Visar inlägg med etikett Solana. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Solana. Visa alla inlägg

01 oktober 2009

Förvånad, någon?


Jag förstår inte riktigt…
Varför blev alla så överraskade av att Iran har ytterligare en anläggning för anrikning av uran?
Denna klenod är gömd i urberget och klar att tas i bruk inom kort.
Jag antar att samma människor som nu blev förvånade kommer att fortsätta att bli förvånade för varje ny anläggning som blir avslöjad.

Varför skulle något så naturligt vara förvånande?
Bara de som tror att Ahmadinejad resonerar som du och jag borde vara förvånade.
Överraskningar från det hållet är något vi borde räkna med eftersom Ahmadinejad inte resonerar som du och jag.

Jag tror dessutom att detta bara är förspelet – Ahmadinejad är inte den som lämnar något åt slumpen.
Länder med oljeinkomster av Irans storlek kan lätt köpa sej kunskaper genom att köpa människor.
Köpa hjärnkapacitet.
Dessa köpta människor har gett Iran de vapen som ska tillförsäkra dem en plats i solen bland världens mest beundrade nationer.

Svenskarna köper sej pensionsförsäkringar för att säkra sin ålderdom medan Iran köper sej kärn(vapen)kunskap vilket de kallt räknar med ska fungera som en pensionsförsäkring.
Tryggt och säkert.
Kanske har de rätt – kanske fel.

Det beror på om någon tänker tala om för Iran att innehav av kärnvapen faktiskt inte är liktydigt med trygghet, säkerhet och en allt övergripande kärlek vilket verkar vara deras något tvivelaktiga arbetshypotes.
Irans islamofascistiska mullaregim spelar sitt förföriska katt-och råtta-spel med oss men vi vägrar inse att för dem är det just ett spel.
Ett spel med insatser inga andra än vi själva kommer att få betala.
Ett steg framåt och två tillbaka.

I dag ska det pratas.
Frågan är bara om vad?
Obama och hans europeiska lärjungar vill känna Ahmadinejad på pulsen om hans kärn(vapen)program.
Försiktigt, men dock.

Ahmadinejad vill berätta för dem hur han vill förändra världen.
Att prata om Irans kärn(vapen)spurt kommer att sitta hårt åt.
Det låter för mej som om det kommer att bli typ ett hederligt gammaldags kafferep där alla pratar i munnen på varandra och ingen efteråt har en aning om vad som sagts.

OK – man ska inte racka ner på goda föresatser men dessa verkar mer än lovligt blåögda.
Samtal på högsta nivå där parterna planerar att prata om olika saker, där ena parten inte tänker diskutera vad den andra anser vara huvudproblemet och själva orsaken till samtalen.

Kanske kommer Iran att berätta för Obama och Solana (Bildt fick inte vara med - har de inte upptäckt hans storhet än?) att de har ytterligare några anrikningsanläggningar utspridda i ödemarken och alla kommer att bli sååååååååå förvånade.

Skulle samtalen mot förmodan resultera i en bättre värld för oss alla lovar jag att ta bort detta inlägg och ersätta det med en ursäkt.

’Det är synd om människorna’


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ...

DN SvD SvD

12 september 2009

Katt-och-råtta-leken


Djurvärlden är bra mycket klokare än människovärlden.
En katt vet att den är en katt och en hund vet att den är en hund som förväntas jaga upp så många katter i träden som möjligt.
En råtta vet att den är en råtta och att den bör vara vaksam när den känner doften av katt.
De vet vad de är och de känner till spelets regler.

I människovärlden är rollerna mer flytande och agerandet beroende av preferenser, motiv och dunkla böjelser.

Iran leker katt-och-råtta-leken med västländerna men västländerna förstår inte att de endast är ett fritidsnöje för Iran.
Iran dansar och ler medan västländerna slår knut på sej själva för att leva upp till en liberalism som inte borde ha någon plats i detta ödesmättade sammanhang.

Återigen erbjuder Iran västländerna samtal och det dröjde inte många timmar innan dessa länder med tacksamhet och förtjusning accepterade.
Kanske sände de t.o.m. blommor...
Man accepterade Irans erbjudande om en ny samtalsrunda (har ni hört det förut?) trots att Iran från sin nya styrkeposition i förväg aviserat att de inte kommer att tillåta några förändringar av sitt nucleära program.
Inga produktionsstopp kommer att övervägas – men det kan ju alltid vara trevligt att träffas och prata lite...

Obama och Solana förstår inte att de är råttor.
Råttor som Iran leker med i väntan på att tiden ska gå och de når sina utstakade mål.
Kanske är dessa mål redan nådda?

Ibland får jag känslan av att resten av världen inte bara skulle acceptera ett nucleärt Iran utan också ta emot det med en ganska nöjd suck.
Då behöver man inte längre riskera att bli beskyllda för att fjanta för Israel och leka sanktionspolitik mot Iran.
När de äntligen skaffat sej bomben kan man i lugn och ro satsa på att hålla sej väl med den nya kärnvapenmakten för att på så vis kunna fortsätta sin trygga välfärdspolitik.
Smäller det är det ju ändå bara Israel som smäller av.

I första smällen.

Mullorna i Iran har nog aldrig haft så roligt.
Tidigare hade de någon slags förträngd respekt för västländerna, för USA och för Europa, men i samma takt som dessa länders oförklarliga svaghet, förvirring och velighet blivit allmän egendom har mullornas belåtna leenden blivit allt bredare.
Det har varit mycket enklare att lura väst än de förutspådde – de har ju i princip gått på vad som helst.
Otroligt och förbluffande infantilt.

Katten Iran har gett råttorna i väst en nådatid som Iran utnyttjar till bristningsgränsen.
Man gör allt för att påskynda den 12:e imamen Mahdis återkomst och det bästa välkomnande de kan ge honom är ett Mellanöstern utan Israel.
Detta kan enklast åstadkommas genom en nätt liten kärnladdning som lyfter bort Israel med sina invånare på ett bekvämt och slutgiltigt sätt.

Katt-och-råtta-leken går mot sitt slut.
Katten vässar belåtet sina långa klor medan råttorna i väst ägnar sej åt önsketänkande.
Nådatiden är över, råttorna sargade och Israel...???

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ...

BLOGGPÄRLOR:
Jihad i Malmö: Safia Benaouda gripen i Pakistan
Rabnor tycker och tänker: Bosättningar

05 september 2009

Papegojkören



Vid det här laget drar jag faktiskt på smilbandet när jag hör den ena storheten efter den andra lydigt upprepa palestiniernas käpphästar.
En riktig papegojkör i djungelns alla skriande färger.

Ingen person av rang i Europa vill stå utanför denna kör.
Alla vill vara inne i mer än en bemärkelse.
Inträdeskraven är få – vad som krävs är bara förmågan att upprepa.
Ett upprepande från de ’rätta’ källorna, naturligtvis.
Om medlemmarna därtill har en begränsad förmåga till självständigt och kritiskt tänkande underlättar det naturligtvis genomförandet av papegojkonserten.

Abbas och hans lille hjälpreda, Erekat, proklamerar att bosättningarna är det största hindret för fred och strax går stafetten till Papegojkören.
Nu är det deras uppgift att upprepa vad Abbas och Erekat sagt och helst piska upp stämningen med lite fluffig indignation.

Vår egen utrikesminister har en färgstark baryton, rik på övertoner.
Han vill ju inte vara sämre än någon annan i Papegojkören så han plockar fram sin allra myndigaste stämma när han yttrar sitt mantra om bosättningarna.
Solana med sin sobra tenor har finslipat denna metod under många år i gamet.
Han vill ju bara de små livens bästa...

Obama som representerar vissa grupperingar i USA, har dirigentuppdraget i Papegojkören och tror av någon anledning att Israel ingår i hans regeringsunderlag.
Han har med sin djupa bas villigt anammat myten om bosättningarnas hemskheter eftersom detta synsätt passar hans ambitioner som hand i handske.
Han jagar varje halmstrå som kan ge honom världens muslimer på ett bräde.

Jag har aldrig förstått sambandet mellan bosättningar och fred.
Jag tvivlar starkt på att någon annan heller sett ljuset.
Bosättningarna är ett typiskt ’icke-problem’ som kommer att lösas genom förhandlingar den dagen palestinierna bestämmer sej för fred och gör slut på konflikten.

Detta ’icke-problem’ är ett så tydligt svepskäl för att inte vilja avsluta konflikten att jag blir riktigt generad å palestiniernas och Papegojkörens vägnar.
Fattar de inte att folk förstår... att folk förstår att bara driver med oss.
Storgubbarna förstår naturligtvis ingenting - de har ju sin prestige att tänka på - men vanligt folk förstår nog förutsatt de inte är totalt aftonbladsindoktrinerade.

Obama ställer idag kravet på Israel att införa totalstopp för allt byggande i bosättningarna.
Till Abbas säger han att han borde nog, för att ’saken’ ska se lite bättre ut och för att ge sken av viss trovärdighet, minska lite på hatpropagandan mot judar och mot Israel.
Putsa fasaden.

Obama använder ordet ’reduce’, minska ner lite lagom sådär, när han talar om de giftiga förtalskampanjerna palestinierna kontinuerligt bedriver – inte minst bland barnen.
Tala om en förlorad generation.
Många generationer vid det här laget.

Naturligtvis låtsas palestinierna inte höra Obamas stilla vädjan utan brer på etter värre bl.a. genom nyligen genomförda test och TV-program för skolbarn där man enades om att både Haifa och Negev ligger i Palestina.
Tablå!
(Tack Bildt för finansieringen. Nu vet vi att vi har dej som i en liten ask...)

Israel krävs på totalstopp av all byggverksamhet medan palestinierna vänligen ombeds reducera sina hatkampanjer.
Jag tror det är dags att aktivera Papegojkören igen för att upprepa och förklara dessa blatanta orättvisor.

Sammankallandet till generalrepetition ger dock ett magert resultat.
Obama är ute och dansar med Michelle, Solana är på tjurfäktning och Bildt bara bloggar och bloggar.
Merkel, Sarkozy och Brown är antingen i tvättstugan, på tennisplanen eller deltager i höstjakten.
Ingen kan komma.

När Papegojkören sysslar med kväden av obskyr karaktär som att kalla en spade för ett trollspö och bosättningar för ’ett hinder för fred’ då är uppslutningen mangrann, entusiasmen på topp och körklangens timbre i klass med Orfei Drängar.
Himlarymden fylls av sång för gudar.

När Papegojkörens program innehåller obekväma fakta och obestridlig information kan ingen komma.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ...

DN DN T SDS SDS SvD SvD SvD AB

25 juli 2009

Den iranska basaren


Är det bara jag som är klok i den här världen?
Detta är inte ens är en retorisk fråga men ni kan ändå ta den som en kuliss för det här blogginlägget.

Jag hävdar att ytterst få människor förstår vad som händer i Iran, varför det händer och varför resultaten av alla ansträngningar som gjort för att få en förändring till stånd varit som att spotta i motvind.
För att förstå detta krävs inte ens grundskolekompetens utan bara en förmåga att lyssna till vad iranierna själva säger och att därefter lägga ihop två och två.

Varför har alla dessa välmenade förhandlingsförsök endast producerat sneda leenden i Iran?
Varför har absolut ingenting kunnat redovisas efter alla dessa enorma goodwill gester?
Europeiska förhandlare har ju nästan slagit knut på sej själva i sina ansträngning att blidka, muta, övertala och faktiskt ibland – skrämma Iran.
Ingenting.

Västerlänningar berömmer sej av att vara rationellt tänkande varelser som kan väga fördelar mot nackdelar på ett relevant sätt.
Samma västerlänningar utgår från att icke västerlänningar tänker på ungefär samma sätt.
Irans ledare tänker definitivt inte på samma sätt.
De är lika rationella och kan väga fördelar mot nackdelar på ett lika relevant sätt som västerlänningarna men – inte på samma sätt.

Att förhandla har vissa likheter med att pruta.
Att försöka sej på att pruta på NK i Stockholm är naturligtvis dömt att misslyckas men när människor ur NK’s kundkrets tar en weekendtripp till Marocco drar de sej inte för att pruta.
Många känner sej lite kluvna inför prutfenomenet – man har inget emot att tjäna en slant men tycker samtidigt det känns lite genant.

Att pruta på NK i Stockholm är inte rationellt men att pruta i basarerna i Marocco och Teheran är rationellt.
Man måste alltså tränga ner till ”the bottom line” och ta seden dit man kommer.
Vad som är menat som ett generöst erbjudande i västerländska ögon ter sej kanske för iranierna som att alldeles gratis, utan egen ansträngning, ha fått ytterligare i en tidsfrist i sin orubbliga förhalningstaktik.
Man får ju gu'bevars betänketid och löften om nya samtal - och tiden går...
Att ändra denna förhalningstaktik finns inte i deras världsbild – hur många förhandlare inser detta?

Lägg därtill den allra viktigaste faktorn vad gäller västerlandets misslyckanden i Iran – den fanatisk-religiösa faktorn.
I Sverige har religionen bortrationaliserats till något man kan både ha och mista.
Den har förvisats till ett ceremoniel och på senare tid även förirrat sej in i en snårig politisk propagadjungel.

I Iran är religionen lika viktig som luften man andas och kan lika lite förbises.
De iranska ledarna anser sej vara ledda av högre makter och i sådana sammanhang drar EU och andra kolosser definitivt det kortaste strået.
Inte ens Solana har något att sätta emot den gömde imamen Mahdi.
"We see his hand directing all the affairs of the country," sa Ahmadinejad i Mashad i april 2008.

När Solana och andra planterar imamen Mahdi bland morötterna de levererar till Iran kanske slutresultatet inte blir lika odelat förnedrande.
Att förvänta sej att iranierna ska ge upp sin chans att bli Mellanösterns, muslimernas, arabvärldens - ja hela världens stormakt i utbyte mot ett bländande leende av Obama är naivt, på gränsen till förbjudet.

, , , , , , , , ...

27 januari 2009

Double Talk


Precis så här är det.
Precis så här har det varit.
Precis så här kommer det att fortsätta att vara om du inte sätter ned foten.

Vem är då du?
Du är vi alla.
Alla från Obama till Solana till Reinfeldt till bensinmacksföreståndaren i Tierp.

Samtidigt som Hamas i sin förunderliga nåd meddelar världen att de tänker låta sin vapenvila vara i kraft till den 5 februari så smäller de av något bombaktigt vid gränsen mot Israel som dödar en värnpliktig israel och skadar andra.Detaljer ännu okända.

Tycker du israelerna ibland verkar en aning schitzofrena så har du här orsaken.
Vad Hamas menar med vapenvila är något helt annat än vad resten av oss anser att det innebär.
Hamas menar att de israeliska vapnen ska vila medan deras egna vapen är fria att användas allt efter tycke och smak.

Precis så här har det varit så länge vi kan minnas och mera specifikt sedan Hamas såg till att de blev ensamma herrar på täppan i Gaza.

Fråga.
HUR HADE DU HANTERAT SITUATIONEN?

, , , , , , , , , ...
T T SP SP K K Y Y B B SvD SvD SvD SvD HD HD SDS SDS SDS SDS SDS AB AB AB AB AB AB
D DB DB DB VG VG DN DN DN DN
Bloggar: IiS MXp MXp FiM FiM Sapere aude! M-ö akt. Meyer Rabnor

05 oktober 2008

Iran som gisslan



Man får en djupt tragisk och smått chockartad bild av vad som hänt, och händer, i Iran när man letar efter foton från det landet.
Vad man får upp är naturligtvis Ahmadinejad i alla tänkbara configurationer, folk som hänger och slänger i vinden efter att ha blivit offer för offentlig hängning, och så dessa mullor...
Där emellan finner du militärparader där den ena raketen tävlar i storlek med den andra.
För att hitta det verkliga Iran fick man använda mer stringenta sökord.

Det är inte alltför länge sedan som Iran var känt för helt andra ting.
En vacker huvudstad, en blomstrande kultur och varierande och imponerande naturscenerier.
Vänliga, vackra människor och avundsvärda oljeinkomster.

Vad har hänt?
En hel nation har blivit kidnappad av fanatiska ledare som styrs endast av sin religion parad med en kuslig logik.
Resultatet förskräcker.
Världens ledare är också förskräckta medan vi vanliga gräsrötter är förskräckta över våra lerares naivitet och inkompetens.




Först får man ju bestämma sej för om Iran ska få fortsätta att gå på i ullstrumporna tills de nått sitt mål - eller inte.
Om man inte tycker det är lämpligt får man ju stoppa dem.
Om man finner att det enda riktiga är att stoppa dem blir nästa fråga på vilket sätt?

Världens ledare har nu enats om att stoppa dem genom att vänligt be dem ändra kurs.
Detta gör man genom en blandning av morötter och hot.
Löften och erbjudanden tillsammans med sanktioner.

Iran lyssnar och ler.

Iran har blivit experter på att lura sina trätobröder och vinner på det sättet tid.
Snart har de fått den tid de behövde, de är framme vid målet.

Europeerna med Solana i spetsen hälsar på i Teheran med jämna mellanrum.
Han gör som de tre vise männen (var de från Iran? Irak?), han överbringar gåvor.
Han säger till Ahmadinejad att om ni gör som vi vill ska ni få ännu mer.
Ahmadinejad tackar och bugar och säger som vanligt att han ska fundera på saken.
Han behöver lite mera tid, men bara lite.

Så har det gått till år efter år och Solana förstår ingenting.
Han tror att om han upprepar samma procedur en gång till så kanske han den här gången får ett annorlunda resultat.
Ursäkta, men är detta inte ett bevis på bristande intelligens?

Det är inte svårt att föreställa sej hur roligt Irans ledare har när de ser med vilken lätthet de duperar Solana och hans uppdragsgivare.
Frågan är om vi ska fortsätta att bjuda mullorna på detta nöje.
Om vi fortsätter som hitintills har de sin fortsatta nöjeskvot säkrad.

Gräsrötter kan inte ankrävas svar och ansvar men av våra ledare kräver vi inte bara svar utan också resultat.
Jag talar inte om bomber och granater utan om den enighet som krävs för att få Ahmadinejads leende att slockna.

Så länge de enskilda ländernas ekonomier är viktigare än människosläktets fortbestånd kommer Ahmadinejad att kunna fortsätta att le.

, , , , , ..