Utslängda till vargarna

Eftersom denna lilla flugskit på kartan alltid tilldrar sej folks intresse blir det extra mycket känslor inblandade när Israel går till val.
Svenskarna har bestämt sej för vad de(!) vill ha - de vill ha en regering som ger Hamas vad de vill ha.

Låter detta överdrivet?
Inte om man får döma av massornas demonstrationsslogans med tillhörande plakattexter under de senaste veckorna.
Inte heller om man ser till mängden av folkvalda och förtroendevalda som traskade gatorna fram under flaggor från både Hamas och Hizballah.
Hamas får kriga så mycket de vill medan Israel ska sitta där de sitter med armarna i kors och titta på.
Det är så svenskarna vill ha det.

Att denna inställning inte inger något förtroende är naturligtvis ett grovt understatement.
Den enda ljusglimten är att svenskarnas rätt att välja vad israelerna ska välja är icke existerande.
Rubrikerna i de flesta svenska tidningar är som vanligt specialsydda av TT och inhandlade av ödmjuka redaktionella tjänare landet runt.
Man svärtar ner bokstäverna ordentligt och frossar i ord som 'ultranationalister' och 'högervindar' för att alla riktigt ska förstå till vilken grad landet översvämmas av arabhatare.

Så galet kan det gå i gamla Sverige när man letar efter grandet i sin broders öga men inte ser bjälken i sitt eget (du kommer väl ihåg dina gamla bibelberättelser).

Att Israel går till val är inte på långa vägar så dramatiskt som vad som hänt och händer i Sverige.
Allt surt och unket som varit sopat under mattan under decennier har plockats fram, blivit uppfräschat och uppolerat.
Rumsrent.

Judehatet under mattan har börjat röra på sej och dammtussar av renaste antisemitism börjar rulla runt i hörnorna.
Maskerna har fallit och det som länge kallades "israelkritik" blommar nu ut som pulserande judehat.

Sverige har gett upp.
Sverige har gett upp vad som varit dess styrka – att vara ett samvete bland nationer.
Sverige har gett upp sina stolta proklamationer om allas lika värde för att i stället slänga ut en hel folkgrupp till vargarna.

Ta dej en titt på ansiktena i någon av dessa hatdemonstrationer.
Om du inte stängt av det som gör dej till människa förstår du vad jag talar om.
Ansikten som sprutar hat och grymhet.
Ansikten som är förvridna av avsky och fördömanden av personer med judiska namn eller annan judisk anknytning.
Ansikten som frustar av ilska för att det finns folk som tycker judarna bör ha samma mänskliga rättigheter som alla andra.

Att vara jude i Sverige idag handlar om att dölja att man är - just jude.
Detta är följden av att Sverige plockat bort judarnas medborgerliga rättigheter.
Inte bland paragraferna men i det nakna livet.

Inte många judar - svenskar födda i Sverige - vågar idag bära sin stjärna eller sin huvudbonad eftersom de fråntagits rätten att vara de människor de är.
När någon höjer sin hand mot dem står de ensamma, utan skydd.

Fredlösa.
Vill de ha skydd får de ordna det själva och sedan också betala för det...

Jämför detta med invandrade grupper vars rätt till huvudbonader och skyddsmekanismer mot 'sårade känslor' försvaras till sista blodsdroppen av såväl hög som låg.

Sverige har blivit galet men ingen varken ser eller hör någonting.
Kanske ser man men vill inte lägga sej i för egentligen vet man ju att judarna är orsaken till allt elände här i världen.
Kanske hör man men har ingen lust att bråka för judarna dödar ju palestinska barn på löpande band.
Det vet ju alla.

I Sverige skriker rubrikerna ut att många israeler planerar att rösta på högerpartierna och landet anklagas för radikalism.
Om detta är sant ligger orsaken i det uttalade existensiella hot dess grannar upprepar med skrämmande regelbundhet – både verbalt, i skrift och handgripligen.

Att Sverige inte bara radikaliserats utan också infekterats av tvivelaktiga ideologier ger betydligt mindre rubriker.
Mobbmentaliteter ursäktas och vulgärattityder försvaras till priset av folksjälens förruttnelse.

Försent för Sverige – ingen aning.
Försent för Israel – om folket väljer insiktsfulla ledare har landet en stor chans att bygga vidare på detta mänskliga och spännande projekt som kallas Israel.

Israel, flugskit, demonstrationsslogans, folkvalda, TT, ultranationalist, judehat, Sverige, medborgerliga rättigheter, mobbmentalitet, vulgärattityd, förruttnelse, Hamas, ...
DN241 DN944 DN813 DN772 SvD473 SvD063 VG653 VG581 db913

SDS K Y SvD HD D SDS SDS HD Y K D DN AB B Y AB SP DN SDS SDS SDS SDS T T

VG VG

Den heta och mustiga soppan

När man tänker berätta lite om palestinierna slås man strax av frågan – vilka palestinier?
Det är egentligen ganska underligt att inte fler ställer samma fråga men man har ju blivit tillvand på något sätt.
Att klumpa ihop dem till en homogen grupp funkar inte i verkligheten.

Vi har de någorlunda sekulariserade palestinierna på Västbanken där Abbas är kung och så har vi de islamistiska palestinierna nere i Gaza där Hamas försöker regera.
Detta är naturligtvis en grov uppdelning men ungefär så ser det ut vid ett första påseende.

Dessutom kan vi dela upp dem enligt politiska gränsdragningar och då blir söndringen ännu tydligare.
Vi har presidenen, Mahmoud Abbas med sitt krigarnamn Abu Mazen, som av någon oförståelig anledning kallades "a man of peace" av både Bush och Rice.
Vi får se om Obama nu hakar på trenden.
Nere i hamasgettot i Gaza finns en man som kallar sej för premiärminister och heter Ismail Haniye allt medan Västbankspalestinierna har sin egen premiärminister vid namn Salam Fayyad.
Att palestinierna håller sej med dubbel upplaga av premiärministrar är det ytterst få som reagerar över trots att det knappast kan vara någon idealisk lösning.

Abbas är den som i världssamvetets ögon är klassad som acceptabel och ska både stödjas och stöttas för utan uppholstring inser de att hans regim kommer att falla ihop som ett korthus.
Han är den omvärlden satsat alla sina kort på och enligt prestigens lagar kan man inte bara ge upp utan han måste stöttas och stärkas och stärkas och stöttas, även om man egentligen inte vet vad man håller på med.
Alla inser att han bara är en annonspelare men ingen vågar säga det högt.
Ingen vet bättre än han själv att utan beskydd från IDF hade han varit bortplockad från sitt kontor för länge sedan.
Dessutom gick hans ämbetsperiod ut i januari men det verkar ingen anse vara speciellt viktigt – viktigare då att uppehålla skenet av honom som palestiniernas starke man.
Skenet får bli en ersättare för verkligheten.

I Gaza finns Haniye som påstår att han är den ende laglige premiärministern, men även om han blev vald i ett demokratiskt val så förlorade han snabbt sin legitimitet efter sin blodiga militärkupp mot sina palestinska Fatah-bröder i juni 2007.
Då släpade hans gorillor ut andra palestinier ur sina hus och sköt ner dem framför deras familjemedlemmar och hade några varit dumdristiga nog att försöka gömma sej på ett hustak så jagade de upp dem där också och för att spara några kulor slängdes dessa olyckliga behändigt ut i himlarymden för att sluta sin färd som en oigenkännlig massa nere på asfalten.
Efter den händelsen får Haniye finna sej i att bli betraktad som en diktator.

Tycker ni fortfarande att det palestinska problemet är klart som korvspad?

Vi har det där med religionen.
I Gaza är man besatt av religion – observera att endast den rätta läran är accepterad och sharialagar är på väg att antas där straffen varierar från spöstraff till hängning med lite lämplig kroppsstympning där emellan.
I Gaza företar man sej ingenting om inte Allah saktionerat det så vi utgå från att det är en Allah välbehaglig gärning att hålla den unge Gilad Shalit i fångenskap år ut och år in.
Att det är moraliskt tveksamt - ja, vem bryr sej?
Jag vet inte om de Iran-utbildade gossarna som skjuter raketer in över Israel lite när det passar gör detta för att behaga Allah - kanske är de ute efter bonuspoäng.

På Västbanken där Abbas försöker styla upp sina Fatah-män ägnar man sej åt en Islam utan yvigare gester.
Hans USA-tränade gossar är ofta ute och samlar ihop spridda hamasgäng som satsat sina liv på att göra om Västbanken till Hamasbanken.
Själv far Abbas världen runt gång på gång för att påminna makthavare och andra om att det är han som är president i 'landet som inte är'.
'Landet som inte är' som har både president och en dubbel upplaga av premiärministrar.

Att vara hamasnik i Gaza är heller inte så enkelt för trots sina ökända maktmetoder är de inte herrar i eget hus.
Uppe i Damaskus i Syrien sitter kejsaren av Hamas, Haled Mashal, och driver sin hovstat.
I sina förgyllda sammetssalonger sitter han och bestämmer över sitt Gaza men ledargarnityret där, som befinner sej ljusår från elegansen i Damaskus, blir ibland lite irriterade.
Haniyes tankebanor är inte alltid identiska med Mashals och som extra krydda finns det i Gazas absoluta toppgarnityr ytterligare en man att räkna med, Mahmoud Zahar, vars kännetecken är en obrottslig trohet mot de islamistiska trenderna.
Zahar är den mest dogmatiske av de dogmatiska och det är oftast han som får något gjort.
Ska det smugglas in några miljoner dollar till Gaza är det Zahar som får jobbet.

Tillbaka till Abbas.
Abbas finns där för att västvärlden bestämt att han ska finnas där.
Västvärlden har bestämt att det är honom man ska förhandla med och att det är han som ska ha pengarna, för så snart det handlar om palestinier så handlar det också om pengar.

Mycket pengar.
Inte deras pengar utan pengar de pådyvlas så att risken inte ska finnas att de börjar tjäna egna pengar och då inte kommer att behöva stå i tacksamhetsskuld till väst.
Det är inte helt enkelt detta spel och gallerierna är månghövdade.

I bakgrunden döljer sej naturligtvis de stora oljepengarna.

Att Bush och andra satsade på Abbas från början hade kanske sina grunder men som situationen ser ut idag har han ingen reell uppgift.
Även om han skulle lyckas pränta ner sin signatur på ett fredsfördrag med Israel skulle det bara gälla för Ramalla med omnejd.
Hamas nere i sin ringhörna är förbjudna av Den Högste att stifta fred med Israel, så vad är vitsen?

Vi vet dessutom att Abbas och hans Fatah är den svagare länken medan Hamas, pådrivna av Iran, Syrien och Hizballah, är mycket starkare och mycket mera målmedvetna.

Att sedan Mashal i Damaskus jobbar stenhårt på att peta bort Abbas för att bli palestiniernas oomstridde kultlfigur förenklar inte heller bilden.

Var kommer då Israel in?
Egentligen finns de inte med alls.
Alla ingredienser i den palestinska soppan är hemmaproducerade och att hålla grytan kokande klarar de också av riktigt bra.
Lite uppfriskande hatpropaganda, lite kryddiga bombbälten uppblandade med en delikat raketsvärm då och då gör soppan både het och mustig.

palestinierna, Abbas, Gaza, Hamas, Västbanken, Haniye, Qurei, annonspelare, militärkupp, diktator, sharialagar, Allah, Gilad Shalit, Fatah, Islam, Mashal, Zahar, oljepengar, Ramalla, Iran, ...

SvD 2 TA K Y HD SP B SDS 2 3 HD Y T SvD AB AB D DB VG DN 2 SDS

Mera läsvärt: MXp Meyer JiM FiM Sapere

Carl Bildt i Cecilia Uddéns våld

Så mycket bryr sej inte Carl Bildt om Gaza att han själv skulle betala för att få tillfälle att säga det han sade.
Om det nu var vad han sade?
Nu verkar det faktiskt vara så att han faktiskt sade vad han sade.
Han sade något som hördes som "uppenbarligen medvetet" bland en hel massa andra saker han sade.

Vi har ju tidigare träffat på de numera ökända bjudresorna till Israel och Palestina (gu´bevars...) där mer eller mindre välrenommerade journalister får en gratisresa där det är underförstått att arrangörerna förväntar sej återbetalning i form av välregisserat och välpublicerat propagandamaterial.

Allt enligt researrangörernas politiska preferenser.
De monetära utläggen för dessa resor har visat sej vara väl investerade slantar, i varje fall för de som kanaliserar sitt judehat i frustande kritik av staten Israel och dess invånare.
Organisationer som Diakonia och Broderskaparna gnuggar sina okristliga händer av ren hänförelse.

Nu var det Bildts tur att ta en bjudresetur, "uppenbarligen medvetet".
Vem som betalade resan är i det här fallet inte det viktigaste för alla förstår att utan att lyfta från skrivbordsstolen är det svårt att sköta utrikesministerjobbet.
Varför han reste är desto mer intressant och vem som var hans guide.

Vem bestämde vad han fick se och framför allt vad han inte fick se?
Om orsaken var att bli fotograferad framför ett raserat hus kan gazaresan tyckas lite väl överdriven.
Om hans avsikt var att framhålla att Israel "uppenbarligen medvetet" gjorde allt i sin makt för att rasera varje försörjningsmöjlighet för oskyldiga, hårt arbetande gazabor, kunde han sagt samma sak i vilken telefonintervju som helst från sitt ämbetsrum i Stockholm.
Samma fantasi han odlade i Gaza kunde han ha odlat på hemmaplan.

För att beskylla någon för att göra någonting "uppenbarligen medvetet" måste man ha gjort en djupdykning i vederbörandes psyke, inneha specialistkompetens för både psykologisk och psykiatrisk analys samt vara väl bevandrad i tankemönstren hos den man påstår gjort något "uppenbarligen medvetet".
Hur gick resonemangen innan denna medvetna handling effektuerades, vilka bakgrundsmaterial fanns tillgängliga och vilka överväganden gjorde man?

Bildt påstod att Israel raserat affärsrörelser "uppenbarligen medvetet".
Alltså känner han till de informationer Israel hade innan de gjorde vad han påstår de gjorde och varför de medvetet raserade dessa affärsrörelser.
Det skulle skingra vissa misstankar om Bildt kunde utveckla sin tankegång lite mer och berätta hur han kom fram till att affärsrörelserna raserades medvetet, om det nu är så att han har någon som helst aning om hur det hela gick till – och varför.
Hitintills har resultatet av hans bjudresa inte betalat sej.

Carl Bildt blev vid ett par tillfällen intervjuad av Cecilia Uddén och en mer insinuant utfrågare har jag sällan lyssnat till.
Jag har bott utanför Sverige de senaste åren så jag är inte 'tillvand' till hennes sätt att uttrycka sej och hur utmejslat och försåtligt hon presenterar sina personliga åsikter i varje enskild frågeställning.
Hon försökte hela tiden lägga sina ord i Carl Bildts mun för att få Sveriges utrikesminister att stödja hennes klart definierade agenda.
Hon ville med var och varannan fråga få Bildt att medge att han nu tänkte deltaga i renskrubbningen av Hamas men i det avseendet gick han förhållandevis fri.
Hennes undran hur han planerade att stampa på de israeliska företrädare han också skulle träffa gav också anledning till maliciösa frågor.
Bildt svarade som den politiker har är.

Cecilia Uddén är ju ingen duvunge i sitt jobb som utrikeskorrespondent men jag undrar om hon inte vid det här laget är ganska så övermogen.
Är det verkligen så illa ställt i den svenska rekryteringsbranschen att det inte finns några fräschare förmågor att tillgå som dessutom lärt sej att ett sådant jobb inte innebär att man med automatik har obegränsad rätt att leverera sina privata åsikter var gång man har tillgång till etervågorna.
Hur resonerar hennes arbetsgivare?
Varför låter de henne fortsätta att förpesta denna yrkeskårs rykte och varför låter de henne fortsätta att jobba under helt andra förutsättningar än vad som gäller för andra korrespondenter?
Förutsättningar som tillåter denna kvinna att obehindrad fortsätta sitt privata korståg mot staten Israel och smitta ner sina lyssnare med en propaganda värdig Goebbels.

Bildt kan fortsätta att tro att vad Sveriges utrikesminister klassar som "uppenbarligen medvetet" har något med verkligheten att göra men Cecilia Uddén bör snarast skickas att rapportera om pingvinernas fortplantningsproblem i Antarktis eller ännu hellre föräras en enkel biljett till ett ställe där hon kan njuta en obemärkt pensionärstillvaro – till vilket pris som helst.
Inget pris är för högt för att bevara svenskarnas känsla för rent spel.

Carl Bildt, Cecilia Uddén, Gaza, bjudresor, Diakonia, Broderskaparna, propaganda, utrikeskorrespondent, ...
SvD 1 2 3 4 DN2 3 4 Sydsvenskan 2 3 4 5VG 2 Dagbladet 2 3 4Dagen 2 3 4 5 6 A 2 3 4 5 N 2 3 4 N Barometern 2 3HD 2 3PSTrAKrB YA DN
Mera läsning: MXp 2 FiM Sapere A Adania Meyer 2 Jihad Rabnor IiS

Blairs resa

Jag håller med Hamas om åtminstone en sak.
Att Tony Blair är ute och cyklar.

Blair är förmodligen besviken över uteblivna resultat av sina ansträngningar i regionen och ger nu avkall på tidigare klarsyn.
Han viker sej för en billigare lösning för att bli bjuden på 'five o'clock tea' av Hamas.
Han lägger för syns skull till en brasklapp att detta teparty kan komma till stånd endast efter att Hamas gjort bot och bättring...

Nu är det ju så att Hamas aldrig kommer att gå fram till någon botbänk för de ser ingen som helst anledning att göra så.
Det är ju de som utkämpar den goda kampen som Allahs sändebud i denna mörka värld och hur skulle Blaire kunna konkurrera med detta gudomliga uppdrag?

Ni har hört det till leda, men vad omvärlden förväntar sej av Hamas är egentligen bara normal hyfs.
Att erkänna att Israel faktiskt finns (inte bara en ordlek), att erkänna tidigare ingångna avtal och att sluta mörda oskyldiga människor.

Problemet är att Hamas har problem med Hamas.
Om Hamas skulle rätta in sej i leden och säga ja, ja, ja, då är de inte längre Hamas.
Är de inte längre Hamas så är de ingenting alls, för vad de är idag är de endast i kraft av sitt islamistiska korstågsäventyr.
Om Hamas inte finns blir det heller inget 'five o'clock tea' för Blair.
Inga nybakade scones och ingen engelsk marmelad.

Denna sorgliga historia kan naturligtvis sluta med ett par rubriker men den kan också vara början till slutet.
Det kan vara början på Blairs eftergifter mot bättre vetande.
Det kan vara början på Blairs kapitulation inför den fria världens största hot.
Det kan vara början på Blairs undfallenhet inför de krafter han insett han faktiskt inte har någon makt över.

Någonstans hade vi väntat oss mer av honom.
Han är förtvivlat charmig och har ett leende som kan smälta isberg snabbare än några växthusgaser men jag tvivlar på att ens dessa attraktiva egenskaper skulle kunna få Hamas att ansluta sej till villkoren för Blairs teparty.
Dagens villkor – vill säga.
Morgondagens villkor kanske kommer att vara betydligt luddigare eller rent av obefintliga.
Vi har ju liksom varit med förr.

Jag skulle föreslå att Blair ägnade sej åt andra mer jordnära företeelser än att försöka omvända Hamas.
Han skulle till exempel kunna ta sej en titt på hur långt anpassningen gått för palestinier i de högre sfärerna för att på bästa sätt "ta hand om" det ständiga valutainflödet.
Gaza som ser lite nedslitet ut efter Hamaskriget förväntas få oöverskådliga summor av länder och folk som vill delta i förskönandet och uppfräschningen.
Pengar kommer att rulla in inte bara från Iran utan från världens alla hörn trots att Hamas inte sysslar med att reparera hus.
Vad Hamas reparerar är sitt krigs-och utrotningsmaskineri vilket i och för sig drar ansenliga summor.

De höga herrerna i det palestinska politiska etablissemanget har mobiliserat sina familjer och sett till att söner och kusiner, sysslingar och bryllingar registrerat bolag i konstruktionsbranschen för att vara beredda att åtaga sej rekonstruktionsarbeten i Gaza.
Arbetsuppgifterna lär vara av mindre intresse eftersom ändamålet är att på ett smidigt sätt komma i kontroll av rekontruktionspengarna – och här talat vi inte om peanuts.
Åtminstone fem namngivna höga ämbetsmän är anklagade för dessa smått fantastiska businessinnovationer.
Blairs uppgifter omfattar bland annat att hjälpa palestinierna skapa nödvändiga institutioner och här har han en chans att se till att institutionernas förtroendevalda (?) håller tassarna borta från honungsburken.

Abbas varnar för att låta pengarna gå direkt till Hamas medan Hamasledningen uppe i Damaskus vädjar till presumtiva givarländer att låta dem ta hand om slantarna.
Detta bidrar kanske inte direkt till att göra helhetsbilden klarare men oändligt mycket sannare.
Precis så splittrade är palestinierna och när de talar om - eller vid sällsynta tillfällen – talar med varandra, då ryker både stickor och strån.
Samtidigt med detta skådespel talar man om försoning...
Det lär i så fall bli en självförtärande djävulspakt, men mera därom i kommande inlägg.

Tillbaka till Tony Blair.
Vad kan han göra och vad bör han göra?

Han har absolut inga förutsättningar att förändra Hamas eftersom han inte har några direktförbindelser med Allah.
Inga kända sådana i varje fall.
Han bör låta dem sköta sej själva där nere till vänster tills de självdör eller uppgår i någon eterisk dimension.

Han bör i stället försöka få Abbas och hans gäng att förstå att en eventuell framtida stat kräver ärliga uppsåt och en förskräcklig massa hårt arbete.
Så mycket arbete att ingen kommer att ha varken tid eller ork för vare sej intriger, fiffel eller företeelser av ännu grövre art.
Stötta de som verkligen lägger manken till medan lusen bör läsas av de som envisas med att sitta på två stolar.
Visst låter detta som en handlingsplan för förskolefröknar och kanske är likheterna fler än man i första hand tror.

Tony Blair, du har ett helt omöjligt jobb som blir ännu omöjligare om du försöker blunda för verkligheten.
Ta tjuren vid hornen, kalla en spade för spade och dela med dej av de värderingar som legat till grund för det Europa vi en gång var otroligt stolta över.

Slutord.

Blair får stå som mönsterbild för fenomemet 'skrubba rent Hamas' som numera sprids som en farsot.
En farsot med endast en utgång – undergång.

Tony Blair, Hamas, brasklapp, botbänk, Allah, korstågsäventyr, scones, teparty, Iran, djävulspakt, Abbas, farsot, Damaskus, honungsburk, ...

SvD, 2, 3, 4, Dn, 2, Dag, 2, Hd, Syd, 2, 3, 4, 5, A, B, 2, 2, A, 2, 3, N, 2, 3, 4, 5, 6, CB, 2, Y, S, V, 2, 3, E, 2, Ps, I,Tra, , 2, Pk, 2, 3, Smp, 2, 3, 4, 2, Y, 2, Kri, 2, Y, D.

Ytterligare lästips: MH Boccara, Dick Erixon, 2, Sapere aude, 2, Gudmundson, 2, MXp, HD-blogg, Ilya Meyer, Jonathan Leman, 2, JiM, Erik Svansbo, IiS, Fredrik Malm, Mark Klamberg, UNT, LGF, Elder of Ziyon om skolan, Elder of Ziyon om UNRWA, 2, 3, 4, 5.

Stackars gamla trötta Sverige

Det är trevligt att bo i ett land med inflytande.
Det är trevligt att bo i ett land som resten av världen lyssnar på.
Det är trevligt att bo i ett land som invånarna känner stolthet över.
Det är trevligt att bo i ett land där moralisk klarhet går före cyniskt köpslående

Inget av ovanstående stämmer längre in på Sverige.
Förr talade man om "den svenska modellen" men idag talar man om "det svenska förfallet" – i mer än en bemärkelse.

Den svenska modellen tvingade den som försökte sticka ut att först skaffa sej en ordentlig elefanthud – annars blev nästa steg tagelskjortan.
I Sverige var det förbjudet att tro att man dög något till och skämten om Jante fastnade oftast i halsgropen.

Det svenska förfallet innebär inte bara sjukvårdsköer utan - kanske i ännu högre grad – att den moraliska klarheten och styrkan håller på att förtvina.
Svenskarna var tidigare kända för sitt gedigna arbete, och då menar jag inte bara Volvo och Electrolux, utan ett gediget utarbetat förhållningssätt mot sin omvärld.

Numera är detta förhållningssätt raserat av dåligt underbygda fakta, falska antaganden och galna slutsatser.

Skumma förebilder och dunkla intentioner spelar också in.
Svensson har blivit ängslig och drar sej för att söka egna sanningar - de skulle ju kunna försätta honom i diverse pinsamma situationer.
Han väljer att inte besvära sej med sådan lyx utan följer de som har de starkaste röstresurserna som TT och deras underlydande mediautlöpare.

Gazademonstrationerna och tidningsrubrikerna i ämnet är exempel på detta.
Om Gaza ska man tycka synd, om man är svensk, annars...???!!!
Vem är intresserad av att ta reda på varför det är eländigt i Gaza?
Jo, jag vet – det är Israels fel som först isolerat dem för att sedan skjuta dem sönder och samman.
Lätt som en plätt.
Har TT sagt det och även andra respektabla (!) media som Aftonbladet så måste det ju vara sant.

Hela sanningen och ingenting annat än sanningen.

Kanske är det dags att återuppliva de gamla bilhandlarvitsarna.
Om bilförsäljarens allmänt erkända förmåga att kunna sälja vad som helst till vem som helst till vilket pris som helst.

Gazas folk är tagna som gisslan av en diktatorisk regim som vann ett demokratiskt val.
Finns det sådana? Ja, Hamas finns.
De vann ett val men förlorade sin legitimitet genom en blodig militärkupp då varje oliktänkande dödades eller försvann in i skuggorna.
Hamas avsade sej alla band med resten av den civiliserade världen och skapade sina egna lagar.
De isolerade sej med sin gisslan i Gaza men vägrade ta konsekvenserna av sina handlingar.
De fortsatte att kräva att bli försörjda - och försörjda har de blivit.

Detta har lärt dem att det är enklare än enkelt att manipulera sin omvärld.

Att Hamas kräver öppna gränser har inget med omtanke om människorna att göra utan de är helt enkelt rädda för att om folket inte får vad folket vill ha så börjar de att öppet bekämpa dem vilket skulle innebära en något besvärande komplikation.

Världssamfundet betalar via bl.a. FN och UNRWA vilket gör att Hamas fritas från sin skyldighet att sörja för sina medborgars väl och ve.

De kan nu i stället med judaspengarna i behåll ostörda fortsätta sin destruktiva verksamhet.
Hamas skapades av en enda anledning – att förgöra judarna och deras land – ett mål de aldrig vikit en tum ifrån.

Om de ger upp detta heliga mål är de inte längre Hamas.

Röster som nu höjs för att "prata" med Hamas får finna sej i att bli betraktade som röster som delar Hamas målsättningar – ett Mellanöstern där både judarna och Israel försvunnit.
Hur det ska gå till finns det olika förslag på allt från Ahmadinejads atombombsidéer till Fatahs osthyvelsprincip.
Vad man är totalt eniga om är slutmålet.

De svenskar som idag pläderar för att tala med Hamas är alltså eniga med Hamas om slutmålet.
OK – men varför vågar de inte säga det högt och tydligt med klar röst så ingen risk för missförstånd skall föreligga.
Judarna ut till höger och Israel ut till vänster.

Undarflykter som att "vi vill bara prata lite med Hamas" håller inte, för vad tänker de egentligen prata om?
Om billigaste sättet att förinta Israel?
Det grymmaste sättet känner de redan till.

En följd av detta är att Sveriges inflytande är begränsat och ytterst få lyssnar på vad Sverige har att säga.
Det är synd att så få numera känner stolthet över Sverige och det är ändå mera synd att den moraliska klarheten är skrotad till förmån för cyniskt köpslående.

Sverige, moralisk klarhet, cyniskt köpslående, den svenska modellen, Jante, Volvo, TT, Aftonbladet, bilhandlarvitsar, gisslan, militärkupp, Hamas, FN, UNRWA, Ahmadinejad, Fatah, osthyvelsprincipen, ...

T SP Y K B SvD HD SDS AB D DB DN DN

Bloggar: MXp FiM IiS Sa Bertils blogg Mö akt Meyer JiM Rabnor

Double Talk

Precis så här är det.
Precis så här har det varit.
Precis så här kommer det att fortsätta att vara om du inte sätter ned foten.

Vem är då du?
Du är vi alla.
Alla från Obama till Solana till Reinfeldt till bensinmacksföreståndaren i Tierp.

Samtidigt som Hamas i sin förunderliga nåd meddelar världen att de tänker låta sin vapenvila vara i kraft till den 5 februari så smäller de av något bombaktigt vid gränsen mot Israel som dödar en värnpliktig israel och skadar andra.Detaljer ännu okända.

Tycker du israelerna ibland verkar en aning schitzofrena så har du här orsaken.
Vad Hamas menar med vapenvila är något helt annat än vad resten av oss anser att det innebär.
Hamas menar att de israeliska vapnen ska vila medan deras egna vapen är fria att användas allt efter tycke och smak.

Precis så här har det varit så länge vi kan minnas och mera specifikt sedan Hamas såg till att de blev ensamma herrar på täppan i Gaza.

Fråga.
HUR HADE DU HANTERAT SITUATIONEN?

Double Talk, Obama, Solana, Reinfeldt, schitzofreni, vapenvila, Hamas, Gaza, Tierp, ...
T T SP SP K K Y Y B B SvD SvD SvD SvD HD HD SDS SDS SDS SDS SDS AB AB AB AB AB AB
D DB DB DB VG VG DN DN DN DN
Bloggar: IiS MXp MXp FiM FiM Sapere aude! M-ö akt. Meyer Rabnor

Det fanns en gång en stad...

Det fanns en gång en stad i södra Sverige som gjorde allt för att bli kallad storstad.
Den hade många odds emot sej men kämpade ändå på.
I jämförelse med staden på andra sidan sundet var Malmö en pyttestad som mest solade sej i glansen av det kontinentala Köpenhamn.
Sedan var det ju det där med Stockholm och Göteborg – hur man än räknade och hur många gånger man än räknade så hade dessa städer fler inneboende själar än Malmö.

Vad gör en ambitiös stad som bara nästan är en storstad för att locka till sej nya själar?
Man försöker bli så attraktiv som möjligt.
Malmö lade manken till och blev både trivsam och vacker och människorna började kalla staden för Parkernas Stad.
Blommande grön och musikaliskt skön.

Rosengård var på den tiden en gård av rosor.

Jag kom till Malmö som 17-åring från landsorten för att studera musik på Musikkonservatoriet – som det hette då.
Denna frustande 'workshop' var inrymd i en statustyngd villa med pelare och statyer där varje litet övningsrum var försett med en bländande utsikt över Öresund och Köpenhamn.
Malmö var inbjudande, levande och inspirerande och konsten var en integrerad del av vardagslivet.

Min mamma hade en syfabrik på landsorten.
Hemmafruar som snutit färdigt sina barn och sänt iväg dem i olika riktningar kunde tjäna en slant på att sy "blåbyxor".
Kollektionerna avancerade snart till läckrare utstyrslar och fler arbetare behövdes.
In i gänget kom jugoslaver, turkar och andra som var osedvanligt angelägna om att tjäna en slant – vilket de också gjorde.
De var arbetsvilliga, kompetenta och envisa – blev det en krokig söm idag blev den med all säkerhet rakare i morgon.

Mamma odlade många och nära kontakter med dessa främmande fåglar.
Kulturmötena var positiva och ömsesidiga och berikade alla medan en sund nyfikenhet från båda hållen gav vardagen färg.
De besökte sina ursprungsländer på semestern och kom alltid tillbaka med famnen full av presenter och många läckra historier.
Vänskapsbanden var starka och långvariga och efter mammas död var det mer än en av dem som regelbundet lade en blomma på hennes grav.

I Malmö finns det idag många främmande fåglar.
De har kommit till Sverige av olika anledningar.
Idag skulle man kunnat tro att de kommit just för att demonstrera – demonstrera mot judar och mot Israel.
Att bli svensk är inte längre ett mål eftersom man ser ner på svenskarna och då vill man ju naturligtvis inte bli som dem.

Rosengård är inte längre en gård av rosor och Malmö är inte längre staden som vill bli kallad storstad.
Malmö har blivit en stad där grönska och kultur förbytts i uppvigling och misshandel.
En stad av skräck.
Musik och glädje har bytts mot ett accelererande hat.

Förr kunde man gå fram till farbror polisen och fråga vad klockan var och få ett vänligt svar men idag har polisen blivit part i målet – målet att förnedra judar och förneka Israel.
De sidade med skränhopen som fick hållas med flaskor och ruttna ägg medan de fridsamma demonstranterna för rättvisa i Mellanöstern blev åthutade och slutligen bortkommenderade.

Vad finns kvar av medlöparstaden Malmö?
Inte mycket.
Inte mycket utöver att den har skaffat sej ett rykte långt utanför Europas gränser – ett mycket dåligt sådant.

Malmö, Köpenhamn, Parkernas Stad, musikkonservatorium, främmande fågel, demonstrationer, Rosengård, misshandel, uppvigling, judar, Israel, polisen, Mellanöstern, dåligt rykte, skränhop, Europa, kontinental, ...
T SP K K Y B SvD SvD SvD HD SDS SDS SDS AB AB AB AB D DB DN DN
Bloggar: IiS MXp Meyer JiM Rabnor