20 oktober 2008

Musikens makt


Israeler och sång hör ihop.
Israelerna vet inget bättre sätt att tillbringa en helgkväll på än med att sjunga.
En konsert förvandlas till en allsångsstund.

I kväll är det "Erev Chag", kvällen före en helgdag – i det här fallet "Simchat Torah" (Glädjen över Torah)
Med den helgen avslutas dessa helgveckor för den här gången, en tradition med flera tusen år på nacken.

Varje kanal, i TV som radio, sände varierade sång-och musikprogram och i den mest publika TV-kanalen fann jag en konsert som nog inte lämnade någon oberörd.
Tre av Israels mest älskade sångerskor stod för programmet tillsammans med en filharmonisk orkester.
Konserten tilldrog sej utomhus och när de visade publikhavet såg man ett hav utan horisont.
Folk så långt ögat kunde nå och sedan lika mycket till.
Minst.


Sarit Hadad, Achinoam Nini och Jehudit Ravitz.
De är fantastiska var och en och tillsammans med denna suveräna orkester blev det full pott.
Det allra mest fantastiska var ändå att se publiken.
Det var en upplevelse som lät en för en kort stund blicka in i Israels själ.

Människorna levde ut sångerna och deltog själva med sång och dans.
Unga och äldre blev ett och det gemensamma kittet var sången.
Alla kunde texterna utantill och deltog med både rösten och med resten av kroppen.
Medelålders "mer-än-medelklasskillar" med silverstänk i håret sjöng med armarna upplyfta och deras paranta kvinnor fick tårar i ögonen i sitt i övrigt nakna ansikte – trots vederbörligt smink.
Man kramade om grannen utan hänsyn till vem han var.
Att det var en medmänniska räckte bra.
Publiken bar sångerskorna fram på en våg av mänsklig närvaro och livets kraft drog en barmhärtighetens slöja över landets och folkets djupa tragedier.



Jag såg en längtan efter tröst och hopp i deras ögon och ansiktena var utan förställning.
Genuin upplevelse gav genuin utlevelse.

Jag tror att en annars medioker sångerska skulle på grund av publikens värme och intensiva mottagande ha kunnat göra sitt livs framträdande i kväll.
Hon skulle ha burits fram...

En sångkväll att minnas, en publik att minnas och en folksjäl att minnas.
En folksjäl med många bottnar varav en som vanligtvis ligger dold på djupet, blev synliggjord i kväll med hjälp av musikens makt.

"Schma Israel..."
, , , , , ..

Inga kommentarer: