Om att bestämma

Bashar Assad, Syriens president, sliter sönder sitt land och framför allt sliter han sönder sitt folk medan alla tänker – Obama???
Sitter den amerikanske ambassadören Robert Ford fortfarande och trycker någonstans i Damaskus?
Obegripligt men kanske ändå... kanske ändå relativt begripligt enligt en viss sorts världsbild.

Tanks omringar städer, militärgubbar i full mundering intar sina positioner, elektriciteten stängs av liksom all annan komunikation med omvärlden.
För säkerhets skull stänger man också gränsen mot det närbelägna Jordanien så man ostörd kan utföra ordern från högste chefen.
Slakten kan börja.

I arabvärlden gäller det idag att vara lyckligt lottad annars kan det lätt gå åt skogen.
I Libyen är rebellerna lyckligt lottade för de har storebror Obama med flera lydkungar till sitt förfogande.
Dessa till och med dödar för rebellernas skull.

I Syrien är ingen på rebellernas, eller rättare sagt på demonstranternas sida.
Inte ens Bildt.
För lite mer än ett år sedan var Bildt på ett vänskapligt besök hos Bashar Assad men jag har inget minne av att vi hörde Bildt be sin värd dra åt skogen, inte ens på diplomaternas eget språk.

Detta trots att han mycket väl visste att det var just vad människorna i Syrien önskade.
Vad som var viktigt för Bildt var att hålla sej väl med den syriska regimen eftersom de är snälla mot Hizballah och Hamas som i sin tur är stygga mot Israel.
Att hålla sej väl med Turkiet är viktigt för Bildt av samma skäl.
Turkiet är snälla mot Syrien som är snälla mot Hizballah och Hamas som är stygga mot Israel.

Nej detta ska inte bli en anti-Bildt blogga utan jag vill bara påpeka hur det mesta hänger ihop och får sina följdriktiga konsekvenser.
Eftersom ingen hjälpt syriens folk tidigare har de nu varit tvungna att börja tala för sej själva.
Folket har ingen armé till sitt förfogande och heller ingen amerikansk ambassadör som sitt fikonlöv... de betalar med sitt blod vilket i dagens Syrien är ganska billigt.
Fråga Assad.
Slakten pågår just nu efter att Assad sett till att insynsskyddet blivit uppdaterat.
Nästan till hundra procent.
Det som trots alla försiktighetsåtgärder sipprar ut är vittnesmål om avgrundsdjup kriminalitet mot den egna befolkningen som egentligen begär så lite – bara lite mer frihet.

De skulle naturligtvis heller inte ha något emot om familjen Assad kastade in handsken för gott.

Obama dreglade över Mubarak och fortsätter att dregla över Gadhafi men Assad har frisedel för allt han kan tänkas ta sej för.
Vem bryr sej om vad folket i Syrien vill?

När det gällde Egypten och Libyen var Obama noga med att påpeka att det var folket som skulle bestämma men i Syrien tillåter han Assad, ensam och i egen hög person, att bestämma.
Jag hoppas den amerikanska väljarkåren genomskådat Obama bluff och framöver visar honom vad resultatet blir när det amerikanska folket bestämmer sej för att bestämma.

Läs även andra bloggares åsikter om Bashar Assad, Robert Ford, Obama, Bildt, Syrien, Hizballah, Hamas, Turkiet, Mubarak, Gadhafi, Egypten, Libyen, ...

Skampålar

OM MÄNNISKORÄTTSAKTIVISTER.

Att vara människorättsaktivist borde ju vara något fint, något berömvärt man kunde vara stolt över.
Alla vill vi ju att så många människor som möjligt ska ha det så bra som möjligt.
Vad är det då som gjort att denna beteckning börjat lukta?

Jag kan tänka mej två - förmodligen finns det fler - omedelbara orsaker.
Uppsåt och arbetsmetod.

Har du någonsin träffat på en människorättsaktivist som kämpar för judars rätt till ett mänskligt liv utan hot, hotbilder och hotfulla ’löften’?
Det är snarare så att det blivit synonymt att vara människorättsaktivist och att vara mot judar och Israel.
(Kom inte med tjafset att man är mot Israels politik men bara ääälskar judar.)
Att vara en gedigen människorättsaktivist är numera liktydigt med att kämpa mot Israel i alla upptänkliga sammanhang på alla upptänkliga sätt.
Ett sammanhang som frenetiskt putsar på sin fasad för att möjligen få hänga med ett tag till innan de imploderar är UNHRC.
FN’s ökända människorättsråd, UN Human Rights Council.

Ni kommer väl ihåg Goldstone Rapporten!?
Goldstone som rapporterade vad Hamas rapporterade.
Goldstone och hans kumpaner intervjuade Hamas i Gaza och omsatte sedan deras historier till en ’respektabel’ rapport dekorerad med UN’s alla uppblåsta stämplar.
Uppsåtet var, bl.a. i kommetarer från folk i Goldstones eget gäng, att sätta dit Israel och i det avseendet var de på intet sätt unika.

Man skulle kunnat tänka sej att Goldstone tvekade inför sitt uppdrag när han insåg att Israel av goda och erfarenhetsmässiga skäl inte ville spela med i elakt spel och man skulle också kunnat tänka sej att han skulle fråga sej själv en extra gång vad han egentligen var i färd med att sparka igång.
Inte minst dess konsekvenser i ett längre perspektiv.
Man skulle dessutom kunnat tänka sej att han övervägt sin moraliska motivation för att ställa upp som språkrör för en genuint destruktiv terrororganisation med en fast övertygelse att vi skulle få en bättre värld om det folk Goldstone själv tillhör utrotades.

Därmed är vi inne på arbetsmetoden och vi utvidgar samtidigt exemplen till den nyligen släppta utredningen från samma källa - UNHRC.
Utredningen som, surprise surprise, anklagar Israel för uppsåtliga mord när Mavi Marmara försökte leverera terrorsympatisörer till Gaza.
Sin arbetsmetod tog de från Goldstone så de intervjuade bara inkräktarna.
Israel höll sej visligen undan men det hindrade inte människorättsaktivisterna i människorättsrådet från att gosa upp ordentligt med båtfolket som ”bara ville leverera livets nödtorft till Gaza”.

Jag undrar när det blev acceptabelt internationellt att vid en tvist höra bara ena sidan och låta den partens utsagor ensamt ligga till grund för en rapport, ett domslut?
Det är så UNHRC arbetar.
Nu hävdar förmodligen vän av ordning att israelerna var tillfrågade men, som vid Goldstone Rapportens färdigställande, såg de inte någon vits med att deltaga i ett redan avgjort och dömt spel.

Israelerna valde att samarbeta med en annan utredning under FN's generalsekreterare Ban Ki-Moons ledning som bedömdes vara något mindre bekymmersam.

När UNHRC’s båtrapport presenterades för några dagar sedan följde dessa förutsägbara reaktioner där man lätt kunde skilja agnarna från vetet.
Folk som anser att ca. 350 raketer avfyrade mot Israel från Gaza bara under år 2010 och utplacering av ett sextiotal bomber längs gränsstängslet under samma tid är helt i sin ordning, hyllade denna rapport.
Andra mer insatta individer hängde bara upp den på bakgårdens torklina som ytterligare en i raden av FN’s missfoster.

Tillbaka till människorättsaktivisterna som i dessa dagar arbetar i huvudsak med en sak – att i alla situationer, rakt av, hävda palestiniernas sak genom att hacka sönder Israel.
Oftast utan kunskaper men med säcken full av redan söndersmulade argument.
Detta fenomen kallar jag inte människorättsaktivism utan ren --- feghet.

Människorättsaktivisterna är i botten så rädda för islamismen – de ser spåren på allt fler ställen i Europa – att de förfaller till att agera av ren och skär feghet.
Det finns ett fult ord för detta men vi kan i anständighetens nämn kalla det för blidka, ha överseende med och även ibland smickra.
Man smickrar i stället för att säga rent ut att ’vad du håller på med nu det gillar faktiskt inte jag’.
Man fegar ut.
Detta är en av faktorerna till varför det gick som det gick i det svenska valet.

Inte för att jag vill påstå att svenska parlamentariker generellt är några människorättsaktivister men utrikesministern visade tydligt var han har sitt hjärta när han åkte till Turkiet för att trösta en storgråtande Dror Feiler efter den misslyckade kuppen med båten Mave Marmara.
Stackars liten, tänkte Bildt, och satte sej på första plan söderut.
Människorättsaktivisten Bildt försökte trösta människorättsaktivisten Feiler.
Glömde jag Mankell – OK vi tar med honom också i gullegullandet.

Det fanns en tid då människorättsaktivisterna hade en viss resning och vi kunde häpna och beundra deras uppoffringar för de som hade det sämre.
Vem kommer inte ihåg Moder Teresa men Dror Feiler är nu ingen Moder Teresa och förmodligen har han heller aldrig hört talas om henne...

Dagens människorättsaktivister har alltid ett rent politiskt uppsåt och deras arbetsmetod är helt enkelt under all kritik.
Rent juridiskt är de ett skämt – och det luktar skämt.
Vad kan du vänta dej av en sammanslutning där endast 20 av de 47 länder som utgör UNHRC kan betraktas som fria vad gäller mänskliga rättigheter och politisk frihet. (Freedom House)

Hade det inte varit så bedrövligt skulle man kunna skratta åt eländet.
Parodier ska man ju skratta åt – eller gråta över.

Läs även andra bloggares åsikter om människorättsaktivist, Israel, judar, UNHRC, Richard Goldstone, Hamas, Gaza, Mavi Marmara, FN, Ban Ki-Moon, islamism, Dror Feiler, Carl Bildt, Henning Mankell, Turkiet, Moder Teresa, ...


DN302 DN104 X885 Dbl372 ALL369 GP510 Ek328 ST368 Ya194 D705 Sk926 D606 Sk950 SDS943 D676 X531 HD SDS756 Sk987 D653 A373 GD374 LTZ367 BH082 TTe086 DN113 DN668 SDS185 GD556 Dbl551 LTZ548 GP727 ALL550 TTe933 AB992 ST549 A555 Ek756 Blt538 vg248 SvD853

Godtrogenhet

Alla dessa ’Ship-To-Gaza-undersökningar’ och himlen därtill...
De har redan ett löjets skimmer över sej och än är det förmodligen inte slut.

Jag kan så här på raken komma på fem olika undersökningar om samma händelse men skulle inte alls bli förvånad om det ramlar in några till.
Vad kan vara mer givande än att ”undersöka” Israels handlande under skenet av en respektabel... undersökning.
Man vill ju gu’ bevars veta sanningen.

Sanningen och ingenting annat än sanningen.
Sanningen är banalt enkel, lite sorglig och mycket mänsklig.
Israelerna var helt enkelt för godtrogna och godtrogen får man absolut inte vara när det gäller att slå vakt om livhanken.

Israelerna är ju vanligtvis inte tappade bakom byrån när det gäller att skaffa sej information men vid det här tillfället brast det.
Varför?
Av två skäl.

Man kände till att bland passagererna på Mavi Marmara fanns ett saftigt gäng från organisationen IHH (Insani Yardim Vakfi) men man undersökte dem inte närmare eftersom

1.Turkiet inte var en fiendestat (då) och
2.IHH inte var klassad som en terrororganisation (då).

Man räknade med att man skulle få sej till livs lite av de vanliga svängarna jihadister och vänsterelement rutinmässigt levererar men inte vapen – typ köttyxor, kedjor och järnrör.
Godtrogenheten hade sitt pris.

Naturligtvis fanns det ytterligare ett skäl, för inte kan väl godhjärtade och blödiga gitarrspelande fredsaktivister utgöra något hot?
Att de samtidigt är antingen lättlurade eller har en uppenbar agenda tänker jag inte anklaga dem för här.

Eftersom Hamas i stort sett dagligen hotar Israel både verbalt och med eldgivning så befinner vi oss definitivt i krig.

Islamistregeringen i Gaza är ståndaktiga som tennsoldater men utrustade med levande ammunition.
När krigstillstånd råder får fartyg inspekteras om misstanke finns att de ämnar bryta blockaden.
Detta får ske även på internationellt vatten vilket Israel valde att göra.
Israelerna var alltså i sin fulla rätt att genomsöka Mavi Marmara men fick i stället ordentligt med stryk.

Vad alla dessa undersökningar och utredningar avser att syssla med är således Israels godtrogenhet.
Är det förbjudet att vara godtrogen?
Är det fult att vara godtrogen?
Är det olagligt att vara godtrogen?
Är det värre att vara godtrogen än misstänksam?
Är det straffbart att vara godtrogen?
Är man lovligt byte för att man är godtrogen?

OK, när alla dessa förmodat kloka människor tyckt till om Israels godtrogenhet ska de sammanfatta sina slutsatser.
Vems slutsatser ska vi anse ligger närmast sanninge, vem ska vi tro på?

Giora Eiland, Human Rights Council, Tirkel Committee, Ban Ki-Moon, eller den undersökningskommission Turkiet själva planerar att starta?
Som ni förstår är ingen på något vis intresserad av någon sanning utan de som avger slutsatser mest förödmjukande Israel – de vinner!
De som åstadkommer mest skada för Israel kommer följdaktligen att vara de som har monopol på sanningen, för det är ju så valserna går nuförtiden.

Vem var det som sa – ”allt detta och himlen därtill”?
Inte ens himlarna räknar godtrogenhet som synd.

Läs även andra bloggares åsikter om 'Ship to Gaza', Mavi Marmara, IHH, Turkiet, Hamas, blockad, godtrogen, Giora Eiland, Human Rights Councel, Tirkel Committee, Ban Ki-Moon, ...

Hallå Carl Bildt

Hallå Carl Bildt, var håller du hus?
Jag har saknat din lite torra och gnetiga röst men ändå – jag har saknat den.
Mellanöstern du vet..., det hände ju något där igår och vi är vana vid att du då med självsäkert patos framför dina åsikter.

Var är du, varför är du tyst?
Israel var ju inblandat och då brukar inte vilda hästar kunna avhålla dej från att vädra dina antipatier.
Så, var finns du, Carl Bildt?

OK, det är semestertider och du vill kanske vara ledig men du har ju en viss vana att kombinera varm medelhavsluft med politiska aktiviteter.
Vi kommer väl ihåg när du tog första flyg till Turkiet för att fotograferas med Gaza-entusiasterna/Hamas-entusiasterna.
Båtfolket, du vet.
Jag hoppas värmen i Turkiet gjorde dej gott för längtan efter sol och värme är ju något vi svenskar har inbakat i våra gener.

Nu hör det ju till saken att din Turkiet-resa gick helt stick i stäv med FN’s principer men du kanske börjar bli karl för din hatt och börja gå din egen väg?
På gott och ont.

FN har nu klart och tydligt uppmanat sina medlemsländer att om de vill ytterligare göda Gazaborna så bör de lämpligen göra så via den inarbetade landvägen.
Du hyllade sjövägen vilket var en skamlig och oförlåtlig blunder.

Nu har du ytterligare ett tillfälle att gå din egen väg genom att kraftfullt fördöma gårdagens krigshandlingar från Libanon.
Låt dej inte bli alltför störd av att USA redan fördömt den oprovocerade eldgivningen.
Du har alla kort liggande framför dej, allt är klart så du behöver inte krysta fram några egna hemkokta bortförklaringar.
Bara upprepa vad libaneserna och UNIFIL själva sagt.

Libaneserna berättade med klang i stämman att visst var det de som sköt de första dödande skotten och UNIFIL deklarerade att ingen israelisk soldat – inte någon annan heller förresten – passerade gränsen mot Libanon.
På något sätt verkar libaneserna stolta över att de kunde sätta igång ett krig som sedermera av mer moderata krafter i Israel kom av sej.
För den här gången i alla fall.

Carl Bildt, det tillhör väl ditt jobb att framföra synpunkter på omvärlden och här får du en historia serverad på silverbricka.
Bara att upprepa vad libaneserna redan erkänt och fördöma deras handlande.
För detta krävs inte ens någon intellektuell broiler – som du en gång ansågs vara.

Har du redan fördömt Libanon?
Nej, jag trodde väl det.
Frågan är om det i stället hade varit israelerna som skjutit de första dödande skotten – hade du varit lika tyst då?

Ärligt talat är vi ganska trötta på ditt sätt att agera utrikesminister.
Vem som köpt dej och vad köpeskillingen var vet vi inte men det är definitivt något som stinker.
Vi vet att det snart är val och att du måste se om ditt hus men även om Alliansen vinner är vi övertygade om att Sverige, och även EU, skulle befinna sej i ett bättre läge om någon annan fick utrikesministerjobbet.

Vill du bättra på din image bör du snarast förena dej med FN och fördöma sjösmugglingen till Gaza.
Inte ens du kan väl ha något intresse av att Gazas begränsade område alltmer upptas av vapen – eller...???
Förresten – svenskarna är visst på gång igen så du kan redan nu beställa en flygbiljett till Turkiet.

När du ändå håller på att fördöma kan du lämpligen inbegripa gårdagens fatala libanesiska skjutövningar.
Endast det faktum att israelerna höll huvudet kallt räddade lugnet.
För att inte bli alltför ensidig kunde du kanske som omväxling bjuda dem på ett litet erkännande för detta om det nu inte är så att du spontant känner ett obehag över att behöva säga något positivt om Israel.

Jag ska fundera lite till om jag ska önska dej lycka till i valet - eller ej.

Läs även andra bloggares åsikter om Carl Bildt, Turkiet, Gaza, Hamas, båtfolket, FN, Libanon, UNIFIL, USA, Israel, EU, ...

SDS, D, SVD, BT,

En förtrollad värld

Som min mamma sa när hon hade svårt att motivera sina åsikter – DET BARA ÄR SÅ.
Hur ska man annars förklara detta idisslande av förståsigpåare som tror att en tvåstatslösning är det enda som kan rädda världen.
Jag anser det vara brist på fantasi parad med ren och skär lättja.

Man kan betrakta fenomenet ur flera synvinklar varav en vore att se det rent kronologiskt.
Långt innan några palestinier var påtänkta fanns det en folkgrupp som kallade sej kurder.
De har nu en snart tvåtusenårig historia och är den största etniska folkgrupp utan egen stat.
Gör gärna jämförelsen med palestinierna som konstruerades på 60-talet.
Nej inte 60-talet e.Kr. utan 1960-talet – bara en stund sedan.

Kurderna består idag av runt 35 miljoner människor (Wikipedia) varav du finner den största gruppen i Turkiet, runt 55%.
De resterande miljonerna är fördelade mellan Iran - 18%, Irak – 18% och i Syrien finns ca. 5% av den kurdiska folkgruppen.

En icke föraktlig del av denna etniska grupp finns dessutom utspridda i övriga delar av världen.

De har ett eget språk som tillhör den indo-europeiska familjen innehållande ett flertal dialekter.
De var till stor del nomader men deras kultur är högt stående och musiken/dansen är särpräglad och fängslande.
Historiskt sett finner man att Saladin som besegrade korsfararna var kurd i likhet med Iraks nuvarande president, Jalal Talabani.

Tänk efter - när hörde du senast världens store orera om vikten av att kurderna får en egen stat så snart som möjligt.
Om inte kommer världen att rasa samman.
Obama upprepar gång efter annan att palestinierna förtjänar, FÖRTJÄNAR en stat --- men kurderna då?

Nu kan det i ärlighetens namn diskuteras om palestinierna verkligen förtjänar en stat.
Deras smak för judiskt blod har varit lite väl påtaglig genom åren.
Klarar de av att sköta en stat och dessutom bli självförsörjande?
Vill de bli självförsörjande?

Jag måste ha missat en del här.

Dåligt utvecklade sinnen för innovationer är orsaken till att tvåstatslösningen tuggas om gång efter annan och folk stämmer in i kören för att inte riskera att betraktas som avvikande – hemska tanke.

Dessutom avslutade palestinierna sitt lilla demokratiäventyr den 24 januari utan att någon fann det lämpligt att slå på trumman.
Då passerades nämligen slutdatum för Abbas ämbetsperiod och det lilla demokratiembryo man kunnat skönja är nu ett minne blott.
Samma gäller parlamentet som sällan sammanträdde utan för det mesta ersattes av ’presidential dekrets’ – hur pass demokratiska dylika fenomen nu kan anses vara?

Utan demokrati, utan Gaza och utan en vilja att spotta i nävarna och sätta igång – inte vet jag om det där med egen stat verkar speciellt verklighetsförankrat.
Dessutom – även om de tillsammans med Obama skulle lyckas beröva Israel på det mesta så skulle deras landbit inte vara tillräcklig för att underhålla de nuvarande invånarna plus 4-5 miljoner flyktingar som antingen vill eller inte vill flytta till Palestina.
Jodå vi känner till vad araberna menar med ’Palestina’... men vi köper det inte så vill flyktingarna flytta på sej får det bli till området runt Ramalla.

Hur palestinierna lyckats förtrolla världen så till den milda grad beror förmodligen på att motparten heter Israel och om Israel tycker man inte.
Eftersom man inte tycker om Israel så satsat man på att tycka desto mer om deras motpart.
På så vis får palestinierna allting gratis utan att själva behöva lyfta ett finger.
Lätt som en plätt.

Varför har då inte kurderna lyckats förtrolla världen på samma sätt?
Kolla vilka som är kurdernas motparter så förstår ni nog.
Turkiet, Irak och Iran, möjligen med tillägg av Syrien och Ryssland och dessa stater känns det inte lika bekvämt att göra sej ovän med – att bli ovän med Israel faller sej däremot helt naturligt.
Nästan som en naturlag.

Slutsats – ’välj’ din motpart ytterst noggrannt eftersom detta avgör om du kommer att lyckas förtrolla världen – eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om tvåstatslösning, palestinier, kurder, Turkiet, Israel, Saladin, Jalal Talabani, Abbas, Gaza, Obama, ...