Visar inlägg med etikett kurder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kurder. Visa alla inlägg

07 februari 2010

En förtrollad värld


Som min mamma sa när hon hade svårt att motivera sina åsikter – DET BARA ÄR SÅ.
Hur ska man annars förklara detta idisslande av förståsigpåare som tror att en tvåstatslösning är det enda som kan rädda världen.
Jag anser det vara brist på fantasi parad med ren och skär lättja.

Man kan betrakta fenomenet ur flera synvinklar varav en vore att se det rent kronologiskt.
Långt innan några palestinier var påtänkta fanns det en folkgrupp som kallade sej kurder.
De har nu en snart tvåtusenårig historia och är den största etniska folkgrupp utan egen stat.
Gör gärna jämförelsen med palestinierna som konstruerades på 60-talet.
Nej inte 60-talet e.Kr. utan 1960-talet – bara en stund sedan.

Kurderna består idag av runt 35 miljoner människor (Wikipedia) varav du finner den största gruppen i Turkiet, runt 55%.
De resterande miljonerna är fördelade mellan Iran - 18%, Irak – 18% och i Syrien finns ca. 5% av den kurdiska folkgruppen.
En icke föraktlig del av denna etniska grupp finns dessutom utspridda i övriga delar av världen.

De har ett eget språk som tillhör den indo-europeiska familjen innehållande ett flertal dialekter.
De var till stor del nomader men deras kultur är högt stående och musiken/dansen är särpräglad och fängslande.
Historiskt sett finner man att Saladin som besegrade korsfararna var kurd i likhet med Iraks nuvarande president, Jalal Talabani.


Tänk efter - när hörde du senast världens store orera om vikten av att kurderna får en egen stat så snart som möjligt.
Om inte kommer världen att rasa samman.
Obama upprepar gång efter annan att palestinierna förtjänar, FÖRTJÄNAR en stat --- men kurderna då?

Nu kan det i ärlighetens namn diskuteras om palestinierna verkligen förtjänar en stat.
Deras smak för judiskt blod har varit lite väl påtaglig genom åren.
Klarar de av att sköta en stat och dessutom bli självförsörjande?
Vill de bli självförsörjande?

Jag måste ha missat en del här.

Dåligt utvecklade sinnen för innovationer är orsaken till att tvåstatslösningen tuggas om gång efter annan och folk stämmer in i kören för att inte riskera att betraktas som avvikande – hemska tanke.

Dessutom avslutade palestinierna sitt lilla demokratiäventyr den 24 januari utan att någon fann det lämpligt att slå på trumman.
Då passerades nämligen slutdatum för Abbas ämbetsperiod och det lilla demokratiembryo man kunnat skönja är nu ett minne blott.
Samma gäller parlamentet som sällan sammanträdde utan för det mesta ersattes av ’presidential dekrets’ – hur pass demokratiska dylika fenomen nu kan anses vara?

Utan demokrati, utan Gaza och utan en vilja att spotta i nävarna och sätta igång – inte vet jag om det där med egen stat verkar speciellt verklighetsförankrat.
Dessutom – även om de tillsammans med Obama skulle lyckas beröva Israel på det mesta så skulle deras landbit inte vara tillräcklig för att underhålla de nuvarande invånarna plus 4-5 miljoner flyktingar som antingen vill eller inte vill flytta till Palestina.
Jodå vi känner till vad araberna menar med ’Palestina’... men vi köper det inte så vill flyktingarna flytta på sej får det bli till området runt Ramalla.

Hur palestinierna lyckats förtrolla världen så till den milda grad beror förmodligen på att motparten heter Israel och om Israel tycker man inte.
Eftersom man inte tycker om Israel så satsat man på att tycka desto mer om deras motpart.
På så vis får palestinierna allting gratis utan att själva behöva lyfta ett finger.
Lätt som en plätt.

Varför har då inte kurderna lyckats förtrolla världen på samma sätt?
Kolla vilka som är kurdernas motparter så förstår ni nog.
Turkiet, Irak och Iran, möjligen med tillägg av Syrien och Ryssland och dessa stater känns det inte lika bekvämt att göra sej ovän med – att bli ovän med Israel faller sej däremot helt naturligt.
Nästan som en naturlag.

Slutsats – ’välj’ din motpart ytterst noggrannt eftersom detta avgör om du kommer att lyckas förtrolla världen – eller inte.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ...

16 juli 2009

Solanas check in blanco

Jag har väl aldrig varit någon fan av Javier Solana, the Foreign Policy Chief of EU och att han snart avgår från sitt uppdrag med en trivsam pension på fickan förändrar inte den situationen nämnvärt.

Världen är full av problem men för Solana finns bara ett problem, problemet med stort P, en stat för det palestinska folket.
Det är bara det att Solana vill se denna stat materialiseras i betydligt högre grad än palestinierna själva.
Detta förstår man när man läser den här artikeln i Haaretz.
Abbas blev erbjuden 100% av Västbanken och hela Gaza men slingrade sej ur sina 'Nej, Nej, Nej' med motiveringen att "The gaps were too wide."
Att han inte kontrollerar hamasnikarna i Gaza är konstigt nog inte Israels fel.

Jag misstänker att det har gått en massa prestige i kravet på en palestinsk stat.
Den enda som verkar genomförbart idag verkar vara två stater för palestinierna.
En på Västbanken och en i Gaza.
Till detta får vi också räkna Jordanien som till största delen består av palestinier.

Hur många stater anser sej palestinierna egentligen behöva?
Deras egentliga guldkalv är ju att förvandla staten Israel till ytterligare en palestinsk stat.
Kan denna splittrade bild möjligen vara en spegling av palestiniernas egen splittring och bör detta i så fall uppmuntras?
Solana anser så i varje fall.
Han tycks dessutom tro att en palestinsk stat kommer att fungera som ett globalt ”Sesam öppna dej.”

Om bara palestinierna får en stat kommer mullorna i Iran att sluta kämpa för att bli en regional kärnvapen-supermakt
Om bara palestinierna får en stat kommer arabiska/muslimska diktaturer att snarast införa demokratiska val, representativa regeringar och införa tolerans på skolschemat
Om bara palestinierna får en stat kommer shiamuslimer och sunnimuslimer att sluta spränga varandra i luften
Om bara palestinierna får en stat kommer kurder, tibetaner och andra minoriteter att få samma chans till egen stat som palestinierna.

Talibanerna i Afganistan kommmer att befria sina kvinnor från heltäckningstvånget
Nordafrikas islamister kommer att lägga ner vapnen
Al Qaida kommer att upplösas och
Europas muslimer kommer att assimileras
...... bara palestinierna får en stat.

Att ge palestinierna en stat enligt tidtabell utan föregående statsbyggande, som Solana föreslår, är ett säkert recept för katastrof.
Att kräva detta är liktydigt med att planera en plågsam död för det palestinska experimentet.
En stat som drar sej fram endast genom konstgjord andning är inte livskraftig utan är dömd till säker undergång.

Med sitt initiativ visar Solana att han egentligen inte bryr sej ett dugg om palestinierna, han vill bara säkra en krok i en EU-korridor att hänga sitt porträtt på med en guldstjärna för varje uppnått mål.
Hans favoritmål är en palestinsk stat vad den än må föra med sej av krossade drömmar, krossade familjer och krossade nationella aspirationer.

BLOGGPÄRLOR:

08 november 2008

Fåraktiga alternativ


Den här bilden avgjorde ämnet i kväll – det fanns annars ett par, tre till att välja på.

Jag läste ett citat som syftade på Israels politiker men det kan också stå för den nyvalde presidenten i USA, om än i vinklad form.
Israel har begåvats med "the best politicians money can buy" (ex. Olmerts alla kuvert) och eftersom Obamas kampanj gick runt, inte bara på genialitet, så kan man kanske säga att USA fick "the best president money can buy."
För 60 miljoner dollar!

Obama proklamerar att han tänker stå för en helt ny politik och det låter som ett eko av vad Tsippi Livni har sagt.
En ny politik.
Underförstått då en bättre sådan.
Obama och Tsippi tror jag blir rena utförsäljningen medan Obama och Bibi skulle kunna bli ett team att räkna med.

Vad Obama inte tänker förnya är hundtraditionen i Vita Huset.
Han har lovar sina döttrar en liten valp när de flyttar in och det bidrar naturligtvis till det förväntade gullegullet.
Nu när valet är över och amerikanarna börjar komma ner på jorden har intresset för vilken hundras familjen Obama tänker skaffa ökat för var timma.
Den vältalige Obama berättade att de först hade tänkt ta en hund från en hundgård för husse-och mattelösa hundar men insåg sedan att det räckte med en blandrasig i familjen...
Han syftade då på sin egen härstamning från både svart och vitt.
Vad jag annars mest kommer ihåg från tidigare presidenters hundäventyr är president Lyndon Johnssons stackars hund han brutalt lyfte i öronen inför den samlade världspressen.
Ingen president har varit så nära lynchning som Johnssom var den gången.
Att Nancy Reagan drog ut naglarna på sin katt för att den inte skulle repa Vita Husets polerade möblemang föredrar jag att nämna med små bokstäver.

Alla vill av egoistiska-och överlevnadsskäl vara på vinnarens sida och därför har alla gratulerat Obama.
Ahmadinejad i Iran, Assad i Syrien, Hamas i Gaza och i resten av världen och Abbas i Ramalla – you name it.
Myanmar också.
Norkorea - kommer inte ihåg.
Hoppsan, jag glömde visst Olmert och jag kan livligt föreställa mej hur han smörade i det telegrammet.
Bäst att hålla sej väl med en kommande makthavare för att senare kunna låna dennes öra till egna mer eller mindre geniala projekt.

Firade och gratulerade gjorde också kurderna i Turkiet.
De slaktade 44 får som tackoffer för att Obama vann och smetade ner hans porträtt med de stackars fårens blod.
De förklarade dock strax att de inte menade något illa med denna akt utan att det var deras traditionella sätt att frammana beskydd åt personen på porträttet.

Någonstans tycker jag lite synd om Obama.
Listan över förväntningarna på honom är utan slut och alla tyckare har synpunkter på vad han nu bör göra.
Punkt ett, punkt två o.s.v.

Någon skrev så här – för en man som Obama finns bara två alternativ, att misslyckas eller att bli bäst.
Något mellanting existerar inte.

, , , , ..