Alla hemvärns-och säkerhetsövningar kan slänga sej i väggen för i dag är det bara Katzav som gäller.
Över hela linjen.
Katzav är ju den förre presidenten som står anklagad för våldtäckt och andra snuskigheter.
Eftersom han är den han är och eftersom pengar inte lär fattas så tillkom en uppgörelse mellan åklagare och försvar som lät som en dröm. En tjusig historia som inte skulle ha vederfarit vem som helst.
Katzav skulle - i stället för en lång rättegång - erkänna sej skyldig till att i stort sett ha tafsat på ett kjoltyg men idag berättade han för rätten att inte ens det kunde han gå med på.
Med det uttalandet halkade hela historien tillbaka till ruta ett.
Det kommer att bli en lång och knepig juridisk process där naturligtvis ingen vet utgången men de lärde inom området anar att Katzav idag inte direkt förbättrade sin situation.
Det som tilldrog sej idag är förmodligen bara en lätt bris i jämförelse mot vad som komma skall.
Jag tycker mest synd om hans rundnätta, lilla fru som verkar vara den trognaste bland de trogna.

I morse hade jag sovmorgon och låg och läste under stort behag. Precis klockan 10 gick sirenen igång och det var inte att tänka på att ignorera den. För att använda det slitna uttrycket så gick den genom märg och ben. Brölandet som gick i förut bestämda vågor inte bara hördes utan kändes också.
Naturen protesterade och djuren hukade sej men vi stackars människor kunde bara under stor vånda vänta ut den.
Efter cirka 2 overkligt långa minuter dog den bort och jag tänkte att jag absolut inte vill höra den igen - och absolut inte i en verklig krissituation.
Då vet vi att det inte är "over and out" efter två minuter.

Även om vi alla visste att det var en övning idag så påminde sirenen oss om i vilken osäker del av världen vi lever.
Den gamla kända Psalmen "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" får stå som mönsterbild för vår fortsatta existens här i Gilboas svala skugga.