Visar inlägg med etikett agitatorer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett agitatorer. Visa alla inlägg
14 mars 2009
Skam
Skam är fult – ingen vill ju behöva skämmas eller stå i skamvrån.
I byskolan för ett antal decennier sedan var skamvrån en skräckens vrå som gav upphov till många svettiga mardrömmar.
Nu händer det likaväl skamliga saker, både planerade och oplanerade, men lika skamliga ändå.
Inte bara människor kan känna skam utan också djur.
Om en hund blir tagen ’red handed’ när han försöker lägga beslag på julskinkan (ack och ve) visar han ofta något som kan liknas vid skam.
Dessvärre finns det människor som inte förstår när det är läge att skämmas utan låtsas som om det regnar – en attityd som ofta spetsas med anklagelser mot andra för att på så sätt framstå i en ljusare dager.
Genomskinligt för de flesta men ack så vanligt.
En sådan händelse upplevde israelerna framför sina TV-apparater härom kvällen då den förre presidenten i Israel kallat till presskonferens.
Moshe Katzav som är anklagad för bl.a. våldtäkt talade till folket för att söka folkets välsignelse i sin häxjakt på de myndigheter och media han anser har felat.
Tro det eller ej men han orerade i nästan tre timmar men min vana trogen somnade jag framför TV’n efter en kvart.
I efterhand förstår jag att jag inte missade något väsentligt trots att han utlovat sensationella avsöjanden.
Det allmänna omdömet är att både han och lyssnarna/tittarna hade mått bättre utan denna famösa tillställning och min personliga reflexion blir en fråga – har denne man verkligen innehaft ämbetet som Israels president?
Katzav kände ingen skam – han hade inte förstånd nog att göra det men alla vi som lyssnade till hans förklaringar, som mera tedde sej som bortförklaringar, kände stor skam.
Skam över att en människa man hade väntat sej mer av krymper inför ens ögon och förvandlas till en ömklig och ganska otrevlig figur.
Jag tycker bara så otroligt synd om hans lilla runda fru som fortsätter att stå vid hans sida i vått och torrt, som säkert ser och förstår hur han ställer till det för sej men är den absoluta lojaliteten personifierad.
Sverige - å andra sidan - är ett fint land med fina människor och fina traditioner.
Ett fint land med fina människor och fina traditioner som borde känna en enorm skam.
Skam över att man tillåtit att landet blivit ockuperat – ockuperat och hänfört av några av vår tids mest intoleranta och fanatiska organisationer som genom denna uppmuntran naturligtvis känner vind i seglen.
Hamas och Hizballah tillsammans med sina ’fäder’ i Iran uppträder tillsammans i en våldsam tango som inte tillåter några frivola danssteg.
Att höga representanter för socialdemokratin och vänstern var så fängslade av denna ideologi att de glatt marscherade och demonstrerade under dessa gröna resp. gula flaggor för någon månad sedan kom trots allt som en överraskning för många.
En skamlig överraskning som kanske trots allt medverkade till att öppna ögonen på många människor.
För er som inte kommer ihåg namnen så talar jag om Mona Sahlin och Jan Eliasson.
Många i Sverige känner skam, oro och förtvivlan över vad dessa personer och andra tillfogat Sverige, möjligen utan att förstå vidden av den skada de åsamkat landet.
Det finns andra personer som Per Gahrton och Lars Ohly med sina respektive ligamedlemmar som verkligen borde skämmas för jag anser att dessa agitatorer uppviglar folket på ett ännu grymmare och mera utstuderat sätt.
De spelar på massaker-och bojkottsträngade lyror de själva mycket väl vet är konstruerade av falsk och rutten propaganda men eftersom de har ett mål med sin verksamhet skyr de inga medel.
Deras massmediala slughet för dem för var dag närmare målet – dödsstötet för Israel.
Om detta scenario är bra eller dåligt för palestinierna är dem ganska likgiltigt.
Palestinierna får nöja sej med att fungera som täckmantel för dessa människors vilda judahat.
Israel känner djup skam över sin förre president som genom sin intellektuella ohederlighet (för att inte tala om de grundläggande anklagelserna) dragit skam över presidentämbetet, sin familj och sina vänner.
Sverige borde känna skammens rodnad sprida sej över att ha varit ett så infantilt byte för islamistiska landvinningar, för billigt röstfiske och för att med historiens vingslag som bakgrund än en gång tvinga judarna i Sverige att känna sej som något katten släpat in.
Hamas, agitatorer, Israel, Hizballah, häxjakt, Iran, Jan Eliasson, Lars Ohly, mardrömmar, Mona Sahlin, Moshe Katzav, Per Gahrton, skamvrå, Sverige, judehat, täckmantel, islamism, ...
SvD HD SvD BLT SVT-O
BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige
MXp
Fred i Mellanöstern
Sapere aude!
Bertils blogg
Ilya Meyer
Rabnor tycker o tänker
Tundra Tabloids
10 mars 2009
Låt Sverige bli...
Även datorer behöver lite hälsovård ibland men sådant får en liten blogg lära sej att leva med.
Det värsta är att händelseutvecklingen inte stannar upp och inväntar tillfrisknandet...
Farsen i Malmö gjorde att jag starkt övervägde att gå omkring med en stor lapp på bröstet där det stod ’JAG ÄR INTE FRÅN SVERIGE’ men eftersom mina personliga kontakter bygger på en djupare förståelse lät jag lappen bli av det mentala slaget.
Israelerna var nog mest förvånade över raseriet i Malmö och de barbariska scener som kablades ut.
Människorna här har ju sällan någon orsak att fördjupa sej i vad som händer i Sverige så vad de känner till är flera decennier gammalt.
Ingmar Bergman, Raoul Wallenberg, Volvo och ’vackra svenska flicka’ är väl några av de företeelser en vanlig israel spontant tänker på när han hör ordet Sverige.
Det värsta är att händelseutvecklingen inte stannar upp och inväntar tillfrisknandet...
Farsen i Malmö gjorde att jag starkt övervägde att gå omkring med en stor lapp på bröstet där det stod ’JAG ÄR INTE FRÅN SVERIGE’ men eftersom mina personliga kontakter bygger på en djupare förståelse lät jag lappen bli av det mentala slaget.
Israelerna var nog mest förvånade över raseriet i Malmö och de barbariska scener som kablades ut.
Människorna här har ju sällan någon orsak att fördjupa sej i vad som händer i Sverige så vad de känner till är flera decennier gammalt.
Ingmar Bergman, Raoul Wallenberg, Volvo och ’vackra svenska flicka’ är väl några av de företeelser en vanlig israel spontant tänker på när han hör ordet Sverige.
Absolut inte rått judehat.
Under tennisturneringen genomgick gemene man ett brutalt uppvaknande och begreppet Sverige fick en helt ny och mycket ruskigare innebörd.
Sedan dess förknippar man Sverige med planerat våld, myndigheters tafatthet och polisens oförsvarliga mesighet.
Under flera dagar har dessa händelser stötts och blötts i snart sagt varje TV-och radiokanal – för att inte tala om papperspressen såväl som den nätburna.
Alla lika förvånade för att så sakteliga låta den sjuka verkligheten sjunka in.
Vad har hänt med Sverige?
Varför har detta drabbat Sverige och hur har svenskarna tillåtit att detta drabbat Sverige?
Zvi Mazel som var Israels ambassadör i Sverige vid tiden för den beramade utställningen i Stockholm där en tjusig självmordsbomberska symboliskt flöt omkring i en blodpö.
Ni kommer kanske ihåg hans icke helt PK-mässiga agerande då han försatte hela härligheten i mörker efter att ha dragit ur sladden.
Mazel har ingående kunskaper om hur det svenska samhället fungerar och han berättade på bästa sändningstid om hur de oerhört starka vänsterkrafterna får centralstyrd draghjälp att förena sej med ännu mörkare krafter.
Han påpekade också att i Sverige var nästan allting tillåtet vilket påverkade polisens arbete så att de för det mesta lät det mesta passera...
Israelernas bild av Sverige har efter händelserna i Malmö förvandlats från att ha varit ett föregångsland till att nu betraktas med en blandning av sorg och bestörtning.
Hur kan ett land som var bra så snabbt brytas ned och förvandlas till ett ormbo med myndigheternas tysta välsignelse?
De israeliska tennisspelarna berättade att det var första gången de personligen upplevde antisemitism och det gav en i övrigt välorganiserad turnering ett lika oväntat som bittert inslag.
Gissa om de så snart de kunde flydde landet för att andas friskare luft på andra breddgrader.
Jag undrar om det finns några modiga människor i Sverige som vågar evaluera vad som hänt och vad som ledde fram till den ödesdigra händelseutvecklingen.
Kanske borde vissa agitatorer få markant mindre utrymme i media till förmån för mer sansade individer.
Kanske borde ledare och debattörer offentligt ta avstånd från det grövsta persongalleriet som är välkänt för att elda massorna och spela på dunkla krafter från dunkla tider.
Kanske borde sunda idéer och friska hjärnor få en chans att rensa upp i träsket med stöd av politiker med civilkuraget i behåll och kanske, kanske kan vi med gemensamma krafter vända utvecklingen så vår fria värld får fortsätta att vara fri.
Fri från påtvingade snöpningar till förmån för ett friskare samhälle där sunda människor hjälps åt i ett gemensamt samhällsbyggande.
Låt Sverige återigen bli fantastiskt.
Malmö, Sverige, Ingmar Bergman, Raoul Wallenberg, Volvo, tennis, Zvi Mazel, vänsterkrafter, civilkurage, agitatorer, ...
Under tennisturneringen genomgick gemene man ett brutalt uppvaknande och begreppet Sverige fick en helt ny och mycket ruskigare innebörd.
Sedan dess förknippar man Sverige med planerat våld, myndigheters tafatthet och polisens oförsvarliga mesighet.
Under flera dagar har dessa händelser stötts och blötts i snart sagt varje TV-och radiokanal – för att inte tala om papperspressen såväl som den nätburna.
Alla lika förvånade för att så sakteliga låta den sjuka verkligheten sjunka in.
Vad har hänt med Sverige?
Varför har detta drabbat Sverige och hur har svenskarna tillåtit att detta drabbat Sverige?
Zvi Mazel som var Israels ambassadör i Sverige vid tiden för den beramade utställningen i Stockholm där en tjusig självmordsbomberska symboliskt flöt omkring i en blodpö.
Ni kommer kanske ihåg hans icke helt PK-mässiga agerande då han försatte hela härligheten i mörker efter att ha dragit ur sladden.
Mazel har ingående kunskaper om hur det svenska samhället fungerar och han berättade på bästa sändningstid om hur de oerhört starka vänsterkrafterna får centralstyrd draghjälp att förena sej med ännu mörkare krafter.
Han påpekade också att i Sverige var nästan allting tillåtet vilket påverkade polisens arbete så att de för det mesta lät det mesta passera...
Israelernas bild av Sverige har efter händelserna i Malmö förvandlats från att ha varit ett föregångsland till att nu betraktas med en blandning av sorg och bestörtning.
Hur kan ett land som var bra så snabbt brytas ned och förvandlas till ett ormbo med myndigheternas tysta välsignelse?
De israeliska tennisspelarna berättade att det var första gången de personligen upplevde antisemitism och det gav en i övrigt välorganiserad turnering ett lika oväntat som bittert inslag.
Gissa om de så snart de kunde flydde landet för att andas friskare luft på andra breddgrader.
Jag undrar om det finns några modiga människor i Sverige som vågar evaluera vad som hänt och vad som ledde fram till den ödesdigra händelseutvecklingen.
Kanske borde vissa agitatorer få markant mindre utrymme i media till förmån för mer sansade individer.
Kanske borde ledare och debattörer offentligt ta avstånd från det grövsta persongalleriet som är välkänt för att elda massorna och spela på dunkla krafter från dunkla tider.
Kanske borde sunda idéer och friska hjärnor få en chans att rensa upp i träsket med stöd av politiker med civilkuraget i behåll och kanske, kanske kan vi med gemensamma krafter vända utvecklingen så vår fria värld får fortsätta att vara fri.
Fri från påtvingade snöpningar till förmån för ett friskare samhälle där sunda människor hjälps åt i ett gemensamt samhällsbyggande.
Låt Sverige återigen bli fantastiskt.
Malmö, Sverige, Ingmar Bergman, Raoul Wallenberg, Volvo, tennis, Zvi Mazel, vänsterkrafter, civilkurage, agitatorer, ...
BLOGGPÄRLOR
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)