Holocaust - vill inte

Hamas är rädda.
Hamas är rädda för att sanningen ska bli känd.
Hamas är rädda för att sanningen om deras ärkefiende ska befläcka Gazas obefläckade barnasjälar.

FN och deras UNRWA har haft uppe till diskussion att innesluta information om Holocaust i materialet de använder i sin skolundervisning i Gaza.

Detta tyckte dock inte Jamila al-Shanti, officiell hamasparlamentariker, var någon bra idé.
’Det står i stark kontrast till vår kultur, våra principer, traditioner, värderingar, arv och religion’ förklarade hon vilket i klarspråk bör betyda något i stil med att man själva vill välja och vraka bland de historiska fakta man anser är lämpliga att delge sina telningar.

Hamas utbildningsminister (jo de säger att de har en sådan) Muhammad Askol, är samma andas barn och hävdar att UNRWA genom detta grymma initiativ inte respekterar Hamas överhöghet och kontroll över Gaza.
Här fick vi på köpet klart för oss att Hamas inte heller framöver tänker beblanda sej med andra palestinier utan fortsätta att vara kungar i kungariket Gaza som de med gruvsamt våld roffade åt sej för ett par år sedan.
Detta i strid med allt vad internationell lag och rätt heter.

Andra tyckare har också tyckt till, som Hamas andlige ledare Yunis al-Astal (by the way - vem är Bildts andlige ledare?), som i sin andliga vishet förklarade att ’undervisa barn om vad som hände med 6 miljoner judar under Andra Världskriget vore att marknadsföra en lögn och att införa denna lögn i undervisningen av barnen i Gaza skulle betraktas som ett krigsbrott’.

Jaha, nu vet vi det.

Överraskad?

En som borde vara överraskad är Obama.
Åtminstone lite.
Han prisade nyss Islam vid en Iftar-måltid under pågående Ramadan och proklamerade att Islam var en stor religion ägnad åt framsteg och rättvisa.
Han påstod också att muslimernas bidrag till det amerikanska samhället är alltför lång för att kunna katalogiseras…
I en video Obama släppte innan Ramadan påstår han dessutom att kristna och muslimer delar vackra fraser som rättvisa, framsteg, tolerans och respekt för alla människor.

Någonstans får jag inte rosorna Obama strör över Islam att gå ihop med inskränktheten i Gaza men är det någon som ser några sammanlänkande band får ni gärna höra av er.

Läs även andra bloggares åsikter om Holocaust, Hamas, Gaza, FN, UNRWA, skolundervisning, Andra Världskriget, Obama, Ramadan, ...

Sånger och berättelser

Jom Shoah - sångernas och berättelsernas dag.
Att varje människa har sin historia, det vet vi, men en dag som denna får vi ytterligare bevis på att så är fallet.
En känd författare, Aharon Appelfeld, berättade för TV-publiken i kväll om delar av sitt liv.
Hans föräldrar togs av den tyska nazistregimen bort från honom när han var 8-9 år och han hamnade bland gäng från den vilda, undre världen. Det var väl inga grövre förbrytare det handlade om utan småtjuvar och andra överlevnadsstrateger.
Han förstod inte riktigt att han faktiskt hade blivit lämnade ensam vilket resulterade i en färgrik fantasivärld. Han sa till sej själv att om solnedgången blir röd då är det ett tecken på att hans föräldrar snart kommer att hämta honom. Om det blir regn dagen efter så skulle det också ses som ett tecken på att hans föräldrar kommer och hämtar hem honom.
När han levde bland partisanerna och tjyvgubbarna lärde han sej att inte tala.
Att lyssna och iaktta - men inte tala.
Detta gjorde att när han kom till Israel och blev en fri man så hade han länge svårt för att tala.

I sitt författarskap behandlar han naturligtvis Shoah men inte på det vanliga sättet.
Han jämförde Shoah med elden och sa att man inte kan berätta om elden genom att gå in in den för det enda den gör då är att förtära dej.
Du måste närma dej den från utsidan - krafsa lite i kanten av askan.
Han tog i sitt författarskap fasta på en företeelse, en berättelse och gick sedan så djupt in i denna han orkade och förmådde.
En person som upplevt Shoah lever resten av sitt liv i två världar och beroende på hur han kan hantera och kombinera den situationen blir hans livskvalitet.

Det har i dag också berättats om några kvinnliga partisaner i de tyska skogarna. Deras situation var minst sagt annorlunda. De levde bland männen, var beroende av männen och - utnyttjades av männen. De kom dit oftast helt utblottade och det enda de kunde erbjuda var sina kroppar. Ingen skulle idag drömma om att lägga några moraliska värderingar på vad som skedde på den gröna mossan och en förtjusande nittioåring fick frågan om männen var gentlemän?
Nej, det var nog inte i första hand vad de var, men de var väl fullt sysselsatta med att överleva dagen på sitt sätt, tyckte hon med ett leende.

Sångerna ja.
Hela dagen har vi kunnat njuta av dessa nakna, vemodiga och oerhört vackra sånger.
Sånger fyllda av sorg, saknad och längtan.
Det tragikomiska är att det är bara under två helt skilda omständigheter (vid närmare eftertanke är nog omständigheterna ganska besläktade ändå) vi får lyssna till dessa hjärtskärande sånger.
På Jom Shoah och efter ett terrorattentat, då hela landet sörjer.