05 oktober 2008

Iran som gisslan



Man får en djupt tragisk och smått chockartad bild av vad som hänt, och händer, i Iran när man letar efter foton från det landet.
Vad man får upp är naturligtvis Ahmadinejad i alla tänkbara configurationer, folk som hänger och slänger i vinden efter att ha blivit offer för offentlig hängning, och så dessa mullor...
Där emellan finner du militärparader där den ena raketen tävlar i storlek med den andra.
För att hitta det verkliga Iran fick man använda mer stringenta sökord.

Det är inte alltför länge sedan som Iran var känt för helt andra ting.
En vacker huvudstad, en blomstrande kultur och varierande och imponerande naturscenerier.
Vänliga, vackra människor och avundsvärda oljeinkomster.

Vad har hänt?
En hel nation har blivit kidnappad av fanatiska ledare som styrs endast av sin religion parad med en kuslig logik.
Resultatet förskräcker.
Världens ledare är också förskräckta medan vi vanliga gräsrötter är förskräckta över våra lerares naivitet och inkompetens.




Först får man ju bestämma sej för om Iran ska få fortsätta att gå på i ullstrumporna tills de nått sitt mål - eller inte.
Om man inte tycker det är lämpligt får man ju stoppa dem.
Om man finner att det enda riktiga är att stoppa dem blir nästa fråga på vilket sätt?

Världens ledare har nu enats om att stoppa dem genom att vänligt be dem ändra kurs.
Detta gör man genom en blandning av morötter och hot.
Löften och erbjudanden tillsammans med sanktioner.

Iran lyssnar och ler.

Iran har blivit experter på att lura sina trätobröder och vinner på det sättet tid.
Snart har de fått den tid de behövde, de är framme vid målet.

Europeerna med Solana i spetsen hälsar på i Teheran med jämna mellanrum.
Han gör som de tre vise männen (var de från Iran? Irak?), han överbringar gåvor.
Han säger till Ahmadinejad att om ni gör som vi vill ska ni få ännu mer.
Ahmadinejad tackar och bugar och säger som vanligt att han ska fundera på saken.
Han behöver lite mera tid, men bara lite.

Så har det gått till år efter år och Solana förstår ingenting.
Han tror att om han upprepar samma procedur en gång till så kanske han den här gången får ett annorlunda resultat.
Ursäkta, men är detta inte ett bevis på bristande intelligens?

Det är inte svårt att föreställa sej hur roligt Irans ledare har när de ser med vilken lätthet de duperar Solana och hans uppdragsgivare.
Frågan är om vi ska fortsätta att bjuda mullorna på detta nöje.
Om vi fortsätter som hitintills har de sin fortsatta nöjeskvot säkrad.

Gräsrötter kan inte ankrävas svar och ansvar men av våra ledare kräver vi inte bara svar utan också resultat.
Jag talar inte om bomber och granater utan om den enighet som krävs för att få Ahmadinejads leende att slockna.

Så länge de enskilda ländernas ekonomier är viktigare än människosläktets fortbestånd kommer Ahmadinejad att kunna fortsätta att le.

, , , , , ..

Inga kommentarer: