17 april 2008

Dödas - inte dödas

Man behöver inte vara FN-chef för att oroas över att människor dör i onödan.
Israelerna oroas.
Palestinierna oroas.

Ska dödandet fortsätta eller inte - det beror på förmågan till logik spetsad med en nypa bonnförnuft.
Vi ska inte blanda in hönan och ägget för ekvationen här är mycket enklare.

Exempel 1. (orsak och verkan)
Snön faller och marken blir vit.
Värmen kommer och blommorna slår ut.
Regnet faller och gräset blit vått.

Exempel 2. (orsak och verkan)
Palestinierna skjuter raketer och annat in över Israel och israelerna försvarar sina medborgare.

Att skjuta raketer, granater och kulkärvar från automatvapen med avsikt att döda och lemlästa så många civila som möjligt, är totalt oförenligt med - inte bara god ton - utan också allt vad internationella lagar och förordningar heter.
Inte ens humanismens största humanister kan ge grönt kort för dessa krigshandlingar.

Att barn befinner sej ute på gatorna i dessa oroliga områden kan vi naturligtvis inte lasta barnen för. Ansvaret ligger på de vuxna, föräldrar, lärare och andra.
När striderna rasade mellan Hamas och Fatah i juni förra året var gator och torg tomma på barn. Föräldrarna visste att araberna inte tog någon hänsyn till barnens säkerhet.
När motparten är israeler är föräldrarna inte rädda för att släppa iväg sina telningar till oråden där allt det spännande händer - de vet att israelerna gör sitt yttersta för att skydda barn och andra oskyldiga.
Trots det och eftersom krigstillstånd råder, händer det att oskyldiga och barn drabbas.

Tillbaka till alternativen: dödas - inte dödas.

Lösning.
Sluta med beskjutning och andra krigshandlingar från Gaza för att på så sätt låta de israeliska soldatpojkarna återvända hem till sina familjer, vänner och jobb.

Låter det svårt?
Om du svarar ja, får du allvarligt granska din logiska förmåga samtidigt som du bör putsa upp det bonnförnuft du trots allt förmodas har.
Om du svarar nej, då är det bara att köra igång!

DN SvD Krstbld Y HD SDS T Dn Pd K