Det är svårt, men också lätt, att leva i Israel.
Allt ligger utanpå medan väldigt lite är dolt.
Falsk blygsamhet existerar inte och både positiva och negativa känslor håller till nära ytan.
När något sätts fram på bordet är det allmän egendom och ingen trugar.
Blir man utan har man bara sej själv att skylla.
Man skulle tro att eftersom känslor och tankar regelbundet luftas skulle folk även under nattens mörka timmar ha mera lugn i sinnet.
Vad som tilldrog sej i sinnet förra natten hos en ung polis i Hod Hasharon är det ingen som förstår idag.
Allt är bara så otroligt hemskt och obegripligt.
Vid sjutiden i morse, ungefär när jag steg upp, mördade han sin familj och sist sej själv.
En vacker familj bestående av pappa, mamma och två små barn.
En var bara bebis.
Pappa Michael var polis liksom även mamma Hila.
Barnen Yuval 3 år och Yarden 2 månader – var barn.
Michael väntades till jobbet som vanligt i morse och på vägen dit skulle han plocka upp en kollega.
Han dök inte upp varken här eller där och när de heller inte svarade på sina telefoner åkte de hem för att se om de kunde hjälpa till med något.
Ingen av kollegerna hade nog föreställt sej vad de skulle finna.
Hela familjen utplånad.
Ingen som kände dem hade hört talas om några moln på deras himlen vilket bara gör hela händelsen ännu mer obegriplig.
En liten tjej-bebis på två månader...
Kolleger kom – och gick ut storgråtande.
Man höll om varandra och när någon försökte uttrycka sej med ord höll inte rösten.
Vissa saker borde vara förbjudna att hända.
P.S. Idag utesluter polisutredningen ingenting.
Kanske hade familjen haft besök på morgonkvisten...
Familjedrama, Hod Hasharon, poliskåren, Israel, ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar