22 oktober 2008

Judejägare


Diakonia har gjort det igen.
De har finslipat sitt spionprogram och blivit mer professionella i sin yrkesutövning samtidigt som de stärkt sin position som Sveriges mest "lyckade" judejägare.
Diakonia behöver inte dra sej för någonting längre för de har lärt sej att de är trygga med media och annan svensk intelligentia bakom ryggen.
De utnyttjar grovt folks generella okunskap vad gäller internationell rätt och folkrätt och slår det sedan i huvudet på sina offer.
Att kopulera med utvalda journalister med ökända svagheter gör de ytterst elegant, och strax är drevet igång.

Vad som känns allra jobbigast är att allt detta görs under en täckmantel av fromhet och människokärlek och att folk inte genomskådar det...
Man trampar på det vi sedan barnsben lärt oss är fint och bra och besudlar det med sitt frustande hat för judar.
Diakonia tar palestiniernas situation som intäkt för att i varje läge anklaga judarna för allt från husbyggen till utövandet av självbevarelsedriften och ännu värre saker.

När man studerar listan på Diakonias samarbetspartner behöver man egentligen bara slänga en blick för att förstå vart vinden blåser.
I Israel har de 4 partners medan de i de palestinska områdena har 33.
Den israeliska partner som nämns först är B´tselem som är en lobbyorganisation, finansierad av europeiska intressenter, som uppmuntrar palestinsk akrobatik och som lämnar ut videokameror till minderåriga så de kan filma personer och företeelser som möjligen kan vara till Israels nackdel.
Av denna smutsiga hantering har Diakonia lärt sej massor.

Varför kommer ordet "skenhelighet" osökt till mej?
Kanske för att det är vad det handlar om.
En skenhelig organisation med ett kristet skyddsnät som tillåter dem att fritt utföra mörkrets gärningar.

De har funnit en liten svensk fabrik på Västbanken som de inte tycker ska få finnas där.
Det handlar inte om bovar och banditer utan om hederliga jobb för hederliga människor.
Diakonia tycker inte om fabriken för att den kan tänkas vara bra för judarna och då måste den bort.
Innan man startade drevet hade man försäkrat sej om tillhörande snyfthistoria – nej, den här gången handlade den inte om farfars olivträd utan om en arab som berättade att han brukade plöja just där fabriken nu låg.
Jurnalisten som drog fram historien hade dessutom lämplig darr på rösten så ingen skulle lämnas oberörd.
Var man oberörd kunde det ju tänkas att man startade en självständig tankeprocess och det kunde Diakonia inte tillåta.

Jag tänker inte lägga ner mer tid i kväll på denna för Diakonia så förnedrande historia men jag har en bestämd känsla av att sista ordet inte är sagt i den här historien.
Jag tror Diakonia skjutit sej själv i foten med dagens spektakel men det kräver en hel del fakta och upplysning till media och mediakonsumenterna innan normala företeelser återgår till sina normala funktioner.

Diakonia
, , , .. SvD DN SvD D AB

Inga kommentarer: