Ibland läser du en rad som gör att det blixtrar till i skallen och du anar att du snubblat över sanningarnas sanning.
Jag läste en sådan rad idag.
Benjamin Netanyahu tyckte att pengarna avsedda för Gaza borde vänta tills raketanfallen upphört.
Så logiskt och så barnsligt enkelt.
Det är ju raketanfallen som orsakat att de nu behöver dessa återställare.
Om Hamas nu får de beräknade 2.8 miljarderna (fast det brukar bli mer än väntat när palestinier är inblandade) så är det en klar och uppmuntrande koppling till deras ansträngningar att spruta iväg raketsvärmar in över Israel.
Någon kanske har fäst sej vid vad vissa påstått att det inte är Hamas som ska få pengarna utan Abbas men det är naturligtvis bara något man måste säga.
Det hör liksom till.
Hamas säger inte så mycket men ler i mjugg för de vet att, som alla gånger tidigare när samma standardfraser varit på tapeten, pengarna utan större svårigheter slinker ner i Hamas rymliga fickor.
Att det fortfarande finns människor som tror på motsatsen är både skrämmande och outhärdligt naivt.
Att ge pengar till Gaza medan gazaborna skjuter sina allt mer avancerade raketer in över israeliska städer och byar är att ge helt galna signaler.
Gazas mångfacetterade terrorgrupper med Hamas i spetsen kan ju inte tyda det på något annat sätt än som en världsomspännande uppmuntran - helt naturligt.
Detta får inte misstolkas som att inte vanliga familjer är värda tak över huvudet men för att åstadkomma detta borde ledargarnityret göra en vissa omprioriteringar.
När sidenkostymerna och den uppdaterade tekniska utrustningen är betald borde medel som vanligtvis går direkt till Hamas krigsmaskineri nu gå till att bygga hus – för det är väl det som givarpengarna är avsedda för...
Ett åttiotal länder är representerade i Sharm e-Sheikh för att lova bort dessa pengar men det hindrar ju inte att sidospår dyker upp – som den numera ganska trötta tvåstatslösningen.
Jag börjar allt mer undra över hur det är tänkt att den ska se ut.
Denna konstruktion är tänkt att bli verklighet när palestinierna blivit duktigare på att leva i fred med sina grannar och grannen i det här fallet är naturligtvis Israel..
Abbaspalestinierna skulle med modigare ledare och en dos nyärlighet kanske kunna lära sej, men vad tror ni om Hamaspalestinierna?
I deras framtidsplaner finns absolut inga sådana tankar utan raka motsatsen – om man så säger.
Kommer palestinierna att en dag välja att leva i fred med Israel?
Ingen vet men alla väntar - och det har väntats ganska länge nu.
I Sharm e-Sheikh samlades idag gräddan.
Bill Clintons fru, som numera inte bara är fru Clinton utan 'The Clinton', USA's utrikesminister, och generalsekreteraren för FN, Ban Ki-moon, ledde gräddligan.
Ban Ki-moon har tyvärr ytterst svårt för att ta saker och ting i sin rätta ordning.
Han säger att det viktigaste är att öppna gränserna till Gaza och då menar han inte gränsen mellan Egypten och Gaza utan till det land Hamas utsett till sin dödsfiende.
Öppna gränserna och ge dem vad de vill ha är Ban Ki-moons budskap som i likhet med de förväntade miljarderna inte kan göra annat är att invagga Hamas i en känsla av att de nu verkligen är på rätt väg – nu när världens storheter så tydligt bortser från Grad-raketerna som piskar sönder Ashkelon och andra städer i Israel.
I stället öppnar man penningpungen.
Det hårda livet med att tillverka, testa och skicka iväg sina numera ganska imponerande raketer som inget mänskligt vill komma i vägen för, är på väg att bli belönat.
Hamas privata lilla Oscars-utdelning.
Israel förlorade en Oscar men Hamas håller på att vinna sin – med Ban Ki-moons hjälp.
Vad skulle egentligen ha varit enklare än att celebriteterna berättat för Hamas att för att få tillgång till pengarna de lovat bort så fick de först sluta upp med att irritera israelerna.
Jo, många israeler är faktiskt lätt irriterade, speciellt när deras barns skola blivit sönderbombad.
Att skolhuset just då var tomt har inte med saken att göra såvida du inte tillhör dessa illusionister som tror att hamasnikarna snällt väntade med att skjuta av sina raketer tills barnen hunnit hem från skolan.
Som James Bond brukade säga om sej själv – 'med rätt att döda'.
Hamas anser sej ha rätt att döda varhelst och närhelst det dem lyster.
Kära celebriteter, Netanyahu har rätt.
Våga er gärna på det djärva experimentet att kräva något av Hamas.
Kräv ett slut på deras krigshandlingar och ingen kommer att störa dem längre.
De kan då i lugn och ro gotta sej åt det kommande valutainflödet och göra med det precis vad de vill – vilket de skulle ha gjort under alla omständigheter.
Israel har viktigare (!) saker att syssla med som t.ex. den kommande melodifestivalen som upprört många araber ända in i hjärterötterna för inte ska väl en rejäl arabflicka sjunga och uppträda tillsammans med en judejänta...
Tycker ni resonemangen börjar bli lite väl bisarra då är ni på väg att greppa Mellanösterns intrikata dueller vilka Netanyahu är väl förtrogen med - på gott och ont.
PS Jag såg nyss en uppgift om att också Sveriges egen lilla ömhuding, biståndsminister Gunilla Carlsson, under givarkonferensens gång varit framme och tafsat på gränsövergångarna men hon 'glömde' i sin nervositet att be Hamas avsluta sitt krig först.
Låt oss tillsammans skämmas en stund och hoppas att inte alltför många hörde henne.
När allt kommer omkring är ju betydelsen av en svensk biståndsminister försumbar i de stora sammanhangen.
Bibi Netanyahu, Gaza, raketsvärmar, Hamas, Israel, Abbas, krigsmaskineri, givarpengar, Sharm e-Sheikh, Hillary Clinton, Ban Ki-moon, gräddligan, Oscars-utdelning, celebriteter, Gunilla Carlsson, ...
SP B HD SDS DN ND ND2 SDS SDS HD DN SDS TA Y K AB B SP D D D D DN SvD SDS K B Y SP
TA PS SDS DN DN SDS K Y SvD AB TA SP B HD TA K SvD Y B SP AB HD DB DB DB DB DN AB
SDS SvD SDS DN
Jag läste en sådan rad idag.
Benjamin Netanyahu tyckte att pengarna avsedda för Gaza borde vänta tills raketanfallen upphört.
Så logiskt och så barnsligt enkelt.
Det är ju raketanfallen som orsakat att de nu behöver dessa återställare.
Om Hamas nu får de beräknade 2.8 miljarderna (fast det brukar bli mer än väntat när palestinier är inblandade) så är det en klar och uppmuntrande koppling till deras ansträngningar att spruta iväg raketsvärmar in över Israel.
Någon kanske har fäst sej vid vad vissa påstått att det inte är Hamas som ska få pengarna utan Abbas men det är naturligtvis bara något man måste säga.
Det hör liksom till.
Hamas säger inte så mycket men ler i mjugg för de vet att, som alla gånger tidigare när samma standardfraser varit på tapeten, pengarna utan större svårigheter slinker ner i Hamas rymliga fickor.
Att det fortfarande finns människor som tror på motsatsen är både skrämmande och outhärdligt naivt.
Att ge pengar till Gaza medan gazaborna skjuter sina allt mer avancerade raketer in över israeliska städer och byar är att ge helt galna signaler.
Gazas mångfacetterade terrorgrupper med Hamas i spetsen kan ju inte tyda det på något annat sätt än som en världsomspännande uppmuntran - helt naturligt.
Detta får inte misstolkas som att inte vanliga familjer är värda tak över huvudet men för att åstadkomma detta borde ledargarnityret göra en vissa omprioriteringar.
När sidenkostymerna och den uppdaterade tekniska utrustningen är betald borde medel som vanligtvis går direkt till Hamas krigsmaskineri nu gå till att bygga hus – för det är väl det som givarpengarna är avsedda för...
Ett åttiotal länder är representerade i Sharm e-Sheikh för att lova bort dessa pengar men det hindrar ju inte att sidospår dyker upp – som den numera ganska trötta tvåstatslösningen.
Jag börjar allt mer undra över hur det är tänkt att den ska se ut.
Denna konstruktion är tänkt att bli verklighet när palestinierna blivit duktigare på att leva i fred med sina grannar och grannen i det här fallet är naturligtvis Israel..
Abbaspalestinierna skulle med modigare ledare och en dos nyärlighet kanske kunna lära sej, men vad tror ni om Hamaspalestinierna?
I deras framtidsplaner finns absolut inga sådana tankar utan raka motsatsen – om man så säger.
Kommer palestinierna att en dag välja att leva i fred med Israel?
Ingen vet men alla väntar - och det har väntats ganska länge nu.
I Sharm e-Sheikh samlades idag gräddan.
Bill Clintons fru, som numera inte bara är fru Clinton utan 'The Clinton', USA's utrikesminister, och generalsekreteraren för FN, Ban Ki-moon, ledde gräddligan.
Ban Ki-moon har tyvärr ytterst svårt för att ta saker och ting i sin rätta ordning.
Han säger att det viktigaste är att öppna gränserna till Gaza och då menar han inte gränsen mellan Egypten och Gaza utan till det land Hamas utsett till sin dödsfiende.
Öppna gränserna och ge dem vad de vill ha är Ban Ki-moons budskap som i likhet med de förväntade miljarderna inte kan göra annat är att invagga Hamas i en känsla av att de nu verkligen är på rätt väg – nu när världens storheter så tydligt bortser från Grad-raketerna som piskar sönder Ashkelon och andra städer i Israel.
I stället öppnar man penningpungen.
Det hårda livet med att tillverka, testa och skicka iväg sina numera ganska imponerande raketer som inget mänskligt vill komma i vägen för, är på väg att bli belönat.
Hamas privata lilla Oscars-utdelning.
Israel förlorade en Oscar men Hamas håller på att vinna sin – med Ban Ki-moons hjälp.
Vad skulle egentligen ha varit enklare än att celebriteterna berättat för Hamas att för att få tillgång till pengarna de lovat bort så fick de först sluta upp med att irritera israelerna.
Jo, många israeler är faktiskt lätt irriterade, speciellt när deras barns skola blivit sönderbombad.
Att skolhuset just då var tomt har inte med saken att göra såvida du inte tillhör dessa illusionister som tror att hamasnikarna snällt väntade med att skjuta av sina raketer tills barnen hunnit hem från skolan.
Som James Bond brukade säga om sej själv – 'med rätt att döda'.
Hamas anser sej ha rätt att döda varhelst och närhelst det dem lyster.
Kära celebriteter, Netanyahu har rätt.
Våga er gärna på det djärva experimentet att kräva något av Hamas.
Kräv ett slut på deras krigshandlingar och ingen kommer att störa dem längre.
De kan då i lugn och ro gotta sej åt det kommande valutainflödet och göra med det precis vad de vill – vilket de skulle ha gjort under alla omständigheter.
Israel har viktigare (!) saker att syssla med som t.ex. den kommande melodifestivalen som upprört många araber ända in i hjärterötterna för inte ska väl en rejäl arabflicka sjunga och uppträda tillsammans med en judejänta...
Tycker ni resonemangen börjar bli lite väl bisarra då är ni på väg att greppa Mellanösterns intrikata dueller vilka Netanyahu är väl förtrogen med - på gott och ont.
PS Jag såg nyss en uppgift om att också Sveriges egen lilla ömhuding, biståndsminister Gunilla Carlsson, under givarkonferensens gång varit framme och tafsat på gränsövergångarna men hon 'glömde' i sin nervositet att be Hamas avsluta sitt krig först.
Låt oss tillsammans skämmas en stund och hoppas att inte alltför många hörde henne.
När allt kommer omkring är ju betydelsen av en svensk biståndsminister försumbar i de stora sammanhangen.
Bibi Netanyahu, Gaza, raketsvärmar, Hamas, Israel, Abbas, krigsmaskineri, givarpengar, Sharm e-Sheikh, Hillary Clinton, Ban Ki-moon, gräddligan, Oscars-utdelning, celebriteter, Gunilla Carlsson, ...
SP B HD SDS DN ND ND2 SDS SDS HD DN SDS TA Y K AB B SP D D D D DN SvD SDS K B Y SP
TA PS SDS DN DN SDS K Y SvD AB TA SP B HD TA K SvD Y B SP AB HD DB DB DB DB DN AB
SDS SvD SDS DN
BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige
MXp - Missional Experiences
Fred i Mellanöstern
Sapere aude!
Bertils blogg
Ilya Meyer
Jihad i Malmö
Mellanöstern aktualia
Rabnor tycker o tänker
Empatisk men inte patetisk
