Stenansiktena

"Sommarlov" - Tzeva Adom

Jag har aldrig sett så många stenansikten på en gång som i TV-sändningarna i kväll.

Alla borde väl vara glada nu när en ny vapenvila inträtt.

Eller...?

Nej det var ingen glädje och knappast någon lättnad heller trots att bombardemangen varit synnerligen ihärdiga senaste dygnen.

"Var detta allt"? – tänkte man.

Var det för detta som mer än 60 människor dog och landets ekonomi fick en ovälkommen slagsida?

Var detta allt?

Inte ens på dag 50 av kriget gjorde israelerna vad de borde ha gjort dag 1 – plocka bort Hamas från Gaza.

Hade de nu bestämt sej för att låta Hamas leva och frodas då begriper jag inte varför de överhuvudtaget började bomba Gaza.

De till och med satte in marktrupper för att göra vad då?

Jo de sprängde tunnlar vilket alla är tacksamma över tills Hamas grävt nya bredvid de gamla.

De värnpliktiga dog på ett grymt löpande band.

Det var raketregnen som gjorde att israelerna kände sej tvungna att dra ut i krig men raketerna fortsatte att falla i en allt accelererande takt även dag 50 av kriget – så?

Svaret står skrivet i allas ansikten i kväll.

Glädjen och festen finner du på andra sidan gränsen, i Gaza.

Där ljublar och reser Hamas sina gröna flaggor eftersom de besegrat "ockupationen".

De har visat att israelerna är riktiga lättviktare och dessutom lyckades de avfolka kommunerna i Gazas närområde.

Det ska verkligen firas.

Andra som firar är Hizballah och förmodligen också Iran.

De förstår nu att när israelerna hotar så är det bara en liten mus som ryter.

Dessutom - den existensiella skräcken har drabbat många för om IDF inte kan försvara oss - vem kommer då att göra det?
Ingen.

Andra bilder vi såg i kväll var från några kibbutser inte långt från Gaza.

Där var det så gott som avfolkat och de som var kvar pendlade mellan besvikelse och ren ilska.

Dessutom var det svart eftersom några av de sista raketerna lyckades skada eltillförseln.

Tala om antiklimax – svart och deprimerande.

En av reportrarna berättade att President Sisi i Egypten och hans regering var djupt besvikna över att israelerna inte lyckades nå sina mål vad gäller Hamas.
Uppenbarligen var israelernas mål mer modesta än egyptiernas men det säger ändå ganska mycket.

När det i kväll skulle avgöras om man skulle acceptera den av Egypten föreslagna vapenvilan så fann Netanyahu att en majoritet skulle rösta nej så han skippade helt enkelt omröstningen...

Om det var han själv som tog beslutet eller hur det egentligen gick till var i kväll ganska luddigt.

Den stora frågan är om man ska ge sej ut i ett krig med allt vad det innebär om man inte har för avsikt att vinna?

Jag tycker inte det men andra tycker tydligen det är OK att bara irritera motparten en stund.

Tror någon verkligen att Hamas kommer att ge upp sitt krigande och sina vapen om ingen tvingar dem?

Det har gjorts liknelser mellan Hamas och ISIS den senaste tiden och även om dessa båda fanatiska terrororganisationer idag har olika målgrupper så stämmer liknelsen ganska väl.

Jag vet inte hur mycket Obamaadministrationen står bakom dessa frampressade vapenvilor men Obama är ju känd för att leda "from behind", från skuggorna, och visst ser vi hans hand både här och där.

Den dagen Obama i egen hög person sätter sej ner och gör eftergifter till ISIS, den dagen – inte tidigare – har han rätt att pressa Israel att göra eftergifter till Hamas.

Någon ordning får det väl vara även på USA's president.

Nej den riktiga glädjen och lättnaden över att kriget förmodligen är över vill inte infinna sej.

Finns det någon i Israel som egentligen är riktigt nöjd med utgången?

Att otroligt många är vansinnigt besvikna och ganska ilskna förstår vi av Bibis dalande populäritetssiffror.

Efter alltför många döda soldater och civila hade vi faktiskt förväntat oss mer.

Allt fler sällar sej en kväll som denna till stenansiktena.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Gaza, Israel, Netanyahu, vapenvila, ...

Bisatser

Man skulle kanske tro att det är lätt att få till ett blogginlägg mitt under en brinnande militär operation.
Det är det inte.
Inte för mej i alla fall.
Man ska ju helst hålla sej till ämnet sägs det men eftersom det kommer att bli svårt så utvidgar jag helt enkelt ämnet till att handla om "Hamatzav" - tillståndet i landet.

Man bombarderas (f'låt uttrycket) hela tiden med nya uppgifter, nya bilder, nya intervjuer och artiklar.
Dessutom stöter man på nya uppfattningar om situationen som kanske rubbar ens egna uppfattningar och ett förvirrat förvirringstillstånd infinner sej.

Människorna i Israel är ganska störda av helgens demonstrationer i företrädesvis Europa.
Man hör jämförelser med dödstalen i Syrien och Irak och trots dessa har gatorna i Paris och London varit fulla av bilar - inte av demonstranter.
Det saknas logik eller så försvinner allt vad logik heter när judar är inblandade och - gu' sej förbarme - försvarar sej.
Är förståelsen för vad som egentligen händer så ynklig eller är det det urgamla judehatet som brutit sej ur den sista fernissan?

Sedan återkommer man här ofta till ordspråket - 'Som man bäddar får man ligga'.
Alla i området vet att israelerna inte bad om detta utan tvingades in i denna ganska skrämmande upptrappning allt eftersom medborgarna blev utsatta för grövre och grövre hot.
Raketerna sprutade ut från Gaza som aldrig förr och människorna i områden som inte behövt oroa sej tidigare blev tvungna att söka upp närmsta skyddsrum.
Hamas kastade en vapenvila utarbetad av Egypten - inte av Israel - i papperskorgen och får nu ta konsekvenserna av detta.
Hamas har själva bäddat för följderna.

Igår skedde en markant upptrappning med många döda och skadade, både bland israelerna och folk boendes i Gaza.
Världen rasar.
Israelerna ta åt sej och stämningen är tryckt.
Man både vill och inte vill gå in i en vapenvila men inser att man snart kanske måste.
Det där med att täppa igen tunnlarna från Gaza in till Israel förstod alla var nödvändigt och nu är det större, djupare och ännu mer avancerade tunnlar som ska sprängas.
Kruxet är att Hamas placerat dessa tunnlar under tryggt beskydd av civilbefolkningen utan att först ha inhämtat deras samtycke.

Jag har lite problem med tunnlarna.
Det är ett nödvändigt och viktigt jobb att göra dem obrukbara men om de missar bara en, om endast en återstår, så är ju fortfarande vägen in till Israel vidöppen.
Alltså, missa ingen tunnel!!!
OK, de gräver nya men de är inte användbara i morgon.

De som tvekar om en vapenvila är de som absolut inte vill att Hamas ska gå ur det här kriget med alla sina krav uppfyllda.
De är en bunt terrorister, inte minst vad gäller deras eget folk, och de förtjänar absolut ingenting.
I realiteten är det inte lika enkelt.
Israelerna kan ju inte föra in allt mer soldater och tanks till Gaza och fortsätta att bombardera stadsdel efter stadsdel.
Eller kan de?

Vet ni att sedan Israel började försvara sej nu i senaste rundan så har 1.715 människor blivit dödade i Syrien.
Vad jag vet så var det inte detta råa mördande som helgens demonstrationer i Europeiska huvudstäder handlade om.
Om de inte kan sina fakta så är det bättre de går raka vägen hem och läser på.
Om de helt enkelt inte bryr sej - varför ska vi bry oss om dem?

Häromkvällen fick man på TV ta del av en ganska säregen situation.
Om man utgår från gränsen till Gaza och går österut så är det först nästan helt platt.
Innan man kommer fram till Sderot kommer man fram till en ås med utmärkt utsikt över Gaza och där, mitt bland törnen och gulbränt gräs, hade någon placerat ut en stor puffig och fluffig vit soffa.
Denna soffa var full av glättiga människor som hade kommit för att idka 'krigs-skådning'.
När flygvapnet träffade ett mål och explosionen både hördes och syntes så hurrades det vilt - utan att man visste vem eller vad som just då blev träffat.
En lite äldre man i soffan knappade in ett nummer på sin telefon och fick kontakt med en gammal kompis inne i Gaza.
De pratade lite om att de hoppades kunna träffas snart och i slutet av samtalet fick mannen i Gaza frågan hur stort stöd han trodde Hamas skulle få om det var val idag.
3% blev svaret.

Nu ska det kanske bli vapenvila, humanitär vapenvila kallar de det för.
Är inte all vapenvila humanitär?
Världspressen vänder ut och in på alla möjliga och omöjliga krav Hamas har men jag hör ingenting om israelernas krav.
Har de redan lagt sej?
Folk vill naturligtvis ha lugn och ro, alla mindre viktiga resor har skjutits på framtiden och det är oro i lägret.
För att sluta spränga tunnlar som är skapade för att orsaka blodbad i Israel så vill man naturligtvis ha någonting i gengäld.
Åtminstone någonting.
Snart är både Kerry och Ban Ki-moon i området och eftersom dessa herrar inte är kända som några direkta ljushuvuden så förväntar sej israelerna ganska lite.

Alla kommer naturligtvis att säga - vi vann, men det viktigaste för vanliga människor kommer att vara att terrorismen INTE vann.


Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Israel, Hamas, vapenvila...

Double Talk

Precis så här är det.
Precis så här har det varit.
Precis så här kommer det att fortsätta att vara om du inte sätter ned foten.

Vem är då du?
Du är vi alla.
Alla från Obama till Solana till Reinfeldt till bensinmacksföreståndaren i Tierp.

Samtidigt som Hamas i sin förunderliga nåd meddelar världen att de tänker låta sin vapenvila vara i kraft till den 5 februari så smäller de av något bombaktigt vid gränsen mot Israel som dödar en värnpliktig israel och skadar andra.Detaljer ännu okända.

Tycker du israelerna ibland verkar en aning schitzofrena så har du här orsaken.
Vad Hamas menar med vapenvila är något helt annat än vad resten av oss anser att det innebär.
Hamas menar att de israeliska vapnen ska vila medan deras egna vapen är fria att användas allt efter tycke och smak.

Precis så här har det varit så länge vi kan minnas och mera specifikt sedan Hamas såg till att de blev ensamma herrar på täppan i Gaza.

Fråga.
HUR HADE DU HANTERAT SITUATIONEN?

Double Talk, Obama, Solana, Reinfeldt, schitzofreni, vapenvila, Hamas, Gaza, Tierp, ...
T T SP SP K K Y Y B B SvD SvD SvD SvD HD HD SDS SDS SDS SDS SDS AB AB AB AB AB AB
D DB DB DB VG VG DN DN DN DN
Bloggar: IiS MXp MXp FiM FiM Sapere aude! M-ö akt. Meyer Rabnor

Ringrostiga krigare

Arma krigare.
De brukar vanligtvis hålla sej hemma när det regnar och blåser och spara krutet till en soligare dag men idag brann den fanatiska elden så stark att de till och med trotsade ovädret.
Med detta följde att de löpte en uppenbar risk att bli våta om fötterna.
Krigare med våta fossingar gör inget bra jobb så därför blev det som det blev.
Förmodligen fick de dessutom för mycket av öknens gula sand i ögonen för resultatet av de 70-80 raketer de skickade iväg till Israel idag gav ett magert resultat.
Inte en enda jude lyckades de mörda även om detta var huvuduppgiften för varje raket som seglade iväg.
"Död åt judarna, död åt aporna och svinen".

OK, de som fått sina hem urblåsta av exploderande raketer kanske inte håller med om att resultatet var magert men trots träning både under "vapenvilan" och därefter verkade Hamas-krigarna förbluffande ringrostiga.
70-80 raketer och inte en enda död jude...
Skamligt resultat.

Hamas beklagade sej idag över att de inte fick några lastbilsleveranser.
Krigaren som blev intervjuad krävde att förråden skulle fyllas med Israels benägna bistånd – "kmo she tsarich".
"Som sej bör" – eller något liknande.

De anser uppenbarligen att Israel är skyldigt att förse dem med förnödenheter även om leverantörerna blir nedskjutna på kuppen.
De skjuter, fortsätter att skjuta och kommer att fortsätta att skjuta samtidigt som de vill ha sitt godis.

De har lärt sej hur saker och ting fungerar - det är precis så det fungerat senaste tiden.
De skjuter och samtidigt får de vad de anser sej ha rätt till.
Går det så går det...

Raketerna är ett meddelande till resten av världen, proklamerade Hamas.
Var det inte Hamas som var så demokratiska?
Det säger i alla fall Diakonia.
Varför ägnar sej då detta demokratiska Hamas åt att lösa sina konflikter med utomdemokratiska metoder?
Jag måste fråga Diakonia...

Åter till det dåliga vädret.
Det har varit svinkallt, runt 14° och regnigt, grått och blåsigt.
Att krigarna trots det drog man ur huse kan bero på dess allt yvigare fanatism.
Islamistiska lagar (sharia) är på väg att införas i Gaza.
Lagar som utmäter straff som piskning, avhuggna händer och hängning.

Jag undrar i mitt stilla sinne var alla mäniskorättsorganisationer är nu?
Kom igen alla människorättsaktivister!!!
Var är Diakonia?
Förmodligen är de upptagna av att skära upp julskinkan och får inte störas men jag tvivlar starkt på att, även när julskinkan är uppäten, de kommer att närma sej problemet.

Om en palestinier piskar en annan palestinier -
Om en palestinier hugger av handen på en annan palestinier -
Om en palestinier hänger en annan palestinier i en lyktstolpe -
- rör dem inte i ryggen.

Om en israel höjer rösten mot en palestinier blir han fördömd av det samlade världssamfundet.
Så ser arbetsfördelningen ut.
Fanatism, extremism och andra –ismer sprider sej och världen ser allt ruttnare ut.

Hamas varnar ikväll Israel för att besvara dagens massiva eldgivning.
Det skulle kunna äventyra stabiliteten i området...
De skjuter när det dem så behagar utan några tankar på en eventuell destabilisering men Israel får inte ens överväga hur de ska förhålla sej till dessa krigshandlingar.

Hamas vill ha förnödenheter allt medan de skjuter på leverantören och de vill fortsätta att skjuta utan att bli störda av israeliska motdrag.
Så talar en organisation som aldrig blir motsagd, en organisation som har världens öra och vet att deras våldsmentalitet kommer att ursäktas ända uppe i de högsta boningarna.

krigare, våta fötter, exploderande raketer, vapenvila, Diakonia, sharialagar, människorättsorganisationer, julskinka, palestinier, ..
IiS TA Y SmP K Y TA SvD HD SmP Y TA SDS SvD HD SmP SDS TA Y K DN SmP
TA K Y B SmP B D D SDS SDS P P BH MXp

Grönt hav

Uppskattningarna skiftar från 150.000 till 300.000 entusiaster.
Dessa entusiaster samlades till ett rally i Gaza City för att fira Hamas 20-åriga existens.

Hamas är Gaza och Gaza är Hamas.
Där bor lite Fatah-folk också och några sega ännu överlevande kristna men slutsatsen är klar, Gaza är Hamas.
Hamas är kungar i Gaza och då menar jag inte bara smuggelkungar.

Hamas bestämmer allt.
De bestämmer t. ex. hur de själva kommer att bli behandlade av omvärlden.
De bestämmer själva om Israel kommer att se några fördelar med att serva dem.
De bestämmer själva om gränserna ska vara öppna eller stängda.
De bestämmer själva om de kommer att bli en medlemsstat i FN, eller inte.

De bestämmer också ljudnivån på sina rally och av den att döma är Gazaborna döva – eller åtminstone näst intill.
Ljudnivån är bedövande.
Deras mikrofoner verkar ha bara två knappar, en för på och en för av.
Under ett rally är det bara på-knappen som gäller.

Tonen under rallyt var påtagligt militant, delvis mot deras frånvarande boss, Mashal, i sina gyllene salonger borta i Damaskus.
Inga hårda ord yttrades mot honom – det ingår inte i deras kultur – men man framförde en avvikande mening om en eventuell fortsatt "vapenvila" med Israel.
Jag använder mej av ordet "vapenvila" även om det inte stämmer överens med verkligheten och heller inte är det namn parterna vanligtvis använder sej av.
Man har karaktäriserat de gångna månaderna som ett "lung" vilket inte många i Gazas närområde håller med om av naturliga skäl.
Om det hade varit ett verkligt lugn hade folk inte flyttat in sina datorer i sina bombsäkrade rum.

Under mastodont-rallyt i går bjöd man också på teater.
Teater "direkt ur livet".
Man hade klätt ut en kille i en IDF-uniform och tryckt ner honom på knä.
I hans instruktioner ingick sedan att han skulle kvida efter mamma och pappa och berätta hur mycket han saknade dem.
Den utklädde killen föreställde Gilad Shalit.

Av uppenbara skäl kan man ifrågasätta denna föreställnings konstnärliga kvaliteter men jag är säker på att den medförde en moralisk uppåtkick bland de gröna flaggorna.

Har ni sett ett grönt hav?
De som hade tillfälle att se detta rally såg ett grönt hav bestående av myriader illgröna Hamas-flaggor och lika illgröna Hamas-kepsar.
Hamas är grönt.
Varför vet jag inte.

I Ramalla var det svart-vitt-rutigt idag.
Arafat-rutigt.
Busslasterna med frisläppta fångar på väg till Ramalla skrek ut sitt budskap.
Budskapet och bönen från Olmert löd – ÄLSKA MEJ!
Väl framme blev det puss och kram av anhöriga och Abbas tog sin vana trogen chansen att kräva mer.
Kräva allt.
Ingen fred med Israel om inte alla palestinska fångar släpps fria - så nu vet vi det.

För Olmert måste det ha varit en stor besvikelse att Abbas inte ens sa tack.
Han sa för den delen inte heller att han älskade Olmert.
De frisläppta fångarna verkade heller inte älska Olmert.
Vilken miss...

Västbanken och Gaza ligger oerhört mycket längre från varandra än de kilometer du kan se på kartan.
Som natt från dag och som grönt från svart-vitt-rutigt.
Hamas-grönt från Arafat-rutigt.
Var för sej i ett land för sej och aldrig mötas de två.

Hamas rally, Hamas grönt, Hamas flaggor, Ramalla, frigivning av fångar, vapenvila, Mashal, Gilad Shalit, ..
DN P SvD DB B SDS HD DN D

Vem lurar vem?

Vem tror de att de lurar?

Hamas bombarderar södra Israel men säger samtidigt att de vill behålla den tillfälliga vapenvilan.
Olmert och co. gör krampaktiga försök att låta övertygande när de säger att de inte kommer att tolerera raketbeskjutning över Israel trots att det är just det de har gjort de senaste åren.

Varför förstår inte regeringen – eller låtsas inte förstå – att de går Hamas ärende när de fortsätter att leka låtsasleken och ger upp rätten till självförsvar?
Hamas skjuter sina raketer samtidigt som de är livrädda för att Israel officiellt ska dra sej ur detta elaka spel.
Ett spel helt för de berömda gallerierna.

Hamas behöver, ack så väl, denna paus i trakasserierna för att ytterligare vässa sina knivar - och Israel låter dem hållas.
Orsaken är förmodligen flerfaldig men den otäckaste och mest irriterande tanken är att de inte riktigt vet hur de ska handskas med situationen.
Allt de gör kommer ju att utspelas i vardagsrummen i London, Nairobi och i Calcutta och kan ha sina konsekvenser.
Världen är så liten idag och allt du gör blir omedelbart allas egendom.

Speciellt om aktören är Israel.
Man blir då inte bedömd enligt samma mått man mäter andra länder med utan enligt principen – hellre fälla än fria.
Därför föredrar den nuvarande regeringen att göra just ingenting och – antar jag – hoppas på bättre tider.

Vad man egentligen gör är att visa svaghet och att visa svaghet i den här delen av världen är som att dricka te med den lede himself.
"När vargarna vädrar blod attackerar de".

Om Hamas vill fortsätta med vapenvilan så kommer vi att spela med, säger Barak.
Underbart med en försvarsminister som låter terrorfanatikerna i Gaza sätta reglerna.
Hade det inte varit så bedrövligt vore situationen ganska komisk.

Inte ens de mest utsatta i Gazas gränsområde vill ha vapenvilan.
De kräver en lösning på problemet medan regeringen slingrar sej av obehag, om möjligt ännu mer än vanligt.

OK – de antingen kan inte, vill inte och naturligtvis heller inte tänker att göra sitt jobb.
Vad återstår?
Som på andra arbetsplatser där individerna är felplacerade – de får rensa sina skrivbord, ta sin hatt och gå hem.

Nyval 10 februari 2009.

vapenvila, Hamas, Barak, Gaza, nyval, ..
SDS DN SvD HD P

Minnen och minnenas resultat

Idag för två år sedan angrep Hizballah Israel med raketsvärmar och kidnappningar.
Israel gillade varken det ena eller det andra så de beslöt att gå efter dem.
Resultatet blev ganska bedrövligt.
Idag vet vi varför men när det hände visste vi ingenting.
Vi trodde vi hade ledare som visste vad de gjorde och som sedan också tog ansvar för sina handlingar.
Vi trodde också att armén var i stridbart skick vilket snart skulle visa sej att den inte var.
Dessa två saker tillsammans beseglade Israels öde.
Vi borde ha vunnit men i stället förlorade vi snöpligt.







Så här såg det ut på många platser i landet fast flaggan var inte lika fräsch överallt.
På många platser hade själva flaggan fått så mycket splitter på sej att man fick ana sej till att remsorna som smattrade i den hårda vinden en gång varit en israelisk flagga.
Det du ser på väggen är alltså inte kulhål utan effekten av det järnskrot Hizballah laddade sina Katyusharaketer med för att få en än mer bländande effekt.
I det här fallet sprängdes de in i en vägg men ofta blev de insprängda i en levande kropp.






Efter att kriget pågått några veckor förstod vi att något var fundamentalt fel.
Det blev inget sex-dagars-krig och rapporterna från slagfälten kändes allt tyngre.
Man började tala om vapenvila och förhandlingar inleddes i FN.
På bilden med Davidsstjärnan här ovanför har någon skrivit "Leve Israels folk" med ett rött frågetecken efter.
Det är en bra sammanfattning på stämningarna som fanns i landet.

USA som insåg att Olmert och Israel inte skulle kunna leverera den här gången, förstod att det var dags att avsluta eländet.
Vapenvilan kom till stånd och det oupphörliga surret från planen som startade och landade upphörde i ett nu.
Olmert och de andra ledarna kände sej föranlåtna att försvara överenskommelsen men vanligt folk med förnuftet i behåll gick aldrig på det.
Det handlade om att ge upp.
Don’t measure the results now, one of Prime Minister Ehud Olmert’s associates asked on August 14, 2006 – a moment after Israel agreed to sign the ceasefire agreement. Yes, it may not look good now, he said, while explaining and praising the diplomatic achievement inherent in Resolution 1701, but we will be able to measure the results over time.
“The test will be whether Hizballah is disarmed, whether the sovereign Lebanese government will control all of southern Lebanon, and whether the Lebanese army will be deployed along the border fence. This is what you will be seeing, and you will realize that the price we paid brought results,” he said.
Vad har då hänt?
De som är insatta i problematiken säger att Hizballah är tre gånger starkare än före kriget 2006 och uppskattas ha över 40.000 raketer med olika räckvidd.
De underjordiska bunkrarna för olika ändamål har mångdubblats, deras kommunikationsnät har finjusterats och politiskt har Hizballah stärkt sin makt så att de nu har vetorätt i regeringen.
Min man som alltid har fötterna på jorden säger att Olmert ska avgå, inte på grund av sina skandaler, utan för att han offrade 153 unga människors liv på fåfängans altare.
Nu talas det om nästa krig och det viktigaste då är att Olmert är så långt från maktens korridorer det bara är möjligt.

Mediabruset

Vad pratar man om idag?
Ganska mycket egentligen.

Man pratar om Olmert som på fredag åter igen kommer att förhöras av polisen angående korruptionshärvan. Folk har varit över i USA och följt spåren mellan lyxhotell och kubanska cigarrer. Hans välgörare, Talansky, ville ge Olmert checkar men han envisades med att vilja ha cash.
Nu är det också "allmänt känt" att vissa feta kuvert aldrig nådde kampanjkassan utan snyggt låg kvar i Olmerts egen ficka.

Man oroar sej över den extremt låga vattennivån i Genesarets Sjö. Stränderna blir allt längre på bredden - om ni förstår, och det ena lågvattenmärket efter det andra passeras. Vattnet har redan blivit dyrare men priset ska visst snudd på fördubblas.
Det finns avsaltningsanläggningar som inte går med full kapacitet av det enkla skälet att det är ganska dyrt, men snart får de antagligen jobba dubbla skift.
De första som kommer att drabbas är jordbrukarna och trädgårdsentusiasterna och bortfallet i penningar räknat blir då långt större än att bygga fler avsaltningsanläggningar.
Israel är som vanligt fenomenalt på kortsiktiga lösningar.

Larmet gick i Sderot i kväll och i skrivande stund är man inte klar över om det var en Kassamraket eller falsklarm. Vad som dock är säkert är att en granat sköts mot Karniövergången tidigare idag.
Sådan är den vapenvila Hamas erbjuder - som vanligt.
Fångutväxlingen förbereds genom att man gräver upp Hizballahterroristernas gravar.
Fy bubblan vilket jobb.
Dokument om tidigare soldaters öden (MIA, Missed In Action) överlämnas och det hela verkar gå civiliserat till.
Vad alla väntar på är naturligtvis att verkligen få veta om Udi och Eldad kommer att återvända levande eller döda.
Få väntar sej ett under, men ändå...
Sedan var det kriget, det andra Libanonkriget för ganska exakt två år sedan.
Jag kommer så väl ihåg när jag hörde om raketerna och kidnappningarna första gången.
Jag satt på jobbet och som vanligt var radion på.
Något hade hänt uppe i norr.
Jag var tvungen att fråga en kompis vad ordet "chatufim" och "lachtof" betydde, jag var inte säker. Det betyder kidnappade och kidnappning.
Kriget var liksom igång på ett ögonblick men trots det fortsatte vardagslivet i stort sett som vanligt.
Jag kommer ihåg att vi t.o.m. åkte in till Afula för att småhandla mitt under brinnande krig med raketer fallande på åkrarna runt omkring. Man trodde ju hela tiden att det snart skulle vara över, men det bara fortsatte...
Vi hörde de ideliga varningarna på radion för inkommande raketer och vilka som snarast borde söka skydd. Ibland när de nämnde Afula eller Beit Shean gick jag in i sovrummet och drog täcket över huvudet tills faran var över. Det låter onekligen lite smålöjligt nu i efterhand.
Jacob fortsatte att läsa sin tidning – ingenting hade ju hänt...
Kibbutsnikar bara är sådana.
Nu pratar de om kommande krig som om det vore något oundvikligt. Läskigt.

Vi får idag - just nu - njuta av den goa sommarvärmen, vandra över de än så länge gröna gräsmattorna och hoppas att kriget dröjer.
Lite till - åtminstone.

Sälungen

Nej, detta är ingen liten sälunge.
Det är senaste brottet mot vapenvilan mellan Israel och Hamas.

En granat av två som avfyrades från Gaza mot en gränsövergång som idag släppt igenom massor av förnödenheter till folket i Gaza.Folkets välbefinnande kommer bara i andra hand efter det allt överskuggande målet - att driva bort judarna och Israel.
Granaterna hamnade i öppen terräng mellan grönsövergången och Kibbuts Nahal Oz och gjorde ingen annan skada än att fler och fler nu säger "vad var det vi sa?" om vapenvilan.
Jag tror israelerna är det mest toleranta folket på jorden som finner sej i detta dag efter dag.
Skulle du gilla att man siktar och sedan skjuter på dej?
Skulle du inte vilja att motparten slutar att skjuta på dej?
Ingen vill bli skjuten på och ingen vill dö.
Därför gick Israel med på vapenvilan som Hamas bad på sina bara knän om.

Nu verkar det inte vara så viktigt för dem längre - nästan dagligen ramlar det ner något järnskrot från skyn inne i Israel.
I Sderot eller i Nahal Oz.
Detta tålmodiga folk inskränker sej till att fördröja förnödenhetsleveranserna tills omgivningarna känns lite säkrare och har avstått från att svara militärt.

Nu fattas bara att Erekat eller någon annan palestinier med propaganda i blick, kräver att Israel ska sluta bryta mot vapenvilan...
Den visan har vi hört så många gånger att vi faktiskt går och väntar på den.
Om så palestinierna genom allmän klantighet spränger en massa av sina egna i luften så är det Israels fel.
Det har vi hört lika många gånger.

Olmert och Barak vill ju hålla skenet uppe så länge som möjligt att deras hopakok till vapenvila var en lyckad grej. Skulle de svara militärt skulle det ju samtidigt vara ett erkännande av att den sprack nästan innan den började.
Vilket den också gjorde.

Savlanot - tålamod.
Detta oändliga tålamod.
Detta oändliga israeliska tålamod.

Logikens död

Och Kassamraketerna fortsätter att falla...

Punkt 1. Vapenvila – eller vad nu araberna vill vi ska kalla det.
Punkt 2. Palestinierna skjuter granater och Kassamraketer.
Punkt 3. Israel stänger gränserna.
Punkt 4. Fayad, palestiniernas premiärminister beordrar Israel att öppna gränserna.

Är det någon som protesterar mot logiken?
Finns det någon logik?
Nej!

Varför palestinierna fortsätter att framföra sina krav på ett så verklighetsfrämmande sätt är på ett sätt en gåta men å andra sidan är de vana vid att de kan säga vad de vill, begära vad de vill, ljuga om vad de vill – och världen lyssnar utan besvärande kommentarer.
En annan person som är slängd i den här hanteringen är den evige Erekat. Han har nog någon slags rekord när det gäller att manipulera sanningar till Israels nackdel.
Visst, han har ingen orsak att göra något annat – det mystiska är att ingen påpekar för honom när han är ute och cyklar att "nu får du väl ändå skärpa dej."

Min slutsats blir att det är OK att upprepade gånger bryta vapenvilan (om den finns längre - om den någonsin funnits?), men det är inte OK att reagera på dessa brott.
M.a.o. att mörda är OK men att stoppa mördaren är inte OK.
Att skicka iväg en Kassamraket är liktydigt med försök till massmord – som en god vän uttryckte sej.
Det är avsikten som räknas.


Sen har vi fenomenet Bibi, Benjamin Netanyahu, och det israeliska etablissemanget.
Politiker och mediafolk ser som sin tunga plikt att rädda Israel från Bibi.
De gör allt för att han ska smutskastas och demoniseras och de drar sej inte för att beskylla honom för de mest horribla ting så ingen ska komma på idén att rösta på honom.
Detta innebär, enligt min mening, att de handlar utanför demokratins råmärken. De respekterar inte folkets röst.
Om folket vill ha Bibi så blir det Bibi – om folket inte vill ha Bibi så blir det någon annan.

Politikerna har den senaste tiden ingått ett antal svarta allianser, enbart för att stoppa Bibi.
Om folket vill ha Bibi är för dem ointressant – de vet ju bäst!
Enough!

De som talar för mej för att de vet bättre än mej är inte värda att tala alls och ännu mindre värda att lyssna på.

Vackra, goda och nyttiga

Bilden har inget direkt att göra med vad jag tänker skriva om.
Jag bara tyckte den var fin.
Några mognande granatäpplen från vår kibbuts.

Nu kan man ju alltid konstruera lite kopplingar och de skulle i så fall vara att inne i ett granatäpple finns det ett stort antal röda minifrukter som kan jämföras med det palestinska samhällets många röda fraktioner.

Ett talande exempel är den färska vapenvilan som Israel krystade fram med diktatorregimen Hamas och Egyptens benägna bistånd.
Palestiniernas president och hans Fatahparti bara såg på.

Israel bedriver någon slags fredsförhandlingar med Fatah men har ingen vapenvila med dem.
De angriper israeler på löpande band så snart tillfällen ges.
Ingen går säker trots att säkerhetsbarriären gjort livet något drägligare.
Israel sitter inte ner och försöker tala fred med Hamas för det ingår helt enkelt inte i deras världsbild. Däremot finns idag en vapenvila dem emellan.

Kan översiktsbilden vara mer absurd?

Jag förstår inte riktigt oron för att vapenvilan inte ska hålla.
Vi har i Gaza att göra med en fanatisk diktatorregim och utfärdar de ett påbud att inga raketer eller annat skrot får lämna Gaza innan de säger till, då förväntas de bli åtlydda.

En Gazabo berättade att ingen skulle våga bryta detta påbud för de skulle då få stå till svars inför Hamas - och det visste alla vad det innebar.
Att stå till svars inför Israel eller USA skulle de flesta av dessa råbarkade typer klara men Hamas - nej, där gick gränsen.
I Gaza vågar ingen trotsa Hamas för alla vet att då är sagan all.

Granatäpplen är både vackra, goda och nyttiga.
Hamas är varken vackert, gott eller nyttigt.

Mannen utan substans, Olmert, bryr sej inte om vilket.

Äggskals-skör vapenvila

Skör som ett äggskal.
En informell vapenvila, utan ett enda signerat papper. Hamas ville inte signera ett avtal med Israel för de var rädda att det skulle kunna uppfattas som att de trodde att Israel fanns...

Till och med Olmert visade någon sorts verklighetsförankring i kväll när han delgav sina lyssnare en viss skepsis om sin skapelses hållbarhet.
Han har dock svikit Gilad Shalits familj och hela Israels befolkning genom att inte kräva, to the end, Gilads omedelbara frigivning innan han gick med på en vapenvila.
Gilads pappa berättar att Olmert grovt svikit sitt löfte till honom vilket idag är uppenbart för var och en.

Hamas säger att Gilads frigivning är en sak och vapenvilan en annan och aldrig mötas de två.
Gilad kommer inte att bli fri förrän Israel friger exakt de fångar Hamas begärt från början och de kommer aldrig att tumma på de kraven.
Olmert däremot vidhåller att Gilads öde visst är kopplat till vapenvilan...
I det här fallet tror jag faktiskt mer på Hamas än på Olmert och så gör Israels samlade befolkning.

I sina försök att dölja sina tillkortakommanden berättade en regeringstalesman att "först efter att Hamas gått med på Israels krav gick man med på en vapenvila."
Det låter ju tjusigt och käckt men eftersom dessa "krav" är hemliga så har vi bara regeringens ord på det och de väger numera ganska lätt.
Om kraven är av typ "skicka över 35 raketer om dagen i stället för 36 - snälla" så lär väl inte många bli imponerade.

Mantrat att inte förhandla med terrorister dyker fortfarande upp lite nu och då men det har förlorat lite av sin bombastiska framtoning. Orsaken till det är att man i stället, rakt av utan några förhandlingar, helt enkelt bara ger efter för deras krav.
Är detta vår nya världsordning???

Bipacksedeln

Vapenvila med Hamas i all ära men inte når den upp till fascinationen över en bipacksedel.

När jag nyss var i Sverige gjorde jag som jag brukar.
Jag fräschade upp mitt lager av apoteksvaror med lite receptfria artiklar.
Apoteken nu för tiden upptas ju till stor del av kosmetika och inte mej emot. Man har en egentligen ganska svårförklarad magkänska att man kan lite mer på apoteksinköpta produkter än på de som säljs tvärs över gatan i parfymeriet.
Det får vara hur det vill med den saken bara jag fortfarande kan köpa mina tandborstar och cortisonkrämer.
Först idag öppnade jag förpackningen till en av krämerna och fann en tjusigt ihopvecklad bipacksedel. Jag kom osökt att tänka på den tiden då mamma satt och veckade örngottsbanden med en slö kniv efter tvätt och mangling.
Jag började läsa bipacksedeln och blev snabbt fascinerad.

Först stod det som inledande information att jag skulle läsa informationen.
Sedan stod det att man skulle spara den och om detta inte räckte för att stilla min nyfikenhet stod personalen på närmsta apotek gärna till tjänst med ytterligare information.
Jag blev genast varm och trygg inombords över detta överväldigande intresse för mitt intellektuella välbefinnande.
Jag fortsatte att läsa.
Nästa punkt var en innehållsförteckning om vad som kommer att avhandlas strax nedanför på bladet.
Sex punkter.
De flesta punkterna handlade om hur jag skulle bete mej INNAN jag använder mej av krämen och EFTER att jag använt densamma.
Naturligtvis fanns där en punkt om hur jag bör förvara den lilla tuben och hoppsan - nu tänkte de inte på min hälsa längre utan på att miljön skulle må bra.
Jag får väl acceptera det då - fast med ett nödrop.

Sista punkten drar till sej min odelade uppmärksamhet och jag överväldigas av en outgrundlig mystik och läshunger.
Punkten heter "Övriga upplysningar".
Lite av ett antiklimax blir det när jag ser att de här skrivit ner hela receptblandningen på min kräm och jag fylls av vemod över alla dessa konstiga ord jag inte begriper ett dugg av.
Jag undrar hur många andra krämanvändare som tycker sammanställningen är solklar?

En tub är receptfri men om jag vill ha två tuber då måste jag först beställa tid hos en doktor, vänta några veckor och sedan ta mej till hans mottagning. Undersökning, recept i handen och hemresa.
Både pengar och tid bortslösade.
Nä-ä-ä, enklare att köpa en tub, betala, gå ut genom dörren, gå in igen och hämta ytterligare en tub och betala för den också. Finns där mer än en kassa så välj nu den du inte besökt tidigare.
För säkerhets skull.
Du kan annars bli ivägskickad till en doktor...

Den sista informationen på bipacksedeln finns nog med för att göra dej god och glad så krämen gör bästa möjliga nytta.
Där står "Denna bipacksedel godkändes senast den 2006-07-10.
- Är det inte lite väl länge sedan?
- Kan jag verkligen lita på apoteket
- Vågar jag verkligen använda den här krämen?

Detta om vådan av att fördjupa sej i en bipacksedel.

Hur blev det nu med vapenvilan med Hamas?
Jo, parterna sitter nu och lurar på en slutkläm som kommer att innefatta så mycket elände som möjligt för den andra parten.
Gulligt och trivsamt som vanligt.

Förintad vapenvila

En del tycker att Israel gottar sej i Förintelsen, men sår som inte läker tar sej lite knepiga uttryck.
I kväll inleddes minnesdagen för alla som förintades i denna Förintelse.
De som ville minnas och begrunda på hemmaplan kunde följa en pampig ceremoni från Yad Vashem i TV.
Där återfanns naturligtvis alla de politiska högdjuren uppblandade med vanligt folk som "var med" - och som kom ut på andra sidan förundrade, men levande.
När det var dags för nationalsången, Hatikva, ackompanjerades sången av en stor, vitklädd barngrupp som spelade på - munspel.
Effekten var förödande!

Kibbutsen hade naturligtvis sin alldeles egna minnesceremoni med lokala förmågor som ofta visar prov på talangen "hellre än bra", men som i kväll faktiskt imponerade.
Stunden inleddes med sorgesam men pampig pianomusik framförd av en väninna från Ryssland.
Vi fick höra kibbutsens lilla sångfågel och sedan började recitationen av namnen. Kibbutsmedlemmar som har någon eller några anfäder som förintades blir ihågkomna åtminstone denna dag vart år...
En ljusstake med höga stearinljus brinner, det klassiska fotot av den lille pojken med de stora ögonen och jättekepsen och båda händerna i luften finns i blickfånget och strax bredvid rullar bilderna från Förintelsen vi sett så många gånger, men ändå inte vill minnas.
Klasar av förvirrade familjer med skrangliga resväskor traskar gatan fram.
Folk som sitter i rännstenen och väntar medan en tysk soldat pekar på dem med sitt vapen.
Vi ser dem när de fått på sej utrotningsmunderingen och i kväll såg jag underligt nog också folk som skrattade. Det fotot var uppenbarligen taget innan den smutsiga sanningen kommit i dagen.
Innan ceremonin avslutades med Hatikva fick vi se en dansuppvisning av fyra unga flickor.
Två var vitklädda och två var svartklädda och dansen handlade om hur den vita godheten flörtade med den svarta ondskan, men till syvende och sist segrade naturligtvis det vita och det goda.

I kväll sörjer och saknar Israel sina tidigare generationer medan Hamas fortsätter att hota nuvarande generationer.
Om Israel inte accepterar en vapenvila på Hamas villkor hotar de med kalabalik och 200.000 självmordsbombare som inget högre önskar än att spränga sej själva i luften tillsammans med så många judar som möjligt.
De vill att alla gränsövergångar ska öppnas på vid gavel men glömmer i hastigheten att det är varje självständig stats rätt att bestämma vem de vill släppa in i landet.
Förresten - varför vill de ha öppna gränser mot Israel, ett land som i deras förkrympta sinnevärld inte anses existera.De har släppt nyheten att de i princip accepterar en vapenvila men den principiella slängen innehåller villkor efter villkor efter villkor...
- Vapenvila betyder vanligtvis att vapnen ska vila men det är inte riktigt så Gazafolket har tänkt sej det hela.
Att vapnen i Gaza skulle få vila är lika verklighetsfrämmande som att katten ska sluta krafsa i sin låda efter att hon gjort vad hon behövde.
Ett reflexmässigt beteende.
Vid tidigare vapenvilor har raketerna fortsatt att landa bland takpannor och kycklingburar i Israel men om Israel ens skulle överväga att besvara elden drar arabernas PR-styrkorna ut och snyftar framför CNN´s kameror om massakrer och Israels brott mot mänskligheten.

Ingen har några illusioner om att det skulle bli annorlunda våren 2008.
DN
SvD K HD

Herrskap och tjänstefolk

Herrskap och tjänstefolk.

Herrskapet samlar ihop sina gelikar, sätter sej vid ett runt bort och börjar prata.
Diskuterar. Pratar ihop sej och efter kortare eller längre tid - kommer överens.

Herrskapet har nu ett litet papper de kommer att presentera för tjänstefolket.
Vad tjänstefolket förväntas göra är att säga om de tycker att det som står på pappret är bra eller dåligt.

Jag trodde i min enfald att om två parter träter så är det dessa två parter som ska sätta sej vid det runda bordet och börja prata.
Diskutera. Prata ihop sej för att efter kortare eller längre tid - komma överens.

Inte så i Mellanöstern.

Det runda bordet kommer säkert hinna bli fyrkantigt innan Israel får (!) sitta vid ett förhandlingsbord med Hamas. Inte för att jag vet om det skulle upplevas speciellt meningsfullt av israelerna, men tanken är ganska intressant.

Idag har Hamas satt på pränt allt de vill ha av Israel för att överhuvudtaget börja bete sej som civiliserade individer. Deras så hyllade demokratiska val 2006 har inte spridit sej till ett i övrigt demokratiskt handlande - om man nu inte räknar blodiga militärkupper som en demokratisk yttring förstås???

Nu förväntar man sej att Israel ska niga och bocka och - acceptera.
Väntetiden fördriver man med lite blandade hot och skräckscenarier.

- Om Israel inte accepterar Hamas diktat rakt av blir det inga fler förhandlingar om den kidnappade värnpliktige Gilead Shalit.
- Om Israel inte accepterar Hamas diktat rakt av kommer Gaza att explodera...

Sätter man fyr under en krutdurk så kommer den klart att explodera och att sätta fyr på både Kassamraketer, granater och annat är ju Hamas ganska duktiga på nu.

Möjligheten finns att Israel "åker dit" för den sittande israeliska regeringen är något av det veligaste du kan uppbringa. I brist på eget tänkande kanske de låter Hamas tänka för sej, trots att under senaste "vapenvilan" med Hamas - från 26 november, 2006 till 15 maj 2007 - Hamas skickade iväg 315 raketer in över Israel.
315 raketer! Vapenvila?
Inga goda vibrationer, precis.

Vad gjorde Israel då?
Vände andra kinden till, vilket på ren skånska betyder att de inte gjorde ett dugg!

GÄRNA VAPENVILA MEN INTE ENLIGT HAMAS DIKTAT.
T K SvD HD