Skräcken för jihad

Plötsligt kändes det lite lättare att andas - efter att ha läst kolumnen av Lars Adaktusson. Ungefär som på den tiden då Sverige var friskt, fräscht och "riktigt."

Vi behöver inte gå mer än tio år tillbaka i tiden då jag ännu bodde i Sverige. Israel var då ett land bland andra länder och inte som nu, landet det är inne att hata.
Vi kan lugnt utgå från att de flesta inte har en aning om varför de hatar - informationen om sakernas rätta tillstånd förvanskas i svenska media oftast till en grovkornig rubrik.
Folk hatar för de har sett konsekvenserna av att inte hata - sociala frostskador.
Som rötterna på ogräset har skräcken spritt sej.

Skräcken för jihad.

Trygga lilla Sverige måste skydda sin trygghet till varje pris och i det priset ingår både bildligt talat och "direkt ur livet" att betala skyddspengar. Araberna är många och de har något som Sverige vill ha och är berett att betala för. Olja.
Orientens mystik där sammetsmörkret ur "Tusen Och En Natt" har förvandlats till de långa knivarnas natt.

Skräcken för jihad sprider sej.

För några år sedan fanns det något som hette civilkurage. I dag är det en ytterst sällsynt företeelse. Svenska politiker med Carl Bildt i spetsen går den breda vägen, den fega vägen.
De visar att bara man blundar riktigt hårt för arabernas oförsonliga mördarglädje så kanske man inte behöver stå till svars för att man mutar dem med blodspengar.

Skräcken för jihad sprider sej i Europa.

Nu är tiden inne att stå upp för Israel, utan att titta sej över axeln.
Mandom mod och morske män - som det stod i skolsången...
Israel är en liten flugskit på kartan i ett hav av araber - som vill ha denna lilla flugskit också.
Inte för att de behöver den utan för att de inte vill att judarna ska ha den.
Judarna har återkommit till sitt nygamla hemland och finns där för att stanna.

Skräcken för jihad sprider sej i Europa och i Sverige.