Visar inlägg med etikett prestige. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett prestige. Visa alla inlägg

04 maj 2009

Kalkylerad blindhet


Jag läste nyss några artiklar (Caroline. B. Glick, Ari Shavit, Barry Rubin m.fl.) och kan inte undgå att fundera på varför mänskligheten blir alltmer självdestruktiv för var dag som går.
Det mesta går ju ut på att göra livet så eländigt som möjligt för andra - till vilket pris som helst.
Detta sker numera på ett så utstuderat sätt att vi som får hålla tillgodo med vardagshjärnor har svårt att lägga ihop två och två.
När vi läser artiklar av dessa sällsynta skribenter vars logiska tänkande befinner sej på den övre planhalvan levereras de saknade pusselbitarna även till oss medelmåttor.

För våra ledare handlar det ofta om en kalkylerad blindhet och dövhet och en vägran att befatta sej med uppenbara fakta.
Man kan ju inte låta fakta störa den egna agendan...

Detta kan enkelt rubriceras som prestige.
Kommer världens öde att bestämmas av prestige?

Obama är nu mitt uppe i sin Eriksgata och ler vackert där han drar fram.
Han utgår från att någon som vill andra väl kommer att behandlas väl – vilket tyvärr inte alltid är fallet.
Han anstränger sej för att göra allting tvärtemot hur Bush handlade eftersom det mesta gick åt skogen för den presidenten.

Bush misslyckades p.g.a. otrohet mot egna ideal och tafflig taktik – inte för att hans idéer var galna.
Obama däremot kommer att misslyckas just för att hans idéer är galna.

Han säger att USA är berett att leda - igen - men förstår inte att den muslimska värld han bugar så djupt inför inte är intresserade av att bli ledda av USA.
Det är de som vill leda USA och resten av västvärlden, och de är på god väg.
De är dessutom oberoende av tid och rum vilket är en oerhörd styrka.
Islamisterna kan gå långsamt fram och vägen kan vara knölig, men frammåt går det.

Naturligtvis är jag jävig men jag anser att både Netanyahu och Lieberman har en klarare och nyktrare världsbild än Obama, vilket i sej är ganska kusligt.
Kusligt därför att Netanyahu leder ett pytteland medan Obama leder ett jätteland.

Om jag ska hänge mej åt fromma förhoppningar så består de av möjligheten att Obama är intelligent nog att lyssna med öppet sinne till vad Netanyahu, Lieberman och även Peres har att säga när de kommer att ses framöver.
Vissa av Obamas krumbukter under dessa första månader kanske får rubriceras som försöksballonger medan Clintons uttalanden som bäst bjudit på blandat smågodis.

Om tidsfaktorn för den muslimska världen är oviktig så är den desto viktigare för väst.
Irans slutspurt mot den nukleära lyckan kommer inte att stoppas med vita leenden och en inbjudan till kafferep utan bara om de har något att förlora på att fortsätta.

Idag har de allt att vinna och när de väl vunnit kommer ingen att förstå hur det egentligen gick till...

, , , , , , , , , , , , , , ...

16 januari 2009

Underdog - utan reservationer


Du vet säkert vad som innefattas i begreppet 'underdog'.
Uttrycket härrör från bilden av ett hundslagsmål där båda kämpar för att få övertaget men allt eftersom striden fortgår visar det sej att den ena hunden har ett sämre utgångsläge och väntas förlora.
Denne arme kraken kallas för 'underdog'.
Hunden som ligger under.
Kanske är hunden rent av en förklädd varg...

Ingen vill vara underdog – i allmänhet – men det finns undantag.
Det finns folk och folkgrupper (jag har slutat att tala om hundar och övergått till mänskliga företeelser) som har kommit på att genom att spela underdog kan de uppnå fördelar de varit tvungna att vara utan om de haft ett överläge.
Man har lärt sej att utnyttja en till synes svag situationen till sin absoluta fördel.

Vi kan ta ett exempel från hälsovårdsområdet.
En sjuk person kan dra fördelar av sin sjukdom genom att mer eller mindre subtilt kräva insatser av sin omgivning han aldrig skulle fått om han inte kunnat hänvisa till sin sjukdom.
Diagnosen för dessa människor sätts ofta som "yrkessjuka" för de har utvecklat sin sjukdomssituation på ett sätt som professionellt extraherar förmåner de annars aldrig kunnat tillgodogöra sej.
Av underdogen blev det en success story.

Detta är naturligtvis känsliga lägen då man inte vill lägga skuld på börda men heller inte låta sej utnyttjas mer än situationen kräver.

Det finns människor som oreflekterat och i alla lägen tar underdogens parti hur han än beter sej och vilka krav han än ställer på sin omgivning.
Underdogen kan vara oärlig, falsk, girig, arrogant, fanatisk, korrupt, hatisk m.m. men om han läst boken "A och O för underdogs" så kan han knepen.
Han vet var våra mänskliga svagheter ligger och spelar högt på denna kunskap.

Människor som har en oreserverad ideologi att alltid stödja underdogen har gått på alla dessa myter.
De köptes billigt.
Tänk om – o, hemska tanke – underdogen har fel?
Tänk om det helt enkelt är så att underdogen är underdog för att han har fel?
Får vi en bättre värld om du okritiskt och i alla situationer håller på underdogen utan att fundera över om han har rätt eller fel?
Naturligtvis inte.

När sanningens minut är inne kommer det att kosta all prestige du satsade på projektet när du upptäcker att det är du som blivit underdogens byte.
Därför försvarar du in absurdum din enligt uruselt underbygda principer utvalda underdog.
Du försvarar allt han tar sej för även om det är uppenbart för alla hur bisarr situationen blivit – du har ju gu´bevars din prestige att tänka på.

Idag försvarar och hyllar dessa underdogsentusiaster entusiastiskt Hamas.
För två och ett halvt år sedan försvarade och hyllade samma plakatbärare Hizballah.
De har ju sin prestige att tänka på – som sagt.
Argumenten är oftast helgalna och sedda genom svenska ankdamsögon vilket inte hindrade diverse folkvalda att ta gatorna i besittning.
Några av dessa var, inte helt oväntat, Mona Sahlin och Jan Eliasson som genom denna aktion effektivt strök under sina krav, "Död åt Israel".
Leve Hizballah och Hamas och varför inte också inkludera Bin Laden och Ahmadinejad – de är ju samma andas barn.

Genom att helt okritiskt och förbluffande naivt traska med i gatloppen under dessa gula och gröna flaggor borde de ha bränt alla sina skepp.
Inte så, inte i Sverige.
Att gulla med dessa nedbrytande krafter anses numera vara en fjäder i hatten men ger samtidigt en föraning om den svenska folksjälens nedgång och fall.
Detta tillsammans med en abrupt hädanfärd för den fria värld vi hitintills tagit för given.
'Död åt Israel' är liktydigt med 'Död för vår fria värld'.

Många gånger är det enda rätta att stötta underdogen men att rakt av, utan reservationer stödja en underdog som i grunden är ute efter din egen strupe är att förvalta sitt pund på ett både ödesdigert och farligt sätt.

, , , , , , , , , , , , , ...
T T SP K K K Y Y B B B SvD SvD SvD SvD HD SDS SDS SDS SDS AB AB AB AB AB D D D D D K
DB DB DB DB VG VG VG VG DN DN
Bloggar: IiS MXp Rabnor FiM Sapere aude! Bertils blogg Ilya Meyer Jihad i Malmö