"Varken kort eller lätt..."

Så sa försvarsminister Barak idag på sin presskonferens.
Hur skulle det kunna vara kort och lätt när det handlar om att bota en plåga som utvecklats, frodats och bitit sej fast under många, långa år.

Israelerna är de tålmodigaste av alla tålmodiga folk.
De har låtit sej urskiljningslöst beskjutas under, vad är det nu... 8 år!
Under dessa 8 år har israelerna bara kliat Hamas lite när deras raketer kommit för nära ett daghem eller en skola.
Befolkningen i Sderot och på andra platser är hjältar som stått ut med detta.

Visst har de klagat över att ingen tagit deras sitution på allvar, som häromdagen när lastbilarna ångade in över gränsen till Gaza med förnödenheter samtidigt som de själva fick sitta och trycka i skyddsrummen.
Raketramperna i Gaza gick varma och befolkningen i Israel tvingades ta skydd.

Har du plågat din hund tillräckligt länge så biter den till slut.

Klockan 11.30 idag på förmiddagen inleddes en försvarsoperation i Gaza med många döda som följd.
Av de döda var nästan alla terrorister som hjälpts åt att plåga israeliska medelsvenssons under åren som gått.
Detta är resultatet av en försvarsarmé som kan sitt jobb och undviker att skada civila så långt det är möjligt.
Motsatsen finner du hos Hamas som siktar in sina raketer företrädesvis mot civila mål.
Att skjuta iväg dem på morgonkvisten när barnen är på väg till skolan är mycket populärt.
Efter det går terroristerna hem till sitt och avnjuter en stadig frukost efter väl förrättat värv.

TV'n har stått på idag och vi har kunnat följa händelseförloppet från vardagsrummet.
När larmet går i Sderot vet befolkningen att de endast har några få sekunder på sej att söka skydd – vilket de också gör.
För befolkningen i Ashkelon är den här situationen ganska ny och fortfarande lite spännande.
När larmet gick där traskade folk lite slött i riktning mot en skyddande mur medan ungdomarna flinade lite generat och förmodligen tyckte det hela var ganska onödigt.
Jag hoppas de inte behöver lära sej ta skydd "the hard way".

Krig är ruskigt!
Minnena från senaste Libanonkriget rivs upp och mycket känns bekant.
De militära experterna som trängs i TV-sofforna, de upprörda rösterna och larmen som går.
I eftermiddags anordnades också en presskonferens med landets ledare.
Olmert, Barak och Livni var dämpade och samlade och redogjorde för situationen, dess bakgrund och vad som påbörjats idag.
Värt att notera var Olmerts krigsmundering.
Han som alltid uppträder i flashiga slipsar satt nu liten och grå i en armégrön skjorta, uppknäppt i halsen och i en fulgrå kavaj.

Han har nog lärt sej mer än en sak från Libanonkriget.
Den här gången kan ingen beskylla honom för att ha rusat in i något han sedan inte har en aning om hur han ska ta sej ur.
Han kommer säkert också att vara försiktigare med att servera sina självsäkra klyschor.
Hans nyvunna klokskap har tyvärr varit dyrköpt.

Blod har flutit och ingenting är över.
Gazaborna vädjade till andra araber men många av dem, inklusive Egypten, är innerligt trötta på Hamas tjurighet.
De har sina givna samarbetspartner men hur mycket de är villiga att offra för Hamas får framtiden utvisa.
Vi som bor i norr hoppas naturligtvis att Nasrallah håller sej lugn.
Han är ju vild och galen så ingen tar något för givet.
Mashal uppe i Damaskus har också upphävt sin stämma och försökt starta en ny intifada bland israeliska araber och palestinier på Västbanken.
Många har dragit ut på gator och torg och beredskapen är hög.
Läget är med andra ord ganska oklart...

Gilad Shalit då?
Frågetecknen är om möjligt ännu fler än tidigare.

Barak, plågad hund, försvarsoperation, medelsvensson, Hamas, Gilad Shalit, Gaza, ...
SDS SDS SvD SvD SvD DN SDS D B B B DN DN DN DN DN SvD P P P P DB DB
VG VG ABFiM

Vem lurar vem?

Vem tror de att de lurar?

Hamas bombarderar södra Israel men säger samtidigt att de vill behålla den tillfälliga vapenvilan.
Olmert och co. gör krampaktiga försök att låta övertygande när de säger att de inte kommer att tolerera raketbeskjutning över Israel trots att det är just det de har gjort de senaste åren.

Varför förstår inte regeringen – eller låtsas inte förstå – att de går Hamas ärende när de fortsätter att leka låtsasleken och ger upp rätten till självförsvar?
Hamas skjuter sina raketer samtidigt som de är livrädda för att Israel officiellt ska dra sej ur detta elaka spel.
Ett spel helt för de berömda gallerierna.

Hamas behöver, ack så väl, denna paus i trakasserierna för att ytterligare vässa sina knivar - och Israel låter dem hållas.
Orsaken är förmodligen flerfaldig men den otäckaste och mest irriterande tanken är att de inte riktigt vet hur de ska handskas med situationen.
Allt de gör kommer ju att utspelas i vardagsrummen i London, Nairobi och i Calcutta och kan ha sina konsekvenser.
Världen är så liten idag och allt du gör blir omedelbart allas egendom.

Speciellt om aktören är Israel.
Man blir då inte bedömd enligt samma mått man mäter andra länder med utan enligt principen – hellre fälla än fria.
Därför föredrar den nuvarande regeringen att göra just ingenting och – antar jag – hoppas på bättre tider.

Vad man egentligen gör är att visa svaghet och att visa svaghet i den här delen av världen är som att dricka te med den lede himself.
"När vargarna vädrar blod attackerar de".

Om Hamas vill fortsätta med vapenvilan så kommer vi att spela med, säger Barak.
Underbart med en försvarsminister som låter terrorfanatikerna i Gaza sätta reglerna.
Hade det inte varit så bedrövligt vore situationen ganska komisk.

Inte ens de mest utsatta i Gazas gränsområde vill ha vapenvilan.
De kräver en lösning på problemet medan regeringen slingrar sej av obehag, om möjligt ännu mer än vanligt.

OK – de antingen kan inte, vill inte och naturligtvis heller inte tänker att göra sitt jobb.
Vad återstår?
Som på andra arbetsplatser där individerna är felplacerade – de får rensa sina skrivbord, ta sin hatt och gå hem.

Nyval 10 februari 2009.

vapenvila, Hamas, Barak, Gaza, nyval, ..
SDS DN SvD HD P

Smartotim eller politisk prostitution

Nej, inte älskar de varandra, Olmert och Barak.
De lär i stället älska varandra allt mindre för var dag som går.
Trots det ingick de en överenskommelse om fortsatt samarbete, likt en besvärjelse från två sjunkande skepp.
De har, som en väninna uttryckte det, drabbats av "Mugabe-Syndromet" - makten till varje pris.

Att denna händelse inte mötts av folkets jubel är de tydligen medvetna om för sällan har jag hört ordet ANSVAR användas så många gånger - som ytterligare besvärjelser.
Ansvar för landet, ansvar för stabiliteten, ansvar för koalitionen, ansvar för regeringen, ansvar för medborgarna - med mera trams.
Inga glada leenden har synts till ute i bygden utan bara tappade hakor.

Man trodde gränsen för politisk velighet hade nåtts i ett tidigare skede, men så var uppenbarligen inte fallet.
En av de få i Knesset som ser saker och ting som de är heter Gideon Saar från Likud och han kallade velbyttorna från Kadima och Avoda för "smartotim", vilket betyder läskiga, sura och halvruttna trasor.
Nåja, betydelsen är "trasor" rätt och slätt. Jag ville bara färgsätta företeelsen enligt den allmänna kvalitetsuppfattningen.
Förresten, håll ögonen på Gideon Saar. Han kommer att gå långt om han inte blir så desillusionerad att han börjar sälja skosnören.

Olmert var uppe i samma talarstol och försvarade överenskommelsen genom att framhäva förhandlarnas stora (hmmm...) - ansvar!
Han beskyllde dessutom oppositionen för att inte vilja ha fred vilket i sej naturligtvis är en grovt oärlig och omänsklig beskyllning.
Vad Olmert inte förstår är att folk inte vill ha fred på arabernas villkor utan på villkor där israelerna haft åtminstone lite grann att säga till om.
Så är inte fallet idag.

Ordet smartotim är tragiskt nog en heltäckande beskrivning vad gäller Israels nuvarande ledarskikt.
När en smartot är uttjänad bör den slängas bort, men Olmert och Barak smög ner till tvätt-stärk-och strykdepartementet och kör nu ett varv till.

En smartot som inte förstår när den inte är önskvärd längre bedriver inget mindre än politisk prostitution.

Kohandel

Visst var det kohandel alltid.
En rå och saftig kohandel.
Jag hade skämts ögonen ur mej men några sådana tendenser såg man inte röken av.

Min egen lilla sammanfattning låter som följer:
"Olmert visar sej vara slugare än man trott och Barak visar sej vara fegare än man trott."

Historien är inte värd fler ord.

Om någon händelsevis undrar över vad jag pratar om så handlar det om den skamlösa uppgörelsen i skydd av nattens mörker mellan Olmert och Barak.
Allt för att göra det möjligt för dessa herrar att klamra sej fast vid makten på bekostnad av medborgarnas väl och ve.
Jag vet inte någon direkt gräns mellan vad de nu åstadkommit och ren diktatur.
En ynklig och livsfarlig diktatur.


Nu över till något helt annat - fast ändå inte.
Det jag tänker skriva om är resultatet av dessa herrars tankemöda.

Härom dagen ville några israeliska värnpliktiga förhöra sej lite med några gossar från Islamic Jihad i Nablus på Västbanken om inplanerade terrordåd. De hade luskat ut i vilket hus dessa företagsamma gossar befann sej och tog sej dit. Jihadisterna var dock inte på samtalshumör utan valde att svara med eldgivning. Israelerna försvarade sej på samma sätt med resultatet att Jihadisterna drog det kortaste strået.

Glöm inte att Hamas hade bönat och bett om den nyss upprättade vapenvilan och hade dessutom varnat Gazas Jihadister och andra att för deras eget bästa var det säkrast att de också lade ner vapnen.
Åtminstone så länge det främjade Hamas syften.

Efter händelserna i Nablus surnade Gazas Jihadister till, polerade snabbt upp sina granater och Kassamraketer och sköt sedan över några salvor till Israel.
Hus förstördes i Sderot och folk fick både kroppsliga och själsliga skador.

Aja baja Israel, rör ni några av dessa våra bröder på Västbanken så kommer Sderot och andra platser att bombas. Ungefär så löd budskapet från Gaza.
Detta innebär att israelerna på Västbanken blivit gisslan till Hamas.

En som inte vill begränsa israelernas aktiviteter där är Abbas - fast det skulle han aldrig erkänna.
Alla vet dock att han inte kan resa någonstans, inte lämna Ramalla om han inte har beskydd av IDF, den israeliska försvarsmakten. De är hans enda garanti för att överleva både fysiskt och som palestiniernas president.

Att vara gisslan åt Hamas innebär att när israelerna ser någon på väg att ta lagen i egna händer på Västbanken så kommer de att tveka att ingripa för Olmert och Barak har ordnat det så utstuderat att skulle de gör något som misshagar de terrorbenägna i Gaza så vet de nu att det kommer att gå ut över Sderot och andra platser i Israel.
Snyggt jobbat!