hamas rymliga fickor.
Att det fortfarande finns människor som tror på motsatsen är både skrämmande och outhärdligt naivt.
Att ge pengar till Gaza medan gazaborna skjuter sina allt mer avancerade raketer in över israeliska städer och byar är att ge helt galna signaler.
Gazas mångfacetterade terrorgrupper med Hamas i spetsen kan ju inte tyda det på något annat sätt än som en världsomspännande uppmuntran - helt naturligt.

Detta får inte misstolkas som att inte vanliga familjer är värda tak över huvudet men för att åstadkomma detta borde ledargarnityret göra en vissa omprioriteringar.
När sidenkostymerna och den uppdaterade tekniska utrustningen är betald borde medel som vanligtvis går direkt till Hamas krigsmaskineri nu gå till att bygga hus – för det är väl det som givarpengarna är avsedda för...

Ett åttiotal länder är representerade i Sharm e-Sheikh för att lova bort dessa pengar men det hindrar ju inte att sidospår dyker upp – som den numera ganska trötta tvåstatslösningen.
Jag börjar allt mer undra över hur det är tänkt att den ska se ut.
Denna konstruktion är tänkt att bli verklighet när palestinierna blivit duktigare på att leva i fred med sina grannar och grannen i det här fallet är naturligtvis Israel..
Abbaspalestinierna skulle med modigare ledare och en dos nyärlighet kanske kunna lära sej, men vad tror ni om Hamaspalestinierna?
I deras framtidsplaner finns absolut inga sådana tankar utan raka motsatsen – om man så säger.
Kommer palestinierna att en dag välja att leva i fred med Israel?
Ingen vet men alla väntar - och det har väntats ganska länge nu.

I Sharm e-Sheikh samlades idag gräddan.
Bill Clintons fru, som numera inte bara är fru Clinton utan 'The Clinton', USA's utrikesminister, och generalsekreteraren för FN, Ban Ki-moon, ledde gräddligan.
Ban Ki-moon har tyvärr ytterst svårt för att ta saker och ting i sin rätta ordning.
Han säger att det viktigaste är att öppna gränserna till Gaza och då menar han inte gränsen mellan Egypten och Gaza utan till det land Hamas utsett till sin dödsfiende.
Öppna gränserna och ge dem vad de vill ha är Ban Ki-moons budskap som i likhet med de förväntade miljarderna inte kan göra annat är att invagga Hamas i en känsla av att de nu verkligen är på rätt väg – nu när världens storheter så tydligt bortser från Grad-raketerna som piskar sönder Ashkelon och andra städer i Israel.
I stället öppnar man penningpungen.
Det hårda livet med att tillverka, testa och skicka iväg sina numera ganska imponerande raketer som inget mänskligt vill komma i vägen för, är på väg att bli belönat.
Hamas privata lilla Oscars-utdelning.
Israel förlorade en Oscar men Hamas håller på att vinna sin – med Ban Ki-moons hjälp.

Vad skulle egentligen ha varit enklare än att celebriteterna berättat för Hamas att för att få tillgång till pengarna de lovat bort så fick de först sluta upp med att irritera israelerna.
Jo, många israeler är faktiskt lätt irriterade, speciellt när deras barns skola blivit sönderbombad.
Att skolhuset just då var tomt har inte med saken att göra såvida du inte tillhör dessa illusionister som tror att hamasnikarna snällt väntade med att skjuta av sina raketer tills barnen hunnit hem från skolan.
Som James Bond brukade säga om sej själv – 'med rätt att döda'.
Hamas anser sej ha rätt att döda varhelst och närhelst det dem lyster.

Kära celebriteter, Netanyahu har rätt.
Våga er gärna på det djärva experimentet att kräva något av Hamas.
Kräv ett slut på deras krigshandlingar och ingen kommer att störa dem längre.
De kan då i lugn och ro gotta sej åt det kommande valutainflödet och göra med det precis vad de vill – vilket de skulle ha gjort under alla omständigheter.
Israel har viktigare (!) saker att syssla med som t.ex. den kommande melodifestivalen som upprört många araber ända in i hjärterötterna för inte ska väl en rejäl arabflicka sjunga och uppträda tillsammans med en judejänta...

Tycker ni resonemangen börjar bli lite väl bisarra då är ni på väg att greppa Mellanösterns intrikata dueller vilka Netanyahu är väl förtrogen med - på gott och ont.

PS Jag såg nyss en uppgift om att också Sveriges egen lilla ömhuding, biståndsminister Gunilla Carlsson, under givarkonferensens gång varit framme och tafsat på gränsövergångarna men hon 'glömde' i sin nervositet att be Hamas avsluta sitt krig först.
Låt oss tillsammans skämmas en stund och hoppas att inte alltför många hörde henne.
När allt kommer omkring är ju betydelsen av en svensk biståndsminister försumbar i de stora sammanhangen.

Bibi Netanyahu, Gaza, raketsvärmar, Hamas, Israel, Abbas, krigsmaskineri, givarpengar, Sharm e-Sheikh, Hillary Clinton, Ban Ki-moon, gräddligan, Oscars-utdelning, celebriteter, Gunilla Carlsson, ...
SP B HD SDS DN ND ND2 SDS SDS HD DN SDS TA Y K AB B SP D D D D DN SvD SDS K B Y SP
TA PS SDS DN DN SDS K Y SvD AB TA SP B HD TA K SvD Y B SP AB HD DB DB DB DB DN AB
SDS SvD SDS DN

BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige
MXp - Missional Experiences
Fred i Mellanöstern
Sapere aude!
Bertils blogg
Ilya Meyer
Jihad i Malmö
Mellanöstern aktualia
Rabnor tycker o tänker
Empatisk men inte patetisk