14 oktober 2008

Efterspel

(Ursäkta bilden som verkligen inte har något gemensamt med nedanstående, men ibland överväldigas jag av alla blindstyren...)

Efterspel till konserten i Storkyrkan i Stockholm till förmån för palestinska barn i israeliska fängelser.
Domprost Åke Bonnier, som hyrt ut sin kyrka till detta evenemang, har motiverat sitt ställningstagande på sin blogg http://akebonnier.blogspot.com/2008/10/med-sdana-vnner-behver-man-inga-fiender.html och jag publicerar här två av mina inlägg.

11 okt. 2008
Varför är kyrkans företrädare så ljumma?
Stod det inte någonstans att sådana ska utspys ur Guds mun?

Palestinska barn och ungdomar är offer för sina föräldrars och ledares hat och oförsonlighet så om du vill få en ändring till stånd måste du börja där.
Rädda Barnen börjar i fel ände genom att rikta sin hetspropaganda mot de som i olika former blivit offer för ungdomarnas tegelstenskastning, knivskärning och bombattacker – förhindrade som genomförda.
Det händer att israelerna inte direkt skickar hem tonåringarna till den propagandistiska miljö som fostrat dem och det är inte alltid negativt.
Även unga människor kan behöva komma bort från en omgivning som hela tiden stressar dem i en giftig och, naturligtvis enligt Barnkonventionen, helt förkastlig miljö.

Skyddsstaketet med murinslag har palestinierna själva bett om genom decennier av trakasserier och terror och det du benämner som människoovärdig behandling av palestinier måste i rimlighetens namn ställas i proportion till den "ovärdiga behandling" de civila i en urblåst buss drabbats av.
De är tyvärr idag inte i den situationen att de längre kan klaga...

"En konsert för barnens skull".
Inte mina barn utan bara dina barn.
Bara palestiniernas barn, inte judarnas barn.

Jag är övertygan att Jesus gråter floder över denna kyrkans diskriminering.


14 okt. 2008
Hej igen Åke Bonnier –
Jag läste nyss din kommentar till kommentarerna och jag antar att det ingår i domprostjobbet att vara kärleksfull och medmänsklig.
Bra.
Frågan är bara hur långt man kommer med detta, speciellt när man inskränker sin medmänsklighet till en utvald grupp?
Man kan tycka synd om palestinierna i hundra år och efter dessa hundra år är det fortfarande lika synd om dem.
Man måste faktiskt våga tränga lite djupare.

Palestinierna har det i vissa avseenden knapert.
Knapert med attackplan och tanks och knapert med demokrati.

Du återkommer flera gånger till att Israel är den starkare parten och för det ska de straffas genom att avkrävas ett större ansvar för utvecklingen.
Frågan är VARFÖR de är den starkare parten?

En motsvarighet finner du i skolans hackkyckling som vid första möjlighet börjar träna styrketräning på ett gym.
Han vet att om han inte genom slit och umbäranden lär sej att försvara sej själv, så går han under.

Israel har efter decenniers våld, trakasserier och ond, bråd död, förstått att de inte har något val – de måste genom både ekonomiska och personella uppoffringar se till att de kan försvara sej själva.
Ingen annan lär komma till deras försvar.
Palestinierna däremot satsade de kravlösa och fantasieggande summor givarna tryckte ner i deras fickor på "jihad" och "resistance" i.st.f. att satsa dem på bättre villkor för folket, på utveckling och framsteg.
Detta är orsaken till att Israel helt enkelt har bättre grejer och att vissa på grund av denna prioriteringskatastrof älskar att kräva mer av Israel.
Det finns gott om Rolexar och sidenkravatter bland de palestinska ledarna...

Palestinagrupperna har verkligen lyckats i sitt uppsåt att överbringa utvalda "sanningar" till svenska folket.
En av de mest framgångsrika sagorna handlar om att det finns något som heter "palestinskt land".
Tills ett fredsavtal är undertecknat finns det bara ett landområde som för närvarande benämns som omdiskuterat.
På detta landområde bor det tills vidare både judar och araber.
I Israel bor också judar och araber.
Skillnaden är bara att i Israel kommer det även i fortsättningen att bo både judar och araber medan i det område som ev. kommer att tillfalla palestinierna det bara kommer att få finnas araber.
Ser du skillnaden på hur människor behandlar människor.
Tycker du inte det är dags att försöka göra något åt det?
Detta är ett skolexempel på etnisk rensning.

By the way – det skulle vara intressant att få en förklaring av dej på varför Följeslagarna, som du nämner, säger att de arbetar i bl.a. Israel?
Jag har då aldrig hört talas om att någon följeslagare följer något israeliskt barn i t.ex. Sderot när han får krypa längs husväggarna på väg till skolan efter larm om inkommande Kassamraket.
Jag har heller aldrig hört att någon följeslagare har slagit följe med ett israeliskt barn på bussen han är livrädd för att åka till skolan med, efter att varit vittne till en palestinsk bombattack med döda och skadade utslängda runt en nyexploderad buss.
Jag misstänker starkt att omnämnandet av Israel endast är ett bekvämt fikonlöv.
Du får gärna förklara.

Genom en konsert där hela affärsidén är att peka finger åt Israel, cementerar man missuppfattningar, okunskap och rena felaktigheter – men det var kanske det som var avsikten?
Hade jag haft en kyrka att hyra ut skulle jag föredragit att hyra ut den till människor med något ädlare uppsåt!


, , ..

3 kommentarer:

eva sa...

När de talar om palestinska barn i israeliska fängelser, hur gamla är de. Är det inte så att deras föräldrar och palestinska staten ser dem som tillräckligt gamla att deltaga i kampen. De förbereds ju redan i småskolan.

Gita sa...

Enligt Gunnar Hökmark finns det för närvarande 334 barn och ungdomar i israeliskt förvar.
Av dessa är 304 mellan 16-18 år och de resterande 30 under 16 år. Det är uppenbart att det är dags att lämna benämningen barn och börja kalla dem för ungdomar.

eva sa...

Ja, varför inte kalla dem ungdomar och göra det klart att det inte handlar om 6 eller 7 åringar, som många i sverige nu kanske föreställer sig.