Man borde naturligtvis skriva om oroligheterna i Acco idag men eftersom hela eländet just nu står och väger får det ligga till sej lite.
Uppgift står mot uppgift och om lugnet (det artificiella lugnet) blir återställt, eller inte, vet vi bara lite längre fram.
Att varje plats där judar och araber försöker samsas är en krutdurk, är dock klart.
Kanske skulle man ägna några minuter åt den ekonomiska krisen?
Jag återkommer till den när jag inte längre har råd med marmeladen på ostmackan...
Kvällen kommer i stället att ägnas åt James Bond.
Kännetecknet för honom är ju att ingenting är omöjligt.
Lite småknepigt ibland men aldrig omöjligt.
För ett antal år sedan lärde israelerna av James Bond och många ansåg att James Bond lärde av israelerna.
Den tiden avslutades definitivt när Olmer deklarerade hur trött han var...
Förr var israelerna kända för att åstadkomma vad de föresatt sej.
De byggde sitt land från scratch samtidigt som de försökte hålla sej vid liv.
Tala om dubbelarbete!
Man besegrade arabvärlden under Sex-dagars-kriget och slog sönder och samman det egyptiska flygvapnet på några minuter.
Man flög till Irak 1981 och förstörde Osirak-reaktorn och räddade världen från ytterligare en diktatorstyrd kärnvapenmakt.
Man tog sej till Entebbe och räddade de judiska passagerarna i ett kapat Air France plan från – ja, vem vet vad deras öde hade blivit?
Sedan kom Olmert.
Han har lärt befolkningen att det är fult att vinna och därför sitter Gilad Shalit där han sitter.
Fängslad under omständigheter vi inte vet något om och knappast vågar föreställa oss.
Israel med sitt imponerande förflutna kan inte längre kliva över ett staket och hämta hem Gilad.
Hjälp, var är James Bond?
Israelerna behöver hjälp med att åter igen förstå att vilka förhandlingar de än bedriver så måste de göra det utifrån en styrkeposition.
En styrkeposition befinner du dej i först efter att du vunnit.
Israel har helt enkelt inte råd att inte vinna.
Den dag man hämtar hem Gilad Shalit har Israel vunnit högsta vinsten.
Uppgift står mot uppgift och om lugnet (det artificiella lugnet) blir återställt, eller inte, vet vi bara lite längre fram.
Att varje plats där judar och araber försöker samsas är en krutdurk, är dock klart.
Kanske skulle man ägna några minuter åt den ekonomiska krisen?
Jag återkommer till den när jag inte längre har råd med marmeladen på ostmackan...
Kvällen kommer i stället att ägnas åt James Bond.
Kännetecknet för honom är ju att ingenting är omöjligt.
Lite småknepigt ibland men aldrig omöjligt.
För ett antal år sedan lärde israelerna av James Bond och många ansåg att James Bond lärde av israelerna.
Den tiden avslutades definitivt när Olmer deklarerade hur trött han var...
Förr var israelerna kända för att åstadkomma vad de föresatt sej.
De byggde sitt land från scratch samtidigt som de försökte hålla sej vid liv.
Tala om dubbelarbete!
Man besegrade arabvärlden under Sex-dagars-kriget och slog sönder och samman det egyptiska flygvapnet på några minuter.
Man flög till Irak 1981 och förstörde Osirak-reaktorn och räddade världen från ytterligare en diktatorstyrd kärnvapenmakt.
Man tog sej till Entebbe och räddade de judiska passagerarna i ett kapat Air France plan från – ja, vem vet vad deras öde hade blivit?
Sedan kom Olmert.
Han har lärt befolkningen att det är fult att vinna och därför sitter Gilad Shalit där han sitter.
Fängslad under omständigheter vi inte vet något om och knappast vågar föreställa oss.
Israel med sitt imponerande förflutna kan inte längre kliva över ett staket och hämta hem Gilad.
Hjälp, var är James Bond?
Israelerna behöver hjälp med att åter igen förstå att vilka förhandlingar de än bedriver så måste de göra det utifrån en styrkeposition.
En styrkeposition befinner du dej i först efter att du vunnit.
Israel har helt enkelt inte råd att inte vinna.
Den dag man hämtar hem Gilad Shalit har Israel vunnit högsta vinsten.
James Bond, Gilad Shalit, Osirak reaktorn, Sex-dagars-kriget, Olmert, Entebbe, ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar