Visar inlägg med etikett exploderande raketer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett exploderande raketer. Visa alla inlägg
26 februari 2009
Palestinskt övervåld mot Israel
ISRAEL ÄR UNDER ATTACK!!!
... och det sker dagligen.
Det sker olagligt.
Det sker ogenerat.
Det sker obemärkt.
I morse, ungefär när barnen var på väg till skolan, anlände från skyn några raketer från Gaza.
Inget konstigt med det, det händer jämnt och ständigt.
Folk har vant sej och är bara tacksamma för att få leva en stund till – till nästa raketanfall.
Allt är tydligen som det ska vara.
Finns det inga tennismatscher att stoppa för att få slut på det här övervåldet?
Åtminstone stoppa någon publik?
Okey, ingen dog och inget blod spilldes, så varför bråka?
Jag bråkar för principens och principernas skull.
Jag bråkar därför att jag inte tycker det är rättvist att palestinierna i Gaza ska få skjuta dessa raketer in i Israel helt urskiljningslöst.
Detta sker i strid mot alla vedertagna regler och rättigheter, men – vem bryr sej.
Det har blivit ett accepterat normaltillstånd.
Annars hade väl människorättsivraren Ilmar Reepalu sprungit gatlopp i Malmö över dessa ständigt upprepade brott.
Även här i Israel har kassamnedslagen blivit rutin.
En rutin som en förlamad och förblindad ledning prackat på sin befolkning.
'Det bara är så' som modern sa när barnens frågor blev alltför komplicerade.
Att ett vardagsrum förvandlats till flisor i Sderot är väl inte mycket att bråka om när miljontals vardagsrum förvandladet till flisor i Gaza.
Skillnaden är att flisorna i Sderot är resultatet av oprovocerat våld medan flisorna i Gaza är resultatet av många års hårdprovocerat våld.
Gazaborna med Hamas som herremän håller fortfarande på med sitt utnötningskrig mot Israel och det är naturligtvis rysligt ointressant för världen i övrigt.
Carl Bildt är lika tyst som Ilmar Reepalu.
Fast det är klart – det handlar inte om bebisar utan bara om flisor.
Bebisarna i Sderot blir kanske mördade först i morgon, så det är lugnt.
Idag i Sderot drabbades flera människor av chock.
Att drabbas av ett chocksyndrom är inte bara att bli lite lagom rädd.
Det handlar om en djup och omfattande både kroppslig som psykisk störning som vederbörande kan vara tvungen att leva med resten av livet och som kräver långvarig och djupgående behandling.
Dessa 'leksaksraketer' orsakar inte bara flisor i vardagsrum utan också flisor i själen.
Har du riktig otur kan du drabbas av en flisa för mycket för att sedan obemärkt glida över i nästa tillvaro.
Ingen bryr sej ändå och absolut ingen i Sverige.
Sverige går ju om några månader in i ordförandeskapet för EU och skulle då kunna lämna något bestående efter sej.
Ingenting alltför knepigt, som formen på slanggurkor och sådant, utan något enkelt och banalt som att stoppa det palestinska övervåldet mot Israel.
Israel, attack, exploderande raketer, Gaza, palestinier, Ilmar Reepalu, Carl Bildt, Malmö, flisor, övervåld, chocksyndrom, utnötningskrig, ...
K T SDS Y SvD SP HD DN SDS ETC SvD T AB SP K Y B HD SDS DN D HD SDS AB D B T Y AB
B DN DN ETC ETC AB AB SDS SvD DB SVT-O SVT-O
Mera läsning: IiS 2 Stefan S FiM 2 3 Bertils blogg Rabnor Empatisk Israelnyheter JiM Jonathan
MXp 2 MXp 2.0 Meyer 2
Etiketter:
attack,
Carl Bildt,
chocksyndrom,
EU,
exploderande raketer,
flisor,
Gaza,
Ilmar Reepalu,
Israel,
Malmö,
palestinier,
utnötningskrig,
övervåld
29 december 2008
Lösningen
Som ni förmodligen hört och sett så är de i luven på varandra ganska ordentligt, Israel och Hamas.
Som vanligt fördelas Hamasentusiasterna ungefär lika mellan Iran och Sverige.
Vad Hamasentusiasterna inte vet är att glorifiera Hamas är detsamma som att stampa på resten av palestinierna.
Vad Hamasentusiasterna inte vet är att Abbas nu sitter hemma i sin läderfåtölj och myser.
Vad Hamasentusiasterna inte vet är att civiliserade araber och arabstater ber Israel om en enda sak – att inte misslyckas den här gången.
De som iakttog en bedövande tystnad under alla år då Hamas plågade Israel har absolut ingen rätt att idag öppna munnen när Israel säger stopp.
Några bleka till intet förpliktande bisatser för skenets skull räknas inte.
Detta gäller alla från FN till palestinagrupperna i lilla Sverige.
Ni alla som iakttog största möjliga tystnad då är medskyldiga till dagens situation.
Åter till Gaza.
Hamas har med sin klena utrustning bombat Israel under många år.
Det de saknat i kvalitet har de ersatt med uthållighet vilket sakta men säkert förvandlades till rå rutin.
Ingen kunde höra namnet Sderot utan att förknippa det med Kassamraketer, som apelsinmarmeladen på ostsmörgåsen.
Hamas var som en bisvärm – ibland mera ilsket surrande än annars.
När de surrade som mest sköt de också flest Kassamraketer mot Sderot och det hände att människorna blev aningens irriterade.
Någon hade inbillat Hamas att om de skjuter tillräckligt många raketer in över Israel skulle landet försvinna...
Åren gick och barn blev ungdomar som inte visste av något annat liv än att krypa fram mot närmsta mur när larmet gick.
"Tseva adom", "tseva adom" – knastrade den metalliska rösten.
Tseva adom styrde deras liv.
Hamas valdes vid ett demokratiskt val som nog egentligen inte alls var särskilt demokratiskt.
Enligt PLO´s egna stadgar fick inga terrorgrupper deltaga i val men med hjälp av lite amerikanskt mygel kom de upp på valsedlarna.
Hamas vann valet men trots nyansade skägg och skrynkelfria kostymer var de inte nöjda utan iscensatte strax en blodig statskupp.
Nu äger de Gaza och siktar in sej på sharialagar med stympningar på programmet.
Sedan en tid har bombningarna och beskjutningarna från Gaza övergått från att vara irritationsmoment till ren tortyr och Israel började fundera.
När de hade funderat färdigt meddelade de att de inte gillade läget längre.
När du plågat din hund tillräckligt länge så biter den.
Kassamraketerna fick bli ett avslutat kapitel men ni kommer kanske ihåg att jag sade att Hamas var uthålliga...
Raketerna fortsatte att falla i Israels land och ingen var glad.
Israel bad Hamas sluta.
De bönade och bad och bad och bönade.
De mutade och hotade om vartannat, men ingenting hjälpte.
Raketerna anlände i en aldrig sinande ström.
Många kallade det en kris.
Det är denna kris jag nu ska lösa.
Konceptet är naturligtvis reaktionärt men samtidigt banalt.
Logiskt men fördolt.
Förbjudet men oundvikligt.
Bara personer med civilkurage går i land med det.
- Sätt, som omväxling, press på Hamas!
Aftonbladet och Helle Klein har ett favorituttryck - pressa Israel.
Israel måste pressas, Bildt måste pressa Israel, EU måste sätta press på Israel.
Pressa på ordentligt och allt kommer att bli så bra så bra.
Israel försöker nu att plocka bort så många Kassamraketer som möjligt innan de når Sderot och människor far illa på båda sidor av staketet.
FN levererar sin vanliga uppmaning om att alla bör bli snälla och sluta slå på varandra.
Proportionalitens idioti vädras och vapenvila krävs.
Den som tänker smaka på ordet proportionalitet bör göra det endast om han är övertygad om att evig konflikt är vad han eftersträvar.
Om båda parter slår på varandra med lika kraft i slagen finns ju inget avgörande i sikte.
Inget slut på konflikten.
Hamas tar inte order av någon annan än sin Gud och deras Gud vet inte vad en vapenvila innebär.
Möjligen vet han vad hudna är men eftersom en hudna upprättas till förmån för ena parten är den inte intressant.
Om det ändå, mot alla odds, skulle bli en vapenvila innebär det ju 'status quo' vilket i sin tur betyder ännu fler Kassamraketer.
Den gamla vanliga visan, alltså...
Alla, från FN till palestinagrupperna, måste kräva att Hamas skrotar sina Kassamraketer tillsammans med sina övriga krigsdetaljer.
Om de börjar prioritera ett civiliserat beteende vet vi att israelerna blir mer än glada över att få koncentrera sej på andra saker som att gå till jobbet på morgnarna och ta hand om sina familjer.
Det är inte Israel som ska pressas, det är Hamas.
Pressas så att de inte längre har något val.
Kom igen nu, Helle...
Du vill väl palestiniernas väl?!
Om de vill fortsätta att spela en roll i den här delen av världen måste de lämna sina diktatoriska fasoner, sin krigshetsande propaganda och bli en demokrati bland andra demokratier.
Demokratier skjuter inte Kassamraketer på varandra vilket skulle frigöra tid, kraft och pengar så de skulle kunna börja bygga sitt land.
Som vanligt fördelas Hamasentusiasterna ungefär lika mellan Iran och Sverige.
Vad Hamasentusiasterna inte vet är att glorifiera Hamas är detsamma som att stampa på resten av palestinierna.
Vad Hamasentusiasterna inte vet är att Abbas nu sitter hemma i sin läderfåtölj och myser.
Vad Hamasentusiasterna inte vet är att civiliserade araber och arabstater ber Israel om en enda sak – att inte misslyckas den här gången.
De som iakttog en bedövande tystnad under alla år då Hamas plågade Israel har absolut ingen rätt att idag öppna munnen när Israel säger stopp.
Några bleka till intet förpliktande bisatser för skenets skull räknas inte.
Detta gäller alla från FN till palestinagrupperna i lilla Sverige.
Ni alla som iakttog största möjliga tystnad då är medskyldiga till dagens situation.
Åter till Gaza.
Hamas har med sin klena utrustning bombat Israel under många år.
Det de saknat i kvalitet har de ersatt med uthållighet vilket sakta men säkert förvandlades till rå rutin.
Ingen kunde höra namnet Sderot utan att förknippa det med Kassamraketer, som apelsinmarmeladen på ostsmörgåsen.
Hamas var som en bisvärm – ibland mera ilsket surrande än annars.
När de surrade som mest sköt de också flest Kassamraketer mot Sderot och det hände att människorna blev aningens irriterade.
Någon hade inbillat Hamas att om de skjuter tillräckligt många raketer in över Israel skulle landet försvinna...
Åren gick och barn blev ungdomar som inte visste av något annat liv än att krypa fram mot närmsta mur när larmet gick.
"Tseva adom", "tseva adom" – knastrade den metalliska rösten.
Tseva adom styrde deras liv.
Hamas valdes vid ett demokratiskt val som nog egentligen inte alls var särskilt demokratiskt.
Enligt PLO´s egna stadgar fick inga terrorgrupper deltaga i val men med hjälp av lite amerikanskt mygel kom de upp på valsedlarna.
Hamas vann valet men trots nyansade skägg och skrynkelfria kostymer var de inte nöjda utan iscensatte strax en blodig statskupp.
Nu äger de Gaza och siktar in sej på sharialagar med stympningar på programmet.
Sedan en tid har bombningarna och beskjutningarna från Gaza övergått från att vara irritationsmoment till ren tortyr och Israel började fundera.
När de hade funderat färdigt meddelade de att de inte gillade läget längre.
När du plågat din hund tillräckligt länge så biter den.
Kassamraketerna fick bli ett avslutat kapitel men ni kommer kanske ihåg att jag sade att Hamas var uthålliga...
Raketerna fortsatte att falla i Israels land och ingen var glad.
Israel bad Hamas sluta.
De bönade och bad och bad och bönade.
De mutade och hotade om vartannat, men ingenting hjälpte.
Raketerna anlände i en aldrig sinande ström.
Många kallade det en kris.
Det är denna kris jag nu ska lösa.
Konceptet är naturligtvis reaktionärt men samtidigt banalt.
Logiskt men fördolt.
Förbjudet men oundvikligt.
Bara personer med civilkurage går i land med det.
- Sätt, som omväxling, press på Hamas!
Aftonbladet och Helle Klein har ett favorituttryck - pressa Israel.
Israel måste pressas, Bildt måste pressa Israel, EU måste sätta press på Israel.
Pressa på ordentligt och allt kommer att bli så bra så bra.
Israel försöker nu att plocka bort så många Kassamraketer som möjligt innan de når Sderot och människor far illa på båda sidor av staketet.
FN levererar sin vanliga uppmaning om att alla bör bli snälla och sluta slå på varandra.
Proportionalitens idioti vädras och vapenvila krävs.
Den som tänker smaka på ordet proportionalitet bör göra det endast om han är övertygad om att evig konflikt är vad han eftersträvar.
Om båda parter slår på varandra med lika kraft i slagen finns ju inget avgörande i sikte.
Inget slut på konflikten.
Hamas tar inte order av någon annan än sin Gud och deras Gud vet inte vad en vapenvila innebär.
Möjligen vet han vad hudna är men eftersom en hudna upprättas till förmån för ena parten är den inte intressant.
Om det ändå, mot alla odds, skulle bli en vapenvila innebär det ju 'status quo' vilket i sin tur betyder ännu fler Kassamraketer.
Den gamla vanliga visan, alltså...
Alla, från FN till palestinagrupperna, måste kräva att Hamas skrotar sina Kassamraketer tillsammans med sina övriga krigsdetaljer.
Om de börjar prioritera ett civiliserat beteende vet vi att israelerna blir mer än glada över att få koncentrera sej på andra saker som att gå till jobbet på morgnarna och ta hand om sina familjer.
Det är inte Israel som ska pressas, det är Hamas.
Pressas så att de inte längre har något val.
Kom igen nu, Helle...
Du vill väl palestiniernas väl?!
Om de vill fortsätta att spela en roll i den här delen av världen måste de lämna sina diktatoriska fasoner, sin krigshetsande propaganda och bli en demokrati bland andra demokratier.
Demokratier skjuter inte Kassamraketer på varandra vilket skulle frigöra tid, kraft och pengar så de skulle kunna börja bygga sitt land.
Ett underbart land vid Medelhavets underbara strand.
Israel, Hamasentusiaster, Gaza, Abbas, Sderot, exploderande raketer, statskupp, sharialagar, stympningar, civilkurage, proportionalitet, FN, Helle Klein, medelhavsstrand, ...
Israel, Hamasentusiaster, Gaza, Abbas, Sderot, exploderande raketer, statskupp, sharialagar, stympningar, civilkurage, proportionalitet, FN, Helle Klein, medelhavsstrand, ...
Etiketter:
Abbas,
civilkurage,
exploderande raketer,
FN,
Gaza,
Hamas,
Hamasentusiaster,
Helle Klein,
Israel,
medelhavsstrand,
palestinagrupperna,
proportionalitet,
Sderot,
sharialagar,
statskupp
25 december 2008
Ringrostiga krigare
Arma krigare.
De brukar vanligtvis hålla sej hemma när det regnar och blåser och spara krutet till en soligare dag men idag brann den fanatiska elden så stark att de till och med trotsade ovädret.
Med detta följde att de löpte en uppenbar risk att bli våta om fötterna.
Krigare med våta fossingar gör inget bra jobb så därför blev det som det blev.
Förmodligen fick de dessutom för mycket av öknens gula sand i ögonen för resultatet av de 70-80 raketer de skickade iväg till Israel idag gav ett magert resultat.
Inte en enda jude lyckades de mörda även om detta var huvuduppgiften för varje raket som seglade iväg.
"Död åt judarna, död åt aporna och svinen".
OK, de som fått sina hem urblåsta av exploderande raketer kanske inte håller med om att resultatet var magert men trots träning både under "vapenvilan" och därefter verkade Hamas-krigarna förbluffande ringrostiga.
70-80 raketer och inte en enda död jude...
Skamligt resultat.
De brukar vanligtvis hålla sej hemma när det regnar och blåser och spara krutet till en soligare dag men idag brann den fanatiska elden så stark att de till och med trotsade ovädret.
Med detta följde att de löpte en uppenbar risk att bli våta om fötterna.
Krigare med våta fossingar gör inget bra jobb så därför blev det som det blev.
Förmodligen fick de dessutom för mycket av öknens gula sand i ögonen för resultatet av de 70-80 raketer de skickade iväg till Israel idag gav ett magert resultat.
Inte en enda jude lyckades de mörda även om detta var huvuduppgiften för varje raket som seglade iväg.
"Död åt judarna, död åt aporna och svinen".
OK, de som fått sina hem urblåsta av exploderande raketer kanske inte håller med om att resultatet var magert men trots träning både under "vapenvilan" och därefter verkade Hamas-krigarna förbluffande ringrostiga.
70-80 raketer och inte en enda död jude...
Skamligt resultat.
Hamas beklagade sej idag över att de inte fick några lastbilsleveranser.
Krigaren som blev intervjuad krävde att förråden skulle fyllas med Israels benägna bistånd – "kmo she tsarich".
"Som sej bör" – eller något liknande.
De anser uppenbarligen att Israel är skyldigt att förse dem med förnödenheter även om leverantörerna blir nedskjutna på kuppen.
De skjuter, fortsätter att skjuta och kommer att fortsätta att skjuta samtidigt som de vill ha sitt godis.
De har lärt sej hur saker och ting fungerar - det är precis så det fungerat senaste tiden.
De skjuter och samtidigt får de vad de anser sej ha rätt till.
Går det så går det...
Raketerna är ett meddelande till resten av världen, proklamerade Hamas.
Var det inte Hamas som var så demokratiska?
Det säger i alla fall Diakonia.
Varför ägnar sej då detta demokratiska Hamas åt att lösa sina konflikter med utomdemokratiska metoder?
Jag måste fråga Diakonia...
Åter till det dåliga vädret.
Det har varit svinkallt, runt 14° och regnigt, grått och blåsigt.
Att krigarna trots det drog man ur huse kan bero på dess allt yvigare fanatism.
Islamistiska lagar (sharia) är på väg att införas i Gaza.
Lagar som utmäter straff som piskning, avhuggna händer och hängning.
Jag undrar i mitt stilla sinne var alla mäniskorättsorganisationer är nu?
Kom igen alla människorättsaktivister!!!
Var är Diakonia?
Förmodligen är de upptagna av att skära upp julskinkan och får inte störas men jag tvivlar starkt på att, även när julskinkan är uppäten, de kommer att närma sej problemet.
Om en palestinier piskar en annan palestinier -
Om en palestinier hugger av handen på en annan palestinier -
Om en palestinier hänger en annan palestinier i en lyktstolpe -
- rör dem inte i ryggen.
Om en israel höjer rösten mot en palestinier blir han fördömd av det samlade världssamfundet.
Så ser arbetsfördelningen ut.
Fanatism, extremism och andra –ismer sprider sej och världen ser allt ruttnare ut.
Hamas varnar ikväll Israel för att besvara dagens massiva eldgivning.
Det skulle kunna äventyra stabiliteten i området...
De skjuter när det dem så behagar utan några tankar på en eventuell destabilisering men Israel får inte ens överväga hur de ska förhålla sej till dessa krigshandlingar.
Hamas vill ha förnödenheter allt medan de skjuter på leverantören och de vill fortsätta att skjuta utan att bli störda av israeliska motdrag.
Så talar en organisation som aldrig blir motsagd, en organisation som har världens öra och vet att deras våldsmentalitet kommer att ursäktas ända uppe i de högsta boningarna.
krigare, våta fötter, exploderande raketer, vapenvila, Diakonia, sharialagar, människorättsorganisationer, julskinka, palestinier, ..
IiS TA Y SmP K Y TA SvD HD SmP Y TA SDS SvD HD SmP SDS TA Y K DN SmP
TA K Y B SmP B D D SDS SDS P P BH MXp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)